Nekromanti Konstnärlig Vision, eller Etisk Övertygelse?

[Bassejr]

Vilken är viktigast när man spelleder? Konstnärlig vision, den id´e jag från början hade med äventyret, eller min etiska övertygelse, att ändra på den spontana id´en så att den går jämt med mina övertygelser för att ha en positiv effekt på mina spelare?

Det konkreta exemplet som fick mig att tänka:
De fyra fraktionerna har varsin ledare. En demondyrkande professor, en indianhövding, en överstedruid, och en general. Originellt sätt var samtliga ledare män. Men eftersom jag står för en strävan efter ett jämlikt samhälle, borde jag inte göra hälften (eller fler) till kvinnor? Eller ska jag gå på min originella vision, och skildra ett samhälle med samma könsnormer som våra egna, och då inte få fram ett meddelande om varför sexism är fel?

Observera att detta är en Diskussionstråd. Det jag ber om är era åsikter, inte konkreta fakta som ska bevisa ett rätt och ett fel svar.

 

[Möller]

Men eftersom jag står för en strävan efter ett jämlikt samhälle, borde jag inte göra hälften (eller fler) till kvinnor? Eller ska jag gå på min originella vision, och skildra ett samhälle med samma könsnormer som våra egna, och då inte få fram ett meddelande om varför sexism är fel?

Hur var din originella vision att skildra ett samhälle med våra könsnormer?

Alltså, det vanliga är ju att vi spontant hoppar till män när vi tänker makt. Det finns liksom ingen tanke eller vision bakom det.

Om du nu tänkte »jag ska skildra ett ojämnlikt samhälle«, då ska du självklart köra på det. Det kan vara jätteintressant och bra. Dessutom går det mycket väl att göra på ett genusmedvetet sätt.

Men om du av ingen annan anledning än dina fördomar valde män från början där det egentligen kan vara kvinnor, då ska du kvotera. Tycker jag.

 

[krank]

Jag kan inte riktigt greppa det viktiga med att hålla på den ursprungliga idén. Är det nåtslags essentialism? Den eviga dyrkan av Konstnärens Intuition? För jag tycker det är skräp. Kreativitet är hårt arbete, och den första idé man får måste alltid bearbetas för att bli något greppbart och vettigt. Jag skulle aldrig få för mig att spelleda mina äventyr så som jag först kommer på dem, för då är de nämligen skit.

Så för mig är det självklart: Bearbeta tills man upplever att äventyret är bra nog för att spelledas. En del av det handlar om att inte alla ens äventyr bara ska ha vita män i maktposition, tycker jag.

Spontanitet och konstnärliga visioner är gravt överskattade. Hårt, strukturerat, medvetet arbete är det som gör slutprodukten bra.

 

[God45]

Det här låter på många sätt som en diskution om vad konst är, vad konst ska göra och vad konstnärerns ansvar är. Det är en massivt komplicerad frågeställning som behandlar vad vi tycker är viktigt i våra reflektioner av världen.

Men vad jag tror att du specifikt frågar här är om ifall jag etiskt ifrågasätter vad jag planerar? Det enkla svaret är detta: Inte alls. Varför? För att när jag spelleder är det viktiga att jag spelleder ett bra spel som mina spelare uppskatar. Allt annat är oviktigt. Eller som någons smartare än jag sade:

Art is a collaboration between God and the artist, and the less the artist does the better.

Om du måste ändra dina ideer för att stämma in med vissa politiska ideal kastrerar du din vision.

Jag kanske har svarat på fel sak här, om så förtydliga gärna frågeställningen

 

[Anarchclown]

Jag har en lång tradition av att spelleda halvfärdiga saker och improvisera resten. Med varierade resultat så klart. Jag har dock märkt att när jag tar mig tid att tänka efter blir det mindre stereotypt, det finns fler etniska minoriteter i ickestereotypa roller, det finns färre kvinnor som offer och karlar som maktpersoner. Det ser jag som en bra sak. Att byta kön, ras eller någonting annat på en idé jag redan har fått ger oftast vidare information.

