Nightowl
Champion
Här kan man ladda ned en scan av ett gammalt SF-spel som heter Encounter Critical.
Spelet är "science fantasy" och blandar friskt mellan olika källor - man kan förutom amazon, alv och människa spela "vulkin", som är logiska med spetsiga öron, och "wooky" som är stora och ludna. Man kan också tillhöra en blandras (t.ex. en wooky-alv), vara en primitiv stenåldersvariant av en av raserna, eller vara en mutant, t.ex. Tabellen för mutationer sträcker sig från det förväntade ("Webbed fingers and toes, plus gills. Aqua-you!") till det underliga ("Limbs detachable. May trade with others like you.").
Spelet har dels allmänna skills, som baseras på en uppsättning grundegenskaper (inklusive en del udda som "Robotic nature"), dels lite specialskills man får genom att tillhöra en viss class; dessutom kan vissa classes använda färdigheter på andra sätt. De classes som finns är: warrior (krigare), warlock (magiker), criminal (inte nödvändigtvis en klassisk RP-tjuv), pioneer (vildmarksmänniska), doxy (förförerska/prostituerad) och psi witch (psioniker).
Det roliga med klasserna är att de har ett level-och-XP-system som liknar gamla D&D, men dessutom har varje klass en speciell uppgift de måste klara av innan de får stiga i level. En warlock måste ha skapat en ny spell (reglerna för hur detta går till är ganska obefintliga, men spells har inte många parametrar i spelet), en criminal måste ha begått ett brott han aldrig begått förut, en warrior måste ha besegrat någon mäktigare än han.
Reglerna är torftiga men verkar spelbara; grundregeln är helt enkelt att man har en procentchans baserad på sin class och sina grundegenskaper. Det märkliga är snarast att det finns minst sagt udda skills, och att det kan kännas knepigt att välja dem. En rolig detalj är att det finns en uppsättning magiska färdigheter som alla har chans i, men bara en warlock kan lära sig att kasta faktiska spells; en annan karaktär kan utöva magi, men han kan bara uåppnå resultat han kunde uppnått med mundana färdigheter med lika stort besvär. Exemplet som ges är att om man vill trolla bort en dörr, så går det, för man kan lika gärna använda den Strength-baserade skillen Great feat för att hamra dörren till pulver. Dock kommer det att ta lika lång tid, göra trollkarlen lika utmattad och höras lika mycket som om någon stått och hamrat på dörren med en yxa, etc. Regeln är ytterst sympatisk.
Det finns också en värld med i spelet. Världen är en primitiv planet i ett Star Trek-liknande universum; man har inte övergått till att använda högteknologi, men vulcanierna, förlåt, vulkinierna har upprättat en handelsstation på planeten. Kartan påminner mig om Rosens gamla skämtteckning med gubben som står och tittar på världskartan med namn som Ninjaborgen och Fasornas Grotta. Det finns ett introäventyr också. Det är inte särskilt överraskande ett grottäventyr; goblins har rövat bort unga jungfrur från trakten. Rollpersonerna blir givetvis hyrda på ett värdshus (The Rusty Sighing Panther). Guld.
Stridsreglerna är korta och ganska enkla men saknar, liksom det mesta i spelet, ingående förklaringar. Bland annat har alla vapen en bashchans att skrämma motståndaren, men det nämns bara i förbifarten i själva reglerna, och hur skrämd han blir får man inte veta.
Det finns en monstertabell med sådana lysande monster som Bee Girl och Godzilla, men varje monster beskrivs endast med en rad. Dock har de flesta en liten specialregel som gäller det monstret, vilket är ganska koolt.
Spelet är naturligtvis lastgammalt, illa beskrivet, långt sämre illustrerat (någon har i princip kluddat i marginalen med en kulspetspenna) och så vidare, men det är OK. Det enda som egentligen stör mig, och det är mer på ett creepy Twilight Zone-sätt, är att man envist upprepar att detta är ett vetenskapligt spel baserat på realistiska studier av verkligheten. Vad man säger om ESP och magi, t.ex., kommer att uppdateras om parapsykologerna gör nya rön (!). XP-tabellen är realistisk (?) vilket verkar betyda att den ger summor som inte är jämna hundra- eller tiotal.
Spelet blir antagligen sämre om man är full (eftersom jag förutsätter att man läser det mens man spelar), men annars verkar det vara ett lysande partyspel.
Rekommenderas!
