Nekromanti Kontakter, älsklingar, vänner och fiender

[Big Marco]

När vi spelar som fokuserar mer på rollpersonen snarare än äventyret, för egen del främst Noir och Eon, så byggs berättarpersoner/SLPer upp förhållandevis specifikt. Man får namn, sammanfattad bakgrund, resurser, kompetens, hook (om sådan finns) samt relation till huvudpersonen/RP.

Efter ett tag blir det ett gediget galleri av kopplingar, kontakter, vänner och fiender, älsklingar, fruar, flick-/pojkvänner och ex.

Personligen diggar jag skarpt att det finns berättarpersoner som har kopplingar till huvudpersonerna, gärna sådana som huvudpersonerna själva skapar och för in i berättelsen. Men samtidigt så tar det en del tid och en del administration i anspråk. Därför kan det vara enklare med anonyma personer utan namn som bara används, eller kanske till och med en färdighet eller motsvarande som heter "Kontaktnät: x".

Hur brukar ni spela och vad föredrar ni?

 

[Krille]

Oftast kör jag en kombination.

Till att börja med, kontaktnät bokförs precis som vanligt, och underhålls precis som vanligt. Finns det regler för hur väl rollpersonerna känner kontakterna ifråga och hur deras inställning är så används dem. Det är ingen större skillnad där.

Kontaktnät: X används i två fall. Det ena är när hjälpen ifråga inte är etablerad bland rollpersonernas vanliga kontakter. Då är Kontaktnät ett mått på hur mycket oetablerade kontakter rollpersonen har som kan utföra jobbet. Resultatet kan mycket väl bli en ny kontakt för rollpersonen.

Det andra är när det inte är säkert att någon av rollpersonernas vanliga kontakter kan utföra jobbet: i så fall projiceras rollpersonens kontaktnät vidare på kontaktens kompetens.

Exempel: om rollpersonen Xavier Marsch utreder ett normalt mord och vill ha en klase fingeravtryck analyserade så kan han slå ett slag för Kontaktnät: Polis, då spelaren inte brydde sig om att skriva ner alla femhundraelva miljarder folk som jobbar på kriminalen. Eftersom det är en del av Marsch normala jobb så är svårigheten aplätt.

Åkej, slaget lyckas, och underkonstapel Klein kommer tillbaka med resultatet. Nu har vi etablerat Klein som kontakt som hanteras som en vanlig kontakt i högen, "grabben på fingeravtrycksavdelningen".

Lite senare i äventyret hittar Marsch en serie fingeravtryck som han hittills inte fått någon identifikation på. De finns inte i kriminalregistret. Spelledaren vet att fingeravtrycken ifråga kommer från en av Inrikesministeriets lejda mördare, och hans fingeravtryck har noga rensats från alla kriminalregister. Men nu har Marsch fattat misstanke - de här fingeravtrycken ser ut att komma från samma person. Klein kan ju dock inte hitta dem. "Kan du gräva lite djupare?" frågar Marsch. "Du vet, militära register, sånt där?"

Klein ser nervös ut. Det kan mycket väl vara spionage att gå in där och gräva. Spelledaren begär därför ett slag till för Kontakter: Polis för att se om Klein åtar sig uppgiften och om Klein faktiskt har möjligheten att göra det. Slaget lyckas, och två dagar senare så har Klein ett svar. Fingeravtrycken kommer från Jürgen Prochnow, före detta elitsoldat i armén och död sedan sex år.

Klein ser numera mycket nervös ut.

 

[Mogger]

Jag tycker att Burning Wheel hanterar detta väldigt bra. Antingen är en person en Contact eller så är den inte det och är således en bifigur. Ne bifigur kan visserligen bli en Contact om den används fler gånger men i stort gör systemet skillnad på de som är intressanta för storyn och de som inte är det. Spelaren väljer själv. Överhuvudtaget så gillar reglerna för socialt liv som finns i BW - Cirlcles, Affiliations, Contacts m.m.

 

[Rickard]

Re: Kontakter, älsklingar, vänner och...[lång]

Jag tänkte förklara hur det (med gott resultat - jag experimenterar) går med de två rollspelen som jag för närvarande är spelledare i - EDoD och Feng Shui

Feng Shui
I filmactionspelet Feng Shui så experimenterade jag med en grupptillhörighet, för att lättare kunna motivera varför spelarna håller samman, för de kan vara allt från ninjor och kloakmonster till Arnold Schwarzeneggrar och superhjältar. Jag gav förslagen att spela någon sorts av Charlies Änglar, en SWAT-styrka, en superhjältegrupp.

När spelarna satt och spånade så kom de fram till att de var "avhoppare" och att de alla jobbade på en bilimportfilrma - Earnest Earls Dynamic Import. De importerade begagnade bilar och hottade upp dem. Ibland kunde de även få lite sidouppdrag av någon av delägarna. För mig var det en perfekt lösning, för det innebar att de alltid hade ett ställe att falla tillbaka på, jag kunde med lätthet slänga in dem i olika uppdrag och om det kom in någon ny spelare så kunde denna spela någon "onämnd" anställd arbetare på firman. Perfekt.

Kontakterna i detta spel ligger i att använda relaterade färdigheter. Någon som har Intrusion känner exempelvis hälare, tjuvar, försvarsadvokater och dylikt. Det här är inget som jag spelar ut, utan jag gör en sceninramning och kör alltid "...via dina kontakter så blir du hänvisad till ett gammalt varuhus". Eftersom det är ett spel där de spelar kick-ass-figurer och fokus ska vara på dem och de enkelspåriga problem som åläggs dem så bekymrar jag mig inte med att utveckla deras kontaktnät.

