Re: Kontakter, älsklingar, vänner och...[lång]
Jag tänkte förklara hur det (med gott resultat - jag experimenterar) går med de två rollspelen som jag för närvarande är spelledare i -
EDoD och
Feng Shui
Feng Shui
I filmactionspelet Feng Shui så experimenterade jag med en grupptillhörighet, för att lättare kunna motivera varför spelarna håller samman, för de kan vara allt från ninjor och kloakmonster till Arnold Schwarzeneggrar och superhjältar. Jag gav förslagen att spela någon sorts av Charlies Änglar, en SWAT-styrka, en superhjältegrupp.
När spelarna satt och spånade så kom de fram till att de var "avhoppare" och att de alla jobbade på en bilimportfilrma - Earnest Earls Dynamic Import. De importerade begagnade bilar och hottade upp dem. Ibland kunde de även få lite sidouppdrag av någon av delägarna. För mig var det en perfekt lösning, för det innebar att de alltid hade ett ställe att falla tillbaka på, jag kunde med lätthet slänga in dem i olika uppdrag och om det kom in någon ny spelare så kunde denna spela någon "onämnd" anställd arbetare på firman. Perfekt.
Kontakterna i detta spel ligger i att använda relaterade färdigheter. Någon som har Intrusion känner exempelvis hälare, tjuvar, försvarsadvokater och dylikt. Det här är inget som jag spelar ut, utan jag gör en sceninramning och kör alltid "...via dina kontakter så blir du hänvisad till ett gammalt varuhus". Eftersom det är ett spel där de spelar kick-ass-figurer och fokus ska vara på dem och de enkelspåriga problem som åläggs dem så bekymrar jag mig inte med att utveckla deras kontaktnät.
Däremot så försöker jag återanvända platser och personer. Vissa grupperingar kommer att återkomma. Jag gör detta i åtanke för att spelarna ska känna sig hemmastadda i spelet och i London där jag förlagt handlingen.
EDoD
Här har jag under flera år försökt komma på en metod där spelarna ska börja använda sina kontakter allt mer och mer. Från början gav jag spelarna (via förmågeslag) kontakter som "en alv", "en krigare" och dylikt, så att de kan blanda in dessa i handlingen. Det fick föga resultat. Då testade jag istället att göra detaljerade karaktärer i förväg till spelarna när de slog kontakter. Det fick föga resultat. Så slutligen gick jag åt "andra hållet" och lät de få poäng (kallat Inflytande) som de får spendera för att skapa helt nya personer och relationsband till nya spelledarpersoner som de stöter på. Det fick åtminstone lite resultat.
Jag har testat med en ny scenariostruktur när jag började spelleda EDoD, nämligen fisktanken. Jag har fullkomligt slängt tjoget namn mot dem i de två mindre kampanjer som jag har hållit i fantasystaden Kandra. Jag har både haft med personer som har varit involverade med själva historien samt haft ett A4-papper med 10-15 namn där jag, med "ögats slumpmetod"
*, har valt namn på karaktärer. När det namnet blivit aktiverat, så har jag skrivit någon kommentar där om vad personen är för någon typ. Om ögat har "träffat" namnet igen, så har jag använt personen igen. Det här har gjort att det inte bara blivit kopplingar till rollpersonerna, utan spelarna har upplevt att stadens personer har haft kopplingar till varandra också.
Jag har fått klagomål på att Bekanta-rutan, som har 9 rader, är för liten.
Vad jag vill föra fram är att fler borde testa att ha namn uppskrivna på papper. Det är väldigt skönt att ha för att få mer djup i världen, eftersom du ger sken av att ha förberett en sjuhelvetes massa spelledarpersoner, när du i själva verket improviserar fram dem. Du får också automatiskt kopplingar mellan personerna om du återanvänder dem och om du återanvänder dem så får du in det naturligt i handlingen.
Det är också tacksamt att ha när spelarna improviserar fram rollpersoner som behöver namnges, även om det inte alltid är bra. När jag brukar improvisera fram personer så brukar jag också namnge dem, till min spelledares förtjusning, så han har börjat göra det när han är spelare. Det gör att de knyter ett mer personligt band till personen, för de har inte bara skapat personen, utan även namngett denna. Därför brukar jag fråga spelarna om namn i början av spelmötet. När de sedan stöter på personer som bär "deras" namn så blir det en psykologisk effekt där de direkt får ett uns av ett personligt band till spelledarpersonen.
/
Han som ofta använder sig av underhuggare som ansiktet utåt i sina scenarier, så även om superskurkens planer förgörs, så finns alltid superskurken kvar
* Jag slänger ett getöga på A4-pappret och där jag råkar titta blir namnet som jag drar in i handlingen. Metoden är inte helt felfri, utan ibland får jag "titta om" när det inte är passande. Eftersom jag har så få namn på A4-pappret (jag vill ha plats för att skriva), så kan jag också titta emellan flera namn. Då väljer jag det som lämpar sig bäst.