Erik
Spelet är "science fantasy" och blandar friskt mellan olika källor - man kan förutom amazon, alv och människa spela "vulkin", som är logiska med spetsiga öron, och "wooky" som är stora och ludna. Man kan också tillhöra en blandras (t.ex. en wooky-alv), vara en primitiv stenåldersvariant av en av raserna, eller vara en mutant, t.ex. Tabellen för mutationer sträcker sig från det förväntade ("Webbed fingers and toes, plus gills. Aqua-you!") till det underliga ("Limbs detachable. May trade with others like you.").
Spelet har dels allmänna skills, som baseras på en uppsättning grundegenskaper (inklusive en del udda som "Robotic nature"), dels lite specialskills man får genom att tillhöra en viss class; dessutom kan vissa classes använda färdigheter på andra sätt. De classes som finns är: warrior (krigare), warlock (magiker), criminal (inte nödvändigtvis en klassisk RP-tjuv), pioneer (vildmarksmänniska), doxy (förförerska/prostituerad) och psi witch (psioniker).
Det roliga med klasserna är att de har ett level-och-XP-system som liknar gamla D&D, men dessutom har varje klass en speciell uppgift de måste klara av innan de får stiga i level. En warlock måste ha skapat en ny spell (reglerna för hur detta går till är ganska obefintliga, men spells har inte många parametrar i spelet), en criminal måste ha begått ett brott han aldrig begått förut, en warrior måste ha besegrat någon mäktigare än han.
Reglerna är torftiga men verkar spelbara; grundregeln är helt enkelt att man har en procentchans baserad på sin class och sina grundegenskaper. Det märkliga är snarast att det finns minst sagt udda skills, och att det kan kännas knepigt att välja dem. En rolig detalj är att det finns en uppsättning magiska färdigheter som alla har chans i, men bara en warlock kan lära sig att kasta faktiska spells; en annan karaktär kan utöva magi, men han kan bara uåppnå resultat han kunde uppnått med mundana färdigheter med lika stort besvär. Exemplet som ges är att om man vill trolla bort en dörr, så går det, för man kan lika gärna använda den Strength-baserade skillen Great feat för att hamra dörren till pulver. Dock kommer det att ta lika lång tid, göra trollkarlen lika utmattad och höras lika mycket som om någon stått och hamrat på dörren med en yxa, etc. Regeln är ytterst sympatisk.
Det finns också en värld med i spelet. Världen är en primitiv planet i ett Star Trek-liknande universum; man har inte övergått till att använda högteknologi, men vulcanierna, förlåt, vulkinierna har upprättat en handelsstation på planeten. Kartan påminner mig om Rosens gamla skämtteckning med gubben som står och tittar på världskartan med namn som Ninjaborgen och Fasornas Grotta. Det finns ett introäventyr också. Det är inte särskilt överraskande ett grottäventyr; goblins har rövat bort unga jungfrur från trakten. Rollpersonerna blir givetvis hyrda på ett värdshus (The Rusty Sighing Panther). Guld.
Stridsreglerna är korta och ganska enkla men saknar, liksom det mesta i spelet, ingående förklaringar. Bland annat har alla vapen en bashchans att skrämma motståndaren, men det nämns bara i förbifarten i själva reglerna, och hur skrämd han blir får man inte veta.
Det finns en monstertabell med sådana lysande monster som Bee Girl och Godzilla, men varje monster beskrivs endast med en rad. Dock har de flesta en liten specialregel som gäller det monstret, vilket är ganska koolt.
Spelet är naturligtvis lastgammalt, illa beskrivet, långt sämre illustrerat (någon har i princip kluddat i marginalen med en kulspetspenna) och så vidare, men det är OK. Det enda som egentligen stör mig, och det är mer på ett creepy Twilight Zone-sätt, är att man envist upprepar att detta är ett vetenskapligt spel baserat på realistiska studier av verkligheten. Vad man säger om ESP och magi, t.ex., kommer att uppdateras om parapsykologerna gör nya rön (!). XP-tabellen är realistisk (?) vilket verkar betyda att den ger summor som inte är jämna hundra- eller tiotal.
Spelet blir antagligen sämre om man är full (eftersom jag förutsätter att man läser det mens man spelar), men annars verkar det vara ett lysande partyspel.
Rekommenderas!
Erik
). Nu är det bara att bestämma sig om man vill spela Frankenstein, Hobling eller Klengon vid nästa spelmöte!