Ett exempel är att jag i min senaste superhjältekampanj ville slänga in en tarzanfigur. Denna skulle hålla till i närheten av en gammal tempelstad i ruiner i Kambodja. Först kom jag fram till att det var roligare med en kvinna än en man i denna roll, sedan kom jag fram till att det egentligen var härkomst och inte hudfärg som gjorde denna karaktär till en Tarzan-ide. DVS det var viktigt att karaktären hade västerländsk bakgrund, men hon blev svart i hudfärgen och vipps lades även hennes badass far som var en av USAs mer inflytelserika svarta personer in som hade sökt efter henne i djunglerna och inte hittat henne.

DVS, att tänka efter och ändra ger mer idéer. Alltså är det bar att göra detta. Ibland kan man komma fram till att originalidén var bättre eftersom man vill att den ska göra något visst i kampanjen. Om man vill att en karaktär ska agera potentiellt parti för giftemål i en kampanj med bara män bland RP i ett heteronormativt, medeltida samhälle (som inte behöver vara patriarkalt för det) så är det ju lämpligt att detta parti är en kvinna tex.

 

[Svarte Faraonen]

Det du kan fråga dig är vad i din vision som egentligen är väsentligt, och vad som kom med av bara farten. I vår samtid är det lätt hänt att vi tänker oss att makthavare är män -- kan man då säga att det handlar om "din vision", eller var det bara en idé som följde med eftersom du tänkte "makthavare"?

 

[peta]

Vilken är viktigast när man spelleder? Konstnärlig vision, den id´e jag från början hade med äventyret, eller min etiska övertygels

Nu tänker jag vara lite tråkig och säga varken eller. Det viktigaste är att ha skoj.

Därav följer att jag ser rollspel framför allt som en form att underhålla och inte utbilda.

För att svara direkt på din fråga så är det lätta svaret visionen före dina etiska övertygelser. Det svåra svaret är frågan vad visionen är. I det här fallet låter det som din vision är att meddela till dina spelare att sexsim är fel. Det andra är bara en plot som du har kommit på. Isåfall tycker jag att du ska ändra (eller behålla de fyra männen som ledare men få in din vision på annat sätt). Om du å andra sidan har visionen att leverera en underhållande historia tycker jag du ska koncentrera dig på de ändringar i storyn som gör historian underhållande.

Tja för att sammanfatta, dina etiska övertygelser är snarare din vision än den grundidé du först fick som bara är en bit modellera att applicera din vision på.

 

[Bassejr]

Vilken är viktigast när man spelleder? Konstnärlig vision, den id´e jag från början hade med äventyret, eller min etiska övertygels

Nu tänker jag vara lite tråkig och säga varken eller. Det viktigaste är att ha skoj.

Därav följer att jag ser rollspel framför allt som en form att underhålla och inte utbilda.

För att svara direkt på din fråga så är det lätta svaret visionen före dina etiska övertygelser. Det svåra svaret är frågan vad visionen är. I det här fallet låter det som din vision är att meddela till dina spelare att sexsim är fel. Det andra är bara en plot som du har kommit på. Isåfall tycker jag att du ska ändra (eller behålla de fyra männen som ledare men få in din vision på annat sätt). Om du å andra sidan har visionen att leverera en underhållande historia tycker jag du ska koncentrera dig på de ändringar i storyn som gör historian underhållande.

Tja för att sammanfatta, dina etiska övertygelser är snarare din vision än den grundidé du först fick som bara är en bit modellera att applicera din vision på.

+1
Bästa svaret hittils

Och jo, jag tror nog att det som hände med min "Vision" var att de här fyra typerna bara råkade bli män. Jag bar bestämt att bygga om två av dem till kvinnor (Generalen och druiden). Storyn är väldigt politisk, om man säger det så, och det är inte mer än rätt att jag poängterar hur jag tycker det borde kunna se ut.
Sen är ju inte sexism ett superstort problem i min spelgrupp, plural spelare har en karaktär med ett annat kön än deras eget, och faktiskt kan spela en sådan roll lika trovärdigt och intressant som en av deras eget kön.

 

[DanielSchenström]

Jag vet inte hur du resonerar om din roll som spelledare. Som de flesta har också jag vissa övertygelser, men jag skulle inte få för mig att inkorporera dem i mitt äventyrs eller kampanjskapande av den simpla anledningen att jag inte ser det som min uppgift.

