Nekromanti Korta spelsessioner

[Khan]

I och med att vi alla blir äldre och måste jonglera heltidsjobb, förhållanden och eventuella barn har våra spelsessioner blivit kortare och kortare över åren. Från de evighetslånga kvällarna och de eonliknande helgerna är numer en standardsession tre timmar, 1800-2100 en vanlig vardagkväll. Det gör att det känns mycket motigt att ta tag i en av de många välrenommerade, men enormt långa kampanjer som finns. Är det någon som har tips på hur man som spelledare hanterar så här korta sessioner? I allmänhet, men i synnerhet om man vill hålla en lååååång kampanj vid liv? Undergångens Arvtagare eller Snösaga eller andra långa kampanjer känns som om de kommer vara klara lagom till pensionen om vi tog oss an dem.

 

[anth]

Vi har i princip samma problem, även om vi antagligen spelar närmare 4 timmar (18-22).
Hur ofta spelar ni? Vi brukar spela var annan vecka (och har gjort så under flera års tid).
Det är inga problem att spela långa kampanjer, men de tar givetvis tid, räkna med 2-3 års spelande för en lång kampanj.

Det viktigaste är snarare att vara lite mer disciplinerad, dels så man verkligen kommer igång och spelar 18:00, dels att saker som kan göras utanför spelsessioner verkligen är gjorda innan man börjar spela.
Samt att ha rutiner för spelare som inte kan delta. Min erfarenhet är att det viktigaste för att kunna avsluta en lång kampanj är att verkligen spela varje vecka (eller vilket spelschema ni har) än att försöka kompromissa och försöka hitta en dag som alla kan spela.

 

[Rangertheman]

Samma sits här. Vi har inte lyckats få till något schema vilket gör att långa kampanjer blir låååånga. Sett till det är kanske inte Symbaroum rätt spel, men det är ju så fruktansvärt bra. Törnetronen-kampanjen kommer säker att ta bättre delen av ett decennium. Det som jag upplever som störst problem är att spelarna hinner glömma mellan gångerna och att jag måste lägga tid på en resume varje gång. Äventyren är visserligen kapitelindelade, men någon gång har vi tvingats bryta mitt i, på grund av yttre omständigheter.

 

[anth]

Det som jag upplever som störst problem är att spelarna hinner glömma mellan gångerna och att jag måste lägga tid på en resume varje gång.

Det här är ett utmärkt exempel på något som kan göras innan spelmötet:
Spelledaren skriver ner en resumé/minikrönika och mailar (eller postar om alla spelarna är aktiva på något forum). Sedan är det KRAV på att alla ska ha läst igenom sammanfattningen INNAN man börjar spela.

 

[Krille]

Är det någon som har tips på hur man som spelledare hanterar så här korta sessioner?

• Sköt praktiskt stuff före spelmötet så att speltiden maximeras. Skriv krönikor i en fejsbokgrupp eller på forum. Se till att folk hinner med mat innan.
• Acceptera ett visst manbortfall då och då – regelbundenhet är lika viktigt som närvaro (och möjligen viktigare).
• Använd de sociala verktyg som finns online: Doodle för att hitta när så många som möjligt kan, grupper på fejsbok för att kommunicera och lägga upp event, gdocs eller forum för krönikor etc.
• När event läggs upp, skriv en liten kort teaser. Lägg med länk till krönika om sådant skrivs. Ta några minuter på att hitta en häftig bild som passar avsnittet.
• Se helt enkelt till att alla inblandade – inklusive bättre hälfter – är med på att deras respektive försvinner iväg och spelar nån gång då och då. Om någon bättre hälft har problem med det, acceptera att den spelaren kommer vara borta ofta och planera för det.

 

[JJoghans]

Jag tycker att korta sessioner fungerar bra. Det är lättare att behålla fokus och det blir mindre dravel. Vårt största problem är nog att få igång sessionen i god tid, eftersom inte allas familjer är lika förstående. Men så länge vi åtminstone har ett par spelare (utöver SL) så kör vi.

Jag brukar spela in sessionerna så att frånvarande spelare kan lyssna in sig i efterhand. Inspelningarna är dessutom ovärderliga för mig som SL, ety jag kan gå tillbaka och plocka upp detaljer ur tidigare avsnitt.

 

[Nässe]

Håller med föregående talare, oftast går det ett få till lika mycket effektiv tid som innan, på bekostnad av flams, häng och mat...

Kan vara klokt med delmål, första äventyret, sen andra osv och möjlighet att hoppa av, avsluta efter varje delmål.

