Här kommer lite om kristendomen i Imperium Diabolus. Jag kommer att finslipa det senare... Åsikter tack
Kristendomen i landet är inte samma som ni tänker på när ni hör ordet kristendom. Vad jag menar med det är något som liknar kristendomen. Låt mig förklara.
För flera tusen år sedan så gick en man över kontinenten (inte Imperiet, vill säga). Han gjorde flera stora saker, och blev allmänt erkänd som Förlösaren. Han dödades, enligt böckerna, av en galen kung, och han dödades genom korsfästelse. Innan han dog profeterade han om Gud, och vad Gud ville. Folket lyssnade, och följde honom. Till slut så var nästan hela kontinenten kristen. Man skickade iväg missionärer över havet (några tusen år efter hans död, vill säga), och de kom till Imperiet. Där välkomnades de, och efter ett tag så blev kristendomen accepterad som religion.
Kristendomen bara försvann på den andra kontinenten, efter ungefär trehundra år så utövades den inte. Men i Imperiet frodades den.
Kristendomen tror på en enda Gud. Det finns även helgon, varav Sir Airthen är en av dessa. Förlösaren är det största helgonet, och man ber oftare till honom än till Gud. Guds makt är fullkomlig, och han har himlens odödliga arméer till sin hjälp. Änglar. Dessa änglar existerar bara för att lyda Gud. Men något har hänt, i forntiden någon gång, tror man.
Vissa av änglarna är fria från Guds bestämmande. De kunde säga emot Gud, och därför blev de fallna änglar. Dessa fallna änglar vet man inte antalet på, men de är flera tusenden. Magiker i Imperiet har (ibland) lyckats prata med en fallen ängel, och de berättar en del saker.
Änglarnas magi är deras egen. De tar av sin egen energi, och använder till sin magi. När sedan effekten ”tar slut” så studsar energin tillbaka till ängeln. Detta gör att så länge en ängel inte använder för mycket energi samtidigt så har han oändliga möjligheter, eftersom farorna med att använda energin försvinner. Men det finns andra faror. Energin som används smittas av användandet. Om en ängel skulle kasta ett eldklot mot en fiende skulle energin som användes återkomma, men hetare än innan. En viss del av naturen i eldklotet följer med energin tillbaka. De odödliga arméerna har inte detta problem, eftersom Gud skyddar dem. De blir inte förändrade. Fallna änglar, däremot, de åtnjuter inte samma skydd, och det är detta som skapar demoner. Om en fallen ängel skulle väva skuggor runt sig för länge så skulle han till slut bli något som liknar en levande skugga. Hans sinne skulle ha en skuggas natur, men fortfarande ha en del av sig självt kvar. Det är detta som har gjort att det finns demoner i världen.
Men tillbaks till kristendomen.
Gud sitter på sin tron uppe i himlen, hans helgon har vissa uppgifter (Sir Airthen sägs vara ett skyddshelgon för krigare), hans änglar har vissa uppgifter, och så vidare. Prästerna i Imperiet predikar Guds Ord, som är samlade i Boken. Denna bok, Boken, innehåller Guds meddelande till människan, såsom Förlösaren predikade dem. Boken innehåller regler för hur man ska leva, lära, och så vidare. Det är ganska stränga regler i boken, och man utlovas helvetet om man inte lyder.
(Värt att notera är att det finns två ”religioner” i Imperiet, den andra, som jag bara har lite lösa funderingar kring, kommer det mera om senare. Man bör veta att den inte har lika stränga regler, och är populärare.)
Kristendomen har börjat förlora sin makt i samhället. Folk tvivlar på om Gud verkligen finns, och varför han inte gör något åt missväxten, de dac-ruyes som hela tiden anfaller (detta gäller dock enbart nordländerna, det här om dac-ruye), och liknande. Innan (för ungefär 250 år sedan) så var kristendomen en verklig makt i Imperiet. Under dessa år har dess makt minskat, men de har fortfarande sina riddare.
Kyrkans riddare, kallade Galgkrigarna (av folket), är kyrkans nuvarande verkliga makt. Dessa riddare rider runt på kontinenten, letar efter häxor, trollkarlar och hedningar. Det är en hel del inkvisitorer i dem, och de är de som ser strängast på det här med magi. Rent lagligt sett så är det inte längre tillåtet att hänga en häxa eller trollkarl, men ibland så gör de så kallade undantag. I städerna så är de oftast misstänksamma mot alkemisterna, men de hänger dem nästan aldrig.
