da_bohz;n317683 said:
Men vi ser väldigt olika på serien. När du bland annat skriver att Det samhälle som skildras i Game of Thrones är helt fruktansvärt tänker jag "men det är ju meningen?". Jag upplever ingen försköning av det, utan tycker snarare det är ett tema genom både bok- och tv-serie att det är ett fruktansvärt samhälle, och att ingenting funkar som det ska för att folk är irrationella.
Jag är helt medveten om att det är är medvetet. Jag ser heller ingenstans någon romantisering. Jag hoppas jag inte gett sken av att jag tycker mig se några tecken på att serieskaparna tycker att Cersei är vettig och fattar bra beslut, för det tycker jag inte. Serieskaparna har varit väldigt tydliga med att det är högst medvetet som allting är jättedumt och dåligt.
Sedan finns det fortfarande saker jag i allmänhet finner problematiska med hur serieskaparna hanterar dem – nakenhet är en sådan sak, det faktum att man ändå fokuserar så mycket på adeln som om den vore viktigare än andra är en annan. Det finns drag av "Great Men"-historiskrivning här.
Nej, när jag kritiserar Cersei för att vara dum i huvudet så är det ju inte så att jag gör det utifrån att serien på något sätt romantiserar. Utan att jag i allmänhet blir frustrerad av karaktärer som fattar dumma val. Det bästa jag vet är berättelser om smarta människor som löser problem och mysterier. Sherlock Holmes, Agatha Christie, The Martian, 2001, allt sånt. Bland det bästa jag vet i verkligheten är att själv lösa problem – jag är programmeringslärare av en anledning, liksom. Jag gillar att effektivisera arbetsflöden, jag gillar systematisering, utforskning, problemlösning.
Och jag blir IRL väldigt frustrerad när folk fattar beslut på vad jag tycker är väldigt felaktiga premisser, eller utan att tänka sig för, eller på basis av känslor istället för förnuft. Jag vill ju att det ska
bli bra. Det är, om man så vill, min "core drive", det som driver mig framåt.
Och i Game of Thrones "tvingas" jag i avsnitt efter avsnitt se människor agera på ett sätt som jag finner frustrerande. Det spelar därför ingen roll att serieskaparna håller med mig – jag kritiserar inte serieskaparna, jag kritiserar (till exempel)
Cersei.
Det enda jag brukar kritisera serieskaparna för är ju något jag mycket väl vet mest handlar om att jag helt enkelt inte tycker att människor är så intressanta – alltså att serien fokuserar så mycket på intriger och det mellanmänskliga. Jag vet att det "normala" är att tycka att "mänskliga historier" och "mänskliga relationer" etc gör saker mer intressant, men för mig är det precis tvärtom – så här är väl min "kritik" mest ett sätt att markera att jag inte tillhör målgruppen, dvs att det de som skapat serien väljer att fokusera på är de delar jag tycker är som allra tråkigast. Och att de helt verkar skita i de delar jag tycker är de viktigaste och mest intressanta.
TL; DR: En del människor tycker att det är roligt och givande att kolla på tv-serier där irrationella idioter fattar dumma beslut av emotionella, traditionsbundna anledningar. En del människor tycker att människor och mellanmänskliga relationer är det intressantaste som finns. Jag tillhör ingen av de grupperna, och det är det mycket av min kritik handlar om.