Nekromanti Krank har fått jobb!

[krank]

Re: WOW...

....GRATTIS!

Japp, det är värt att skrivas med versaler! Har du börjat smälta flytten än? Hur känns det nu när det sjunkit in? Och, viktigast av allt, hur går det emd rollspelandet i ny stad?

Just nu har jag dragit på mig en liten huvudvärk av stress och press, men det verkar ordna sig. Ska ner imorgon och kolla på en lägenhet, som jag i princip måste ta (och som jag måste skriva kontrakt på den här veckan).

Sedan blir det packning och allt sådant. Men, det största problemet jag har är att man betalar hyra i förskott och får lön i efterskott. Ska försöka fixa en soctid så snart som möjligt och se om de kan hjälpa till med ett litet lån eller vad som helst, bara så jag fixar den där första kritiska månaden. När väl pengarna rullar in blir det ju liksom inga större bekymmer...

Vad gäller rollspelande har jag inte prioriterat det. Sånt ordnar sig alltid, det finns ju t.om forumiter i S-holmsområdet. Då verkar det bli värre med internet - jag blir hänvisad till nån jäkla ADSL-skit eller ComHem, och de alternativen tilltalar mig inte så mycket... När man bor i en stad med väl utbyggt stadsnät blir man sjukt bortskämd... =)

Det är en sån otroligt jävla vändpunkt när man får bekräftelse på att man kan vara värdefull efter lång arbetslöshet. Välkommen tillbaka till livet!

Jag får väl i och för sig erkänna att jag inte tagit så hårt på just den biten. Det jobbigaste har ju, som du vet, varit det ekonomiska - man blir inte lycklig av pengar, men frånvaron av pengar kan göra en ganska olycklig. Att sakna arbete har inte gjort att jag känt mig värdelös på det sättet, inte heller har jag upplevt det där "utanförskapet" diverse skumraskpartiers PR-firmor uppfunnit... Jag har fått bekräftelse dagligen genom mina kamrater, min släkt, min spelargrupp och inte minst via forumet.

Men visst känns det skönt, även om jag hela tiden nu går och väntar på att något ska skita sig... Det har gått helt sjukt smidigt och snabbt hittills.

 

[Vavva]

Re: WOW...

Just nu har jag dragit på mig en liten huvudvärk av stress och press, men det verkar ordna sig. Ska ner imorgon och kolla på en lägenhet, som jag i princip måste ta (och som jag måste skriva kontrakt på den här veckan).

Men sånt där löser sig alltid. Gillar du inte lägenheten så kan du alltid leta efter nåt bättre när du väl är på plats. Det hör till att byta upp sig nån gång eller två på en ny ort bara man är på plats ordentligt. Och pengar brukar gå att lösa, endera med lån av soc., kompisar eller föräldrar.

Jag får väl i och för sig erkänna att jag inte tagit så hårt på just den biten. Det jobbigaste har ju, som du vet, varit det ekonomiska - man blir inte lycklig av pengar, men frånvaron av pengar kan göra en ganska olycklig. Att sakna arbete har inte gjort att jag känt mig värdelös på det sättet, inte heller har jag upplevt det där "utanförskapet" diverse skumraskpartiers PR-firmor uppfunnit... Jag har fått bekräftelse dagligen genom mina kamrater, min släkt, min spelargrupp och inte minst via forumet.

Men visst känns det skönt, även om jag hela tiden nu går och väntar på att något ska skita sig... Det har gått helt sjukt smidigt och snabbt hittills.

Jag är avundsjuk på dig om du kunnat hålla nobbningarna stången. Jag blev sjukt deprimerad och nedslagen av alla "Tack för din ansökan, platsen har tillsatts av annan sökande..." tills det knappt ens kändes lönt att försöka längre. Sedan startade jag eget och fick mitt nuvarande jobb inom en månad. Världen beter sig underligt ibland.

Jag önskar dig i alla fall rejält med lycka till! *ger krank en lyckospark i baken och räcker över ett paket alvedon*

 

[krank]

Re: WOW...

Jag är avundsjuk på dig om du kunnat hålla nobbningarna stången. Jag blev sjukt deprimerad och nedslagen av alla "Tack för din ansökan, platsen har tillsatts av annan sökande..." tills det knappt ens kändes lönt att försöka längre.

Alltså; jag var mycket väl medveten om mitt värde, eller kanske snarare brist på sådant, på arbetsmarknaden. Ingen färdig utbildning, inget körkort, ingen yrkeserfarenhet... Fram till slutet på vårterminen sökte jag mest jobb för att få Soc att hålla käft och ge mig pengar tills jag fick fortsätta läsa. Sedan när jag fick veta att jag inte fick fortsätta läsa var jag väl lite less ett par dagar, men sedan insåg jag att vafan, det är väl bara att fortsätta skicka ut ansökningar och gå på Soc tills jag faktiskt får hoppa upp på hästen igen. Jag räknade inte för ett ögonblick med att någon faktiskt skulle vilja anställa mig...

Jag önskar dig i alla fall rejält med lycka till! *ger krank en lyckospark i baken och räcker över ett paket alvedon*

Tackar, tackar. Jag lär behöva både tur och alvedon framöver =)

 

[Anders Åstrand]

Re: WOW...