Kristendomen i landet är inte samma som ni tänker på när ni hör ordet kristendom. Vad jag menar med det är något som liknar kristendomen. Låt mig förklara.
För flera tusen år sedan så gick en man över kontinenten (inte Imperiet, vill säga). Han gjorde flera stora saker, och blev allmänt erkänd som Förlösaren. Han dödades, enligt böckerna, av en galen kung, och han dödades genom korsfästelse. Innan han dog profeterade han om Gud, och vad Gud ville. Folket lyssnade, och följde honom. Till slut så var nästan hela kontinenten kristen. Man skickade iväg missionärer över havet (några tusen år efter hans död, vill säga), och de kom till Imperiet. Där välkomnades de, och efter ett tag så blev kristendomen accepterad som religion.
Kristendomen bara försvann på den andra kontinenten, efter ungefär trehundra år så utövades den inte. Men i Imperiet frodades den.
Kristendomen tror på en enda Gud. Det finns även helgon, varav Sir Airthen är en av dessa. Förlösaren är det största helgonet, och man ber oftare till honom än till Gud. Guds makt är fullkomlig, och han har himlens odödliga arméer till sin hjälp. Änglar. Dessa änglar existerar bara för att lyda Gud. Men något har hänt, i forntiden någon gång, tror man.
Vissa av änglarna är fria från Guds bestämmande. De kunde säga emot Gud, och därför blev de fallna änglar. Dessa fallna änglar vet man inte antalet på, men de är flera tusenden. Magiker i Imperiet har (ibland) lyckats prata med en fallen ängel, och de berättar en del saker.
Änglarnas magi är deras egen. De tar av sin egen energi, och använder till sin magi. När sedan effekten ”tar slut” så studsar energin tillbaka till ängeln. Detta gör att så länge en ängel inte använder för mycket energi samtidigt så har han oändliga möjligheter, eftersom farorna med att använda energin försvinner. Men det finns andra faror. Energin som används smittas av användandet. Om en ängel skulle kasta ett eldklot mot en fiende skulle energin som användes återkomma, men hetare än innan. En viss del av naturen i eldklotet följer med energin tillbaka. De odödliga arméerna har inte detta problem, eftersom Gud skyddar dem. De blir inte förändrade. Fallna änglar, däremot, de åtnjuter inte samma skydd, och det är detta som skapar demoner. Om en fallen ängel skulle väva skuggor runt sig för länge så skulle han till slut bli något som liknar en levande skugga. Hans sinne skulle ha en skuggas natur, men fortfarande ha en del av sig självt kvar. Det är detta som har gjort att det finns demoner i världen.
Men tillbaks till kristendomen.
Gud sitter på sin tron uppe i himlen, hans helgon har vissa uppgifter (Sir Airthen sägs vara ett skyddshelgon för krigare), hans änglar har vissa uppgifter, och så vidare. Prästerna i Imperiet predikar Guds Ord, som är samlade i Boken. Denna bok, Boken, innehåller Guds meddelande till människan, såsom Förlösaren predikade dem. Boken innehåller regler för hur man ska leva, lära, och så vidare. Det är ganska stränga regler i boken, och man utlovas helvetet om man inte lyder.
(Värt att notera är att det finns två ”religioner” i Imperiet, den andra, som jag bara har lite lösa funderingar kring, kommer det mera om senare. Man bör veta att den inte har lika stränga regler, och är populärare.)
Kristendomen har börjat förlora sin makt i samhället. Folk tvivlar på om Gud verkligen finns, och varför han inte gör något åt missväxten, de dac-ruyes som hela tiden anfaller (detta gäller dock enbart nordländerna, det här om dac-ruye), och liknande. Innan (för ungefär 250 år sedan) så var kristendomen en verklig makt i Imperiet. Under dessa år har dess makt minskat, men de har fortfarande sina riddare.
Kyrkans riddare, kallade Galgkrigarna (av folket), är kyrkans nuvarande verkliga makt. Dessa riddare rider runt på kontinenten, letar efter häxor, trollkarlar och hedningar. Det är en hel del inkvisitorer i dem, och de är de som ser strängast på det här med magi. Rent lagligt sett så är det inte längre tillåtet att hänga en häxa eller trollkarl, men ibland så gör de så kallade undantag. I städerna så är de oftast misstänksamma mot alkemisterna, men de hänger dem nästan aldrig.
