Kavalleri är helt beroende av en sak. Hästar. Finns där inga hästar på ön, så finns det inte heller något kavalleri.
Om det nu inte finns något annat fantastiskt exotiskt djur som fungerar bra som riddjur, men strutsar och ödleryttare får man nog av ibland.
Jag skulle nästan fösöka att inte överdriva Japan-influenserna, titta på hur landet påverkats av Menoun-Aun, Momolan och Mûhad, efter som dessa ligger närmast.
Och snälla, snälla, låt oss få slippa allt som heter samuraier, katanor och bushido. Sådant har jag gärna i spel som faktiskt utspelar sig i Japan, men det här landet har haft en helt annan utveckling.
Med låg militär utveckling finns det inga asbra vapen, de är medelmåtta, och vapensmeder, svärdsfejare och rustningssmeder tar antingen ut svinaktiga priser eller försörjer sig på annat.
Visst skrev du att landet var kommunistiskt styrt, så varför inte en karolinervariant? Ett värnpliktssystem fär en enhet (by, stad, gille whatever) är skyldig att bidra med en eller två soldater till landets försvar. Dessa tränas lite då och då, och mest i formationsstrid, inte så mycket individuell kamp.
Kanske är deras utrustning standardiserad eller beror det på vad enheten kan avvara?
Sedan borde landet vara ganska intriktat på försvar, då vi ser att de inte är en stor befolkning eller erövrarmakt som kan ställa upp enorma härar.Krigskonsten borde reflektera detta.
Kanske har de stora sköldmurar och sedan bågskyttar eller tycker de om befästa positioner?
Och slutligen, finns det någon sorts krigartradition? Som jag sa, snälla ingen bushido, men har man kanske några myter om fradgatuggande bärsärkar eller om bondesöner som blivit hjältar genom sitt mod? Jag antar att det inte finns någon överklass, så vi kan ju inte ha en överklass som sköter krigandet.
