Lord Renisis
Warrior
Har ni i eran spelgrupp någonsin kört en kampanj där det gäller nåt helt fredligt.
Nekromanti Krigare>Hantverkare.
- Thread starter Lord Renisis
- Start date
Rising
Vila i frid
"Har ni i eran spelgrupp någonsin kört en kampanj där det gäller nåt helt fredligt."
Nja, "kampanj" låter jag faktiskt vara osagt, (för mina kampanjer brukar vara så ohemult långa och något litet slagsmål slinker det nog in någonstans) men vanliga fredliga äventyr har jag kört flera.
Främst partyrollspel där man bara glider runt i en stad och festar, raggar, gör bort sig, gamblar, osv. Det är skoj. Något annat som är kul är om man försöker starta sin egen religion, bygga sin egen dungeon, driva sitt eget värdshus och liknande. Inget våld, men ack så spännande. Dessutom känns det skithäftigt att få påverka omgivningarna i spelet. När man spelar rollspelet igen, ett år senare, och kan besöka värdshuset som man en gång för länge sedan byggde och sedan sålde, då är man verkligen en del av världen. Man är polare med stammisarna, är en del av granngemenskapen, känner till konkurrensen och tja... världen känns så oerhört verklig då.
Men man behöver inte skämmas för att man gillar strider och slagsmål. Det är kul det med.
/Rising
Nja, "kampanj" låter jag faktiskt vara osagt, (för mina kampanjer brukar vara så ohemult långa och något litet slagsmål slinker det nog in någonstans) men vanliga fredliga äventyr har jag kört flera.
Främst partyrollspel där man bara glider runt i en stad och festar, raggar, gör bort sig, gamblar, osv. Det är skoj. Något annat som är kul är om man försöker starta sin egen religion, bygga sin egen dungeon, driva sitt eget värdshus och liknande. Inget våld, men ack så spännande. Dessutom känns det skithäftigt att få påverka omgivningarna i spelet. När man spelar rollspelet igen, ett år senare, och kan besöka värdshuset som man en gång för länge sedan byggde och sedan sålde, då är man verkligen en del av världen. Man är polare med stammisarna, är en del av granngemenskapen, känner till konkurrensen och tja... världen känns så oerhört verklig då.
Men man behöver inte skämmas för att man gillar strider och slagsmål. Det är kul det med.
/Rising
Lord Renisis
Warrior
Jo men vår spelgrupp har drabbats av såkallat övervåld
Krille
Super Moderator
Bot mot sparkar
Hur man botar övervåld. Förstås gäller förutsättningen att man uppfattar övervåld som ett problem i första rummet, men om man gör det så ska man titta på Power Kill.
Hur man botar övervåld. Förstås gäller förutsättningen att man uppfattar övervåld som ett problem i första rummet, men om man gör det så ska man titta på Power Kill.
Lambendil_UBBT
Warrior
I stort sett hela tiden. Under vår 4 år
gremshocked långa kampanj har vi haft ytterst få strider. Mycket har varit diplomatiskt, MYCKET är socialt. Jag kan väl säga att vi började med dungeonbash och övervåld och FETA magiska vapen...Men man växer liksom ur det.
Jag tycker personligen att en rejäl batalj eller två är riktigt kul. Men inte om spelkampanjen bygger på det. Jag vill ha mening med mitt "liv" inte fighter.
Så för att svara på frågan:
Väldigt ofta
gremshocked långa kampanj har vi haft ytterst få strider. Mycket har varit diplomatiskt, MYCKET är socialt. Jag kan väl säga att vi började med dungeonbash och övervåld och FETA magiska vapen...Men man växer liksom ur det. Jag tycker personligen att en rejäl batalj eller två är riktigt kul. Men inte om spelkampanjen bygger på det. Jag vill ha mening med mitt "liv" inte fighter.
Så för att svara på frågan:
Väldigt ofta
Har ni i eran spelgrupp någonsin kört en kampanj där det gäller nåt helt fredligt.
Vi hade en gång en kampanj som gick ut på att riddaren i sällskapet skulle fånga hjärtat hos en ung adelsdam som typ var Miss. Zorakin 614 e.o.
