[Kuf] Mötestabell för möten bortom barriären?

[wilper]

Ni som följer krönikan från Rechnoygorod-kampanjen såg att spelarna i Scen 103 trotsade varningarna från guden med de röda ögonen och gav sig ut på en expedition i dimman som döljer kaoset mellan världarna. Det var oväntat.

Nå, med viss inspiration från ett klassiskt svenskt rollspel har jag här konstruerat en karta över denna oförutsägbara, skrämmande och absolut livsfarliga miljö. Jag behöver dock slumpmöten/händelser/platser som de kan snubbla in på under sina vandringar.

Vill du hjälpa till?

Posta ditt/dina bidrag nedan. Jag slår på tabellen med spelarna och rapport om vad som hände kommer ni att kunna följa i krönikan vad det lider.

Kommer jag någonsin till skott med #2 av Bortom Barriären-tidningen så sammanställer jag allt till en prydlig artikel, vill du få credit under något annat namn än ditt användarnamn här på forumet, skriv det i ditt inlägg också.

 

[God45]

Awesome!

 

[Cybot]

Ett skärande, trummande, pulserande ljud hörs. Något som tycks hamra genom hela kroppen och gör det svårt att andas, varje andetag en sågande smärta. En frän doft av ozon och långt borta tycks något av form snarare än massa fördas igenom dimmorna, en otydlig silhuett av någoting stort och hotfullt.

 

[Gerkub]

- En död häst, klädd i medeltida utstyrsel med blodiga tygstycken och tofsar. Huvudet är avskalat ner till skallen. Magen pulserar som om något rör sig där inne.

- En prydlig hög med människoben bredvid en prydlig hög med omaka plasttofflor.

(Så kul grej! Jag vill hitta på mer men börjar så här. Cred till Oscar Herlin.)

 

[terje]

Marken under deras fötter är täckt av bråte och skräp, vilket gör att rollpersonerna måste vara försiktiga för att inte snubbla och falla. Ur dimman reser sig monstruösa dockor, som om en valhänt gud försökt göra parodi på människan med det material som finns tillhands: pinnar och plaströr har med hjälp av tygtrasor och påsar surrats samman till lemmar; burkar, konserver och kartonger fyller ut kropparna; blänkande glasskärvor bildar ögon; och vassa spikar blir naglar och tänder. Låtsasmänniskorna är avundsjuka och hatiska mot de som har allt det som de aldrig kommer att få.

Dimmorna tunnas tillfälligt ut en aning och låter rollpersonerna se något längre än tidigare. Några tiotal meter över dem flyter en väldig kropp, människolik men stor som en blåval. Dess himmelsblå hy har en porslinsliknande yta. Dess androgyna drag är eteriskt vackra, änglalika. Det är svårt att säga om den sover eller är död. Sakta driver den bort från rollpersonerna och snart har den slukats av dimmorna som återigen sluter sig om dem.

Viskande röster hörs mumla fragmentariska fraser som aldrig riktigt låter sig sättas samman till förståeligt tal. Ljuden stiger i volym och intensitet tills de hotar överrösta rollpersonernas egna tankar. Den som inte lyckas blockera dem riskerar att bli besatt av en avgrundens ande som längtar efter att erövra en fast och påtaglig existens.

 

[Cybot]

En flodvåg av ljus bryter igenom dimmorna, men allt som den lyser upp tycks tillfälligt förlora all färg, som om ljuset är av en nyans människan inte är tänkt att uppfatta.

Följer man ljuset blir marken gradvis allt våtare tills man kommer fram till vattenbrynet av vad som kan vara en flod, en sjö eller ett hav.
På andra sidan ligger källan till ljuset, ett fyrtorn av omänskliga proportioner. När fyrtornets ljus sveper över vattnet tycks det som om flertalet ting simmar under ytan, slanka rovdjurskroppar som aldrig bryter den stilla vattenytan men vars rörelser tycks skapa dyningar som sveper över vattnet.