Sen är ju poängen resan, inte målet

(Kan snabbspola tråkiga delar av äventyren)

 

[Eksem]

Grundproblemet att långa kampanjer är långa kommer man nog inte ifrån med enkla tricks. Ärligt talat tror jag inte ett normalt vuxenliv med spel varannan vecka är förenligt med drömmen om att beta av Snösaga och Beyond the Mountains of Madness samma år. Det blir som den här klassiska triangeln med deadlines, pengar och kvalitet; att man inte kan välja allt. Antingen så kör man en lång kampanj och spelar varannan vecka men då hinner man bara spela den kampanjen de närmaste 1-3 åren; eller så får man spela kortare kampanjer; eller så får man helt enkelt se till att man kan spela oftare.

Vi har landat i att vi spelar lite öppnare och platsbaserade kampanjer som blir lite mer "slice of life" (just under den här perioden hände följande i de här personernas liv) i 2-6 månader tills det rinner ut i sanden och vi blir sugna på något nytt. På det viset behöver man aldrig nå till något slut för att känna sig tillfredställd, får ganska bra rotation på spelandet och kan avhandla ganska mycket bra köpt material. Det är delvis därför jag gillar mega dungeons så mycket, man behöver inte komma till något slut eller se allt, man behöver bara spela i en miljö under en period och låta den utvecklas medan en massa småhistorier utspelar sig. Lite mer som livet självt i formatet.

Men nackdelen är såklart att Beoynd the Mountains of Madness står i min hylla och stirrar ned mig dagligen i väntan på att bli ordentligt spelad.

 

[Khan]

Vi har ambitionen att spela varje vecka, men det blir snarare två av tre gånger, eftersom det ofta kommer upp något.

• Sköt praktiskt stuff före spelmötet så att speltiden maximeras. Skriv krönikor i en fejsbokgrupp eller på forum. Se till att folk hinner med mat innan.
• Acceptera ett visst manbortfall då och då – regelbundenhet är lika viktigt som närvaro (och möjligen viktigare).

Det där med krönikor är en bra grej, vi har kört det ett tag i vår fäjsbookgrupp. Någon (oftast samma person) skriver vad som hänt och sammanfattar fint var vi ska börja nästa gång. Vi brukar också prata lite snabbt om vad som hänt när vi packar upp lådor och tärningspåsar.

Kan vara klokt med delmål, första äventyret, sen andra osv och möjlighet att hoppa av, avsluta efter varje delmål.

• Acceptera ett visst manbortfall då och då – regelbundenhet är lika viktigt som närvaro (och möjligen viktigare).

Så har jag tänkt från början - vi har en hubb (Arken i M:Å0) och skall i teorin återvända dit mellan varje äventyr för att kunna köra nästa äventyr med en ny uppsättning huvudpersoner om det behövs. Men det går sådär, främst för att vad jag tror vi skall hinna med på en kväll sällan hinns med till 100%. Jag försöker skala av saker till nästa gång så det skall matcha tidsplanen, men lik förbannat blir det saker över till nästa gång istället för den där fina "nu är äventyret slut och nästa gång tar vi nya tag"-känslan. Har någon tankar om det?

 

[Swedish Chef]

Precis som Anth kör vi 4 timmar i veckan. En sak vi har kört är att alltid köra även om en är borta. Är däremot två (av 6) borta brukar vi spela antingen en oneshot eller brädspel. Detta för att se till att alltid träffas. Denna modell har vi kört i snart 8 år nu. Då innehåller gruppen småbarnsflöäldrar, bartenders (som jobbar kväll) och doktorander (med oregelbundna arbetstider).


Vi har kört M:ua kampanjen, en lång Eonkampanj och en massa annat, jag tror att det viktigaste knepen finns beskrivna ovan, men att komma redo att spela, att göra det till en rutin och att sammanfatta via facebook eller liknande är bra verktyg. Jag som spelledare, trycker ibland ihop kampanjerna något för att göra varje möte mer intensivt.

 

[Hellzon]

Så har jag tänkt från början - vi har en hubb (Arken i M:Å0) och skall i teorin återvända dit mellan varje äventyr för att kunna köra nästa äventyr med en ny uppsättning huvudpersoner om det behövs. Men det går sådär, främst för att vad jag tror vi skall hinna med på en kväll sällan hinns med till 100%. Jag försöker skala av saker till nästa gång så det skall matcha tidsplanen, men lik förbannat blir det saker över till nästa gång istället för den där fina "nu är äventyret slut och nästa gång tar vi nya tag"-känslan. Har någon tankar om det?

