Kranks liv utan nikotin, dag 4
en dröm
Jag sprang omkring i en ganska stor affär av överskottsbolagstyp. Allting var av lite tafflig kvalitet; någon hade färgat verktygen i verktygslådorna man sålde med silverfärg för att dölja att vertktygen var tillverkade av dåligt material, själva verktygslådorna var av tunn böjlig plast som lätt gick sönder. Leksakshyllorna gapade halvtomma, där fanns enskilda leksaker av olika sorter men inte många av varje sort. Utom kritor och annat sånt där ingen egentligen vill ha. Där fanns också lampställningar, golvmattor, och annat. Ett ljus som kändes "billigt" lös över lokalen. Det fanns fyra kassor.
Jag sprang omkring och stal saker. Fast jag lämnade hela tiden tillbaks sakerna också, med tanken "jag ska ändå inte...". Jag hade en stark känsla av att jag inte borde, inte skulle. Jag skulle till exempel inte gå ut från butiken, för då skulle det kunna gå dåligt. På nåt sätt, jag vet inte hur - men jag vet att det var nästan exakt samma känsla jag haft när jag tänkt på rökningen den senaste tiden - att jag inte ska, inte bör, att dåliga saker händer om jag ger efter (dvs, min hälsa och ekonomi går i vasken och mina vänner och min familj suckar uppgivet "jagja, vad var det vi sa").
Jag vaknade precis när jag hittat en stor karusell mitt i lokalen. Jag minns att det var en liten, B-aktig barnkarusell som stod mitt på golvet. Och att jag precis hade skrivit en lapp om... Jag vet inte, jag minns att det var något om att mina kamrater brukade lura till sig något genom att röka på (?) ...
Nåja, dag fyra börjar med en lätt huvudvärk och torr käft, och oförändrat behov av att röka. Jag känner fortfarande viljan att gå ut och ta en cigg nångång varannan timme, men jag reagerar inte längre lika starkt på att inte göra det.