Rising
Vila i frid
Mycket har hänt i världen sedan Kult gavs ut. Hur har det påverkat er Kultvärld? Har Demiurgen återfunnits? Har några arkonter försvagats/förstärkts/försvunnits sedan sist? Hur ställer ni er till WTC, Irakkriget, internet och dagens globalisering? Har några av Demiurgens nycklar hittats?
Jag kan berätta att i min värld så har jag låtit Astaroth få ha förändrats rätt så mycket. Det står i regelboken om hur han skulle ha blivit grubblande, tvekande och sökande efter Demiurgens försvinnande, och försöka axla dennes roll med mer eller mindre lyckade resultat. Det här har jag spunnit vidare på. I min Kultvärld har Astaroth blivit mer och mer besatt i den dualism som han anser följer av det nya ansvar han åtagit sig: Han är nyckelmästare över både Inferno och Elysium, han är herde över såväl de levande som de döda, samt att han är van att materialisera sig i de båda inkarnaterna Härföraren och Vilddjuret. I regelboken står det om hur han har tappat intresset över Inferno för att istället fokusera på vår värld; och i min värld så har han börjat att alltmer se sig som den sanna Demiurgen: Felet den gamle Demiurgen gjorde, menar Astaroth, var att han bara satte upp murar runt mänskligheten, vilket var dömt att misslyckas eftersom människorna instinktivt vill vara fria. I Astaroths ögon så är hans nya tveenighet svaret på hur fängelset egentligen skall styras: Människorna måste både tuktas och tagas om hand. De måste inordnas i stränga rutiner samtidigt som de fruktar för sina liv. De måste självmant vilja vara fångar i illusionen. Astaroth menar att fängelset inte bara ska vara murar runt mänskligheten som håller dem infängslade, utan att dessa murar också måste vara ett försvarsverk mot ett yttre hot som får människorna att känna sig trygga.
Det är alltså den gamla "bad cop, good cop"-strategin som Astaroth anser behövs; och med hans urålderliga dualitet i rollerna såsom både Härföraren samt Vilddjuret, så finner han att denna nya doktrin känns både naturlig och ödesbestämd för honom. Han är både Vilddjuret som står och frustar och skäller på utsidan av murarna, samt Härföraren som tar hand om människorna på insidan och utövar en militär auktoritet över dem som erbjuder trygghet på bekostnad av deras individuella frihet och förmåga att tänka själva.
Den elfte septmenber utdelas dock ett förödande slag mot den tveenighet som Astaroth företräder. Angreppet är så hemskt att inte ens dödsänglarna förmår att se igenom illusionen för ett kort ögonblick. Den förenklade bild som våra sinnen kan hantera är förstås som bekant att några muslimska galningar har kapat två flygplan och styrt in dem i tvillingtornen. Sedan dess går åsikterna isär om vad som egentligen har hänt, men klart är att Infernos svarta sol slocknade på ett ögonblick och att varelser långt nere i labyrinten och maskinstaden har kunnat se hur vit hetta runnit ner genom stora sårskorpor i taköppningar för att bränna sig vidare allt längre och längre ner i underjorden. Är det Astaroth's blod som rinner ner genom underjorden? Har helvetesfursten dött?
Det har jag i nuläget inget riktigt svar på (det är en hemlighet som rollpersonerna håller på att luckra upp), men vad som är klart är att det råder en stor konflikt mellan olika invånare i Inferno: Många av dödsänglarna har enkelt för att tillämpa Astaroths nya tankar i praktiken, då de ju redan agerar genom att kuva mänskligheten på så vis att de enklare kan vaggas till ro av arkonterna. De viktigare av nefariterna kan däremot inte för sina liv förlika sig med dessa tankar och tycker att det viktiga är att plåga människorna efter att de har dött. Beskyllaren, Hämtaren och Torteraren (som det står om i Kultboken), samt ett par andra nefariter som jag har hittat på själv, de står alltså i en öppen konflikt med Dödsänglarna. Inte har det blivit bättre av att Astaroths legioner i Elysium känner sig väldigt åsidosatta av sin forne härskares nya planer. Där han förut varit deras Härförare, så kom han mer och mer att se sig som människornas ledare. Några av legionerna vill ta reda på vem det egentligen var som orkestrerade attentatet på deras furste och ämnar utkräva hämnd på denna, medan andra istället vill hämnas på människorna som de anser bär den egentliga skulden.
Man vet att det är lilla Sathariel som var den som "höll i avtryckaren" i WTC, men det är oklart vem hon kan ha samarbetat med för att lyckas utdela ett så kraftigt slag på Infernos härskare. De flesta misstänker att det är Kether som velat undanröja Astaroth från västvärlden (hans maktområde), men det finns indikationer på att det skulle ha varit någon yttre, högre makt som ingrep. Ett samarbete mellan många arkonter? Eller är det Demiurgen som återuppstått?