Relevant länk.

A secondary goal was to make the schedule adapt to the complex lives of adults. Ad hoc scheduling and a flexible roster meant (ideally) people got to play when they could but didn’t hold up the game for everyone else if they couldn’t. If you can play once a week, that’s fine. If you can only play once a month, that’s fine too.

Hela inlägget är bra och så fortsätter serien i länkar längst ner. Jeppen spelleder ju ett halvdussin lirare men annars ser det relevant ut för tråden.

 

[Mannen i skogen]

Eller vänta tills spelarna blivit pensionärer. Då bör det finnas mer tid.

 

[Mekanurg]

Eller vänta tills spelarna blivit pensionärer. Då bör det finnas mer tid.

Vi är snart där -- äldste deltagare är född 1954. ;-)

 

[P.eLL.e]

Blir det OFR då istället för OSR: Old Fool Revival?

 

[Rangertheman]

Det här är ett utmärkt exempel på något som kan göras innan spelmötet:
Spelledaren skriver ner en resumé/minikrönika och mailar (eller postar om alla spelarna är aktiva på något forum). Sedan är det KRAV på att alla ska ha läst igenom sammanfattningen INNAN man börjar spela.

Det där med krönika är en god idé. Det ska jag börja med

 

[luddwig]

Det där med krönika är en god idé. Det ska jag börja med

Krönika är bra men jag låter någon spelare skriva. Som SL tycker jag att det är nog att göra ändå. Dessutom kan krönikan då bli mer subjektiv vilket jag bara ser som en fördel.

 

[Zire]

Vi kör att alla spelare skriver krönika (i ett gemensamt dokument på Google Drive), ett kapitel för varje rollperson och spelmöte. Jag brukar uppmana dem att skriva subjektivt från rollpersonens synvinkel. Förutom att det dokumenterar spelmötet så är det ganska kul att läsa när de beskriver en situation på diametralt olika sätt (typ skyller ett misstag på varandra o dyl).

 

[Khan]

Vi kör att alla spelare skriver krönika (i ett gemensamt dokument på Google Drive), ett kapitel för varje rollperson och spelmöte. Jag brukar uppmana dem att skriva subjektivt från rollpersonens synvinkel. Förutom att det dokumenterar spelmötet så är det ganska kul att läsa när de beskriver en situation på diametralt olika sätt (typ skyller ett misstag på varandra o dyl).

Det där lät ju rätt mycket roligare än varianten vi kört med hittills. Blir det spel på det framöver - att folk grälar om vem som egentligen är skyldig till olika saker, eller lyfter paranoia?

 

[anth]

Det där lät ju rätt mycket roligare än varianten vi kört med hittills. Blir det spel på det framöver - att folk grälar om vem som egentligen är skyldig till olika saker, eller lyfter paranoia?

Tänk på att det inte är alla som tycker om att skriva krönika (krönikeskrivande bör vara frivilligt för att det ska vara kul) och det tar tid: räkna med att en välskriven krönika tar lika lång tid att skriva som själva spelmötet tog.

 

[Zire]

Det där lät ju rätt mycket roligare än varianten vi kört med hittills. Blir det spel på det framöver - att folk grälar om vem som egentligen är skyldig till olika saker, eller lyfter paranoia?

Ja, det kan nog lyfta fram konflikter som inte hade varit så tydliga annars. Men det är mer att de pikar varandra än att det blir material för större konflikter (rollpersonerna vet ju inte direkt vad de andra rollpersonerna tänker i krönikorna), men de uttrycker ju också beundran och förtroende för varandra när de ställt upp eller gjort en uppoffring.

För att det inte ska bli för mycket av en ansträngning så har vi sagt att krönikorna inte behöver vara "kompletta". Är det en episod som man inte tyckte var så intressant eller utvecklande för rollpersonen så kan man hoppa över det, eller bara kommentera det i en mening ("alven måste naturligtvis ställa till en scen i lägret, men nästa dag var vi hur som helst på väg...") . Förmodligen så skriver någon annan om det, och är det något som ingen nämner så är det förmodligen värt att glömma ändå.

Jag var orolig att det skulle rinna ut i sanden, så vi hade en regel från början som sa max 1 A4. Men ingen har ännu (efter 13 spelmöten) följt det (de skriver kanske 2-5 A4 per spelmöte).

Som spelledare är jag inte så inblandad, men en idé som kom upp när vi har kört är att jag som SL på samma sätt skulle kunna skriva utifrån någon SLP som var tongivande under spelmötet. Blir det krönika under nästa kampanj så ska jag definitivt testa det.