Riddare hade dock ett gäng konkurenter...men han var understödd av de andra RP...damen skulle fångas.
Kampanjen gick vidare på alla möjliga sätt..med höga utgifter för riddaren
Det enda våldsamma var en tornering..
Vi hade en gång en kampanj som gick ut på att riddaren i sällskapet skulle fånga hjärtat hos en ung adelsdam som typ var Miss. Zorakin 614 e.o.
Riddare hade dock ett gäng konkurenter...men han var understödd av de andra RP...damen skulle fångas.
Kampanjen gick vidare på alla möjliga sätt..med höga utgifter för riddaren
Det enda våldsamma var en tornering..
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,052
Dungeon Keeper.
Det skulle nog göra sig i någon form av rollspel-brädspelshybrid vilken genast för mig till den här tråden.
Ballt.
Überballt.
/Vulf - som försökte hitta något ballt inlägg om Krilles "Yes Master!" att hänvisa ytterligare till men inte lyckades med sök-funktionen.
Tufft. Jag har länge funderat på hur man skulle göra en vettig rollspelkonvertering av Peter Molyenux´s underbara spel "Dungeon Keeper". I mitt tycke ett av de bästa datorspelen någonsin.
Det skulle nog göra sig i någon form av rollspel-brädspelshybrid vilken genast för mig till den här tråden.
Ballt.
Überballt.
/Vulf - som försökte hitta något ballt inlägg om Krilles "Yes Master!" att hänvisa ytterligare till men inte lyckades med sök-funktionen.
Krille
Super Moderator
Yes, Master
"/vulf - som försökte hitta något ballt inlägg om Krilles "Yes Master!" att hänvisa ytterligare till
Typ det här? Där finns även Klons spån på samma sak.
"/vulf - som försökte hitta något ballt inlägg om Krilles "Yes Master!" att hänvisa ytterligare till
Typ det här? Där finns även Klons spån på samma sak.
Mask_UBBT
Hero
Possessors [ot?]
Jag kommer att tänka på ett gammalt rollspelskoncept jag utvecklade för en tid sedan; Posessor. Det var ett, i mina ögon, riktigt dåligt och trist koncept som gick ut på att spelarna tog över SLPar i en helvetisk dungeon-miljö, och det var typ allt. Man kunde hoppa från en kropp till en annan, och kunde göra ett hopp efter en viss tid.
Skitkorkat. Det fanns verkligen ingen poäng med det hela överhuvudtaget.
Men ditt inlägg fick mej att börja tänka lite annorlunda... Jag rådiggar verkligen Dungeon Ceeper, och tycker det är skamligt att det saknas motsvarigheter till det underbara konceptet i
Så nu fick jag en vision; Just termen ”rollspel-brädspelshybrid ” var katalysatorn som fick igång det hela. Visionen var som följer:
Spelet är ett brädspel. Hur brädet ska se ut vet jag inte riktigt, men det hör ju till något senare spånande. Spelarna iklär sej rollen av demoner/onda deiteter som ha tagit kontroll över en kult. Spelarna finns inte på spelbrädet från början, ursprungligen har de inga gubbar på fältet överhuvudtaget, med undantag för några underdåniga tjänare, som slavar eller imps eller något. Så är det dags att börja bygga din egen kult, och förinta allt motsånd på planen.
Slavarna kan bygga byggnader i stil med djävulsklyftor eller köttkvarnar. Dessa kommer sedan börja alstra ens egna gubbar. Orcher, Gobliner, Vålnader, Zombies, vad man nu vill ha. Man bygger inte dem, de kommer spontant(din krypta kanske alstrar en Goblin varje runda du slår med en T6 över 4, eller något, om man förbättrar goblinernas levnad så kommer det fler. Om det inte går för goblinerna att överleva så kanske värde är sju.)