Grattis!

Skönt med sådana som inte bara går och gnäller om att det är så synd om dem som är arbetslösa, utan att kunna tänka sig att flytta någonstans där det finns jobb.

Fast Nynäshamn... Dit har jag bara åkt när jag varit påväg till Gotland, och jag vill minnas att det är sjukt långt bort.

//Anders - som även han tyckte att texten var trevlig och inte alls långrandig.

 

[krank]

Re: WOW...

Skönt med sådana som inte bara går och gnäller om att det är så synd om dem som är arbetslösa, utan att kunna tänka sig att flytta någonstans där det finns jobb.

Jag är i och för sig fruktansvärt allergisk mot folk som gnäller på arbetslösa. Tag detta med flytten till exempel - visst, jag är flexibel. Vet du varför? Det är för att jag inte har någon flickvän eller pojkvän, inga barn, knappt några vänner, och väldigt lite som håller mig fast på ett ställe. Tror du på allvar att det är något jag är nöjd med?

Jag har vänner som - visst, de är rätt svaga psykiskt och har svårt att släppa alla band vind för våg och ta sig till ett helt nytt ställe, ge upp all trygghet till förmån för en osäker framtid. Det gör dem inte till lata eller dåliga människor. Det gör dem till människor som tycker om den lilla trygghet de har i vad de upplever vara ett krashlandat skitliv. Om allt man har är sina vänner och sin fa<milj, flytter man ogärna från dem.

Och sedan har vi alla de som faktiskt har familj, som har funnit kärleken och rotat sig. Jag må vara en obotlig romantiker och mer än en smula sentimental, men jag prioriterar kärleken framför att ha ett jobb, om valet skulle se ut så. Hade jag en familj skulle jag inte vilja slita sönder den för att vi inte kan få jobb i samma stad.


Så; tack för ditt tack - men snälla, snälla sluta gnälla på arbetslösa. Jag gled in på ett jobb på ett fucking bananskal. Det gör mig inte bättre än någon annan.

//Krank, some things just make me mad, don't take it personally...

 

[Anders Åstrand]

Re: WOW...

ag är i och för sig fruktansvärt allergisk mot folk som gnäller på arbetslösa.

Jag menade verkligen inte att gnälla på arbetslösa. Jag menade att gnälla på folk som gnäller utan att försöka göra något åt det de gnäller om, men jag ber om ursäkt om någon tog illa vid sig.

Jag är verkligen inte bättre själv, jag gnäller varenda gång det är vinter t.ex, utan att ens ha gjort en ansats till att försöka flytta till varmare breddgrader (av precis de skäl du tog upp, oron över att flytta ifrån vänner osv.)

Jag gnällde lika mycket på mig själv som på någon annan, det är tyvärr sjukt vanligt att människor gnäller istället för att vara konstruktiva. Därför är det skönt att se dem som agerar istället för att gnälla.

Om ditt inlägg gått ut på "Jag är så jävla trött på att det är så kallt i sverige, så jag flyttar till spanien i augusti." Hade jag reagerat lika dant, fast bytt ut "arbetslösa" mot "sådana som ogillar kyla", trots att jag själv är en av dem.

Jag menade alltså inte att dissa arbetslösa, jag menade att hylla dig för att du är så modig att du flyttar ifrån allt för att göra något åt din situation.

 

[krank]

Re: WOW...

Jag menade att gnälla på folk som gnäller utan att försöka göra något åt det de gnäller om, men jag ber om ursäkt om någon tog illa vid sig.

Ah, men dåså. Då ber jag om ursäkt för att jag brusade upp en smula. Jag är rädd att de senaste årens ständiga sparkande på de som har det sämre ställt har gjort mig överkänslig och får mig att överreagera... När jag hör ordet "utanförskap" sträcker jag mig efter min Browning, liksom...

Jag å min sida sjunger ju gnällets lov, och menar att gnäll i de allra flesta fall är en nyttig ventil för undertryckt ångest och känslor folk inte riktigt är redo att ta tag i än. Jag är själv en stor gnällare, och skäms inte för det.

Därför är det skönt att se dem som agerar istället för att gnälla.

Eller så gnäller man OCH gör saker. They are not mutually exclusive =)

Seriöst, jag gnäller oupphörligt. Om orättvisan i dubbla hyror, om elbolag som har konstiga regler, om hur jobbigt det är att komma ihåg allting man måste ordna med när man flyttar, om att jag inte kommer att kunna ha riktigt bredband, att jag inte kommer att kunna fortsätta spela med min nuvarande (dysfunktionella men trevliga) spelgrupp, om att jag har snusklite stålars, om att jag inte har en blek om vad jag egentligen ska göra i vissa kurser jag ska ha, hur stressad jag är...

Jag menade alltså inte att dissa arbetslösa, jag menade att hylla dig för att du är så modig att du flyttar ifrån allt för att göra något åt din situation.

Som sagt, det finns inte så mycket "allt" kvar. Mr/Ms Right har inte manifesterat sig eller åtminstone inte besvarat några känslor, jag har vare sig barn eller så mycket annan egen familj, de flesta av mina vänner har flytt till göteborg sedan länge...