Nekromanti Konventsutmaning

[Illern]

Re: Friform [OT]

Det är också en grej som man har fått se allt oftare på konvent på senare år; spelare som är så inkörda på rollspel som "rollgestaltning" att de inte klarar vanlig äventyrs-problemlösning. I ett äventyr av gammalt standardsnitt kan de glatt ägna sina fyra timmar åt att prata skojigt med varandra, men de lyfter inte ett finger för att lösa de frågor som för handlingen framåt.Jo tack, jag vet. Jag hade ett Terra Draconis-arrangemang på LinCon förra året. Då kom en av spelledarna tillbaka efter ett tag och hade följande att berätta (ungefär citerat)e började med en timmes politisk analys (av sex tillgängliga). Sedan konstaterade de att äventyret var för styrt, sade till mig att gå och ha kul för min matkupong och sedan gick de.Vad rollpersonerna skulle ha gjort var att mingla omkring på en fest för diverse högdjur och snokat hos värden och bland de andra gästerna efter bevis på att värden försnillade statens medel. Och så kass var han inte, så jag har svårt att tänka mig att det var hans inkompetens som var anledningen. Därtill stod det i foldern att det var ett givet spel.

 

[Staffan]

Re: Friform

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

de allra flesta friformsscenarier till konvent som jag tittat på har antingen varit a) stenhårda rälsäventyr eller b) ursäkter för att få hoppa på bordet och skrika.

<hr></blockquote>


Skulle man behöva någon ursäkt för det?

 

[chrull]

jag har en LÖSNING!

Jo så här är det.

Det är alldeles för mycket rollgestaltning och för lite äventyrsknackande som ärr "RÄTT" nu. inne. på. whatever.

Om vi slår oss ihop och använder ett känt populärt varumärke för att ge ut ett universiellet system där grunden kan vara standardfantasy, och ser till att flooda RPG-marknaden med mängder av grottkrälar moduler och äventyr så kanske det löser sig?

Eller oj? det kanske redan har hänt?

Personligen tror jag att det är allt tråkiga "kobold"snack som skrämmer bort problemlösning och fighter ur scenariona. Det finns ju folk som tycker att allt utom bonden Hermansson är en koboldistisk rollperson. Sen ska helst varje dialog han har med sina grisar spelas ut till fullo. gärna ska spelaren hoppa omkring i rummet och spelledaren ska stå på alla fyra och låta som en gris.

... eh. ... okej. jag har lite svårigheter att utrycka mig seriöst nu. men ni förstår budskapet bakom det hoppas jag.

Det kanske är pga av allt dett jag kastar mig över d&d och problemlösande där intrigen i äventyret är så klassisk att alla i gruppen kan det utantill redan innan vi spelat äventyret.

att alla i gruppen dessutom har sina egna favorittärningar och att vi använder ploppar och mynt som figurer på en spelplan (vi tappade bort de flesta av de där pappersmarkerna från d&d adventure game redan efter första veckan, så nu tar vi bara slumpvist valda maker och försöker minnas om Orc 5 egentligen var en nekromantiker eller om det kanske var skelett 3 som var nekron...)
Vet ni vad? vi har kul ändå. Utan att sitta med långa dialoger om ingenting. vill vi spela långa dialoger om ingenting alls kan vi väl sitta och prata skit som vanligt istället?

Nej, jag vill ha action, både i ROLLspels väg och rollSPELsväg. dvs både att våra rollpersoner råkar ut för saker och att vi faktiskt får rulla lite tärningar och hoppa och gapa och skrika: FAN! Hur kunde jag misslyckas? Jag hade ju +17 i willsave!!

chrull - blev lite disorienterad. tappade bort sig själv i början men trodde flera gånger att han själv förstod vad han sa.

 

[LeJonklev]

Re: Friform [OT]

Beror inte det på hur känslig man är då? När folk pratar om friform drar de upp just skräckexemplena med skrik och hopp på borden, rälsscenarion och extremt skumma grejer som jag inte förstår var de fått iden från bara. Men det som de verkligen upplever som friform är väldigt mycket mindre överdrivet. Som tex; tycker du att det är friform när det står på rollformulären vad rollpersonen kan och är bra på(inga siffror, bara text) och man avgör om denne lyckas eller ej med att slå en tärning och utlämna sig till spelledarens bedöminga av det? Det är så jag föredrar att lägga upp det oftast. Det är dessutom ungfär det som du beskriver i dit exempel.
Jag får spatt om det inte finns några tärningar med i spelet för då känner jag att jag inte kan påverka men jag får också spatt om det är för mycket detaljerade regler för det tar jobbig mängd tid och stör mig om jag inte förstår dem. Fritt regelverk. Mitt absoluta favoritspel var gamla Star Wars. Slå en bunt t6:or efter hur bra du är. Spelledaren bestämemr hur det går. Det avr de enda regler jag använde. Resten improviserade jag efter situationen.

