Kreativt skrivande, version grottkräl

[stenhöna]

Ett solospel/övning i kreativt skrivande.

Regler

Du behöver: Papper och penna; tre tärningar; fantasi.

Bestäm följande:

1. En bas
2. En vildmark
3. Vem hjälten är
4. En kompanjon till hjälten
5. Ett starkt och ett svagt vapen
6. Proviant

Det börjar med att hjälten ger sig ut i vildmarken tillsammans med sin kompanjon för att slåss mot monster. Första monstret har attackvärde 10, det andra 9, och så vidare ner till 2. För att vinna över ett monster måste man slå lika eller under dess attackvärde. Kompanjonen slår 3t6, det svaga vapnet 2t6 och det starka 1t6. Om man slår över får man en skada (bestäm själv) och sedan fortsätter striden.

Brödtext får man fylla på med hur mycket man vill.

"Bas" och "vildmark" tolkas i vidaste möjligaste mån. Bas kan vara en bajamaja, en stad, by, stuga, skåp i skolan, eller ens hemplanet. Vildmark kan vara skog, också stad såklart, galaxen, ett drömlandskap, societeten, osv. relativt vem hjälten är. Likaså är "monster" relativt omgivningen och kan vara ett troll, en styvmoder, ett vulkanutbrott, ett virus, vad som helst; men dess attackvärde följer serien 10, 9, 8, etc. och ska besegras med hjältens "vapen".

Spelet är slut när hjälten dör eller är nedslagen, eller när sista monstret (attackvärde 2) är besegrat.

 

[stenhöna]

Här är ett exempel med sci-fi-tema.

Bas: Planet 1 i en nyligen koloniserad galax
Vildmark: Galaxen
Hjälte: Moderskeppet och dess kapten
Kompanjon: Fem miljoner automatiserade robotar (3t6)
Vapen: Moderskeppets laser (2t6) och missiler (1t6)
Proviant: Matlager för tre generationer

Moderskeppet lämnar planet 1 för att ta sig till närmsta intilliggande planet. Ett litet främmande skepp närmar sig genast. Moderskeppet skjuter ner det med lasern automatiskt (2t6 under 10). Skrotet efter skeppet avslöjar inget.

Ett radiomeddelande hörs som inte kan tolkas.

En asteroid närmar sig skeppet men skjuts ner av lasern (2t6 under 9). Varför upptäcktes den inte tidgare av radarn? Kaptenen beordrar ny forskning och utveckling.

En besättningsman tappar besinningen och attackerar kaptenen med en kniv (2t6 under 8). Kaptenen dör och upprorsmannen fångas och sätts i fängelse. En ny kommité bestämmer moderskeppets nästa drag medan skeppet är tyst i sorg.

Fler fientliga skepp! De invaderar moderskeppet (3t6 och sen 2t6 under 7). Med nöd och näppe lyckas de hålla ut, men efter bestämmer kommitén att denna del av galaxen är för farlig, och de återvänder till planet 1.

Fler radiomeddelanden som inte kan tolkas hörs.

200 år passerar. Fler moderskepp med människor anländer från den gamla galaxen.

Det svarta hålet i galaxens inre börjar växa okontrollerat snabbt. Utomjordiska skepp flyr som myror ur elden runt om i hela galaxen. Moderskeppen tvingas försvara sitt terratorie runt planet 1 (2t6 under 6). De lyckas, men förlusterna är stora.

Planet 1 måste evakueras förr eller senare. Mer material måste först ansamlas för flottan som behöver byggas (2t6 under 5). Men inbördes politiska problem leder istället till ett inbördeskrig. Den mördade kaptenens barnbarnsbarnbarnbarnbarn tar ledningen för att ena mänskligheten (2t6 under 4) och lyckas! 50 år passerar och de nödvändiga skeppen har blivit konstruerade. När de slultigen ger sig iväg från planet 1 kommer återigen de utomjordiska skeppen, de är tomma men på kollisionskurs för att slå sönder livräddningsskeppen och putta tillbaks dem i det svarta hålets gravitationsfält (3t6 och 2t6 och 1t6 under 3). Tack vare den gamle kaptenens nya radar upptäcks de och kan undvikas.