Min uppgift som SL ser jag enbart att hitta på något som roar mig och mina spelare. De och jag vet redan vad jag tycker och jag vet vad de tycker så jag behöver inte förstärka det i rollspelandet.

Så jag ser det som viktigast att roa mig själv och spelarna, medan åsikter får stå tillbaks för det som gäller i den aktuella rollspelsmiljön och konstnärlig vision - det har jag ingen.

 

[Man Mountainman]

Det rätta svaret är förstås att det inte är så himla lätt att dra en skarp gräns mellan det "konstnärliga" och det "etiska".

Det är förstås sällan kul när en kulturprodukt är allt för predikande, till priset av dess estetiska njutbarhet. Och såtillvida är den "etiska övertygelsen" åtminstone inte en ursäkt för att skapa något konstnärligt undermåligt. Men även den mest amoraliska kulturprodukt är skapad utifrån en viss ståndpunkt och en viss världsuppfattning som är färgad av en viss uppsättning värderingar. Vad gäller de fyra fraktionerna och deras ledare, så visar det ju om inte annat vart ens tankar tar vägen när de släpps fria att spontant hitta på något. Redan det säger något om ens "övertygelser", kanske inte dem man uttryckligen erkänner sig till, men dem som undermedvetet styr ens handlingar.

Att göra sig själv medveten om dessa implicita övertygelser, genom att bli varse dem och ställa dem i kontrast till de explicita, är förstås ett första steg mot att komma till bukt med dem. Att däremot hänvisa till den "konstnärliga visionen" som något väsensskilt från det etiska, det vore att fly undan det etiska ansvaret för sina skapelser. Kom ihåg att även valet mellan "konstnärlig övertygelse" och "etiskt ansvar" i slutändan är ett etiskt val.

I och med detta har jag egentligen inte uttalat mig i sakfrågan. Jag tycker verkligen det tål att diskuteras ifall ett engagemang för jämställdhet nödvändigtvis måste översättas i någon typ av "fiktiv kvotering". Frågan är mindre vilket beslut man i slutändan fattar, och mer ifall man har modet att erkänna och stå för sina beslut i världens ögon.

 

[ripperdoc]

Som andra sagt, det går inte att dra absoluta gränser däremellan. Samtidigt är det förmodligen så att för de flesta SL är främsta syftet att hitta en kul story, inte att förmedla en etisk uppfattning. Och även om man ser det som sitt syfte att förmedla en sådan, så bör det inte bli mästrande.

Sedan beror allt så mycket på kontext. Om din story kanske innehåller en plot med en kvinnlig RP som utmanar makthavarna så kan det till och med vara en fördel för "den etiska linjen" att alla är män. Eller om din story simulerar en specifik era/genre/intrig som har med män att göra. Eller om alla spelarna är män och har kul ändå (knappast nytänkande, men det är inte heller en nackdel och om ingen efterfrågar en balansering behövs den inte).

Själv tenderar jag dock att tycka att de flesta berättelser blir bättre av att vända på förutfattade eller icke-originella idéer - inte vända på allt bara för att, men för att trotsa deltagarnas förväntningar och bygga upp något mer dynamiskt. Så att som du gjort granska din story är mycket bra - även om du i slutändan inte ändrar något. Men ofta leder granskandet till en ny insikt som får en att justera något.

 

[krank]

Jag vet inte hur du resonerar om din roll som spelledare. Som de flesta har också jag vissa övertygelser, men jag skulle inte få för mig att inkorporera dem i mitt äventyrs eller kampanjskapande av den simpla anledningen att jag inte ser det som min uppgift.

Min uppgift som SL ser jag enbart att hitta på något som roar mig och mina spelare. De och jag vet redan vad jag tycker och jag vet vad de tycker så jag behöver inte förstärka det i rollspelandet.

Jag funderar på en grej. Varför utgår folk från att "kul" står i motsats till "etik"? Jag menar, liksom, för mig är det inte speciellt roligt att se på filmer som är omotiverade korvfester (se t.ex. på representationen i Transformersfilmerna, som jag ju annars faktiskt gillar).

Så för mig handlar det liksom inte om att förminska kulet genom att tänka till en extra sväng utan istället att öka kulet.

