Kul att höra!
Partisk? Har du skrivit det? Riktigt bra jobbat! Spelar just nu Vedergällning med fem av mina spelare. Också uppskattat.
I köttet buret, har rent kampanjmässigt gett mest i min grupp. Flera i gruppen är nu lojala till hertigen. Det mest naturliga för oss är nog därför att större delen av gruppen utgår från hans område mot Symbar. Jag gjorde också en liten uppföljning på I köttet buret, under äventyret slocknad stjärna. Den reformistteurg som finns i gruppen, lurades av Yndaros överteurg till ett möte i staden, som visade sig vara en fälla. På plats väntade Prios piska och svartkappor, som inte givit upp sina strävanden att komma åt hertig Y. Rollpersonen (reformistteurgen) utsattes för övertalningsförsök och sen tortyr för att underteckna en bekännelse som skulle läsas upp i en framtida rättsprocess mot hertigen. Den gick ut på att han vittnade om att han själv förleddes av hertigen att göra det han gjorde i Ravenia tidigare. Genom detta skulle rollpersonen sona sina egna synder mot att sätta dit den verklige ”mörkermannen”. Prios piska har givetvis inte förlåtit det som skedde i Revenia och jobbar över riket med att samla in liknande dokument för sin planerade process.
Glömda gudars klagan var också mycket uppskattat hos oss. Det finns något ganska enkelt och klassiskt över äventyret som lockar, att det utspelas i vildmarken kanske. Bra stämning och ditt eget Mörkret kallar, går ju i samma riktning.
Japp, de är mina alster. Tack för berömmet! Återkoppla gärna om Vedergällning när ni är klara, tror inte jag hört lika många som spelat det (Mörkret kallar hann ju vara med på Gothcon 2019 så det fick bättre chanser att möta publiken).
Jag gick nog mycket igång på att bakgrunden kring religionen innan Prios blev Den Ende utvecklas, vilket var spännande och något jag suktat lite efter. Har alltid tyckt trådarna bakåt från De unga gudarna, Lindaros (och kanske Ljusnas?) Beskyddare, Lyra och ända till Hamans kyrka är den mest spännande av världsbygget. Och jag använde ju mycket av det stoffet för att väva nya trådar i Mörkret kallar sen.
Kan redan nu säga att det uppskattas som ett ovanligt kul stadsäventyr. Det vill säga, inte lika kul som Mörkret kallar, men ändå kul. Den enda delen av äventyret som givit upphov till visst missnöje och diskussion är ritten i slutet. En av fem spelare tyckte den tog för lång tid och ansåg sig inte ha tid, å andra sidan ansåg fyra av fem att det var en rolig episod. Till saken ska sägas att den som inte ansåg ritten kul, fumlade på hästens första uthållighetsslag och flög över manken och fick fem i skada. Inte kul för honom, men uppenbarligen energi för övriga!
Ja, det är där vi är, mitt under ritten.
Jo, den underliggande storyn är ju intrikat, absolut inte enkel. Och det är väl det i kombination med det övriga som gör äventyret så roligt att spela. Men att det är uppbyggt kring olika äventyrsplatser i ett äventyrslandskap som rollpersonerna förflyttar sig mellan, gör det också kul - och det har alltid varit ett vinnande koncept på något vis. Dessutom stämningen i det förfallna landet, tystnaden, känslan av det övergivna, spåren efter en förlorad värld. Det välbevarade templet och såklart intrigerna med den andra gruppen och de insikter spelarna får. Dessutom var det väldigt kul med en farlig styggelse i katakomberna, det ger känsla. Varelsen gav absolut min grupp en match eftersom den kunde inleda striden osynlig och gjorde hemsk korruptionseffekt (som fick mystikern i min grupp att självmant fly i panik).
Kul, bra återkoppling!Kan redan nu säga att det uppskattas som ett ovanligt kul stadsäventyr. Det vill säga, inte lika kul som Mörkret kallar, men ändå kul. Den enda delen av äventyret som givit upphov till visst missnöje och diskussion är ritten i slutet. En av fem spelare tyckte den tog för lång tid och ansåg sig inte ha tid, å andra sidan ansåg fyra av fem att det var en rolig episod. Till saken ska sägas att den som inte ansåg ritten kul, fumlade på hästens första uthållighetsslag och flög över manken och fick fem i skada. Inte kul för honom, men uppenbarligen energi för övriga!
En sak jag själv tänkte på var att rollpersonerna ofta är effektiva, även nu, vilket fick effekten att de som skulle kunna attackera dem (Marorna + HE) får svårt att hinna, i alla fall den första natten. Särskilt som gruppen utförde brandattentatet på varvet redan första kvällen, ett par timmar efter besöket på Vattenhålet. Att Marorna skulle ge sig ut i staden med brännvätska för att slå till mot rollpersonernas värdshus samma natt som staden är full av stadsvakter som söker efter attentatsmän, känns inte särskilt sannolikt. Dag två slog de förvisso till, innan RP gav sig av vid tvåtiden på eftermiddagen.
För övrigt håller jag med. Jag tycker de har ganska olika kvalitéer och Mörkret kallar är kanske lite knepigare att få till premissen för, kräver mer anpassning till RPna, men det är lite vassare.
Egentligen inte, en fördel är ju också att det inte blir för utdraget, så absolut inte längre tid. Stadsäventyr som blir utdragna blir lätt tråkiga. Det var nog mer jag som borde ha funderat på alternativa attentat natt 1. Men samma natt var staden överfull av stadsvakter som sökte attentatsmän mot varvet, så det var väl ganska rimligt att de avskräcktes att smyga efter rollpersonerna just den natten.
Haha, minns att jag sökte runt på olika hästforum för att i alla fall göra någon research. Kontentan är nog att man egentligen kan rida längre - om man kan byta hästar ofta - men till slut valde jag siffror som låg nära regelbokens värden.