 

[God45]

Resterna av en kvinna, benen synliga under köttet, sargat som från ett långt fall, och skallen genom det långa gröna håret, är svarta som på ett fotonegativ. Personens naglar och tänder är också svarta medan huden är omöjligt blek. De har inte varit döda länge. Personen har med sig en ryggsäck med en matsäck, en journal och en pistol. Maten i matsäcken är bekant men märkena på påsar har karaktärerna aldrig sett förut. Journalen är fylld med anteckningar skrivna på ett språk som inte går att tyda och med obekanta bokstäver. Pistolen är märklig, inte egentligen högteknologisk men det är en luftpistol som skjuter pilar från typen man experimenterade med på 1800-talet men som slogs ut av krutvapen fast vad de hade varit om man utvecklat dem vidare tills nutid.

 

[Cybot]

En stuga som tycks vara gjord av vad för material den okände konstruktören kunde hitta. Driftved, gräs och bark blandat med vad som stycks vara ben och garvad hud av okänt ursprung.

Inuti stugan (om den ens förtjänar att kallas så) finns en sovplats, en improviserad stol och ett litet bord gjort av rep, ben och plåt. Det finns vad som verkar vara en anteckningsbok, fylld med skrift på ett okänt språk. Bläcket kan vara blod.

 

[Sysp]

Ur den kvävande tystnaden hör de svaga ljud som sen blir till toner som blir till musik ju närmare de kommer.

Från en rosa Cadillac Eldorado från 1959 i till synes perfekt skick spelar bilstereon ”California Dreamin” med The Mamas and The Papas. När de kommer närmare öppnas alla fyra dörrarna inbjudande med ljudliga klick, trots att bilen saknar chaufför och passagerare.

 

[Gerkub]

På karga klipphällar ligger t4 människostora maskliknande kokonger. Hinnorna är genomskinliga och inuti finns en gul-vit vätska som täcker soldater iförda brynjor och spetsiga hjälmar. Soldaterna är åldrade med långt, vitt skägg och ser fridfulla ut som om de sover. Runtomkring ligger rostiga spjutspetsar och delar av gamla svärd.

 

[wilper]

I kväll bär det av in i dimman. Vill någon bidra med fler möten är det hög tid.

 

[Gerkub]

- En oljefläck, stor som ett huvud, hänger i luften i ungefär ansiktshöjd. Den glänser som en mörk regnbåge och utstrålar en kväljande värme. Det droppar svart klegg från den och den rör sig sakta som om den var på väg någonstans.

- Ett kalt dött träd. På de nedersta grenarna hänger upphängda ormkroppar med huvudena avhuggna. Det doftar blod och reptil. På en bit kartong under trädet står det skrivet med barnslig hand: ORMUTSTÄLLNING

 

[terje]

Ett stim av manetartade varelser flyter fram genom dimman. De som inte lyckas undvika deras långa trådliknande armar blir snärjda och förlamade. Maneterna drar sina offer till sig och suger deras livskraft ur dem.

Mystiska färger pulserar genom dimman, som ett neonflammande norrsken. Detta är en ljusvarelse som försöker kommunicera med rollpersonerna. Den är nyfiken och lekfull.

 

[Cybot]

Gruppen korsar ett spår av lila-grön-aktigt slem. Slemmet täcker marken och här och där finns fläckar av slemmet på stenar och annat.

Spåret leder till en plats mellan två vissna träd, kanske är det hagtornsträd men det är svårt att bedöma. Där slutar slemspåret abrupt och allting runtomkring tycks vara sargat och bränt. Inte av eld, utan som av blixtar eller något värre.

 

[wilper]

Zhenya och Dimis spelare tackar ödmjukast för era bidrag till vår kampanj. Vad som hände Zhenya och Yelena bortom barriären får ni veta i nästa uppdatering.