Nekromanti "Korpens klagan" till Svärdets sång T_T

[2097]

Åh, är det usage die… inte min favvo.

 

[Tre solar]

Men förstår du vad jag tycker är ett av dom stora problemen med att världen böjer sig runt dem? Att det då blir meningslöst att röra sig för mycket.

Att det blir meningslöst att röra sig har sabbat min upplevelse av Solomon Kane, MÅN och Armitage Files för att ge tre exempel. Så jag tror att jag förstår exakt vad du menar, iaf så exakt som man kan förstå en annan människa.

Mitt argument är bara att jag tycker det är förenligt med best practice att världen är probabilistisk, eftersom allting annat i rollspel är det.
Handlingar är probabilistiska. Strider är probabilistiska. Vandrande monster är det. Skatter är det. Hur mycket mossa det finns i skogen är det. Hur monstren beter sig är det. Osv. Hörnstenen här är att vi antar att viktad slump är den mest effektiva approximeringen av alla de faktiska processer som tillsammans genererar världen.

Därför menar jag att slumpen inte i sig är problemet, utan hur den är viktad. Om vi har två platser, A och B, och två vägar, a och b, bör såklart a leda till A och b leda till B. Men om vi har oändligt antal vägar (= öppen värld) och ändlig tid att förbereda är jag helt OK med att varje väg som inte på förhand blivit definierad kan beskrivas som %a, %b ... %n. Om vi skulle simulera den här världen en miljon gånger skulle vi få reda på var dungeon X verkligen ligger. Men den värld som uppstår vid spelbordet är bara en realisation av alla tänkbara världar. Alltså är mitt förslag att viktad slump vid spelbordet kan ses som blorb på super-nivån (alltså: alla tänkbara spelbord aggregerade).

Exempel från min kampanj: Det finns torn på kartan. Om rollpersonerna går till ett torn använder jag en tabell med torn-encounters. Beräkningen är att de kommer besöka max en tredjedel av tornen, alltså har jag tre gånger så många torn placerade på kartan som jag har torn-encounters i min tabell. Antagandet är att spelarna aldrig kommer titta på kartan och välja mellan att gå till tornet i 12:24 eller tornet i 4:7. DÅ VORE DET FUSK OCH DÅLIGT! Istället antar jag att valet står mellan att ta vägen som passerar förbi ett torn eller inte. Under den förutsättningen är deras agens tillräckligt intakt, anser jag.

 

[2097]

Intressant, Sols… Jag hade också en idé om att det skulle finnas en chans att några av mina torn (eller öar dårå eftersom jag filar på en island-hopping–kampanj) kommer kunna tas bort från listan. Så att jag som DM aldrig kommer kunna vara säker på att dom kommer hitta det som finns på ön. För just det här med att DM "serverar upp" encounters och platser är nåt jag är allergisk mot från Pathfinder därför att jag tycker att det messar med spelbalansen. Då blir det helt plötsligt DMs "fel" att en plats är för lätt eller för svår och den ansvarsfördelningen vill jag absolut bort från.

Och som sagt den andra idén (vilket kanske liknar Svärdets sångs "sägner") är att jag vill att tornet placeras inte när dom knackar på dörren, utan när dom hör ryktet om vad som finns i det. Äh jag får inte riktigt ihop det än… det känns inte helt klockrent än

 

[kloptok]

Men det har jag men det jag menade var att jag inom fandomen har sett en väldigt väldigt oblorbig take på OSR. Menade inte ffa att Fria Ligan vore dom som missuppfattar.

Men åh vad det blev semantik-träsk T_T

Ja, det finns absolut såna strömningar. Huruvida de ska anses tillhöra OSR eller inte är väl lite av en definitionsfråga (jag skulle själv kalla de spelen "OSR-adjacent" eller något, snarare än OSR). Hur som helst så har jag absolut sett Forbidden Lands lyftas i OSR-kretsar, men aldrig stämplat som ett regelrätt OSR-spel (här är en twitter-genomläsning som fångar upp mycket av det jag tycker om spelet från ett OSR-perspektiv). Och det är ju inte så konstigt att Forbidden Lands lockar blickar från den delen av hobbyn, när man lockat till sig framstående äventyrsskribenter som Chris McDowall, Patrick Stuart, FM Geist med flera.

