ceruleanfive
Bläckfisk
I helgen höll jag i en rollspelarträff i Studiefrämjandets regi, där vi satt och diskuterade rollspelsämnen i små grupper. Jag drev runt och tjuvlyssnade och det var – inte särskilt oväntat – väldigt konforma samtal jag hörde. När de pratade olika spelstilar och regelsystem var det alltid en fråga om DoD, D&D och CoC, med vissa inslag av Vampire, Svärdets Sång och dylikt. Och de flesta hade spelat med samma människor i många, många år.
När jag hörde mig för om folk hade testat att spela med andra grupper, eller något spelledarlöst eller mer samberättande, eller något med fokus på konflikter inom gruppen snarare än externa hot – då tittade folk på mig som om jag frågat om pyttipanna med kladdkaka och majonnäs istället för potatis och lök.
Jag lägger ingen som helst värdering i vilken spelstil eller vilket system man föredrar. Men av egen erfarenhet vet jag hur mycket nytta man kan ha av bredare erfarenhet av och ett bredare perspektiv på rollspel. Man kan stöta på helt tankegångar och verktyg som går hand i hand med ens föredragna spelstil, men som man aldrig hade kommit på själv.
Jag är lite nyfiken på vad ni andra har för upplevelser av att testa runt, vilka lärdomar ni har dragit och om ni har plockat med er något "hem" från helt andra spelstilar.
Kan inleda med några egna exempel:
Relationer mellan rollpersoner
Förr om åren spelade jag uteslutande traddspel. Oftast körde vi på någon variant på "Ni råkar sitta tillsammans på ett värdshus och..." Vi gillade dock att med tiden spela mycket på rollpersonernas relationer, ha lite internt gnabbande och dylikt.
När jag kom i kontakt med indieflummande upptäckte jag det här med att systematiserat etablera ganska utförliga relationer redan från början. Det där har jag lånat med mig till traddspelandet, vilket har gjort att vi numera kommer igång med roligt rollspelande mycket snabbare, samt att det är betydligt mindre hit-or-miss om det uppstår någon form av kemi mellan rollpersonerna över huvud taget.
När jag hörde mig för om folk hade testat att spela med andra grupper, eller något spelledarlöst eller mer samberättande, eller något med fokus på konflikter inom gruppen snarare än externa hot – då tittade folk på mig som om jag frågat om pyttipanna med kladdkaka och majonnäs istället för potatis och lök.
Jag lägger ingen som helst värdering i vilken spelstil eller vilket system man föredrar. Men av egen erfarenhet vet jag hur mycket nytta man kan ha av bredare erfarenhet av och ett bredare perspektiv på rollspel. Man kan stöta på helt tankegångar och verktyg som går hand i hand med ens föredragna spelstil, men som man aldrig hade kommit på själv.
Jag är lite nyfiken på vad ni andra har för upplevelser av att testa runt, vilka lärdomar ni har dragit och om ni har plockat med er något "hem" från helt andra spelstilar.
Kan inleda med några egna exempel:
Relationer mellan rollpersoner
Förr om åren spelade jag uteslutande traddspel. Oftast körde vi på någon variant på "Ni råkar sitta tillsammans på ett värdshus och..." Vi gillade dock att med tiden spela mycket på rollpersonernas relationer, ha lite internt gnabbande och dylikt.
När jag kom i kontakt med indieflummande upptäckte jag det här med att systematiserat etablera ganska utförliga relationer redan från början. Det där har jag lånat med mig till traddspelandet, vilket har gjort att vi numera kommer igång med roligt rollspelande mycket snabbare, samt att det är betydligt mindre hit-or-miss om det uppstår någon form av kemi mellan rollpersonerna över huvud taget.
Se vad som händer
Under lång tid spelade jag till stor del för "att vinna". Jag värderade nog själva upplevelsen av rollspelandet högst, men målet var ändå delvis att "klara äventyret" eller dylikt. Äventyren vi spelade var rälsade. I systemen vi använde var konsekvenserna av att misslyckas i regel att man... misslyckades. Ibland fick man försöka igen, ibland fick man rulla en ny rollperson och försöka igen, ibland la vi helt enkelt ned det äventyret och drog igång en ny grupp.
Det var huvudsakligen genom att prata med folk här på forumet som jag började få upp ögonen för att man istället kunde spela mer öppet – bara se vad som händer. Jag provade även på system med icke-binära utfall och intressantare konsekvenser än "försök igen". I kombination bidrog det till ett mycket friare och mer oförutsägbart sätt att rollspela, vilket jag har kommit att uppskatta enormt mycket
Det var huvudsakligen genom att prata med folk här på forumet som jag började få upp ögonen för att man istället kunde spela mer öppet – bara se vad som händer. Jag provade även på system med icke-binära utfall och intressantare konsekvenser än "försök igen". I kombination bidrog det till ett mycket friare och mer oförutsägbart sätt att rollspela, vilket jag har kommit att uppskatta enormt mycket
–[FONT=Helvetica,Arial,Verdana,sans-serif] [/FONT]i princip oavsett system och spelstil.