Nekromanti kränkt?

[Pyret]

Hej
nu har jag suttit och funderat på en sak och skulle vilja höra några rävars tankar om det hela
om man har med en minioritetsgrupp i sitt rollspel så som Samer eller Romer hur ska man få det att bli så bra som möjligt utan att på någontvis kränka någon vi säger att ett rollspel har en sägen om att de händer något som gör att en romsk (heter det så)? Kvinna förbannar en hel by någon gång på 1900-talet och man vill utgå ifrån det och skriva ett senario med detta som grund ett mysterium för spelarna att lösa då det har hänt underligheter i byn de kommer till som ett exempel eller om jag skulle släppa slös en galen samisk shaman som ett"hot" hur ska man speleda detta på ett sätt så ingen känner sig kränkt och tycker att man"hänger ut" deras folk och deras traditoner eller spelar på fördommar som inte är sanna osv
blev som bara lite nyfiken om vad ni tycker och tänker och förhåller er till detta?
Pyret

 

[krank]

Jag personligen skulle nog inte göra det överhuvudtaget. Lika lite som jag skulle skapa ett scenario med en girig jude som central premiss, eller en primitiv och vidskeplig svart person (för att inte tala om kannibalstammar...). Jag brukar försöka undvika att använda rasistiska karikatyrer som premisser i mina äventyr, utan istället försöka hitta andra sätt att skapa de äventyr jag vill ha.

Om jag nu absolut fått dille på romska trollpackor eller samiska shamaner så tänker jag att man skulle kunna göra hela byn romsk (hey, det är rollspel, jag gör vad jag vill) eller att samhället den galne shamanen hotar är samiskt. Huvudsaken är, i båda fallen, att inte göra så att den romska trollpackan eller den samiske shamanen blir de enda representationerna för romer respektive samer i äventyret. I båda fallen är det ju en ganska så kraftig "othering", alltså att personen ifråga görs till "den andre" -- någon man inte kan identifiera sig mot, någon som "inte är som vi". Då gäller det att också ha med FLER bilder av samer eller romer, där man faktiskt KAN identifiera sig med dem. Sympatiska, mänskliga bilder helt enkelt.

Kanske. Men helst skulle jag låta bli.

EDIT: Och för min del handlar det inte om att undvika att kränka någon individ, utan om att jag gärna ser att rasistiska strömningar i samhället försvinner och därmed ogärna är med och för vidare rasistiska nidbilder.

Spoiler: kommentarer

OT: Jag har haft samma problem och har kommit fram till en lösning som fungerar i min spelgrupp - använd massor av steriotyper samtidigt, på alla håll: kannibalstammar, och judiska konspirationer, och ett burgundiskt furstehus som i hemlighet styr världen, och katolska grupper som håller folket okunniga, och barbariska, illvilliga norrmänn, och den skotska pjäsens makt och...

Av någon anledning blir det mycket bekvämare för mina spelare att veta att alla grupper är rasistiska/har egna stereotyper om alla andra, och i någon mån kommer att motsvara stereotyperna som andra folk har om dem. Har du prövat motsvarande? Att satuera spelarnas filter till dess rasismen blir betydelselös?
Vad är i så fall din erfarenhet?

Jag känner att en sådan lösning för min del bara skulle -- på sin höjd -- innebära att spelarna slutade störa sig på rasismen. Och jag skiter väl i vad mina spelare stör sig på i sammanhanget, ärligt talat. Det är inte det som är problemet. Jag tycker inte om rasism och vill inte föra den vidare, och är inte bekväm i att använda rasistiska nidbilder. Det löser jag inte genom att ösa på med rasistiska nidbilder.

Det här är alltså inget "problem" för mig, inget jag måste lägga band på mig för att låta bli, jag skulle inte "egentligen vilja" använda de här nidbilderna. Jag är extremt bekväm i att låta bli, faktiskt. Lite på samma sätt som jag inte har några problem att äta mat jag tycker är äcklig, umgås med personer jag tycker är obehagliga, eller låta bli att rösta på partier jag inte gillar.

