Nekromanti Kroppsdelar eller inte kroppsdelar

[Niklas73]

Ni som gör spel som jobbar med skador som inte är relaterade till kroppsdelar - hur tänker ni då det kommer till att sikta på en viss kroppsdel.

Antag att vi har ett spel som just jobbar med x lätta skador blir till y medelsvåra skador blir till z svåra skador som leder till döden. Antag nu att någon väljer att krossa vapenhanden på sin fiende med ett baseballträ. Hur hanterar man detta? Om nu armen krossas, bryts eller skadas så allvarligt att alla handlingar med armen har minusmodifikationer (eller har ALLA handlingar minus? Personen kanske kan jobba flinkt med fingrarna men att klättra upp för ett rep är mer eller mindre omöjligt) hur styrs det i era skaderegler?

Ger ni minusmodifikationer på de handlingar som utförs med den skadade kroppsdelen?

Löser ni detta med att ignorera skadade kroppsdelar och fokusera på "totala skador"

Eller finns andra lösningar?

 

[solvebring]

Tja, jag tänker det att varför inte låta vitala och betydande kroppsdelar tilldela den totala skadan en fast/bestämd modifikation?

 

[krank]

Hur jag löser det: Skador ger generella negativa modifikationer på precis allt. Det spelar ingen roll om du fått ett skottsår i handen eller benet - när du ska springa eller klättra har du oavsett vilket jäkligt ont.

Jag sköter det alltså på ett abstrakt plan, för att slippa hantera separata kroppsdelar och dylikt som snabbt tenderar att bli alldeles för regelgrötigt för min smak.

Det blir liksom...

... om man får en skada i handen, ska man få minus på saker man gör med underarmen? Överarmen? var räknar man med att smärtan tar slut? Ska man ha avtagande negativ modifikation ju längre från originalkroppsdelen? Ska man skilja på konkret skada (brutet ben, trasiga senor/muskler) och vad som är smärta? Kan man vara olika smärtkänslig i olika delar av kroppen?

Ja, som sagt. Det blir grötigt. Jag har roligare saker för mig än att bokföra smärta =)

 

[Krille]

Ni som gör spel som jobbar med skador som inte är relaterade till kroppsdelar - hur tänker ni då det kommer till att sikta på en viss kroppsdel.

T10-systemet har ett värde som heter Omtöckning. Man får Omtöckning när man får skada. Det reflekterar hur mycket sämre du är för att det gör ont, för att kroppsdelar är obrukbara, att man på grund av adrenalin skiter i att kroppsdelar är obrukbara et cetera. Allt det där är inbakat i det abstrakta värdet.

Som ett resultat av det är att själva siktandet inte blir en faktor i sig. Det vill säga, jag har inget regelmässigt stöd för att säga "jag vill krossa din vapenhand". Jag kan fortfarande säga att jag gör det, men rent gelemässigt så är det ingen skillnad på det och säga "jag slår dig på näsan" eller "jag drämmer till i pungen".

Detta ska egentligen läsas som "jag syftar till att krossa din vapenhand". Det är viktigt att göra den distinktionen, för att slåss är ungefär som föräldraskap: vi är två om'et. Att jag vill slå sönder din handled rimmar illa med dina önskemål, och du kommer att försvara dig. Det innebär att även om jag träffar så är jag inte garanterad att träffa din handled. Jag kan lika gärna träffa din högra njure, din högra axel eller din högra tinning, beroende på var din vapenhand är när jag drämmer till och hur du rör dig och hur mitt vapen studsar på ditt vapen när du parerar - och en kvantiljon andra faktorer som är på tok för skitjobbiga att bygga in i regelsystem som man kan spela utan excel-stöd.

Vad som händer därefter är att jag slår anfallsslag och du slår försvarsslag. Antag att jag träffar. Då tar vi fram skadepotential, eller ett värde som säger hur farlig den här skadan är. "Hur illa den ser ut att ta", helt enkelt. Det i sig är en beskrivning.

Observera nu att ett anfallsslag är inte en svärdssving, eller i det här fallet basebollsträsving. Det är en hel serie svingar och motsvingar. Så det här blir beskrivet som "jag drämmer till med basebollträt, och du sätter upp ditt järnrör och parerar, och jag slår och slår och driver dig bakåt och får in snuddträffar på axlar och armar och en gosig däng på handleden!"

Du slår ett stryktålighetsslag för att, tja, tåla stryk, och därigenom får vi reda på hur allvarlig skadan blev. Eftersom du är ett tonårsdrägg från centrala Los Angeles så har du ingen rustning att tala om, men du klarar smällen så det blir bara en Lätt skada och 4 omtöckning. Du kan fortfarande slåss; hade du haft en Allvarlig skada så hade du haft 8 Omtöckning och varit utslagen.

Här kommer mer beskrivning: "smällen tar på underarmen, på handleden faktiskt, eftersom du försökte kontra och handleden var närmast. Det krasar otäckt när nånting går sönder."

Hade det varit en Allvarlig skada så hade det låtit annorlunda: "smällen tar i sidan av skallen, det knäcker till och du smakar blod i munnen, världen blir grå och asfalten krockar med ditt pannben."

Men tillbaka till den Lätta skadan. Du kan fortfarande klättra, men för att ge lite perspektiv på modifikationen så är en 4 Omtöckning motsvarande -40% BRP. Du kan fortfarande slåss. Återigen med -4 - du får ta ditt järnrör i andra handen, eller så har du så mycket adrenalin i kroppen att du faktiskt skiter i att benen är brutna.