Har livräddningsskeppen tillräckligt med soppa för att ta sig ut i tid? Slå 2t6 och sen 1t6 under eller lika med 2...

 

[stenhöna]

Bas: En trädkoja
Vildmark: Himlen ovan
Hjälte: Ett barn, 7 år gammalt, som kan flyga
Kompanjon: En blå ekorre
Vapen: Starkt: Laserpistol med ammo 3; svagt: slangbella
Proviant: Nötter, tuggummi

Solen håller på och går upp. Vår hjälte packar provianten, ekorren tar plats på axeln, och flyger iväg. Uppgiften är att ta reda på vad som gör alla djur så ilska senaste tiden.

En aggressiv mås attackerar, attack 10, slangbella 4, träffar måsen i ansiktet och den flyger undan.
En flock med gäss flyger rätt på hjälten, attack 9, slangbella 6 skingrar flocken.
Hackspett, attack 7, kompanjon 8, hjälten får en bula i huvudet och flyger tillbaks hem.

Det är kväll, både månen och aftonstjärnan är på väg upp. Hjälten tänder en lykta i trädkojan. Dennes lillasyster Sara är där för att sätta på ett plåster på bulan. På morgonen äter de cornflakes. Sara gråter för att hon inte får följa med när hjälten flyger iväg.

Det är dimma, regn, och täta moln. Hjälten slår ett uthållighetsslag (attack 6, 2t6 7), som misslyckas, och tvingas vila på en närliggande flygande ö, under ett träd. Ekorren hittar nötter, men en muterad puma hoppar ner från trädet, attack 5, laserpistol 1. Stackars djur. Hjälten hystar ner kadavret från ön och blir omedelbart biten i tån av en annan ekorre, svart som sot, med vassa tänder, attack 4, laserpistol 3. Dessa djur är inte naturliga, någon måste ha använt trolldom.

Hjälten flyger vidare upp och hamnar ovan molnen. Långt borta ser denna ett flygande hus - häxans hus. Det är ökänt. Ett flygplan flyger förbi, attack 3. Ekorren hinner inte varna och laserpistolen missar cockpiten. Hjälten blir inte skadad men allvarligt chockad och måste igen återvända till trädkojan. Denna gång kommer häxan undan.

[Slarv i mina anteckningar, jag hoppade visst över 8.]

 

[stenhöna]

Bas	Ett litet ruckel på toppen av ett berg
Hjälte	En vandrare
Vildmark	Berget och skogen omkring
Kompanjon	Get 3t6
Vapen	Stav 2t6; eldklot 1t6, ammo 3
Proviant	Bröd och bär
Uppdrag	Posta ett brev

Natt. Sjärnhimlen är klar, luften kall och tunn. Vandraren och geten börjar gå ner från berget, över stenar och sprickor. Geten tuggar på små hårda växter omkring dem.

Skorpion, attack 10. Geten (3t6, 9) äter upp den.
Bergspuma, attack 9. Geten (3t6, 6) stångar den i huvudet.
Bergslejon, attack 8. Vandraren ger den en rejäl smäll i huvudet med staven (2t6 8).

Kanske dags att vila ögonen lite, tänker vandrare och lutar sig mot ett träd. Månen döljs bakom ett moln. Dags att tända lycktan och fortsätta genom skogen.

Hemlös bandit, attack 7. Vandraren missar med staven (2t6 9) och får ett slag på armen av banditens klubba. Ett eldklot (1t6, 3), träffar banditen på foten och han springer iväg tjutandes.

"Det där kommer bli ett rejält blåmärke", säger vandraren till sin get och sneglar på armen. "Men nu är det för sent att vända tillbaks."
De fortsätter gå.

