Nekromanti Krystat eller ej?

[entomophobiac]

Jag har börjat summera idéer från 1998 och framåt till ett spel som heter The Dark Spire. Detta projekt har hållit på väldigt länge och faktiskt varit "färdigt" två eller tre gånger. Men nu ska det ta den form som jag känner är vad det alltid borde ha tagit. Ett starkt mytologiskt medeltida intrigspel. Bla bla.

Det jag gör nu är att jag försöker beskriva metafysiken. Och detta är nog bland de svåraste texter jag någonsin skrivit, inklusive att försöka få en artikel om mönsterknyppling intressant i en lokaltidning...

För detta behöver jag hjälp. Jag vill att någon bedömer mitt format. Blir det för krystat? Blir det för mycket runda ord? Låter det helt enkelt fånigt?

För jag är inte nöjd med den här texten, men kan inte sätta fingret på varför. Tror det är krystat... men, men... Hjälp!


Texten: (En gudabeskrivning.)


OF THE KEEPER OF THE KEY
“Bitter is the taste of deceit. Sweet is the taste of truth. Weigh thy actions in consideration and likewise I will weigh thy soul on my tongue when thy time is nigh.”

Mourning dawns from thy decision, as blood is tasted with divine precision.
Interred shall those be, whom do not desire the love of thee.
Zeregast was thy mortal name, spoken now in dread and shame.
Absolute thy power reign, as death embrace; life’s in vain.
Zest for fools as fate is sealed; all one day to death will yield.
Enigmatic though your will may seem, it gives perspective; life’s a dream.
Lust and leisure, though unkind, in wine and courtship thou shall find.

She shall be thy devourer.
Fear and plight.
Bringer of loss and fright.
Her light is dark and her time is night.

Goddess of loss and of passing;
Goddess of mourning and intrigue;
Courtesan of a Traitor;
Keeper of the Key;

In her realm; that of demise and disease; none wants to be. The gnarled branches of blackened trees and leafless roses dance to unruly winds.
Nothing lives there. And the only populations are the staggering corpses of mindless slaves fulfilling their mistress’ duties for eternity.
Mortis is her realm. Realm of death and terror. Loss and forgotten memories.

 

[Jarre]

Att beskriva någonting i sin spelvärld med berättande istället för med förklarande tycker jag bör uppmuntras i 9 av 10 fall. Personligen tycker jag att det är lite märkligt att inte fler gör det, men världen är inte förståelig till fullo...

Så jag tycker om ditt initiativ, man får en bild av din gud även om det inte står "han är gul och har många anhängare bland grottalverna". Samtidigt ger en berättande text en känsla av subjektivitet för vi vet inte vem det är som har skrivit texten, varför den är skriven på det här sättet eller om den överhuvudtaget är sann eller inte - det är upp till läsaren att bedöma. (Du vet säkert mer än jag om det här med din journalistbakgrund, men poängen framlagd.)

Som avslutning måste jag dock svara på ditt egentliga önskemål. Ja, det är lite krystat. Det är många ovanliga ord staplade på varandra (kanske bara min engelska som brister eller mitt inte alltför belästa poesisinne sviker mig), för att bara vara en "vanlig" text till ett spel. Jag hade kanske fått samma bild av guden med hälften utav orden.

[Läser den två gånger till] Men. Jag gillar den. Fick jag hel bok med endast den här typen av texter, skulle jag nog behöva vara lite motiverad för att orka läsa allt, men om det väl fanns intresse och vilja, är det nåt att läsa när mörkret lagt sig utanför och efter man krupit upp i en skön fåtölj...

 

[entomophobiac]

Så jag tycker om ditt initiativ, man får en bild av din gud även om det inte står "han är gul och har många anhängare bland grottalverna".

Detta skulle inte riktigt passa spelet ifråga, och är därför ett av huvudmålen. Men samtidigt är nog inte den här texten det mest ypperliga exemplet. Dels för att jag verkligen inte är någon poet, utan inte riktigt kan hur de korrekta formaten ska se ut. De som däremot gör det kommer genast kunna peka på vad som är fel.

Dessutom är mycket av rimmen (om man kan kalla dem så) framtvingade. Men hur som helst så tror jag nog att det berättande (och subjektiva; varför framgår i den kompletta texten) beskrivningarna långt mycket bättre än de tokvetenskapliga.

Så mallen kommer nog behållas, men inte "poesin", så att säga.