Typ, det är lite i det läget som mitt Kult befinner sig i just nu. Det är som en metaplott som utspelar sig i bakgrunden på det som själva sessionerna handlar om.
Jag kan berätta att i min värld så har jag låtit Astaroth få ha förändrats rätt så mycket. Det står i regelboken om hur han skulle ha blivit grubblande, tvekande och sökande efter Demiurgens försvinnande, och försöka axla dennes roll med mer eller mindre lyckade resultat. Det här har jag spunnit vidare på. I min Kultvärld har Astaroth blivit mer och mer besatt i den dualism som han anser följer av det nya ansvar han åtagit sig: Han är nyckelmästare över både Inferno och Elysium, han är herde över såväl de levande som de döda, samt att han är van att materialisera sig i de båda inkarnaterna Härföraren och Vilddjuret. I regelboken står det om hur han har tappat intresset över Inferno för att istället fokusera på vår värld; och i min värld så har han börjat att alltmer se sig som den sanna Demiurgen: Felet den gamle Demiurgen gjorde, menar Astaroth, var att han bara satte upp murar runt mänskligheten, vilket var dömt att misslyckas eftersom människorna instinktivt vill vara fria. I Astaroths ögon så är hans nya tveenighet svaret på hur fängelset egentligen skall styras: Människorna måste både tuktas och tagas om hand. De måste inordnas i stränga rutiner samtidigt som de fruktar för sina liv. De måste självmant vilja vara fångar i illusionen. Astaroth menar att fängelset inte bara ska vara murar runt mänskligheten som håller dem infängslade, utan att dessa murar också måste vara ett försvarsverk mot ett yttre hot som får människorna att känna sig trygga.
Det är alltså den gamla "bad cop, good cop"-strategin som Astaroth anser behövs; och med hans urålderliga dualitet i rollerna såsom både Härföraren samt Vilddjuret, så finner han att denna nya doktrin känns både naturlig och ödesbestämd för honom. Han är både Vilddjuret som står och frustar och skäller på utsidan av murarna, samt Härföraren som tar hand om människorna på insidan och utövar en militär auktoritet över dem som erbjuder trygghet på bekostnad av deras individuella frihet och förmåga att tänka själva.
Den elfte septmenber utdelas dock ett förödande slag mot den tveenighet som Astaroth företräder. Angreppet är så hemskt att inte ens dödsänglarna förmår att se igenom illusionen för ett kort ögonblick. Den förenklade bild som våra sinnen kan hantera är förstås som bekant att några muslimska galningar har kapat två flygplan och styrt in dem i tvillingtornen. Sedan dess går åsikterna isär om vad som egentligen har hänt, men klart är att Infernos svarta sol slocknade på ett ögonblick och att varelser långt nere i labyrinten och maskinstaden har kunnat se hur vit hetta runnit ner genom stora sårskorpor i taköppningar för att bränna sig vidare allt längre och längre ner i underjorden. Är det Astaroth's blod som rinner ner genom underjorden? Har helvetesfursten dött?
Det har jag i nuläget inget riktigt svar på (det är en hemlighet som rollpersonerna håller på att luckra upp), men vad som är klart är att det råder en stor konflikt mellan olika invånare i Inferno: Många av dödsänglarna har enkelt för att tillämpa Astaroths nya tankar i praktiken, då de ju redan agerar genom att kuva mänskligheten på så vis att de enklare kan vaggas till ro av arkonterna. De viktigare av nefariterna kan däremot inte för sina liv förlika sig med dessa tankar och tycker att det viktiga är att plåga människorna efter att de har dött. Beskyllaren, Hämtaren och Torteraren (som det står om i Kultboken), samt ett par andra nefariter som jag har hittat på själv, de står alltså i en öppen konflikt med Dödsänglarna. Inte har det blivit bättre av att Astaroths legioner i Elysium känner sig väldigt åsidosatta av sin forne härskares nya planer. Där han förut varit deras Härförare, så kom han mer och mer att se sig som människornas ledare. Några av legionerna vill ta reda på vem det egentligen var som orkestrerade attentatet på deras furste och ämnar utkräva hämnd på denna, medan andra istället vill hämnas på människorna som de anser bär den egentliga skulden.
Man vet att det är lilla Sathariel som var den som "höll i avtryckaren" i WTC, men det är oklart vem hon kan ha samarbetat med för att lyckas utdela ett så kraftigt slag på Infernos härskare. De flesta misstänker att det är Kether som velat undanröja Astaroth från västvärlden (hans maktområde), men det finns indikationer på att det skulle ha varit någon yttre, högre makt som ingrep. Ett samarbete mellan många arkonter? Eller är det Demiurgen som återuppstått?
Typ, det är lite i det läget som mitt Kult befinner sig i just nu. Det är som en metaplott som utspelar sig i bakgrunden på det som själva sessionerna handlar om.