Nekromanti KSR vs ÄSR

[ceruleanfive]

Mina två cent:

Jag kom in i rollspelandet ganska sent, i början på 2000-talet. Men jag känner igen den här spelstilen från den tiden också – framför allt med Riotminds Trudvang. Inte direkt culture gamling, men ändå starkt fokus på spelvärld.

 

[Rymdhamster]

Som sagt ser jag inget stöd för den definitionen i KSR där det handlar om avgränsande äventyr som emulerar filmstorys och där spelvärld saknas eller kan sammanfattas med någon mening.

"Spel som liknar hur Drakar och Demoner såg ut 1984-1990, möjligen inkluderande Expert, och hur Mutant såg ut i versionerna från 1984 och 1989, exkluderande Mutant 2."

Samt punkt nr 2 under spelstil =)

Det uttalade fokuset i KSR är äventyren, och tittar jag på äventyren och kampanjerna från den tiden så är de väldigt... "self contained". Du hugger regelboken och ett äventyr, och dessa bygger sedan upp spelvärlden runt omkring sig tillsammans. Istället för att hugga reglerna och en spelvärld, och låta dessa bygga äventyren inom sig. Typ.

Sen har jag hundra procent förståelse för att det här inte var tillräckligt för alla. En del hade kanske svårt att känna inlevelsen utan ett större perspektiv, andra gillade inte känslan av spretighet det gav upphov till, och ytterligare andra tyckte kanske helt enkelt att bygga en hel värld var det roliga. Fullt förståeligt!

Den här tråden har verkligen fått mig att inse att KSR bara är halva sanningen (well.. Wilper gjorde ju aldrig anspråk på att sitta på hela sanningen, men det här fick lite pusselbitar att falla på plats).

Om jag verkar bisarrt uppspelt över det här så är det bara för att jag finner diskussionerna om nya klassificeringar uppfriskande. jag är så sjukt trött på indelningen i trad/indie som jag tycker är så sjukt förlegat. Så även om det här bygger vidare på den grunden så är det en fräsch fläkt =)

 

[DeBracy]

Jag tänker mig att ÄSR som det beskrivs här helt enkelt skulle representeras av en pil till tradspelsrutan i KSR-dokumentet.

 

[Leon]

Det är ju det jag tycker är så kul! Både ÄSR och KSR åstadkommer så att säga samma sak (för olika personer, dårå. För dig funkade inte KSRs metod, medan jag själv lätt blir uttråkad av ÄSRs metod), men de närmar sig problemet från motsatta håll! ÄSR börjar med en topp-view i form av spelvärlden, och jobbar sig neråt för att åstadkomma inlevelsen, medan KSR istället börjar från noll och bygger uppått via äventyren.

Det här fick mig att haja till och tänka igenom igen. Tror inte att ÄSR definieras av någon top down vinkel. Även om spelvärlden är viktigare i ÄSR tror jag att det är fel att kontrastera äventyr i KSR mot världsbeskrivning i ÄSR.

Det är snarare Kampanjen som definierar ÄSR - klassiker som Femte Konflikten och Grå Döden, och för den delen Barbia, Ärans Väg och Krilloan.

Världen beskrivs därför inte i första hand som en helhet, utan utifrån regioner och stafsmoduler (Trakorien, Kandra, Krilloan). Det är därför vi sedan får det legendariska "lapptäcket" när Ereb Altor väl blev modul.

Det innebär också fler episka SLPer - inte bara Shagul, Arn Dunkelbrink och Siratsia från kampanjerna, utan även Gadirm Drakmästare o dyl. Det som kommer närmast övergripande världsbeskrivning, förutom själva Ereb Altors gradvisa framväxt, är ett par tematiska artiklar i Sinkadus och i Monster och Män om Älvfolk, Vättar, drakspråk, Dvärgar o dyl. Och dessa är väl egentligen inte heller så världsspecifika.

 

[Mogger]

Jag tänker mig att ÄSR som det beskrivs här helt enkelt skulle representeras av en pil till tradspelsrutan i KSR-dokumentet.

Nej, tradspel har så mycket bagage som jag gärna slipper. Tradspel är "allt som inte är indie" och det är inte längre någon relevant uppdelning, tycker jag.

 

[Mogger]

Det här fick mig att haja till och tänka igenom igen. Tror inte att ÄSR definieras av någon top down vinkel. Även om spelvärlden är viktigare i ÄSR tror jag att det är fel att kontrastera äventyr i KSR mot världsbeskrivning i ÄSR.

Det är snarare Kampanjen som definierar ÄSR - klassiker som Femte Konflikten och Grå Döden, och för den delen Barbia, Ärans Väg och Krilloan.

Världen beskrivs därför inte i första hand som en helhet, utan utifrån regioner och stafsmoduler (Trakorien, Kandra, Krilloan). Det är därför vi sedan får det legendariska "lapptäcket" när Ereb Altor väl blev modul.

