de verkar tycka att rollspel är bara spel och inte en livsstil
Skriv detta på en postitlapp och sätt upp på bildskärmen =)
Du behöver antagligen inte slita ihjäl dig med prepp.
Så spelar någon en tjuv som är bra på att stjäla, så ska det vara ordentligt högt i det. Kring nivån att det nästan är onödigt att slå. Men är tjuven klen och försöker lyfta en stenport så kan det absolut vara 50-50 eller sämre.
En grej jag verkligen gillade från nån äldre version av DnD var möjligheten att både "ta 10" och "ta 20". Dvs istället för slå tar man god tid på sig (eller väldigt god tid på sig) och räknar det som att man slog 10 (eller 20). Och det finns säkert massor av varianter på samma tema i andra rollspel.
Men i princip: det är okej att låta spelarna lyckas automatiskt, även om det tekniskt sett finns en viss risk. Låt tjuven ficktjuva lite peningpungar utan att slå. Eller kanske slå för hur mycket de får ihop, snarare än för om de lyckas. Låt slagskämpen spöa upp ett par råskinn i en barfight.
Dvs, låt dem vara hjältarna i sin egen film... för det mesta.
Kan vara bra om de har nån slags koll på vad de kan räkna med att komma undan med. Jag hade gett dem en bunt tokens som de kan spendera för att lyckas med saker som hör till deras karaktärskoncept. Säg 3 tokens per spelmöte eller så.
En fighter kan spendera en token för att automatiskt besegra en "normal" fiende (dvs inte en boss).
En tjuv kan spendera en token för att dyrka upp ett normalt lås, eller stjäla en börs.
En ranger kan spendera en token för att samla ihop mat nog för hela gänget eller hitta en lägerplats.