Jag har funderat över det där - ännu mer sen den här tråden började. Jag tror det är en avvägning av många saker (och nu tänker jag inte specifikt på GoT, utan fantasy i bokform generellt men film/tv i synnerhet). Framför allt kanske en fråga om att locka en mer mainstream-publik.
Lätt, antar jag, om det blir för mycket fantastik, flygande städer, torn som sträcker sig mot himlen som skyskrapor, drakar, magi som är lika vanlig som D&D osv. så blir det lätt "för mycket". Inte ens Sagan om Ringen är så mycket fantasy, som en ordinär session av D&D liksom, för det skulle troligen också bli "för mycket". (Böckerna var ju länge välkända, men lite nördstämplade. Kanske den enda fantasy som folk eg läst, men de log gärna och kallade det "barnlitteratur" osv.)
Det är trist att det är så - men som en effekt av det, är många av de försök som gjorts produktioner med lägre budget. (Högre risk = mindre stålar...) Och mindre budget betyder andra kompromisser. Och med skral budget syns det att de flygande städerna eller vad det nu är, är målade kulisser - och alla roller spelas av B-skådisar (eller Rutger Hauer eller Sean Connory...)
GRRM har ju uttryckligen sagt att han har medvetet "gone easy on the magic", för att han dels inte gillar det, dels inte tror publiken gillar det. Masspubliken alltså. Den magi som finns i hans böcker ska vara sällsynt och mer subtil, story-motiverad. Och det är ju (utan avsikt, vad jag vet) lite samma inställning som Sagan om Ringen - magi finns med i hela bakgrunden, allt i dess story har sin upprinnelse i magi. Men nu är den sällsynt.