Långis om terraformning
"Hur fungerar terraforming i teorin och hur lång tid bör det ta, på en höft, att fixa till månen lite lagom livsduglig?"
Uj. Knepiga frågor, det där.
Terraformning är en process som varierar från fall till fall, och högst teoretiska än så länge. Vi har ju inte så många fall att utgå ifrån. Det som vi har som jag på rak hand kan komma på är Jorden, och där är resultatet omdebatterat - en del säger att vi har lyckats höja temperaturen med ett par grader under det senaste århundradet, medan andra säger att det är naturliga variationer och inte människoskapat. Men det är det närmaste vi har till ett praktiskt försök.
De flesta är dock överens om att det hjälper med något att utgå ifrån, det vill säga en himlakropp med atmosfär och en någorlunda jordlik sammansättning. Har himlakroppen mindre gravitation än ungefär en tredjedels gravitation så är risken rätt stor att den inte kan hålla kvar atmosfären, plus att det finns risk för andra otrevligheter som kalciumförlust i skelettet och muskelförtvining. Har himlakroppen större gravitation än ca 1,5 jordgravitation så blir det obehagligt att bo där.
En atmosfär att utgå ifrån är nödvändig - ett av kraven är att man måste på något sätt stabilisera temperaturen kring mellan noll och tjugo grader celsius, plus minus lokala temperaturvariationer. Mindre än så så blir planeten frusen och mer än så så blir den för varm. För att kunna stabilisera temperaturen krävs en temperatur som kan hålla kvar värmen. Dessutom fungerar atmosfären som strålningsskydd. Om planeten ifråga saknar magnetosfär (magnetfält) så krävs tjockare atmosfär. Slutligen är det en hipp tripp om det finns något att jobba med. Att skapa en ny atmosfär från scratch är hejdlöst svårt, dyrt och jobbigt, och därför vill man ha något att jobba med.
Sedan används alla möjliga tekniker: växthusgaser som koldioxid och vattenånga för att behålla värmen; alger som binder koldioxid för att skapa syre och bli av med koldioxid och därmed sänka värmen; kärnvapen för att kasta upp damm i atmosfären för att spegla bort värme eller stänga inne den, eller smälta polarisar; rymdspeglar för att spegla in mer eller mindre solljus; genmanipulerade alger och bakterier för att skapa andra kemikalier som behövs (till exempel bryta ut syre ur järnoxid i sten); is-asteroider för att få mer vatten, och så vidare. Ungefär allt det som vi har använt för att sabba miljön ingår i terraformarens verktygslåda (fast det används mer kontrollerat och planmässigt).
Efter att man har fixat atmosfären och få upp ett mikrobakteriellt kretslopp så kommer nästa problem: fixa matjord och växter som ett första steg i att skapa ett ekosystem. Förmodligen blir det med lavar och alger man börjar, för att stänga inne kol, kväve och vatten så att man har något att börja med. Så småningom får man en matjord, och kan börja plantera gräs och andra växter. Då börjar det också bli dags att föra in mer mikrobakterier som bryter ner döda växter och bildar matjord. Insekter måste in för pollinering, djur som lever på insekter måste in för att hålla koll på insekterna, topprovdjur måste in för att hålla koll på dem, etc. Det är en lång och mycket svår process, men förhoppningsvis så slutar det med ett självbärande ekosystem.
Hur lång tid det tar? Ingen aning. De bästa gissningarna för Mars, som trots allt är relativt jordlik, ligger mellan något sekel och något årtusende. När det gäller månen är frågan mer öppen, men det kommer garanterat ta längre tid eftersom man inte har något att jobba med, utan måste skapa en atmosfär i första rummet. Sen är det tveksamt om det ens går att ha en atmosfär på Månen - risken finns att Jorden snor den. Men om det är möjligt, ta tiden för Mars gånger en faktor pi.
"Har jag fel när jag får för mig att har föresten inte skrivit något om det i Mutant Chonicles, att dom mer eller mindre förutsätter att man inte ska tänka på det och annat tjafs som gravitationsskillnader och sånt?"
Du har helt rätt. Sånt bjäfs är oviktigt i Chronicles.