 

[Brior]

Jag ska snart börja arbeta på en ny expansion till Svärdets sång, och är därför intresserad av den här (och andra) diskussioner runt spelet. Jag skrev alltså settingen och Korpens klagan om ni inte redan visste det.

Fortsätt gärna, eller PM:a mig om ni har sådant jag borde veta! Sedan har ju spelet vissa specifikationer som man kan gilla eller inte och Korpens klagan skrevs dessutom till stor del innan det ens fanns regler, så det är inte säkert att jag gör er till viljes ändå ;-).

En vädjan: Kan inte någon förklara på ett par rader vad ”blorb” egentligen innebär (eller länka). Jag vet att det finns långa diskussioner i ämnet, vilka jag tittat sporadiskt i, men jag är mer ute efter en begriplig och kort definition och vill helst inte läsa en massa runt omkring f.n.

Hälsar
Erik G

 

[luddwig]

Kan inte någon förklara på ett par rader vad ”blorb” egentligen innebär (eller länka).

Med risk för att jag missuppfattat, och för att trampa 2097 på tårna, skulle jag säga att blorb är en sandlåda byggd på ett sådant sätt att spelledaren inte ska fattar godtyckliga beslut om spelvärlden. Syftet med detta är att spelvärlden ska kännas solid.

 

[2097]

Och det är ju inte så konstigt att Forbidden Lands lockar blickar från den delen av hobbyn, när man lockat till sig framstående äventyrsskribenter som Chris McDowall, Patrick Stuart, FM Geist med flera.

Precis— som jag skrev i trådstarten var det ju Stuart, Briar och Milton som lockade mig till att köpa deras kampanjböcker från början

 

[2097]

En vädjan: Kan inte någon förklara på ett par rader vad ”blorb” egentligen innebär (eller länka). Jag vet att det finns långa diskussioner i ämnet, vilka jag tittat sporadiskt i, men jag är mer ute efter en begriplig och kort definition och vill helst inte läsa en massa runt omkring f.n.

Ja, det riskerar att bli en lång timesink om du ska ge dig in i dom debatterna. Börja istället med luddwigs fantastiska sammanfattning som han just skrev i den här tråden och feel free att ställa hur mycket frågor eller följdfrågor du vill.

Och som du har märkt i den här tråden har jag inte riktigt själv benat ut hur man ska göra det på bästa sätt. Problemet är alltså att jag vill att spelarna ska kunna röra sig i spelvärlden och upptäcka saker på ett, uh, "objektivt" sätt (eller som det heter i blorbmodellen, att det s.k. gloraklet [som utgörs av prepp, regler och tärningar] ska bestämma).

Det finns en blorb-specifik take av din gamla 80-tals-hit Svavelvinter här men som sagt, varning för rejält rabbit hole att ramla in i.

 

[zonk]

Med risk för att jag missuppfattat, och för att trampa 2097 på tårna, skulle jag säga att blorb är en sandlåda byggd på ett sådant sätt att spelledaren inte ska fattar godtyckliga beslut om spelvärlden. Syftet med detta är att spelvärlden ska kännas solid.

Om jag får våga mig på att specifiera, så är meningslösa val som låtsas vara meningsfulla speciellt anti-blorb.

Fel:
"Det luktar svavel i grottan. Gången till höger är full med skräp, medan det är svartnat och tomt i gången till vänster." (Båda gångarna leder till draken och det gör ingen skillnad vilken man tar)

Bättre:
"Gången till vänster luktar svavel, medan det från gången till höger kommer en sval bris, och hörs ett vagt kluckande av vatten." (Gången till vänster leder till draken, gången till höger till en grottsjö och en väg ut)

Men även slumpmässighet som gör val meningslösa är anti-blorb. Säg till exempel att dungen slumpas fram allt eftersom RPna vandrar, inte före.

Fel:
"Det finns en gång till höger och en till vänster." (SL slår på slumptabellen, efter att RP har valt, om de kommer till draken eller till grottsjön).

Här är det bättre att ha slumpat i förväg, så RPna kan göra ett lite mer meningsfullt val, enligt "Bättre" ovan. Hela grottan kan till exempel ha slumpats fram innan spelmötet, så svaveldofter och svala brisar kan komma från rimliga håll.


Detta sagt med varningstriangeln att jag inte är 2097.

 

[2097]

Detta sagt med varningstriangeln att jag inte är 2097.

