wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Spelmöte 7 - Unity of Light compound, Redwast County, Texas
Brittany, Hannah och William har rest till Texas för att utforska sitt förflutna. Deras mödrar var med i en mystisk kult kallad Unity of Light som genomförde underliga ritualer på en gård utanför den lilla staden Forth. Efter att ha brutit sig in i det övergivna templet har de har nu dansat drogpåverkade oavbrutet i nästan tre dygn när ...
De är fysiskt utmattade. Höfter, knän och fötter protesterar under varje danssteg. Kombinationen av droger och sömnbrist gör att de rör sig som sömngångare i ett bländande töcken. Någon stöter till en oförsiktigt ställd vattenflaska, och vattnet rinner ner i batteribanken som med ett sprakande ger upp andan och blå, giftig, rök sprider sig i salen.
De vaknar till. Det är mörkt, men månljus tränger in genom de smutsiga fönstren och belyser slingrande rökslingor som dröjer kvar i luften. Det luktar fränt av bränd plast och ozon. William är först på fötterna.
Hannah tycker att röken slingrar sig mystiskt, som om det är någon eller något där ute i mörkret som rör sig.
Brittany ser sig misstänksamt om, har de hamnat i en annan värld? Det verkar inte så, ställningarna till bygglamporna står som kala träd i det stora rummet och metallen blänker svagt i månljuset.
William har också sett röken röra sig, och ropar svagt ut "Hallå. Är det någon där?" samtidigt som han trevar sig några steg framåt. I röken öppnar sig två väldiga gula ögon med vertikala pupiller, så stora att det känns som de borde höra hemma på en katt med en mankhöjd på fem meter. [William slår skräckslag, 17, inga problem!]
Hannah har tagit sig fram till Brittany och fått upp henne på fötter, William väser mot dem, "Ta det väldigt försiktigt, Hannah, inga snabba rörelser." Nu ser de båda också ögonen i mörkret, de slår skräckslag, misslyckas och tar var sitt kritiskt trauma. [Nu skulle man egentligen slå räddningsslag för att inte få panik-effekter och grejer, men varelsen orsakar inte skräckskada, utan den trollbinder - Brittany och Hannah är hänförda av varelsen och får snällt rollspela det efter bästa förmåga.]
William sträcker fram handen, som för att hälsa på en hund och tar ett steg framåt. Varelsen dyker honom till mötes och kan känner vinddraget av dess väldiga form, men den stannar precis framför hans utsträckta hand.
Varelsen är inte naturlig, den borde inte finnas. Hannah och Brittany är helt uppslukade av ögonen, de åtrår den. Det är en väldig orm, som varv på varv har omgärdat dem. Längs dess rökformade kropp sticker det ut hundratals små fenor, som benen på en tusenfoting. En kluven tunga spelar över Williams hand.
"Vad ... är du?" frågar William, dess tunga spelande mellan sina fingrar.
Med en röst som är oväntat blid för ett så stort djur väser den, "Jag är Masssken."
Hannah kramar Brittanys hand hårdare, "Den är så vacker!" Brittany nickar och håller med, "Den är ... fantastisk." Hannah har aldrig sett något liknande.
Brittany lösgör sig ur Hannahs grepp och kliver fram bredvid William, sträcker ut sin hand för att också få hälsa.
Hannah tar ett steg åt sidan och stäcker ut en hand mot den slingrande massan som är varelsens kropp. Det är som att sticka in handen i röken från en bolmande eld. Varmt men undflyende, som att den är där, men ändå inte går att greppa. Hon för handen till sitt ansikte, insuper röken. Varelsen luktar rök.
Masssken frågar "Varför kallade ni mig?"
William svarar "För kunskap, för dragningskraften. Våra mödrar var här när vi var små. För att hitta mig själv."
Masssken är kanske inte helt nöjd med svaret för den spelar med tungan över Brittanys hand. Hon stammar fram en fråga, "Vad vill ni oss?"
Hannah går fram och ställer sig på Williams andra sida, även hon sträcker fram en hand, och Masssken tar in hennes vittring.
Varelsens ögon är på sidorna av huvudet, den måste se världen i en vid vinkel, "Det var ni som kallade mig. Varför!?"
Hannah, "Vi visste inte vad som skulle kunde hända, och ni, ni är så mycket mer än vi kunde föreställa oss!"
Brittany fyller i , "Vi kände att något fanns här, men inte vad, det kändes som att våra mammor lämnat något ouppklarat här."
Masssken vrider sig, och hela rummet rör på sig, "Ja, jag känner dem, och jag känner er, ni är oförsiktiga som söker drömmen utan att veta hur."
William, "Kan ni lära oss, vara den guide våra föräldrar aldrig kunde vara?"
Masssken, "Varför skulle jag det?"
William, "Kanske kan vi hjälpa dig? Nämn ditt pris! Vad är din önskan?"
Byteshandel med Masssken
Vill ha:
De väljer följande belöningar:
- William - Drömfjättring till Gabriel Stone
- Hannah - En trollformel som låter henne besöka andra världar
- Brittany vill ha fler vänner.
Brittany, Hannah och William har rest till Texas för att utforska sitt förflutna. Deras mödrar var med i en mystisk kult kallad Unity of Light som genomförde underliga ritualer på en gård utanför den lilla staden Forth. Efter att ha brutit sig in i det övergivna templet har de har nu dansat drogpåverkade oavbrutet i nästan tre dygn när ...