Spelarna har begränsad kontroll över gubbarna. Detta innebär att det alltid ska finnas ett slumpmoment av något slag. Exempelvis kankse fem gobliner vägrar springa ner i det mörka hålet, för det är för läskigt. Det ska finans regler för detta. Då gäller det att man samlat på sej tillräckligt med skräck-poäng för att de ska vara mer rädda för vad deiteten Bzxzhaegis skulle kunna göra med dem om de inte lydde. Vidare kanske deras gång ska variera lite? Nåja, det kan man ta senare.
Spelarna har tre specialegenskaper: Omen, Övertagande och Inkarnation. Omen beordrar dina enheter att göra något, som att exempelvis "attackera via norra passagen", eller dylikt. När du givit den orden kommer de enheter som man beordarat göra detta, via vissa regler. Övertagande är en egenskap man får ganska tidigt, och innebär att man tar över en varese, helt enkelt. Med allt vad det innebär; rollspelande och hela skiten. Gubben är nu helt under ens kontroll. Inkarnation får man när man blivit tillräckligt etablerad, och innebär att man själv stiger ner i världen.
Nu blev det väldigt likt Dungeon Keeper, märkte jag. Men jag tror det finns möjligheter i det här... Man kan dels spela scenariospel, där man slåss gemensamt emot andra fiender, man kan slåss individuellt emot varandra, och så kan man köra lgaspel. Att man ser vad fienden gör spelar ju ingen roll, man är ju en deitet, man ser ju allt! Givetvis måste det inte vara onda kulter och allt, det kan röra sej om andra setting åxå...
Vidare skulle man kunna ha olika relger för att stärka själva rollspelsbiten i det hela. Övertalningsregel, erfarenhet(när man slagits tilräckligt med sina Ghouls måste får man ett extra Ghoul-kort, som gör dem starkare) man kan ha stridigheter inom kulten(kanske uppror?) om man gjort magiker och lärda för upplysta och missbehandlade...
Jag vet inte? Jag skulle nog vilja göra ett försök. Någon som tycker det låter bra?
/Mask - fick an väldas lust att konstruera en Brädspels AI
Jag kommer att tänka på ett gammalt rollspelskoncept jag utvecklade för en tid sedan; Posessor. Det var ett, i mina ögon, riktigt dåligt och trist koncept som gick ut på att spelarna tog över SLPar i en helvetisk dungeon-miljö, och det var typ allt. Man kunde hoppa från en kropp till en annan, och kunde göra ett hopp efter en viss tid.
Skitkorkat. Det fanns verkligen ingen poäng med det hela överhuvudtaget.
Men ditt inlägg fick mej att börja tänka lite annorlunda... Jag rådiggar verkligen Dungeon Ceeper, och tycker det är skamligt att det saknas motsvarigheter till det underbara konceptet i
Så nu fick jag en vision; Just termen ”rollspel-brädspelshybrid ” var katalysatorn som fick igång det hela. Visionen var som följer:
Spelet är ett brädspel. Hur brädet ska se ut vet jag inte riktigt, men det hör ju till något senare spånande. Spelarna iklär sej rollen av demoner/onda deiteter som ha tagit kontroll över en kult. Spelarna finns inte på spelbrädet från början, ursprungligen har de inga gubbar på fältet överhuvudtaget, med undantag för några underdåniga tjänare, som slavar eller imps eller något. Så är det dags att börja bygga din egen kult, och förinta allt motsånd på planen.
Slavarna kan bygga byggnader i stil med djävulsklyftor eller köttkvarnar. Dessa kommer sedan börja alstra ens egna gubbar. Orcher, Gobliner, Vålnader, Zombies, vad man nu vill ha. Man bygger inte dem, de kommer spontant(din krypta kanske alstrar en Goblin varje runda du slår med en T6 över 4, eller något, om man förbättrar goblinernas levnad så kommer det fler. Om det inte går för goblinerna att överleva så kanske värde är sju.)
Spelarna har begränsad kontroll över gubbarna. Detta innebär att det alltid ska finnas ett slumpmoment av något slag. Exempelvis kankse fem gobliner vägrar springa ner i det mörka hålet, för det är för läskigt. Det ska finans regler för detta. Då gäller det att man samlat på sej tillräckligt med skräck-poäng för att de ska vara mer rädda för vad deiteten Bzxzhaegis skulle kunna göra med dem om de inte lydde. Vidare kanske deras gång ska variera lite? Nåja, det kan man ta senare.