Men close enough skulle jag vilja säga

Edit: Zonk, jag brukar använda ordet oblorb för det du beskriver, och antiblorb för när man lägger fram oblorb men bedyrar för spelarna att det är blorb.

 

[Skarpskytten]

)

Men alltså dom är skit. SKT är garbage. Lost Mines of Phandelver är fantastisk.

Jag tycker nog att de är rätt dåliga och dåliga på ungefär samma sätt. Det som helheter, jag tycker det finns mycket bra stuff i dem och jag tycker de har bra (bra, inte jättebra) stårys som det nu är. Och trots allt min gnäll på SKT tycker jag att min kampanj är bra, även om det mest beror på mina spelares och min egen kreativitet än själva äventyret. Ser i alla fall fram mot att köra kapitel 4 nästa spelmöte, om vi nu inte fastnar i Mithral Hall och dricker öl hela spelmötet.

Det är bara mer och mer obvi att WotC inte fattar det här med blorb.

Jag är böjd att hålla med. Men hur är ToA som den är skriven? Trodde att den var blorbig? (Min plan är att köra den om jag inte kan hitta en OSR-grupp när jag väl har tagit mig igenom SKT.)

Men det är ju tillåtet att göra det. Konstigt att dom inte dog. Och är det inte svårt för dom att hitta till gruvan utan att göra åtminstone några av sidouppdragen?

Minns inte exakt hur det gick till. Kan vara att jag är skyldig också, kanske rälsade dem rätt av gammal vana också? Vidare: kör Milestone pga anledningar så de var ju på rätt nivå när de kom fram till gruvan.

Det hör hemma i en annan tråd.

Tack!

 

[2097]

Jag är böjd att hålla med. Men hur är ToA som den är skriven? Trodde att den var blorbig?

Spoiler

Så först tänkte jag att Tomb of A och CoS var lika blorbiga. Samma upplägg med en stor och jättebra sandbox med många ordentliga äventyrsplatser och så såklart en stark maguffin som leder en till "det stora slottet på kullen". Som i CoS är synligt från start och alltid har portarna öppna, men som i Tomb of A behöver upptäckas och dessutom svårt att ta sig in i med många hoops att hoppa över innan. Men den skillnaden stör inte mig det minsta.

Uppmaningarna i CoS att "på den här platsen kan du välja att X eller Y händer" är oblorbiga men jag var sparsmakad med dom. En gång kunde jag inte hålla mig för det passade så himla perfekt (att Esme kommer hem till sitt torn när rollpersonerna har gömt sig där) men mycket riktigt så grumsade mina spelare och det gjorde dom rätt i.

Vi körde också en mashup med Deep Carbon Observatory, hade placerat Carrowmore precis vid vistanilägret och så floden att upstream var söderut dvs att floden rann norrut och att dammen låg söder om Carrowmore. Till och med namnet Carrowmore passar ju bra in i Barovia tycker jag.

Och jag ändrade vistani från romer till "planar pirates", spelarna hade ingen aning om att dom skulle föreställa romer. (behöll namnet vistani.) Vi diskuterade det efter och dom tyckte det var bra att jag hade ändrat det men dom kände sig queasy att jag öht hade haft med dom, det kändes exploativt och fördomsfullt. Att dom har onda ögat osv... :/

Vi hade en jättebra upplevelse med CoS överlag. Utom en grej --- att vi körde milestone. Aldrig mer. Skriver mer om det utanför spoilertaggen för det är ju inte en spoiler.

Nu till Tomb of A.
Den har inte godtyckliga events a la CoS vilket jag tycker är bra, men den har "du kan flytta den här äventyrssplatsen så den kommer i dina spelares väg om du vill" vilket jag prompt ignorerade.

Vi körde djungeln som en mashup med Fire on the Velvet Horizon dvs att jag hade lagt in FotVH-monster på mötestabellen. Hade också lagt in några saker, både platser och encounters, från Knight of the Dinner Table tidningens DM-sidor. Bra och (mestadels) blorb-förespråkande tidning!!! Deras eget spels initativsystem suger men deras DM-material är ofta jättebra och såklart roligt att läsa om det lilla communityt och deras blorbande spelgrupper.

