Jag försökte spelleda en kampanj baserat på korstågen, vid ett tillfälle.
Det stora misstaget jag gjorde, var att tro att det roligaste skulle vara att spela "mitt i smeten", delta i de stora striderna osv.
Det fungerade inte alls. Spelarna kände sig förminskade av att "bara vara kuggar i ett stort maskineri" och det tog på tok för mycket tid att sköta en miljon SLP:er från båda sidor. Och hela miljön blev alldeles för "rälsad" av att ha ett externt mål (som spelarna inte hade valt).
De kampanjer jag sett som på ett mer framgångsrikt sett hanterat krig eller liknande händelser, har varit mer uppbyggda som en "fisktank" där spelarna kunnat röra sig fritt, delvis oberoende av händelserna - inte varit inordnade i någon fast hierarki där deras mål bestäms av andra (dvs. av SL).
Samtidigt har deras handlingar haft en påverkan på förloppet, ofta genom något slags poäng-system. (Dvs. om spelarna gör vissa saker bokför SL detta som poäng, som man efterhand stämmer av för att bedöma vad som händer i stort.) Och spelarna kan mycket väl bli ombedda av olika SLP:er att vid olika tillfällen göra vissa specifika saker, men som fungerar mer som quests.
Detta kan funka också i korstågsmiljö. Korstågen var inte så jätteorganiserade. Där finns utrymme för spelarna att dra omkring, kanske i skuggan av de stora arméerna, kanske få uppdrag ibland, kanske bli insnärjda i intriger och motintriger.
En viktig sak är nog att etablera att det finns "mycket värld" att utforska och många möjligheter. (För att undvika den där känslan av att bara vara en kugge osv.) Om spelarna vill vara med i striderna - fine, då får man vara det. Men om de hellre vill bege sig till Damaskus för att förhandla fram ett lejdebrev till en karavan, så ska den möjligheten också finnas. Eller att eskortera en knasig munk som vill besöka Betlehem alldeles ensam, mitt i stridssäsongen.