LL

 

[LeJonklev]

Re: jag har en LÖSNING!

Vad jag verkligen känner runt det här friformssnacket är att det är mycket gnäll, nada do (du behöver inte känna dig specifikt träffad chrull). Om nu konventen är fyllda med friformscenarion och det är så fruktansvärt så se till att få ändan ur och skriv ett eget scenario. Det är inte så särskilt svårt. Jag tycker krilles initativ är aldeles utmärkt för det kanske kan aktivera non-friformare till att skriva. Nu har mitt(vårt) anmälda scenrio till SydCon tyvärr redan blivit helgat till något eget enkelt regelverk så det får väl bli till BorCon som man skriver något till ett specifikt spel.

LL

 

[Nightowl]

Re: Friform [OT]

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>


När vi körde en Gondica-turnering på SnöKon för ett par år sedan var det flera grupper som sa "Oj, tärningar?" med ett 'det var minsann inte igår'-tonfall... (Ett par av dem skulle ändå nödvändigt ha stearinljus och läbbig musik för att spela, trots att scenariet inte alls hade den sortens stämning.)


<hr></blockquote>



Jag har FORTFARANDE fläckar efter deras stearin i min Gondica-bok (sidan med Vidonia-kartan).

Himskanes trevliga människor, men melodramatisk matinéswashbuckling är en annan sak än psykodrama...

Så vi kommer till...
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Det är också en grej som man har fått se allt oftare på konvent på senare år; spelare som är så inkörda på rollspel som "rollgestaltning" att de inte klarar vanlig äventyrs-problemlösning. I ett äventyr av gammalt standardsnitt kan de glatt ägna sina fyra timmar åt att prata skojigt med varandra, men de lyfter inte ett finger för att lösa de frågor som för handlingen framåt. Det måste man knuffa dem fram på steg för steg, gåtor och mysterier måste man låta SLP lösa åt dem etc. Betyder väl förmodligen att man som ansvarsfull konstruktör bör göra scenarier som går att spela även på friformarvis, men det drar obönhörligen ner deras betyg som spelare i mina ögon. Bara en sån sak som att de aldrig tittar i sina formulär för att se vad deras RP har för färdigheter...


<hr></blockquote>


Själv skriver jag nuförtiden ut färdigheterna som "vad Pelle är bra på" i personbeskrivningen, av nämnda skäl. Att den mekaniska delen av rollformuläret faktiskt innehåller matnyttig information går dem förbi.

Det hjälper inte att skriva scenarion på det sättet; jag skrev medvetet "Döden: In från vänster" (Gondica på LinCon 2001) med en snorenkel intrig; om man överhuvud taget följer upp saker som intresserar rollpersonerna får man alla svar levererade på fat, och gör man INTE det (vilket är "dåligt rollspel", eftersom rollpersonernas intressen är tydligt utsatta). Ändå fick jag höra att jag skrivit ett "problemlösningsscenario". WTF?

Det är också värt att notera att det är karaktärsgestaltning som samtal, inte karaktärsgestaltning genom HANDLING (vilket gör att man skapar en historia tillsammans - och nä, "handling" är inte strider och grottkrälande) som är den stora grejen i friform. Detta TROTS att jag själv - som ändå är en j-la regelmupp - anser att friform inte på det minsta vis hindrar att man spelar saker som inte är kammarspel eller relationsdramer.

Eftersom så många gnäller på friform (inklusive jag!) är det dags att ge friformsentusiasterna en eloge: DE GÖR ÅTMINSTONE KONVENTSSCENARION!

Jag betvivlar starkt att det existerar någon tyst konspiration som förhindrar att man sätter upp rollspelsscenarion istället för friformsscenarion. Konvent är beroende av villiga medarrangörer; om folk inte vill konsstruera en viss grej, blir den inte av. Bland entusiasterna inom vår lilla subkultur är friform populärt, och således blir deras projekt av, medan vi rollspelsmuppar sitter hemma och fiser och inte får tummen ur röven och fy f-n vicken äcklig blandad metafor jag fick till.

MAO, vi får skylla oss själva om det inte finns rollspelsscenarion på konvent längre.

Nightowl, som kan konstruera friformsscenarion på HALVA tiden. Peta ihop personlighet och bakgrund till fyra fem personer (den ROLIGASTE delen av scenarioskrivande - jag är alltid SL och får så sällan göra rollpersoner /images/icons/laugh.gif) som har anledning att börja snacka om något (de behöver inte ha anledning att göra något överhuvud taget, eftersom friformarna inte behöver att deras karaktärer skall UTRÄTTA något för att ha kul). Sedan låter man aktörerna göra vad de helst vill: snacka in character i fyra timmar. Att knåpa ihop den bakgrunden borde inte ta mig mer än halva tiden, och då kan de få jättetjocka rollformulär med en massa grejer att rollspela...

 

[Emil]

Är det verkligen så farligt?