Helt ok svar. Tackar. För mig är stereotypen ett sätt att ge snabbnavigeringar till spelvärlden, vilket ger dem ett existensberättigande oavsett deras osmaklighet - ergo, följdfråga;
"vilka förklaringsmodeller använder du (istället för steriotypisering) för att indikera naturliga lojaliteter hos npcer/pcer kring konflikter i spelvärlden?"

---
där naturliga lojaliteter indikerar ryggmärgsreflex på lösning, och preferad person att se som en situations hero/skurk

Stereotypisering är inte samma sak som rasistiska nidbilder. Jag brukar undvika att göra mina SLP:er alltför lättillgängliga och föredrar att låta det vara osäkert vem som är "hjälte/skurk" när jag kan. Jag är inte superintresserad av "naturliga lojaliteter", vad nu det betyder.

"Stereotypisering är inte samma sak som rasistiska nidbilder." Vart går gränsen?

Jag menade inte specifikt att det fanns en "gräns", utan att det finns det väl ganska gott om stereotyper som inte är rasistiska. Det finns ju till exempel stereotyper som har med kön, musikstil eller favoritrollspel att göra.

Krank: Naturlig lojalitet = två personer bråkar, en av dem kan du identifiera dig med, den andra har attribut av något slag som gör att du har en aversion mot personen. I det läget kommer din ryggmärg att säga att du skall stödja den som har "rätt" attribut - det handlar inte om att du är en moralisk/trångsynt människa, utan om att vi är männiksor.

Varför är rasism värre än andra steriotyper, såsom mot politiska grupper, religioner eller nationaliteter?

 

[Tell]

Min erfarnenhet är att situationen löses om den utsatta gruppen varierar med gengre, om samtliga grupper har sina foibler, och om samtliga sidor någon gång ibland ges utrymme att vara logiska. Alla grupper, från arbetsplatser till kulter till kaster till kulturer har starkare och svagare sidor - många är direkt osympatiska, medan andra känns rimliga från början, men alla har båda sidor, och alla har en internlogik.

Min erfarenhet är att spelarnas rädslor och erfarenheter av utsatthet alltid kommer att påverka deras hantering av situationer - det finns inget man kan göra åt den saken. Däremot brukar skurkar som kommer från "deras grupp" vanligen bli mer acceptabla om de görs bra. I ditt samiska schamanfall - använder du en noajjdes traditionella makter (blodstoppande, siande, etc.) så lär saker bli enklare än om du låter schamanen regna blod - pröva att låta schamanen stoppa spelmötet och göra situationen till "groundhog day" d20 ggr om det går schamanen emot, eller går bra för byn. Det blir en betydande källa till makt och möjlighet att förbanna för noajjden, och till frustration och skräck för spelarna, utan att göra våld på samernas religion. Kanske mindre bra att låta noajjden på lutherskt manér befalla djävulen genom mässande på döda språk, och trollska rytmer slagna på sin trumma. Det kan vara bra att komma ihåg att noajjderna beskrivs som medicinmän i grunden - inte schamaner, även om de ses som schamankapabla* - och att deras roll har varit samhällsledarens, medlarens och rättegångsombudets. De skulle i BRP-termer förväntas ha hög CHR & INT.

* En medicinman verkar genom örter, droger och botemedel, och utövar inte religiös eller praktisk magi, i första hand. Deras jobb kan beskrivas som kombinationen av terapeut, läkare, apotekare och präst. En schaman gör tvärt om. Schamanistkapaciteten indikerar att noajjden förväntas behärska schamanens verktygslåda, men förmodligen i ett mindre komplicerat system. Medicinmannen är oftast professionell sådan - medan schamaner ofta har andra roller också. Medicinmän genomgår sällan eller aldrig gastsjuka (en serie fantomsmärtor och grava olyckor) som försteg till accepterandet av det schamanistiska kallet. Medicinmannens proffession är oftast det, snarare än ett kall, dvs. bruket har inga emotionella övertoner, utan är ett verktyg för att nå medicinmannens mål.

