Spelbarhet
Amatörspelens största fiende
Man kan ana det innan man ens öppnat pdf-en. Man kan få en god blick av det på omslaget. Men så fort man börjar läsa de första raderna i rollspelet så kan man nästan säkert avgöra om man kommer spela det eller inte.
De första raderna i rollspelens brukar antingen vara författarens förord eller en form av beskrivning av rollspelets koncept antingen med hjälp av en stämningstext eller en introduktion. Det är här man får reda på vad rollspelet handlar om i grova drag och vad som kommer hända under spelmötena.
När jag sade att det är där som man känner om man kommer spela spelet eller inte så syftar jag inte på om konceptet är tilltalande. Nej, nej. Visserligen hör det till saken också – vissa gillar inte sci-fi, vissa gillar inte fantasy. Personligen är jag allätare. Det är inte konceptet utan en hel annan sak som avgör om jag, och säkerligen en stor del av rollspelets läsare kommer spela spelet. Spelbarheten.
Detta misstag tror jag många amatörspelskapare gör. De ser en film, läser en bok eller kollar på en dockteater och bestämmer sig illa kvickt för att göra ett rollspel på det. De knåpar ihop ett regelsystem som är ett halvdussin grundegenskaper, tre dussin färdigheter och sätter en skala på det hela. Inget fel i detta – varför bryta en fungerande trend? Nåväl, det är oftast inte reglerna som spelbarheten ligger i, utan i världen och konceptet.
Vi återgår igen till när man läser de första raderna i rollspelet. Där presenterar skaparen, då amatörskapare oftast är ensamvargar, sin bild av världen. Här ska han få en att fastna, och gärna fastna ordentligt. Vissa spel får en att fastna riktigt bra med hjälp av dessa introduktioner men här kan man fortfarande vinkla rollspelet från ett annat håll och få det att se spelbart ut. Ibland så är introduktionerna dåliga men rollspelet bra så man ska inte förlita sig alltför mycket på dem, men de brukar ändå ge en bra bild om spelet kommer att gå att spela.
Säg nu att man fastnar i introduktionstexten och läser vidare, alternativt hoppar över introduktionstexten för att den var tråkig men man vill ändå ge rollspelet en chans, och läser igenom rollspet. Ibland, alltför ofta med amatörrollspel, så känner jag medlidande för författaren. Här har vi alltså en kämpe, en titan bland män, som skrivit ett helt rollspel som de flesta av oss bara drömmer om. Det är bara ett problem – spelet är ospelbart.
Detta är för mig ett mysterium. Spel som inte ens konstruktören själv verkar ha spelat igenom men ändå lagt ner massor med tid och energi på att spela igenom. Spelbarheten ska ju för bövelen vara det viktigaste – för spelet är ju till för att spelas. Eller? Jag börjar undra om inte många konstruktörer där ute skriver sina spel för att få bekräftelse, för att spela spelen eller att få andra att göra det verkar inte vara det största målet.
Hur kan jag då veta om spelet är spelbart? Det jag insinktivt vill svara är att man känner det. Jag kan ofta när jag läser spelet få en bild av att om jag kan spelleda det. Konceptet i sig kan vara grymt häftigt, coolt och spelvärlden kan vara politiskt, historiskt och geografitskt genomtänkt, men man kan ändå känna om man inte kan spela det. Nåväl, ni som läser detta tänker säkerligen ”Vadå, så du kan ”känna” om mitt spel ”duger” att spela i eller inte?” Till er har jag dock ett annat svar, som brukar fungera som en helgardering tillsammans med känslan. Knepet är simpelt, men ack så naggande gott, och det är äventyrsförslag. Hur snabbt kan jag komma upp med fem bra äventyrsförslag? Klarar jag det hyfsat fort så slänger jag på en till; klarar jag av att spelleda de här fem äventyrsförslagen utan att ha spikade händelser?
Detta knep visar ganska bra på hur väl spelbart rollspelet är. För det är det allting handlar om. Kan man spela det här spelet? Kan jag ha kul spelandes det här spelet? Och som alltid i diskussioner om olika rollspel så måste man ju komma ihåg att en spelledare kan alltid modifiera ett spel i tid och otid tills det är just spelbart, men man måste titta på spelet för vad det är och inte vad man kan göra det till.
Nästa gång du ser dockteatern om Kamomilla stad och bestämmer dig för att göra ett rollspel på det - tänk på spelbarheten. Är spelet inte spelbart så kan du lika gärna sticka en fuskolle istället. Kan ni inte spela spelet själva så kommer ingen annan heller kunna göra det.
