I Deites & Demigods appendix finns exempel på dels en dualistisk ljus-mörker kult av gudarna Elishar och Toldoth, och dels en monoteistisk kult av gudinnan Taiia. Dessa tycks förutsätta att inga andra gudar existerar, varvid Elishar, Toldoth och Taiia gavs oerhört många domäner och andra regeltekniska attribut.
As a matter of fact så var dessa två religioner oerhört mycket koolare och mer inspirerade än D&Ds ordinarie sug-panteon, så när vi improviserade fram vår D&D-setting så kombinerade vi de båda, och det föll sig så att en slags konflikt mellan
Taiia, som den gamla världens gudinna,
Elishar, som den nya världens gud, och förintelseentiteten
Toldoth, som kom från bortom världen, är central för hela kosmologin. Nu finns det förvisso många andra gudar i vår D&D-värld, men denna triad upptar en särskilt central plats (och har fler domäner än alla andra gudar), och Taiias och Elishars kulter är i praktiken monoteistiska.
Det är ett fucking great koncept, och alla andra gudar som finns har vi mest för att ackomodera fringe-kulturer, och ett slags religiöst mischmasch inspirerat av senantiken. Monoteistiska religioner fungerar alltså fullständigt utmärkt i D&D; allt som behövs är att man låter gudarna vara "breda" nog att tillgodose alla regeltekniska behov clerics kan ha. I Deities and Demigods, och även i vårt fall, löstes detta i Taiias fall (eftersom hon inte har en dualism med Toldoth på samma sätt som Elishar) genom att ge henne två aspekter; en skapare och en förstörare, så att hennes clerics sas kan täcka en större del av spektrat. Observera dock att eftersom det -finns- andra religioner i vår setting, har Elishar, Toldoth och Taiia inte tillnärmelsevis lika många domäner etc som de hade i Deites & Demigods.
Alla powers och feats som baserar sig på specifika gudomligheter behöver förstås fluffas om så fort man ändrar D&Ds religioner, men det är en ren bagatell, really.
- Ymir, död åt D&D-panteonen