Det låter som om du vet att du har medlemmar i gruppen med svåra historier. Då är halva slaget vunnet. Det är betydligt enklare att veta om saker i förväg, contra att upptäcka dem när du rullar ut din skurk, eller vad det vara månne, som är en etnisk/kulturell/socioekonomisk karikatyr. Det ger dig chans att förbereda dig och läsa på.

 

[RasmusL]

Det här med det problematiska i att använda stereotyper och fördomar (som samtidigt kan vara ett kraftfullt verktyg för att skapa en gemensam vision, ex stereotypen "mordgåta" som ger spelarna vissa förväntningar och skapar ett visst tankesätt utifrån detta) är även något som bör has i åtanke när andra ämnen gestaltas. Emma Wieslander ( <3 ) hade en bra poäng kring detta rörande våldtäkt och drogmissbruk. Jag minns inte hennes exakta ord så följande är min tolkning av vad hon menade snarare än direkta citat: If you're gonna have rape in your game then do it with feeling. Don't do drugs just because it's cool, do it for the narrative. Hon var även inne på att göra sin hemläxa när man gestaltar dylikt, lite som det Tell är inne på ovan, och faktiskt ha verkligheten snarare än populärkulturella skildringar som bakgrund; verkligheten är bra på att vara problematiserande på ett sätt som skildringar och stereotyper sällan är.

En ytterligare approach är att faktiskt prata om det och klargöra intentionen innan spel. Om det är explicit att ni vill utforska de dåliga stereotyperna för att bättre förstå hur skadliga de kan vara är det en sak, om ni gör samma skildring utan baktanke är det i mina ögon en helt annan.

 

[Tre solar]

Det viktigaste är sammanhanget du spelar i.

Om du spelar med folk som du känner och har förtroende för behöver du säkert inte oroa dig för att någon ska bli kränkt - du vet säkert var deras gränser går och de vet var dina gränser går. Om inte är det hög tid att fråga.

Om du spelar med folk som du inte känner bör du tänka på syftet med stereotypen. En "romsk förbannelse" kan till exempel vara utmärkt för att visa på historiska missförhållanden eller för att dra paralleller till dagens situation. Ett enkelt exempel:

Rollpersonerna är utsända av kungen för att samla in lapp-skatt, tvinga samerna till renskötsel och slåss mot hamnskiftare och svedjefinnar. Vid kvikkjok upptäcker de att en galen samisk shaman är den stora skurken och de måste slåss mot denne.

Scenariot är problematiskt/kränkande om samerna framställs som onda och det är moraliskt rätt att bekämpa dem.
Scenariot är belysande/inkluderande om samerna framställs som mänskliga* och det är moraliskt tveksamt att bekämpa dem. Här är det spelarnas moral, inte rollpersonernas, som är viktig.

Som tumregel vill jag dock mena att om man inte har ett bra artistiskt, politiskt eller narrativt skäl till att ha med något som kan vara kränkande ska man låta bli.

* alltså att de har agendor som går att sympatisera med eller första även om man inte delar dem, till exempel trygghet, kärlek, rikedom, makt, hämnd, sorg, heder...

 

[Pyret]

tack så mycket för era svar jag gillar som att höra vad andra tycker och tänker tror att det kanske gör mig till en bättre spelförfattare och spelare om tar upp sådana frågor att diskuttera med andra

 

[Lupus Maximus]

Att ha med fördomar kan vara ett sätt att göra folk mer uppmärksamma på vilka negativa fördomar de själva faktiskt har. Det är också bra om man vill jobba med hatets mekanismer.