Nu till dom stora problemen

• Att man blir inlåst i dungan. I CoS kan man komma och gå som man vill. I Tomb of A är man fast där inne. Det gör en jättestor skillnad, till det mycket sämre.
• Att Acererak har ändrat på massor av spellsen. Inklusive att alla divination spells kan ge fel-läsning så jag blåljuger på detect magic. Och att passwall och sånt inte funkar. Det är hundratals spells som är ändrade och spelarna vet inte riktigt hur. CoS hade ändrat på ett fåtal spells men inte så här omfattande. Tycker ärligt talat inte det är så kul. Vi har haft våra yuks med det, när spelarna först upptäckte det, och nu känns det mest orättvist. Ja jo kanske att det "behövs" för att en stendungeon ska vara utmanande för level elvor men det känns ändå inte fair. Spelar hellre lowlevel.
• Att det finns nålsögon. Dom första fem våningarna är väldigt öppna och det är en jättebra designad dungeon. Att ta sig ner till vånig sex kräver att man gör på precis rätt sätt. Det är riktigt tradigt och dom har missat jacquay-faktorn där.

Jag kör dock MAW (module as written) inklusive dom tre nackdelarna.

Men jag längtar efter att dom ska spela i en öppen värld och kunna företa sig vad som helst och välja mellan massor av uppdrag. Det har börjat kännats väldigt rälsat att dom har irrat runt nu i ett halvår för att komma till level sex (och igår kom dom äntligen vidare lite grann!!!)

Dom har inte kunnat lämna dungan och dom har inte kunnat komma förbi femte nivån. Så dom har blivit väldigt välbekanta med dom ca 80 rummen på dom fem första våningarna. På ett halvår. (Av dom knappa två åren vi har spelat kampanjen som helhet, och det dryga året dom har varit inne i tomben öht, så har ett halvår varit "inte hittat vägen ner till level sex".) Det tycker jag är en flopp.

Dom tycker om kampanjen och har inte protesterat, så det här är mest min nitpick!

En annan sak jag inte tycker om är att regeln är att om man dör så börjar man på den leveln man redan hade. Jag haaatar detta. Det behövs typ, för att modulen ska fungera. Men... det gör att dom kan spela jätterisky och ändå vara på svinhöga levels. Alltså som sagt, det är vad modulen är anpassad för, så jag kör även den aspekten "MAW". Men, behöver inte tycka om det T_T

Sen är det också för oss i PK-klubben inte så hett med alla kolonialistiska rasse-inslag men dom har vi tonat ner och också gjort chultianska rollpersoner eller rollpersoner som har spelljammat in från helt andra världar.

Vidare: kör Milestone pga anledningar så de var ju på rätt nivå när de kom fram till gruvan.

För mig var problemet med milestone det här:

I normala fall: om dom dör för att jag "serverar" för svåra encounters så är det mitt fel, och jag vill inte ha det ansvaret. Därför spelar jag ju sandbox. Dom kan grinda hur mycket eller hur lite dom vill. Det är lite som gamla NES-spelet Dragon Quest, om man spelar i ett för svårt område så är det ovärt pga ger för lite xp, om man spelar i ett för lätt område så är det ovärt pga man dör, så man belönas av att hitta ett lagom svårt område. Spelet är självbalanserade och jag som DM varken behöver, ska, eller får ändra på några encounters eller "justera" ? (är glad att jag hittade det värdeneutrala ordet "justera").

Men med milestone så "serverar" jag ju deras levels, så då kan dom dö på grund av att jag har serverat dom för lite levels. Och "självbalanseringen" har blivit rubbad. Och åter igen har jag ett ansvar jag inte vill ha. Så aldrig mera milestone för min del!

 

[Brior]

blorb är en sandlåda byggd på ett sådant sätt att spelledaren inte ska fattar godtyckliga beslut om spelvärlden. Syftet med detta är att spelvärlden ska kännas solid.

Jag är inte insatt i blorbologin och kanske därmed är ute och cyklar, men finns det inte mellanlägen – att världen från början är mer eller mindre godtycklig inom givna ramar, men att den sedan formas under gång genom spelarnas beslut och saker som faktiskt händer? Den går från oblorb till blorb, dvs spelledarens beslut blir mer uppstyrda allt eftersom genom att den större berättelsen byggs ut inom sin framväxande logik. Så har jag fattat att Svärdets sång är tänkt. I själva verket är det också så jag skriver mina romaner. Jag bestämmer nödvändiga hållpunkter, men så lite som möjligt mellan dem för att kunna anpassa vad som händer beroende på hur boken utvecklas. Det är inte riktigt godtycklighet tycker jag, även om det mesta inte är bestämt från början.

