Jag ser det lite så här vad gäller ålder: Mest uppslag för intriger ser jag vid döden - antingen att kejsaren blir svagare eller att det går åt rakt motsatt håll med (i regel dåligt ansedda eller svaga) adelshus och institutioner som jagas/upplöses, med medföljande paranoia - eller att man har en ung kejsare - antingen för ung för tronen (gärna med nyligen avliden härskare) med strider om vilket hus som ska säkra tronen eller som nybliven härskare och fortfarande osäker på sin makt eller osäker på vilka som är på hens sida som försöker bilda nya allianser.
En medelålders och jämförelsevis stark härskare riskerar mer att bli bakgrundsväsen eftersom det inte finns lika många äventyrsmöjligheter med denne (eventuella lojalister och institutioner som jobbar för henem kvarstår oavsett kejsarens status). Om man har en ovärdig härskare så finns där också möjligheter vad gäller att störta härskaren och utse efterföljare, förstås.
En medelålders och jämförelsevis stark härskare riskerar mer att bli bakgrundsväsen eftersom det inte finns lika många äventyrsmöjligheter med denne (eventuella lojalister och institutioner som jobbar för henem kvarstår oavsett kejsarens status). Om man har en ovärdig härskare så finns där också möjligheter vad gäller att störta härskaren och utse efterföljare, förstås.
)