Jag låter inte ens orcher vara monster vars enda uppgift är att ge spelarna något att hacka sönder. Så jag har svårt att sätta mig in i alternativet där "fördomarna och karikatyrerna" är sanningen. Så för det finns det nog andra som har bättre och mer detaljerade förslag. Men vill man köra en mer svartvit värld bör man nog åtminstone se till att man vara försiktig med den verkliga världens fördomar. Har man en fantasyvärld bör man kanske inte ha att de giriga är mörkhåriga och kroknästa eller att mörkhyade har en primitiv civilisation.

Gillar man mer komplexa världar handlar det om att sätta sig in i de olika grupperingarna och kulturerna, hur de fungerar internt och hur de ser på de andra. Givetvis är det enklare med en påhittad värld än att använda vår riktiga värld.

Så för att ta den galne schaman som exempel. Hur funkar det samiska samhället? Hur funkar en schaman? Är schamanen mentalt sjuk? Kanske hämndlysten? Eller från deras kultur, något viktigt som måste göras för att unvika en katastrof; vilket gör att schamanen verkar galen i ögonen på en protestantisk stockholmare? Vilket stöd och vilket motstånd har schamanen från "de egna leden"? De som tvingats till att bara prata svenska i skolan (vilket kunde ha varit dygnet runt eftersom skolan låg långt hemifrån) och varit tvungen att försaka sin kultur? De som konverterat helt till kristendom? De som i smyg håller kvar sina traditioner?

När det gäller utstötta grupper, vilka alternativ har de haft tillgång till för att hantera utanförskapet? Hur fungerar det från deras sida. Hur har det spätt på fördomarna? Finns det ett "hatets spiral" som lett till att de blir mer utstötta, därmed fått ännu färre alternativ, osv? Är grupptillhörigheten något man kan se, t.ex. etnisk, eller något som inte syns, t.ex. sexuell läggning eller "felaktig religion"? Hur påverkar det?

Med andra ord, hur funkar det och kan man se dem från båda håll? Kan jag spela en same utan att det är baserat på fördomar, där det kanske snarare är en "ond fogde" man kämpa mot.

Själv skulle jag vara mycket mer bekväm med att ha fokus på fördomar i t.ex. Noir än i En Garde eftersom i Noir är det inte riktiga grupper, så jag känner att jag inte behöver vara lika insatt.

Dessutom, om man baserar det på riktiga kulturer lär man sig en massa medan man sätter sig in, och det kan sedan bli ett bra sätt för hela spelgruppen att lära sig mer

 

[krank]

Jag vägrar diskutera vidare via kommentarssystemet.

Krank: Naturlig lojalitet = två personer bråkar, en av dem kan du identifiera dig med, den andra har attribut av något slag som gör att du har en aversion mot personen. I det läget kommer din ryggmärg att säga att du skall stödja den som har "rätt" attribut - det handlar inte om att du är en moralisk/trångsynt människa, utan om att vi är männiksor.

Varför är rasism värre än andra steriotyper, såsom mot politiska grupper, religioner eller nationaliteter?

Det du beskriver är inget jag är speciellt intresserad av. Jag vill att spelarna ska vara osäkra på vem de ska stödja, att deras beslut ska basera sig på medvetna undersökningar snarare än någon ryggmärgskänsla.

Sedan kan jag såklart inte komma ifrån att vissa attribut ändå triggar den "naturliga lojaliteten". Till exempel kan man ju tänka sig att män har lättare att identifiera sig med män (i och med att vi alla är uppfödda i ett system där vi indoktrineras att tro att det är stor skillnad mellan könen). Eller att hårdrockaren i gruppen känner lojalitet mot hårdrockar-SLP'n rollpersonerna möter.

Men jag ser inget riktigt värde i att överdriva eller bejaka den processen. Det närmaste jag kommer är väl att jag av tids- och pacingskäl ibland ger SLP:er korta beskrivningar; "första intrycket". Men det är lite av en annan sak, känner jag.

Varför är rasism värre än andra steriotyper, såsom mot politiska grupper, religioner eller nationaliteter?