Det innebär också fler episka SLPer - inte bara Shagul, Arn Dunkelbrink och Siratsia från kampanjerna, utan även Gadirm Drakmästare o dyl. Det som kommer närmast övergripande världsbeskrivning, förutom själva Ereb Altors gradvisa framväxt, är ett par tematiska artiklar i Sinkadus och i Monster och Män om Älvfolk, Vättar, drakspråk, Dvärgar o dyl. Och dessa är väl egentligen inte heller så världsspecifika.

Ja. Orsaken till att många spel idag börjar uppifrån i någon mån är för att det upplevs som lättare och för att "det är så man gör". Men det är verkligen inget krav.

KSR blir ÄSR när det finns en bunt äventyr som hänger ihop. Hänger de inte ihop så fortsätter det vara KSR. Eller ja, KSR är ju snävare men jag tror ni fattar.

 

[Rymdhamster]

Världen beskrivs därför inte i första hand som en helhet, utan utifrån regioner och stafsmoduler (Trakorien, Kandra, Krilloan). Det är därför vi sedan får det legendariska "lapptäcket" när Ereb Altor väl blev modul..

Jag tror du lägger för stor tonvikt vid ordet ”värld” här. En region är en fullgod spelvärld.

 

[Leon]

Jag tror du lägger för stor tonvikt vid ordet ”värld” här. En region är en fullgod spelvärld.

Det är inte min poäng (även om Kandra inte är en spelvärld). Trakorien skrevs som stöd för femte konfluxen-kampanjen. Barbia skapades som setting för Siratsias Vita Formelbok. Det här är inget uppifrånperspektiv, man börjar inte med att beskriva spelvärlden - man börjar med kampanjer och platsbeskrivningar.

Det finns gott om rollspel som börjar med spelvärlden (Harnmaster, EON, SRR etc etc), men det är inte det vi pratar om här.

Så här - distinktionen är inte Äventyr vs Spelvärld. Distinktionen är (lite) spelvärld genom Äventyr mot (mer) spelvärld genom Kampanjer och stadsmoduler.

 

[Rymdhamster]

Det är inte min poäng (även om Kandra inte är en spelvärld). Trakorien skrevs som stöd för femte konfluxen-kampanjen. Barbia skapades som setting för Siratsias Vita Formelbok. Det här är inget uppifrånperspektiv, man börjar inte med att beskriva spelvärlden - man börjar med kampanjer och platsbeskrivningar.

Jag får intrycket att du nu pratar spelskapande, jag pratar spelande, dvs när den färdiga produkten redan står på hyllan. Inte hur författarna valde att skriva spelet.

Svavelvinter skulle jag exmepelvis säga väl faller inom KSR, och det är egentligen först i och med släppet av Trakorien som det hela övergår till att bli ÄSR, och när Oraklets fyra ögon sedan släptes två år senare låg det med god marginal inom ÄSR istället.

 

[Mogger]

Så här - distinktionen är inte Äventyr vs Spelvärld. Distinktionen är (lite) spelvärld genom Äventyr mot (mer) spelvärld genom Kampanjer och stadsmoduler.

Yup, samt att denna spelvärld (oavsett hur den presenteras) hänger ihop på något sätt. Det går att resa mellan A och B och det finns kanske en stor skog däremellan som har ett namn och som beskrivits löst någonstans.

För att dra en parallell till mitt och Leons projekt Kopparhavets hjältar så är inte fokus att beskriva Athos ingående. Fokus är att beskriva Athos på ett sätt som dels förklarar skillnaderna mot tidigare versioner och dels (och detta är det viktigaste) som backdrop till alla de feta kampanjer som kommer utspela sig i spelvärlden.

Det kommer finnas gott om platser att skapa sitt eget Kandra på (även om just Kandra redan finns med ) eller vad man nu vill. Men det finns ett sammanhang. Det finns en intern logik. Men världen finns där för att när du drömmer dig bort, så känns platserna verkliga. Inte realistiska eller detaljerade. Utan verkliga. Som om de fanns på riktigt.

 

[Leon]

Jag får intrycket att du nu pratar spelskapande, jag pratar spelande, dvs när den färdiga produkten redan står på hyllan. Inte hur författarna valde att skriva spelet.

Jag menar båda. Det finns en speciell spelstil som hänger ihop med ÄSR. RP är lite som jag beskrev SLP ovan - episka, de har långa karriärer (ofta över flera skrivna kampanjer - det är egentligen den här faktiska RP-kampanjen som är det viktiga). I verkligheten blir det mycket mer sandbox och öppet kampanjspel än man kan få intryck av från de skrivna kampanjerna.

Det är den här känslan vi är ute efter med Kopparhavets Hjältar.

 

[DeBracy]

Nej, tradspel har så mycket bagage som jag gärna slipper. Tradspel är "allt som inte är indie" och det är inte längre någon relevant uppdelning, tycker jag.

Jag tycker traditionellt rollspel är en förtjusande sammanfattning på något vi hållit på med i typ 40 år, och som inte bör definieras som "allt som inte är indie" och inte heller gestaltas så KSR-dokumentet. Så, joho.