Jag skrev lite om det, bland annat i detta blogginlägg:
Om det vita papperets schack

 

[2097]

Problemet för mig, Brior, är att jag behöver tänka så olika som "preppare"/"världsskapare" än som DM. Så att blanda dom rollerna funkar inte för mig. Jag kan inte compartmentalize tillräckligt bra.

Som preppare behöver jag skapa en intressant värld med bra och rättvisa utmaningar och med frön för intressanta skeenden men när vi väl har tryckt på "play" och börjat spela och jag ska spelleda så ska allt det ut ur fönstret för om jag har ens en enda av dom där värderingarna ("det ska bli en intressant story", "det ska vara rättvist", "det ska vara utmanande", "det får inte vara för lätt", "det får inte vara tråkigt", "det ska vara en dramatisk kurva", "det ska finnas twister") i huvudet, bakhuvudet, sidhuvudet, eller ens i jeansfickan under min cellulitbeprydda tant-tushie så kommer jag att börja tumma på spelets integritet och min neutralitet och rättvisa som domare. Jag är en viljesvag, ynklig människa och jag behöver därför sätta upp en järnhård mur mellan dom två olika "hattarna" preppare och körare.

När jag skriver romaner (vilket jag bara gjort två stycken och dom blev skitdåliga) så finns det inget behov av nån domare. Behöver bara vara "författare" och (själv)-"redaktör" och även om det är olika tankelägen så är det tillåtet för mig att byta mellan dom utan att någon kommer ikläm. Där kan jag vara en pappers-Nimzowitsch i godan ro. Men blorbigt rollspelande är mindre lik en roman än vad det är likt en holodeck.

 

[2097]

Det stämmer att även totalt impro-hittepå-rollspel med lite tid och omsorg kan fossilisera sig till en stabil och solid blorb. (Har diskuterats på Story-Games hemsidan.) Men… då är det å andra sidan inte så mycket upptäckande kvar, vilket är lite synd tycker jag.

 

[Swedish Chef]

Jag är inte insatt i blorbologin och kanske därmed är ute och cyklar, men finns det inte mellanlägen – att världen från början är mer eller mindre godtycklig inom givna ramar, men att den sedan formas under gång genom spelarnas beslut och saker som faktiskt händer? Den går från oblorb till blorb, dvs spelledarens beslut blir mer uppstyrda allt eftersom genom att den större berättelsen byggs ut inom sin framväxande logik. Så har jag fattat att Svärdets sång är tänkt. I själva verket är det också så jag skriver mina romaner. Jag bestämmer nödvändiga hållpunkter, men så lite som möjligt mellan dem för att kunna anpassa vad som händer beroende på hur boken utvecklas. Det är inte riktigt godtycklighet tycker jag, även om det mesta inte är bestämt från början.

Jag skrev lite om det, bland annat i detta blogginlägg:
Om det vita papperets schack

Absolut, jag tror att de flesta spelar mer så här. Man bygger ut det spelarna intresserar sig för efter hand helt enkelt. Sen har ju Korpens Klagan någon form av underliggande "story" som spelarna förväntas intressera sig för, vilket gör att kampanjen inte blir helt blorbig tänker jag. Med detta menar jag inte att Korpens klagan är rälsar men det finns lite grann en förväntad story som troligtvis kommer att utspelas.

Själv har jag inte spelat KK ännu men tyckte det var kul att läsa igenom, och skall förmodligen köra igenom kampanjen vid ett senare tillfälle. Dock hade jag gärna sett fler slumpmöten i själva kampanj produkten de 66 som finns i grundboken tänker riskerar att ta slut långt innan kampanjen.

 

[Mogger]

Jag är inte insatt i blorbologin och kanske därmed är ute och cyklar, men finns det inte mellanlägen – att världen från början är mer eller mindre godtycklig inom givna ramar, men att den sedan formas under gång genom spelarnas beslut och saker som faktiskt händer? Den går från oblorb till blorb, dvs spelledarens beslut blir mer uppstyrda allt eftersom genom att den större berättelsen byggs ut inom sin framväxande logik. Så har jag fattat att Svärdets sång är tänkt. I själva verket är det också så jag skriver mina romaner. Jag bestämmer nödvändiga hållpunkter, men så lite som möjligt mellan dem för att kunna anpassa vad som händer beroende på hur boken utvecklas. Det är inte riktigt godtycklighet tycker jag, även om det mesta inte är bestämt från början.