Samma bandit, attack 6, nu i fulla lågor, rusar mot dem. Geten (3t6, 3) ger den en perfekt spark med bakbenen och den faller livlös till marken.

Banditen hade också en get, attack 5. Vandrarens get missar, och vandraren missar med sin stav. De blir uppjagade i ett träd. Vandraren kastar ett eldklot, 1t6, 5. Den springer iväg. "Jaha, nu kommer väl den också tillbaks i brinnande vanvett", tänker vandraren för sig själv.

De väntar en dryg timme. Ingen brinnande get kommer, så det klättrar ner. Vandraren blöder från ett par skråmor. "Typiskt, du." Geten ser oroligt på vandraren.

De kommer fram till postkontoret. Det är öppet, men en zombie, attack 4, vaktar ingången. Geten är för rädd för att attackera, staven missar, och vandraren blir biten i armen. Han skriker av smärtan och slungar sitt sista eldklot, 1t6, 6, miss och träffar huset istället som tar eld.

Zombien flyr från det brinnande huset. Vandraren ramlar omkull av sina skador och geten drar honom bort från elden med tänderna. De sista vandraren hör innan han förlorar medvetandet är annalkande sirener.

[La till ett nytt fält "uppdrag", för att ge riktning till berättelsen.]

 

[stenhöna]

Bas:	Mitt rum
Hjälte:	Jag
Vildmark:	Huset
Kompanjon:	Min katt
Vapen:	Slag, spark
Proviant:	En halväten snickers
Uppdrag:	Dricka ett glas mjölk i köket

Katten jamar utanför min dörr. Jag öppnar och en spann med vatten faller över mitt huvud. Attack 10. 2t6, 4, jag hinner slå undan spannen. Är det någon som gillrat fällor åt mig? "Mjau." Jag ser mig omkring i hallen och en zombie närmar sig långsamt. Attack 9, 2t6, 8, jag ger zombien en lätt lavett och den faller omkull på golvet. "Hm!" Allt är tyst i huset. Jag går ner för trappan. Där står en vampyr, attack 8. 2t6, 6. Också vampyren faller för min lavett. "Vad är det som händer egentligen? Är det du som satt ut alla monster, lilla kise?" "Mjau." Innan jag går ner för nästa trapp tittar jag ner. Där står faktiskt en mumie. Jag bussar katten på den, men den purrar bara och mumien klappar den. "Suck." Attack 7, 2t6, 6, jag knuffar på mumien. Den faller ner i en hög.

Jag kommer ner till köket äntligen. Ingen är här. Inga monster. Inga fällor. Jag öppnar kylen och ett dött huvud flyger mot mig. Attack 6. 2t6, 9. Det biter mig i näsan. "Ah!" Katten försöker attackera med tassen, 3t6, 14, men det går inte så bra. Jag försöker slå bort huvudet igen, 2t6, 3, lyckas, och slänger det i papperskorgen. Min näsa blöder. Jag tar hushållspapper för att stoppa blodet. När jag öppnar kylen igen märker jag att mjölkpaketet är tomt. "Amen..." "Mjau." Min lillebror står i dörröppningen med ett elakt flin. "Vem sätter in ett tomt mjölkpaket i kylen igen? Va? Säg något?" Men han är blixtstilla. Han är i själva verket ett pappersplakat, och bakom står - Dracula. "Vad nu då", säger jag. "Mjau", säger katten. "Jag drack all mjölk; jag satte ut alla monster", säger Dracula. "Varför?", frågar jag. "Jag har blivit senil", säger Dracula. "Jaha?" Attack 5, 2t6, 6, jag svingar näven mot honom men han griper tag i min arm och krossar den. Jag skriker av smärtan. 3t6, 10, katten springer iväg skrämd. 1t6, 1, jag tar upp min halvätna snickers och trycker upp den i Draculas ansikte. Tur för mig att han är dödligt allergisk mot jordnötter. Han flyger iväg i skepnad av en fladdermus. Jag hinner ringa efter en ambulans innan jag svimmar.