Däremot så försöker jag återanvända platser och personer. Vissa grupperingar kommer att återkomma. Jag gör detta i åtanke för att spelarna ska känna sig hemmastadda i spelet och i London där jag förlagt handlingen.

EDoD
Här har jag under flera år försökt komma på en metod där spelarna ska börja använda sina kontakter allt mer och mer. Från början gav jag spelarna (via förmågeslag) kontakter som "en alv", "en krigare" och dylikt, så att de kan blanda in dessa i handlingen. Det fick föga resultat. Då testade jag istället att göra detaljerade karaktärer i förväg till spelarna när de slog kontakter. Det fick föga resultat. Så slutligen gick jag åt "andra hållet" och lät de få poäng (kallat Inflytande) som de får spendera för att skapa helt nya personer och relationsband till nya spelledarpersoner som de stöter på. Det fick åtminstone lite resultat.

Jag har testat med en ny scenariostruktur när jag började spelleda EDoD, nämligen fisktanken. Jag har fullkomligt slängt tjoget namn mot dem i de två mindre kampanjer som jag har hållit i fantasystaden Kandra. Jag har både haft med personer som har varit involverade med själva historien samt haft ett A4-papper med 10-15 namn där jag, med "ögats slumpmetod"*, har valt namn på karaktärer. När det namnet blivit aktiverat, så har jag skrivit någon kommentar där om vad personen är för någon typ. Om ögat har "träffat" namnet igen, så har jag använt personen igen. Det här har gjort att det inte bara blivit kopplingar till rollpersonerna, utan spelarna har upplevt att stadens personer har haft kopplingar till varandra också.

Jag har fått klagomål på att Bekanta-rutan, som har 9 rader, är för liten. Vad jag vill föra fram är att fler borde testa att ha namn uppskrivna på papper. Det är väldigt skönt att ha för att få mer djup i världen, eftersom du ger sken av att ha förberett en sjuhelvetes massa spelledarpersoner, när du i själva verket improviserar fram dem. Du får också automatiskt kopplingar mellan personerna om du återanvänder dem och om du återanvänder dem så får du in det naturligt i handlingen.

Det är också tacksamt att ha när spelarna improviserar fram rollpersoner som behöver namnges, även om det inte alltid är bra. När jag brukar improvisera fram personer så brukar jag också namnge dem, till min spelledares förtjusning, så han har börjat göra det när han är spelare. Det gör att de knyter ett mer personligt band till personen, för de har inte bara skapat personen, utan även namngett denna. Därför brukar jag fråga spelarna om namn i början av spelmötet. När de sedan stöter på personer som bär "deras" namn så blir det en psykologisk effekt där de direkt får ett uns av ett personligt band till spelledarpersonen.

/Han som ofta använder sig av underhuggare som ansiktet utåt i sina scenarier, så även om superskurkens planer förgörs, så finns alltid superskurken kvar

* Jag slänger ett getöga på A4-pappret och där jag råkar titta blir namnet som jag drar in i handlingen. Metoden är inte helt felfri, utan ibland får jag "titta om" när det inte är passande. Eftersom jag har så få namn på A4-pappret (jag vill ha plats för att skriva), så kan jag också titta emellan flera namn. Då väljer jag det som lämpar sig bäst.

 

[krank]

Måste väl säga att jag gillar den lösning med Status/Contacts/Allies etc som jag sett i White Wolfs spel - den har fungerat rätt bra för oss. Man köper sig Status inom en viss organisation (eller en viss grupp - exempel har inkluderat "polisen", "hackers" etc) och motsvarande för Allies och Contacts. Contacts blir antal lätta bekantskaper, Allies blir antal nära vänner/lojala, etc.


Annars har jag ju själv dels snott lite från WW i mitt egna system Omega, men också lagt in "yrkesfärdigheter" - dvs, man har "polis" eller "hippie" som färdighet, och den används då bl.a för att se om man har en kontakt som lämpar sig för det man nu vill uppnå.


Fast egentligen är jag inte så jätteförtjust i att ha regelsystem för sociala interaktioner, så ovanstående fungerar mest som ett sätt att ta med det sociala i spelbalansen. Tärningsslag etc gör jag mycket, mycket sällan vad gäller de här siffrorna.


Däremot har alla SLP:er namn, utseende etc när de väl introduceras. Om spelarna verkar gilla (eller gilla att ogilla) någon viss SLP som introduceras, kommer den tillbaks. Sedan har jag ju också varit spelare som gillar att själva introducera SLP:er, även sådana som absolut inte hjälper spelarna... Fast de spelarna har tyvärr flyttat...

 

[Troberg]

Jag anser att spelet står och faller med ett bra galleri av NPC's att interagera med. Det bör vara så många att spelarna klarar att hålla reda på dem, annars blir de snart anonyma.

 

[Johan K]

Hur brukar ni spela och vad föredrar ni?

Well, ett visst mått av karaktärer som du nämner finns det juh.
har inte haft ås mycket personer inblandandet, om jag ska vara ärlig. Just nu så finns det 3 karaktärer som är mer eller mindre starkt knytna till de karaktär som finns i griuppen. Det är dels 2 "gammla" spelare som tyvärr lämnat gruppen & en karaktär som de träffade i ett äventyr som vi spealde för länge sedan. Alltid bra at kunna utnyttja dessa karaktärer. Som tur var ävar det inte så jobbigt at infoga dessa karakterer i spelet.
Så för min del så föredrar jag ett litet, men väl inkört galleri av karaktärer i gruppen. Funkar bäst så, oavsett om det är vänner, fiender eller nått mitt i mellan.