Spelarna har tre specialegenskaper: Omen, Övertagande och Inkarnation. Omen beordrar dina enheter att göra något, som att exempelvis "attackera via norra passagen", eller dylikt. När du givit den orden kommer de enheter som man beordarat göra detta, via vissa regler. Övertagande är en egenskap man får ganska tidigt, och innebär att man tar över en varese, helt enkelt. Med allt vad det innebär; rollspelande och hela skiten. Gubben är nu helt under ens kontroll. Inkarnation får man när man blivit tillräckligt etablerad, och innebär att man själv stiger ner i världen.
Nu blev det väldigt likt Dungeon Keeper, märkte jag. Men jag tror det finns möjligheter i det här... Man kan dels spela scenariospel, där man slåss gemensamt emot andra fiender, man kan slåss individuellt emot varandra, och så kan man köra lgaspel. Att man ser vad fienden gör spelar ju ingen roll, man är ju en deitet, man ser ju allt! Givetvis måste det inte vara onda kulter och allt, det kan röra sej om andra setting åxå...
Vidare skulle man kunna ha olika relger för att stärka själva rollspelsbiten i det hela. Övertalningsregel, erfarenhet(när man slagits tilräckligt med sina Ghouls måste får man ett extra Ghoul-kort, som gör dem starkare) man kan ha stridigheter inom kulten(kanske uppror?) om man gjort magiker och lärda för upplysta och missbehandlade...
Jag vet inte? Jag skulle nog vilja göra ett försök. Någon som tycker det låter bra?
/Mask - fick an väldas lust att konstruera en Brädspels AI
Just nu faktiskt. Spelleder byliv i eon. Och visst, våld finns (senaste spelsessionen handlade om en kvinna som mördat sin misshandlande make) men inte i den formen att rollpersonerna bankar ned folk och fä. Inte hittintills åtminstone.
/Johan
/Johan
"Har ni i eran spelgrupp någonsin kört en kampanj där det gäller nåt helt fredligt. "
Även jag spelar en kampanj i Eon som kretsar kring byliv. Lite våld har förekommit men inte särskilt mycket. Samtliga rollpersoner har rent fredliga mål och yrken. Min präst till exempel kämpar för att frälsa de hedniska byborna och spana in snygga tjejer utan att de märker någonting. Hitintills har han inte varit särskilt framgångsrik med någotdera.
Även jag spelar en kampanj i Eon som kretsar kring byliv. Lite våld har förekommit men inte särskilt mycket. Samtliga rollpersoner har rent fredliga mål och yrken. Min präst till exempel kämpar för att frälsa de hedniska byborna och spana in snygga tjejer utan att de märker någonting. Hitintills har han inte varit särskilt framgångsrik med någotdera.
Jo, har väl hänt. Just nu spelar vi ett relativtfredligt äventyr i D&D faktiskt, förutom ett litet barslagsmål (men jag kan ju inte rå för att jag tycker om att jävlas med storvuxna thugs även fast jag är 87,5 cm lång! 
). Annars är det mycket barer och nyss hade jag ett stort födelsedagskalas med en jävla massa öl, vin och röka (bara i spelet, tyvärr 
). Fast jag vet inte, nu kan det tänkas att det tar en lite mer våldsam vändning i och med att massa folk försvann efter kalaset på ett mystiskt sätt.
/Balderk, som gillar fredliga äventyr om man bara får ha en liten barfight (eller liknande) nån gång.
). Annars är det mycket barer och nyss hade jag ett stort födelsedagskalas med en jävla massa öl, vin och röka (bara i spelet, tyvärr ). Fast jag vet inte, nu kan det tänkas att det tar en lite mer våldsam vändning i och med att massa folk försvann efter kalaset på ett mystiskt sätt./Balderk, som gillar fredliga äventyr om man bara får ha en liten barfight (eller liknande) nån gång.