Jag har jättemånga infall och saker jag inte tänker på när jag först hittar på ett äventyr, som sedan måste slipas bort för att det ska bli roligare och för att jag ska kunna stå för det jag skapat. Det handlar inte om att "mästra" mina spelare utan om 1) jag vill inte skapa sexistisk kultur och 2) jag räknar med att mina spelare uppskattar det om jag undviker sexism.

Det handlar inte om att göra våld på sin skapelse, utan om att förbättra den och göra den till något man kan vara stolt över.

 

[krank]

Som andra sagt, det går inte att dra absoluta gränser däremellan. Samtidigt är det förmodligen så att för de flesta SL är främsta syftet att hitta en kul story, inte att förmedla en etisk uppfattning. Och även om man ser det som sitt syfte att förmedla en sådan, så bör det inte bli mästrande.

Ett annat sätt att se på saken är att oavsett hur SL gör så kommer hen att förmedla en etisk uppfattning. Skillnaden är inte mellan etik och ingen etik, utan om medveten, reflekterad etik och oreflekterad sådan. Att inte fundera över representation i sina äventyr är också ett etiskt ställningstagande.

 

[ripperdoc]

Ett annat sätt att se på saken är att oavsett hur SL gör så kommer hen att förmedla en etisk uppfattning. Skillnaden är inte mellan etik och ingen etik, utan om medveten, reflekterad etik och oreflekterad sådan. Att inte fundera över representation i sina äventyr är också ett etiskt ställningstagande.

Det stämmer att du kan definiera det så att att alla storys innehåller ett etiskt ställningstagande. Men om skapare och publik delar ungefär samma uppfattning, så är inte en reflektion alltid nödvändig, även om den är nyttig. Det jag tror menas med den etiska övertygelsen i originalinlägget, är ett försök att ändra status quo genom ett belysande av det i fiktionen.

Exempelvis finns det många (inte bland rollspelare, men bland folk i allmänhet) som tycker att våld är oetiskt och inte bör användas för underhållning. Men jag vågar gissa att de flesta (inte alla...) spelgrupper har en outtalad gemensam etisk syn på fiktivt underhållningsvåld som något som är okej. Det är fortfarande värt att reflektera över det (kanske någon i gruppen antytt att de är obekväma med det), men det betyder inte att gruppen eller storyn gagnas av att ta bort underhållningsvåldet.

En annan är den outtalade principen att sex inte bör förekomma i rollspel, som jag som SL kanske vill försöka bemöta genom att aktivt inkludera sex eller kärlek i storyn, för att väcka en insikt (eller möjlig motreaktion) mot spelarna. Men jag skulle göra det försiktigt och i lagom mängd.

 

[DanielSchenström]

Jag funderar på en grej. Varför utgår folk från att "kul" står i motsats till "etik"? Jag menar, liksom, för mig är det inte speciellt roligt att se på filmer som är omotiverade korvfester (se t.ex. på representationen i Transformersfilmerna, som jag ju annars faktiskt gillar).

Så för mig handlar det liksom inte om att förminska kulet genom att tänka till en extra sväng utan istället att öka kulet.

Jag har jättemånga infall och saker jag inte tänker på när jag först hittar på ett äventyr, som sedan måste slipas bort för att det ska bli roligare och för att jag ska kunna stå för det jag skapat. Det handlar inte om att "mästra" mina spelare utan om 1) jag vill inte skapa sexistisk kultur och 2) jag räknar med att mina spelare uppskattar det om jag undviker sexism.

Det handlar inte om att göra våld på sin skapelse, utan om att förbättra den och göra den till något man kan vara stolt över.

Tja, du citerar ju mig, så som en av "folket" så måste jag säga att jag inte ser dem som sammanbundna eller väsensskilda. Jag kan ha precis lika roligt i en setting som är köns/folkslags/sexuellt/religiöst kvoterad som en som inte är det. Jag är helt säker på att mina spelare eller jag inte skulle reflektera över det om inte det utrycktes av spelledaren att "det är bara män/kvinnor/bulgarer/transsexuella/chtulhukultister i riksdagen på den här planeten".