Jag skrev lite om det, bland annat i detta blogginlägg:
Om det vita papperets schack

Ja, jag tror inte att man behöver fylla ut alla rutorna så att säga. Men egentligen är det här med världsinfo sekundärt. Vad huvudstaden i Hittepåien heter eller hur lång tid det tar att åka dit, eller vilken typ av magi som praktiseras där o.s.v behöver inte vara uttalat från början. För min del handlar det främst om två saker:

1. Lagt kort ligger (regler, värld etc som är etablerat gäller. Visst kan man tweaka om det är brutet eller fel men när man väl har spikat är det spikat. Visst, det är mänskligt att fela så det är inte som så att man inte får ändra uppenbara knasigheter)
2. Godtyckliga beslut ska inte äventyra RPs liv (och ja, börjar man arbeta sig bakåt härifrån så hittar man till slut var ens gräns går)

Dessa två principer funkar rätt väl för mig. Jag följer dem inte slaviskt (jag följer inget slaviskt... ) men man kommer rätt nära blorb här, givet mängden prepp man är kapabel till. Men resten fylls ut. Dock, se punkt 2.

Exempelvis hade jag haft svårt att sätta igång en lavin när RP drar runt i Grynnerbergen, men står det på tabellen att ett resultat på 75 innebär LAVIN så är det vad som sker. Punkt slut. Hade de inte med sig lavinsändare och spade? Synd...

Så detta är ju något som ställer mer krav på äventyrsförfattare/SL än på settingförfattare.

 

[2097]

Det är just den där "arbeta sig bakåt"–aspekten av punkt 2 som borrar sig in i mig. Jag tillät / tillät dom inte köpa en healing potion i grannbyn? Sex månader senare kanske en TPK förhindrades / kunde ha förhindrats pga det.

 

[Mogger]

Det är just den där "arbeta sig bakåt"–aspekten av punkt 2 som borrar sig in i mig. Jag tillät / tillät dom inte köpa en healing potion i grannbyn? Sex månader senare kanske en TPK förhindrades / kunde ha förhindrats pga det.

Precis. Men just "finns det en helare i byn?" är en sån grej som jag nästan alltid slår för. Är det en avkrok så kanske det kan finnas någon klok gumma/gubbe med någon enklare dekokt, finns det en enastående magikerakademi i staden är chansen betydligt större etc. Men finns det inte så finns det inte. Kan säga att om jag höftar så friar jag hellre än fäller. Som sagt vill jag inte fatta godtyckliga beslut kring detta. Inte 100% godtyckliga iaf.

Men här har jag ju alltid en rätt grundmurad och klar bild av hur världen funkar. Så min "godtycklighet" bottnar alltid i någon form av rimligt antagande. Typ som om någon frågar mig "kan man köpa en häst i Nordstan?" eller "finns det iPhonesladd på flygplatsen?". Jag vet helt enkelt sånt utan att konsultera regler/tabeller.

 

[Nässe]

Jag är nyfiken på trådstarten, även om den förklaras. Du, 2097, har uppfunnit begreppet blorb. Du gillar det som är blorb. Du har också konstaterat att nästan inget som skrivs/ har skrivits är true-blorb. Och nu lyfter du upp random rollspels-supplement ur högarna hemma och säger "det här är inte blorb". För mig blir det lite som att gå in i en affär, lyfta upp en banan och säga, "det här är inte ett äpple. jag gillar äpplen."

Eller missar jag att Korpens Klagan sålts in som att vara en blorb? Det verkar ju inte heller som att OSR-spel i allmänhet är blorbar, eller så finns det en mängd spel/ äventyr som påstår sig vara OSR, som inte är det.

Vad är poängen med den här tråden, syftet med diskussionen? Är det en önskan om att få andra typer av supplement till Svärdets sång (som du väl inte ens spelar?)? Nej, det verkar det ju inte vara.

Sen tycker jag blorb och diskussionen om blorb är jätteintressant, så allt annat än kritisk till det!