Om jag nu skulle rangordna de där tre typerna av jättedåliga stereotyper så tycker jag att en viktig faktor är "val". Man väljer inte sin hudfärg eller sin (ursprungs-)nationalitet. Man väljer delvis sin politiska åsikt och sin religion, även om indoktrinering är en faktor.

Men egentligen ogillar jag alla de du listar här. Varför? För att de är nidbilder som används för att slå ut folk ute i verkligheten.

OM jag nu skulle använda stereotyper -- och det gör jag helst inte -- så skulle jag hellre använda sådana som i någon mån saknar eller har svagare politisk betyydelse och associationer. Till exempel är "hårdrockare" betydligt mindre politisk som stämpel än "romsk trollpacka". Det finns inte samma typ av systematiska underordning eller förtryck mot hårdrockare som mot romer.

 

[pingas]

Beror helt på hur spelarna är som personer. I min grupp hade nog några blivit upprörda om man beskrev trollpackan/shamanen som en typisk nidbild av rom eller same. Det är inget fel att ha med myter i rollspel men keep it low. Bättre att hålla häxan som blairwitch, en kärring av okänd etniskt ursprung. Som sagt, det beror på hur känsliga dina spelare är med pkism.

 

[Arfert]

Bättre att hålla häxan som blairwitch, en kärring av okänd etniskt ursprung. Som sagt, det beror på hur känsliga dina spelare är med pkism.

Sen kan ju häxan lika gärna vara en man. Och kanske inte ond... det är ju ett så omodernt begrepp. he he

 

[Ram]

Över lag så är det nog bra att fundera på vad det tillför att låta häxan eller shamanen ha en etnicitet. På vilket sätt blir det extra intressant, uppkommer några intressanta förutsättningar, konflikter, kulturkrockar eller liknande av det. Vad skall det hela handla om. Sedan är det åtminstone för mig mest intressant med syftet, anledningen, bakgrunden till vad som hänt och varför någon gjort vad de gjort eller är vad de är. Jag har inga problem med giriga judar, rom-häxor etc. så länge som det inte stannar där. Om de är platta stereotyper så gillar jag det inte alls. Om det däremot är den delmängd så har jag inga problem med det.

 

[Pyret]

men säg så här då tanken är följande att jag har i min hemby en sägnen/historia om ett träd som finns där denna sägen handlar om att en dag så kommer det en samekvinna till byn någon gång början av 1900-talet och ber om hjälp men blir bara avvisad överallt tillslut går hon till den stora herrgården i byn där fabrikörn bor som äger den stora fabriken på orten och ber om hjälp där men han förvisar henne där med då blir denna kvinna så arg att hon förbannar en stor tall som står på området och säger att när denna tall dör så kommer byn att dö ut och inget kommer att slå sig till ro där .denna tall finns då vad jag vet fortfarande kvar men med två rejäla döda grenar i toppen en symbol för den nu nedlagda fabriken och någon till del som hade fått gå i graven skriva ett rollspel på denna sägen rätt eller fel? jag är som bara nyfiken hur folk tänker och tycker

 

[Lupus Maximus]

Låter som det finns gott om utrymme att skapa komplexa personer från den sägnen. Det är ju inte för att hon är same som hon uttalade förbannelsen enligt sägnen, utan för hur hon blev bemött.

Vill man köra med vår värld, eller starkt baserat på vår värld, finns det en massa information att leta upp. Vi har maktförhållandena i byn på den tiden, synen på främlingar i allmänhet, synen på samer. Sedan har vi frågan om förbannelser verkligen funkar i spelvärlden, om det är en självuppfyllande profetia (ingen vågar satsa för att det är dömt, så byn tynar bort), eller att man ser mönster där de inte finns.

Sedan kan det lätt flyttas över till en annan setting om man vill undvika att representera en befintlig grupp i felaktig dager.

Om det är stötande eller inte blir mer om varför sökte hon hjälp, varför blev hon hela tiden avvisad, om det finns krafter var får hon kraften ifrån, osv.