Jag blir mer förvånad på att andra reagerar på valfri upplevd orättvisa.
Jag skiter fullständigt i om en film är fylld med bara män och alla kvinnor är våp och sexsymboler, eller tvärtom. Det rör mig absolut ingenting. Folk får enligt mig hitta på vad fanken de vill och det är upp till publiken att göra sig hörd om vad de anser.

När jag skapar rollspelsgrejer för mig själv och mina vänner så får det ske spontant och jag reflekterar inte över det. När jag skapar saker för andra, då är jag noga med att försöka representera olika folk och deras intressen då jag vill att de ska vara tillgängliga för alla. Men allt det jag gör diskriminerar på ett eller annat sätt. När jag inte håller på med rollspel skapar jag serier. De riktar sig till de som kan läsa engelska (diskriminering), de som uppskattar mångfald bland människor (diskriminering), de som gillar serier (diskriminering), de som gillar superhjältar (diskriminering) etc etc etc. Att inte tillåta folk sina åsikter och exempelvis ogilla mina serier för nån av de anledningarna vore fel, mycket mer fundamentalt fel än mycket annat som upprör.

Jag står för allt jag gör, det är ju jag som gjort det liksom. Jag står för åsikten att inget av det jag gjort blir bättre av en sväng till för att se till att byta exempelvis Dark Suns styrande figurer till att vara hälften kvinnor. Jag skulle bara förlora tid på det.

 

[krank]

Jag skiter fullständigt i om en film är fylld med bara män och alla kvinnor är våp och sexsymboler, eller tvärtom.

Det står dig fritt.

Vi ogillar, och gillar, saker av olika anledningar. Och naturligtvis är det inte mer fel att ogilla en film för att den har sexistiska karikatyrer än för att den har dåligt foto.



Mina rollspel får folk ogilla av precis vilka anledningar som helst, och jag tycker inte att någon anledning är mer "fundamentalt fel" än nån annan. Eller OK, jag skulle vara lite skeptisk om nån ogillade Null State för att de inte gillar drakar (det finns inga drakar i Null State), men så länge något som faktiskt finns där är det som stöter bort så ser jag det som en fullt legitim åsikt.


Men jag vet inte... Jag har bara så svårt att se det fina i det "spontana" och oreflekterade. Om jag ska spelleda ett möte med mina spelare vill jag ju ha ett så bra äventyr som möjligt, ett äventyr jag vill ställa mig bakom och som jag själv tycker är bra. Och om jag då tycker att äventyr är dåliga om de är uppenbart sexistiska, och min "spontana vision" är uppenbart sexistisk, så ser jag verkligen ingen anledning att låta bli att ändra.

 

[DanielSchenström]

Mina rollspel får folk ogilla av precis vilka anledningar som helst, och jag tycker inte att någon anledning är mer "fundamentalt fel" än nån annan. Eller OK, jag skulle vara lite skeptisk om nån ogillade Null State för att de inte gillar drakar (det finns inga drakar i Null State), men så länge något som faktiskt finns där är det som stöter bort så ser jag det som en fullt legitim åsikt.

En åsikt är i sig alltid legitim om det inte skulle vara att den kom från någon som inte är vid sinna sinnens fulla bruk. Jag är av den åsikten att olika åsikter inte är av samma värde för mig.

Men jag vet inte... Jag har bara så svårt att se det fina i det "spontana" och oreflekterade. Om jag ska spelleda ett möte med mina spelare vill jag ju ha ett så bra äventyr som möjligt, ett äventyr jag vill ställa mig bakom och som jag själv tycker är bra. Och om jag då tycker att äventyr är dåliga om de är uppenbart sexistiska, och min "spontana vision" är uppenbart sexistisk, så ser jag verkligen ingen anledning att låta bli att ändra.

Alltså, bara så att du inte ser det så, jag debatterar inte kring spontanitet kontra planering här, det är en annan diskussion.
Jag har aldrig märkt av sexism, rasism, eller nån annan dålig -ism när jag planerat eller skrivit för mitt spelande. Hade jag gjort det hade jag också ändrat det om det inte är exempelvis en kultur eller person som ska vara sexistisk exempelvis.
Jag ändrar inte heller ett köpäventyr om det skulle ha nån i mina ögon konstig människosyn.