Jag förstår och delar ditt ogillande till friform, men jag håller inte med dig om att situationen är så kritisk som du för fram den. Se t.ex. på BSK som angriper friskt. I fjor fanns där (vad jag minns) två Eon-scenarion och två D&D3-scenarion - alla skrivna av privatpersoner. Plus ett par företagsarrangemang.

Dessutom dömer du ju ut företagsarrangemang som om de inte vore något annat än reklamjippon. Visst, det kanske förekommer men det är inte den genomgående känslan jag fått av det.

Även nu på GothCon finns det en hel del vanliga hederliga äventyr. Däribland Trettonde Passageraren som jag åker dit för att arrangera. Det baserar sig visserligen inte på något befintligt rollspel (av vissa skäl), men i äventyret inkluderas ett tvåsidigt regelsystem anpassat för att vara snabbspelat och fungera väl på konvent. Tyvärr så verkar det dock som om äventyret ändå hamnar utanför tävlingsramarna... /images/icons/sad.gif


Sen så vill jag ju slutligen tillägga att tävlingen är ett bra initiativ, men kommer alldeles för sent för att påverka något. Det enda stora konventet som det fortfarande återstår att hitta på äventyr till är BSK.

/Emil

 

[Edgar]

Härmed anmäler jag mig till tävlingen med mitt gothconscenario "indíana Jones och Kristi Lekamen"! Mysigt scenario där man spelar dom onda i en indy-film!
Regelverk: Adventure!
se även http://www.gothcon.se/rollspel/indiana.html för blurpen.

MVH
Kalle Edgar - som skall se till att Krille skall få ett Scenario-kitt under helgen!

 

[walium]

Okunnig som jag är så undrar jag om man måste arrangera eventuella ihopskrivna scenarion själv eller om man bara behöver skicka in dem till ett konvent så löser de resten själva?

 

[King Kromm]

Ska man göra bort sig skall man göra bort sig offentligt! Eller kanske inte...

Man wtf, inte för att jag hinner till Gothcon i år, men vilka andra konvent finns det på västkusten som man kanske kan hinna med?

Kan avslöja att jag fick en ide som jag tror kan bli rätt intresant, dels pga av att jag kom på den, dels pga av att den inte skulle bli speciellt lyckad att spela "hemma" med "bara de vanliga" pojkarna!

Jag hoppas att drakar och demoner i ereb altor eller
chropnopia fast utanför stan e ok... ?

 

[Widde]

Tack Krille!

Inte en dag för sent. Nu måste jag ju angagera mig i något konvent igen.
-W

 

[Jimmy]

Öh?

Spelas det inte på konvet längre alltså? Uräkta men jag måste ha missat något sen jag var på mitt senaste konvent..

Men det var ju faktiskt i forntiden...

 

[Oldtimer]

Re: Öh?

Välkommen till nutiden. /images/icons/smile.gif

Ja, spelas och spelas, vi kom just hem från GothCon (det är inte slut än, men det räckte för oss) och där syntes inte till alltför många "etablerade" rollspel. De kanske gömde sig någonstans, men...

För att känna lite konventskänsla satte vi oss i en korridor och spelade D&D, men var tvungna att ge upp eftersom vi inte kunde höra varandra på grund av folk som "rollspelade" längs hela korridoren med höga röster och vilda jakter (verkliga jakter alltså). Vad är det för fel på att sitta runt ett bord och låta rollfigurerna leva ut äventyren?

Nåja, jag hör väl också hemma i forntiden. /images/icons/grin.gif

/Mikael

 

[Storuggla]

Re: Öh?

Nej du Old One, du är inte ensam om det. Jag tillhör en riktigt ung generation av rollspelare (började -89 någon gång) och jag tycker att det är för mycket flänga runt i skogen och slåss med plyschsvärd och springande i dörrarna likt en dålig sängkammarfars.
Tacka vet jag en skön fåtölj, varm dryck, ett hederligt bord, papper och pennor och en hederlig spelledarskärm att glo på.
Inget sådant där flåshurtigt springande, nej tvi /images/icons/wink.gif

Måntro jag är en armstödsspelare då?


Storuggla, armchairgamer

 

[Oldtimer]

...och chips och popcorn,

glöm inte det! /images/icons/grin.gif

/Mikael
En sund själ i en skön fåtölj

 

[DanielSchenström]

Re: Öh?

"Måntro jag är en armstödsspelare då?"

Nejdå, bara konservativ. Och inget fel i det. Likaså är det inget fel i de som vill tänja på gamla gränser och ta till "live-element" i sitt spelande. Jag menar ska man strunta helt i teaterdelen av rollspelandet så ska man inte tala som sin rollperson, eller gestikulera som denne heller utan bara vara saklig. "Jag gestikulerar yvigt medans jag höjer rösten och säger -Ni har hittat på vad?"

Var man själv drar gränserna bestäms av ens vilja, kondition och fysiska möjligheter. Själv ser jag inkorporerandet av nya element som nåt som berikar hobbyn.