Amatörspelens största fiende
Man kan ana det innan man ens öppnat pdf-en. Man kan få en god blick av det på omslaget. Men så fort man börjar läsa de första raderna i rollspelet så kan man nästan säkert avgöra om man kommer spela det eller inte.
De första raderna i rollspelens brukar antingen vara författarens förord eller en form av beskrivning av rollspelets koncept antingen med hjälp av en stämningstext eller en introduktion. Det är här man får reda på vad rollspelet handlar om i grova drag och vad som kommer hända under spelmötena.
När jag sade att det är där som man känner om man kommer spela spelet eller inte så syftar jag inte på om konceptet är tilltalande. Nej, nej. Visserligen hör det till saken också – vissa gillar inte sci-fi, vissa gillar inte fantasy. Personligen är jag allätare. Det är inte konceptet utan en hel annan sak som avgör om jag, och säkerligen en stor del av rollspelets läsare kommer spela spelet. Spelbarheten.
Detta misstag tror jag många amatörspelskapare gör. De ser en film, läser en bok eller kollar på en dockteater och bestämmer sig illa kvickt för att göra ett rollspel på det. De knåpar ihop ett regelsystem som är ett halvdussin grundegenskaper, tre dussin färdigheter och sätter en skala på det hela. Inget fel i detta – varför bryta en fungerande trend? Nåväl, det är oftast inte reglerna som spelbarheten ligger i, utan i världen och konceptet.
Vi återgår igen till när man läser de första raderna i rollspelet. Där presenterar skaparen, då amatörskapare oftast är ensamvargar, sin bild av världen. Här ska han få en att fastna, och gärna fastna ordentligt. Vissa spel får en att fastna riktigt bra med hjälp av dessa introduktioner men här kan man fortfarande vinkla rollspelet från ett annat håll och få det att se spelbart ut. Ibland så är introduktionerna dåliga men rollspelet bra så man ska inte förlita sig alltför mycket på dem, men de brukar ändå ge en bra bild om spelet kommer att gå att spela.
Säg nu att man fastnar i introduktionstexten och läser vidare, alternativt hoppar över introduktionstexten för att den var tråkig men man vill ändå ge rollspelet en chans, och läser igenom rollspet. Ibland, alltför ofta med amatörrollspel, så känner jag medlidande för författaren. Här har vi alltså en kämpe, en titan bland män, som skrivit ett helt rollspel som de flesta av oss bara drömmer om. Det är bara ett problem – spelet är ospelbart.
Detta är för mig ett mysterium. Spel som inte ens konstruktören själv verkar ha spelat igenom men ändå lagt ner massor med tid och energi på att spela igenom. Spelbarheten ska ju för bövelen vara det viktigaste – för spelet är ju till för att spelas. Eller? Jag börjar undra om inte många konstruktörer där ute skriver sina spel för att få bekräftelse, för att spela spelen eller att få andra att göra det verkar inte vara det största målet.
Hur kan jag då veta om spelet är spelbart? Det jag insinktivt vill svara är att man känner det. Jag kan ofta när jag läser spelet få en bild av att om jag kan spelleda det. Konceptet i sig kan vara grymt häftigt, coolt och spelvärlden kan vara politiskt, historiskt och geografitskt genomtänkt, men man kan ändå känna om man inte kan spela det. Nåväl, ni som läser detta tänker säkerligen ”Vadå, så du kan ”känna” om mitt spel ”duger” att spela i eller inte?” Till er har jag dock ett annat svar, som brukar fungera som en helgardering tillsammans med känslan. Knepet är simpelt, men ack så naggande gott, och det är äventyrsförslag. Hur snabbt kan jag komma upp med fem bra äventyrsförslag? Klarar jag det hyfsat fort så slänger jag på en till; klarar jag av att spelleda de här fem äventyrsförslagen utan att ha spikade händelser?
Detta knep visar ganska bra på hur väl spelbart rollspelet är. För det är det allting handlar om. Kan man spela det här spelet? Kan jag ha kul spelandes det här spelet? Och som alltid i diskussioner om olika rollspel så måste man ju komma ihåg att en spelledare kan alltid modifiera ett spel i tid och otid tills det är just spelbart, men man måste titta på spelet för vad det är och inte vad man kan göra det till.
Nästa gång du ser dockteatern om Kamomilla stad och bestämmer dig för att göra ett rollspel på det - tänk på spelbarheten. Är spelet inte spelbart så kan du lika gärna sticka en fuskolle istället. Kan ni inte spela spelet själva så kommer ingen annan heller kunna göra det.