Vi har sedan länge varit sysselsatta med en hovkampanj i Consaber. Det har inneburit ytterst få strider trots att min karaktär är riddare. Det finns helt enkelt inget att slåss emot.
De enda strider vi varit inblandade i har varit några små duster med rövare samt ett riktigt stort fältslag mot tiraker. Och någon duell iofs...men vad ska en riddare annars roa sig med på fritiden?
Eon-kampanjen går egentligen helt och hållet ut på intrigerande i form av sociala tillställningar. På detta vis har kampanjen vuxit till den längsta, men framförallt breddaste kampanj vi någonsin spelat. Jag och min spelledare har blanda annat kartlagt hela den sabriska högadeln.
Personligen finner jag liknande kampanjer mer stimulerande än "slå-så-hårt-och-mycket-du-kan-kampanjer". Fast sedan ska jag inte sticka under stolen med att liknande kampanjer kan vara ett trevligt avbrott lite då och då, men det handlar då om ren humor och ingen massorgie i våld.
Men de kampanjer som man bäst kommer ihåg är helt klart de där man fått använda sitt huvud för att nå sitt mål, snarare än de där man använt sina vapenfärdigheter och tärningarna mest.
/Paulus
De enda strider vi varit inblandade i har varit några små duster med rövare samt ett riktigt stort fältslag mot tiraker. Och någon duell iofs...men vad ska en riddare annars roa sig med på fritiden?
Eon-kampanjen går egentligen helt och hållet ut på intrigerande i form av sociala tillställningar. På detta vis har kampanjen vuxit till den längsta, men framförallt breddaste kampanj vi någonsin spelat. Jag och min spelledare har blanda annat kartlagt hela den sabriska högadeln.
Personligen finner jag liknande kampanjer mer stimulerande än "slå-så-hårt-och-mycket-du-kan-kampanjer". Fast sedan ska jag inte sticka under stolen med att liknande kampanjer kan vara ett trevligt avbrott lite då och då, men det handlar då om ren humor och ingen massorgie i våld.
Men de kampanjer som man bäst kommer ihåg är helt klart de där man fått använda sitt huvud för att nå sitt mål, snarare än de där man använt sina vapenfärdigheter och tärningarna mest.
/Paulus
Lord Renisis
Warrior
viss ärre kul ova liten?
Själv spelar jag en skogstomte i Eon som springer å kastar sjukdomar överdom som varit elaka mot han eller huggt ner den lilla skog han bor i.Ascool.
Själv spelar jag en skogstomte i Eon som springer å kastar sjukdomar överdom som varit elaka mot han eller huggt ner den lilla skog han bor i.Ascool.
Klon
Hero
inte problemet...
" "Boten" skulle vara spel där det inte handlade om övervåld, t.ex. då spel där man ska driva ett värdshus eller något annat där ens karaktärer inte är så bra på att vålda. "
Det är inte i spelen som problemet ligger, det är i typen av spelstil. Att det står en massa om våld och strid i böckerna kan förvisso göra att spelstilen premieras, men man kan spela det tänkta värdshus-scenariot likafullt...
Sen om man är bra eller dålig på våld spelar inte så stor roll, det kan bli mycket striiod även med folk som är dåliga på att slåss...
" "Boten" skulle vara spel där det inte handlade om övervåld, t.ex. då spel där man ska driva ett värdshus eller något annat där ens karaktärer inte är så bra på att vålda. "
Det är inte i spelen som problemet ligger, det är i typen av spelstil. Att det står en massa om våld och strid i böckerna kan förvisso göra att spelstilen premieras, men man kan spela det tänkta värdshus-scenariot likafullt...
Sen om man är bra eller dålig på våld spelar inte så stor roll, det kan bli mycket striiod även med folk som är dåliga på att slåss...
Ja, visst är det det. Bara man inte är det för ofta iaf (då blir det ju vardag). Min dvärg är dock en glad liten filur som älskar att sova, slappa och festa (inte alls bara öl som hans större kusiner) och verkligen avskyr att jobba, Han bryr sig inte heller mycket om lagar och regler. Riktigt kul att spela, särskilt på födelsedagskalaset.