Orsaken till att jag väljer att göra så här är de kvantiljonerna faktorerna jag pratade om. Det finns så många faktorer i strid så att en ganska hög abstraktionsnivå är helt enkelt nödvändig. Varför just detaljen sikta ska detaljstyras, men inte hur du rör på dig eller hur du motanfaller just då eller hur ditt vapen viker sig för inkommande kinetisk energi (som trots allt borde ha större inverkan än mitt blotta siktande), ter sig lite konstigt.

Som konsekvens därav försvinner också individuella kroppsdelar och modifikationer från dem. Istället säger jag att ditt anfall har vissa konsekvenser som mäts i skadenivå och Omtöckning. Väv in konsekvenserna i narrativet istället för att tvinga in narrativet i konsekvenserna.

 

[hakanlo]

Jag tänker på Volt, som jag nyligen läste. Där fanns en (start till) snygg lösning på ungefär detta.

I stället för att "sikta på armen", "sikta på huvudet" eller "sikta på benen" väljer man att "attackera för att avväpna", "attackera för att slå medvetslös" eller "attackera för att immobilisera". Nu var det, om jag minns rätt, de enda specifika syften man kunde välja, men det är något intressant i det här: man kan ange mer detaljerade syften med sin attack. Och samma sak var det ju med krossa-handen-exemplet: det är för att avväpna, eller göra oförmögen att utföra något specifikt. Ändå hade man inga kroppsdelar i systemet.

 

[EvilSpook]

Ni som gör spel som jobbar med skador som inte är relaterade till kroppsdelar - hur tänker ni då det kommer till att sikta på en viss kroppsdel.

Jag har vissa problem med detta. I verkliga livet anser jag att det är ytterst ovanligt att man siktar på kroppsdelar. Möjligen att man håller "mitt i målet", "högt" eller liknande. Undantaget är prickskytte, men där är frågan egentligen inte så relevant. Du kan dö av ett skott i huvudet och du kan dö av ett i bröstet, exakt vad som händer styrs inte så mycket av var du siktar. Du lär inte fortsätta strida i vilket fall. I närstrid tror jag att man kanske är mer noggrann med hur man siktar men att man har nog andra målsättningar än att bara träffa en kroppsdel. (T.ex. att bryta igenom garden om någon blockerar eller att avväpna fienden om han har en kniv).

Jag utgår istället från den direkta effekten under striden. Anfallet (De flesta strider kommer att vara endast ett eller ett par anfall) resulterar i första läget i en status (är man oskadd, medvetslös, död eller på något sätt skadad (Jag har även en mental skala - kan/vågar/vill man fortsätta striden). Jag är egentligen inte så intresserad av minusmodifikationer utan nöjer mig (åtminstone tills vidare) med att man kan fortsätta strida på adrenalin tills psyket viker, och då slåss man inte alls.

Skulle det i ett senare läge (efter striden) vara intressant kan man slå fram var och hur man träffat och vilken effekt det ger (de närmaste dygnen och på längre sikt). Tanken är att man ska nöja sig med att fiendesoldaten är "nedkämpad" men om rollpersonerna blir skadade och om det är viktigt för spelaren, så kan man gå in och kolla det och se vilken behandling som behövs.

De enda gånger jag anser att man skulle ha möjlighet att sikta på kroppsdelar är på kort eller mycket kort håll mot en fiende som är supertvåa. Exakt vad som händer i dessa lägen är ganska akademiskt. Det är mer intressant om fru Jansson faktiskt vågar trycka av revolvern än om hon gör det är mot sin mans huvud eller ryggrad.

//EvilSpook

 

[Rickard]

Ni som gör spel som jobbar med skador som inte är relaterade till kroppsdelar - hur tänker ni då det kommer till att sikta på en viss kroppsdel.

Sänkt chans på att träffa ger högre skada. Spelaren beskriver var skadan tar utifrån hur hög den blev.

/Han som minns när träfftabellsslaget sade att en gravid kvinna träffade med sin spark i motståndarens huvud

 

[w176]

Man får en specifik skada.

En specifik skada är ett villkor som ger asmycket minus om man inte berättat kring det. Man kan ha ett fast värde på hur mycket minus det är, i och med att mindre svåra specifiska skador kommer vara lättare attp prata sig runt.

Specifik skada kan vara allt från "Bunden" då du måsteberätta hur du gör saker på ett sätt att bunden inte påverkar handlingen för att inte få minus.

Till "Blod i ögonen, svårt att se." då du måste berätta hur du inte utgår från synen för att få minus.
Till "Oknutna skor"

Ett specifik skada kan defineras hur som helst. Det viktiga är att du får minus så länge du inte kan berätta runt det.

 

[KamiFisk]

Jag kör på att det är hjältigt och manga att ignorera all skada förutom det nedgörande eller dödande slaget.

Träffar de kroppsdelar uppstår det bara skador som inte gör kroppsdelen oanvändbar. Träffar man huvudet kanske svärdet går igenom kinden.

Sen har jag alternativ regler som man kan använda om man tvunget vill köra med kroppsdels kp, eller när man har en fördel som gör att man kan sätta tillbaks kroppsdelar, för då är det tuff och hjältigt att tappa en arm lite titt som tätt.