Reclaim trad! Döda spökena från dumma flamewars! Make rollspelshistoria not war!

 

[Mekanurg]

Ser man på - jag visste att ni båda skrivit på det, men inte att det skett i två omgångar. Det är alltså ett K/ÄSR

Även Torshem bör betraktas på samma sätt. Jag utökade ursprungsmanuset med mycket bakgrundsinfo för att skapa ett kulturellt och historiskt sammanhang åt trakten där äventyren utspelades.

 

[Rymdhamster]

Jag menar båda. Det finns en speciell spelstil som hänger ihop med ÄSR. RP är lite som jag beskrev SLP ovan - episka, de har långa karriärer (ofta över flera skrivna kampanjer - det är egentligen den här faktiska RP-kampanjen som är det viktiga). I verkligheten blir det mycket mer sandbox och öppet kampanjspel än man kan få intryck av från de skrivna kampanjerna.

Det är den här känslan vi är ute efter med Kopparhavets Hjältar.

Nu kommer vi dock egentligen helt bort från ÄSR som någon slags motpol/motvikt/alternativ till KSR och hamnar istället i en diskussion om kampanjspelande vs singleshot-spelande, vilket ju blir en helt annat axel =D

Precis som OSR är galet populärt både som oneshots och som långa kampanjer.

Inget fel i det, förvisso, det ökar bara det här stora goa smältdegeln i mitten där de KSR och ÄSR flyter ihop till samma grej, men det minskar användbarheten för att fösöka fånga skillnaderna så användingsbarheten som etikett minskar.

Om vi går för långt ner i detaljerna kommer vi behöva en särskild kategori för varje rollspelsgrupp, eller till och med varje rollspelare och till slut även för varje fas av varje rollspelares spelhistoria.

För att få användbara termer bör vi lyfta det till en högre nivå. Om vi plockar bort spelvärlden ur ekvationen, vad är det då egentligen med det du pratar om som motsägs av något i Wilpers presentation av KSR?

 

[Mogger]

Om vi plockar bort spelvärlden ur ekvationen, vad är det då egentligen med det du pratar om som motsägs av något i Wilpers presentation av KSR?

• Exkludering av tärningspölar
• Att systemet skulle vara olämpligt för uppgiften
• Att emulera filmstorys
• Att varken Kult eller Mutant 2 kvalar in.
• Kampanjspelande nämns inte alls, utan fokus är på äventyret (som tycks vara en isolerad upplevelse utan samhörighet med nästa äventyr)

Men, det går ju inte att plocka bort spelvärlden ur ekvationen. Det blir möjligtvis akademiskt intressant, men fyller ingen funktion då.

 

[Mogger]

Reclaim trad! Döda spökena från dumma flamewars! Make rollspelshistoria not war!

Hehe, ok. Du får skapa en egen tråd för det

 

[Bifur]

Men, det går ju inte att plocka bort spelvärlden ur ekvationen. Det blir möjligtvis akademiskt intressant, men fyller ingen funktion då.

Den springande punkten är att ÄSR bemöter frågan om hur äventyren hänger ihop. Om jag spelar de fyra äventyren i ÄP 1 och 2 med samma grupp kan jag göra det som KSR - då struntar jag i platsernas relation till varandra. RPna startar från den punkt SL bestämmer. Hur kom de dit? Varför då? Vad hände med pengarna de hittade i förra äventyret? Det kvittar.

Men i ÄSR finns en ambition att svara på de frågorna, och där kommer spelvärlden in.

 

[luddwig]

Den här tråden verkar mer och mer handla om att tillskriva KSR egenskaper som inte alls framgår av definitionen.

 

[Mogger]

Den springande punkten är att ÄSR bemöter frågan om hur äventyren hänger ihop. Om jag spelar de fyra äventyren i ÄP 1 och 2 med samma grupp kan jag göra det som KSR - då struntar jag i platsernas relation till varandra. RPna startar från den punkt SL bestämmer. Hur kom de dit? Varför då? Vad hände med pengarna de hittade i förra äventyret? Det kvittar.

Men i ÄSR finns en ambition att svara på de frågorna, och där kommer spelvärlden in.

Precis. Men till skillnad från culture gaming, där detta är ett självändamål, så vill vi få svaren för att kunna skapa ännu maffigare kampanjer, äventyr och upplevelser

Men egentligen, KSR räckte inte för att beskriva hur jag spelade äventyrsspel, och jag tycker inte att exempelvis Eon, Forbidden Lands eller Hjältarnas tid har samma fokus heller.

Riots Trudvang ligger väl nära till hands, och Järnringens Mutant: UA absolut. Symbaroum med tror jag. Men jag har lite för dålig koll på både Symbaroum och Trudvang (i alla dess former) för vara säker. Men det känns så.

Och visst är detta någon form av tradspel, men det omfattar ju så mycket mer.

 

[Leon]

Den här tråden verkar mer och mer handla om att tillskriva KSR egenskaper som inte alls framgår av definitionen.

Hur menar du? Vad jag kan se används KSR-presentationen som referens nästan bokstav för bokstav.