De är fysiskt utmattade. Höfter, knän och fötter protesterar under varje danssteg. Kombinationen av droger och sömnbrist gör att de rör sig som sömngångare i ett bländande töcken. Någon stöter till en oförsiktigt ställd vattenflaska, och vattnet rinner ner i batteribanken som med ett sprakande ger upp andan och blå, giftig, rök sprider sig i salen.
De vaknar till. Det är mörkt, men månljus tränger in genom de smutsiga fönstren och belyser slingrande rökslingor som dröjer kvar i luften. Det luktar fränt av bränd plast och ozon. William är först på fötterna.
Hannah tycker att röken slingrar sig mystiskt, som om det är någon eller något där ute i mörkret som rör sig.
Brittany ser sig misstänksamt om, har de hamnat i en annan värld? Det verkar inte så, ställningarna till bygglamporna står som kala träd i det stora rummet och metallen blänker svagt i månljuset.
William har också sett röken röra sig, och ropar svagt ut "Hallå. Är det någon där?" samtidigt som han trevar sig några steg framåt. I röken öppnar sig två väldiga gula ögon med vertikala pupiller, så stora att det känns som de borde höra hemma på en katt med en mankhöjd på fem meter. [William slår skräckslag, 17, inga problem!]
Hannah har tagit sig fram till Brittany och fått upp henne på fötter, William väser mot dem, "Ta det väldigt försiktigt, Hannah, inga snabba rörelser." Nu ser de båda också ögonen i mörkret, de slår skräckslag, misslyckas och tar var sitt kritiskt trauma. [Nu skulle man egentligen slå räddningsslag för att inte få panik-effekter och grejer, men varelsen orsakar inte skräckskada, utan den trollbinder - Brittany och Hannah är hänförda av varelsen och får snällt rollspela det efter bästa förmåga.]
William sträcker fram handen, som för att hälsa på en hund och tar ett steg framåt. Varelsen dyker honom till mötes och kan känner vinddraget av dess väldiga form, men den stannar precis framför hans utsträckta hand.
Varelsen är inte naturlig, den borde inte finnas. Hannah och Brittany är helt uppslukade av ögonen, de åtrår den. Det är en väldig orm, som varv på varv har omgärdat dem. Längs dess rökformade kropp sticker det ut hundratals små fenor, som benen på en tusenfoting. En kluven tunga spelar över Williams hand.
"Vad ... är du?" frågar William, dess tunga spelande mellan sina fingrar.
Med en röst som är oväntat blid för ett så stort djur väser den, "Jag är Masssken."
Hannah kramar Brittanys hand hårdare, "Den är så vacker!" Brittany nickar och håller med, "Den är ... fantastisk." Hannah har aldrig sett något liknande.
Brittany lösgör sig ur Hannahs grepp och kliver fram bredvid William, sträcker ut sin hand för att också få hälsa.
Hannah tar ett steg åt sidan och stäcker ut en hand mot den slingrande massan som är varelsens kropp. Det är som att sticka in handen i röken från en bolmande eld. Varmt men undflyende, som att den är där, men ändå inte går att greppa. Hon för handen till sitt ansikte, insuper röken. Varelsen luktar rök.
Masssken frågar "Varför kallade ni mig?"
William svarar "För kunskap, för dragningskraften. Våra mödrar var här när vi var små. För att hitta mig själv."
Masssken är kanske inte helt nöjd med svaret för den spelar med tungan över Brittanys hand. Hon stammar fram en fråga, "Vad vill ni oss?"
Hannah går fram och ställer sig på Williams andra sida, även hon sträcker fram en hand, och Masssken tar in hennes vittring.
Varelsens ögon är på sidorna av huvudet, den måste se världen i en vid vinkel, "Det var ni som kallade mig. Varför!?"
Hannah, "Vi visste inte vad som skulle kunde hända, och ni, ni är så mycket mer än vi kunde föreställa oss!"
Brittany fyller i , "Vi kände att något fanns här, men inte vad, det kändes som att våra mammor lämnat något ouppklarat här."
Masssken vrider sig, och hela rummet rör på sig, "Ja, jag känner dem, och jag känner er, ni är oförsiktiga som söker drömmen utan att veta hur."
William, "Kan ni lära oss, vara den guide våra föräldrar aldrig kunde vara?"
Masssken, "Varför skulle jag det?"
William, "Kanske kan vi hjälpa dig? Nämn ditt pris! Vad är din önskan?"
Byteshandel med Masssken
Vill ha:
- Sinnespoäng
- Knyta ett band som tvingar dem att lösa uppgifter av moraliskt tvivelaktig karaktär, tänkbart farliga sådana.
- Förbjuden kunskap. Som en trollformel eller fördold information.
- En glimt av framtiden.
- Bonus på en grundegenskap under vissa omständigheter.
- En drömfjättring, dvs förmågan att besöka en specifik individs drömmar.
- Ett mindre magiskt föremål.
De väljer följande belöningar:
- William - Drömfjättring till Gabriel Stone
- Hannah - En trollformel som låter henne besöka andra världar
- Brittany vill ha fler vänner.
Last edited:
