Nekromanti [Kutulu] Baksidestext - läs och tyck!

[Vimes]

Mjo, det stod så först. Sedan fick jag för mig att det kändes lite stilmässigt fel att börja en mening med "men"... Jag får fundera lite. Jag övertygas gärna om motsatsen.

Ja, det är mindre formellt korrekt att inleda en mening med en konjunktion. En handfull språkpoliser kommer gråta. Fuck 'em. Jag menar att du i första stycket i första hand skriver skönlitteratur och då tänker jag att den typen av regler inte spelar så mycket roll. Det du gör när du inleder med ett "Men" är att signalera dramatik, tvära kast, du säger åt läsaren att "öh, nu får du vara med för nu händer det något!". Så, stilmässigt tycker jag att det är mycket bättre. Dessutom tycker jag att det är informationsstrukturmässigt vettigare: du signalerar direkt hur det kommande ska läsas i relation till det föregående.

 

[Vimes]

Är man riktigt balls to the wall så inleder man stycken med konjunktioner. Det är metal som fan!

 

[krank]

Är man riktigt balls to the wall så inleder man stycken med konjunktioner. Det är metal som fan!

=)

Du har kommentarsrättigheter nu btw.

 

[entomophobiac]

Jag gillar inte "lovecraftskt" alls. Det är svårt att läsa och säger inte särskilt mycket. Lovecraft är trots allt ett namn - inte en företeelse. Om du pratar om Cthulhu Mythos så är det något annat än Lovecraft, trots allt.

Och dessutom: om det nu är så "Lovecraftskt" så borde natur skrivas Natur.

 

[Skarpskytten]

Re: avledning från Lovecraft

Återkommer i denna intressanta fråga.

Jag kan varken svensk grammatik eller äger någon morfologiskt litteratur, men min språkkänsla säger mig att "-sk" är god svenska och "-iansk" en hemsk anglicism. Vilket betyder att om Krank ser sig som beskyddare av äran och hjältarnas språk, så ska han ta det första, och om han mer bryr sig om vad som går att uttala, det andra. Och jag ser med spänning fram mot att få ett betyg på min språkkänsla i denna fråga.

OT: Hittade ett stycke i ett korr som började på "Och" i en av mina texter, och tänkte att jag för första gången i mitt liv har lyckats vara metal! Sen kollade jag min insända text och insåg att det där "Och":et var mitt i ett stycke i min text; det var redaktören som var metal och inte jag.

 

[ceruleanfive]

Mjo, det stod så först. Sedan fick jag för mig att det kändes lite stilmässigt fel att börja en mening med "men"... Jag får fundera lite. Jag övertygas gärna om motsatsen.

Vill man absolut undvika att inleda med "men" kan man ju alltid slänga in ett "dock" lite senare. "Under den tunna fernissan av ordning och lagbunden natur dväljs dock mysterier bortom människans fattningsförmåga."

 

[krank]

Vill man absolut undvika att inleda med "men" kan man ju alltid slänga in ett "dock" lite senare. "Under den tunna fernissan av ordning och lagbunden natur dväljs dock mysterier bortom människans fattningsförmåga."

Det var vad jag ändrade till och som Vimes ville ändra tillbaks från =)

Nu får det nog bli ett "men", tror jag. Jag håller med om att kopplingen till föregående mening blir tydligare då.

 

[Vimes]

Noterar från mobilen: edwardiansk, viktoriansk, oscariansk

 

[LordTengel]

Att börja meningar med konjunktioner kräver lite Fingerspitzgefühl, men är absolut inte fel. Rätt använt kan det vara väldigt snyggt och effektivt.

 

[Paal]

Noterar från mobilen: edwardiansk, viktoriansk, oscariansk

Noterar vidare, presbyteriansk, venusiansk, marsiansk.

 

[Tony.Meijer]

Krutröken från det Stora Kriget har nyss lagt sig.

Den 10 september 1918 så myntades uttrycket första världskriget och jag tycker gott du kan använda det på baksidan, jag var rätt förvirrad när jag läste texten nämligen, om det var ww1 eller om det utspelade sig i någon framtidsvision där Cthulhu hade vaknat.

Det ska väl sägas att det inte är något fel på Det Stora Kriget (The Great War, vilket verkar vara vad de flesta Europe:er under mellankrigstiden kallade det, i USA var det känt som The World War). Det är dock lite enklare att veta vilket krig som det tänks på då exempelvis det napoleanska kriget också var känt som The Great War.

Charles à Court Repington var den som myntade det. Här är en wikipedia-artikel om saken:
https://en.wikipedia.org/wiki/Charle...ourt_Repington

 

[krank]

Den 10 september 1918 så myntades uttrycket första världskriget och jag tycker gott du kan använda det på baksidan

Det har du en poäng i. I boken kommer jag nog att använda det Stora Kriget helt enkelt för att "the Great War" är hur det omnämns i en hel del av den skönlitteratur jag läst som skrevs i england kring 20-30-tal, men på baksidan kan man absolut vara extra tydlig.

 

[Tony.Meijer]

Det har du en poäng i. I boken kommer jag nog att använda det Stora Kriget helt enkelt för att "the Great War" är hur det omnämns i en hel del av den skönlitteratur jag läst som skrevs i england kring 20-30-tal, men på baksidan kan man absolut vara extra tydlig.

Låter bra, som jag rättade i mitt inlägg ovan så är det något som användes i Europa, men det är en mindre detalj som bara jag och två andra skadade individer i världen skulle tänka på om det användes i en Amerikansk kontext (och knappt ens där tbh, folk reste rätt mycket under 20-talet).

 

[Skarpskytten]

Fast Stora kriget är det vedertagna ordet på 20-/30-talet: https://books.google.com/ngrams/gra...rl=t1;,First World War;,c0;.t1;,Great War;,c0

 

[Daniel]

Jag tycker absolut du ska använda ordet världskriget på baksidan. Det är rakt på sak och lättförståeligt, och ger direkt rätt vibbar.
Det Stora Kriget må vara ett vedertaget begrepp i rollpersonernas samtid, men det var ordet världskriget också.

Jag har en tidning sittande på väggen i mitt bibliotek som är ett original från 2 augusti 1914, ett exemplar av Göteborgs Aftonblad, där rubriken faktiskt lyder "Världskriget har börjat", så termen världskriget förekom bevisligen från krigets allra första vecka. Bifogar foto på tidningen.

(Göteborgs Aftonblad var för övrigt en larvigt moderat tidning och den mest består av nationalistiskt dravel om kungar som håller brandtal och kyrkor som ringer stormklocka i storstäderna, men där finns flera fantastiskt intressanta notiser från dåtidens Göteborg, exempelvis texten: "en ungsocialist anhölls idag på Andra Långgatan av detektiva polisen medan han till mötande personer utdelade en skrift af revolutionärt innehåll".)

 

[Vimes]

Fast Stora kriget är det vedertagna ordet på 20-/30-talet: https://books.google.com/ngrams/gra...rl=t1;,First World War;,c0;.t1;,Great War;,c0

Å andra sidan: https://books.google.com/ngrams/gra...rect_url=t1;,World War;,c0;.t1;,Great War;,c0

 

[Skarpskytten]

Ja, alltid lär man sig något nytt. Kollade snabbt på KB:s digitaliserade dagstidningar och ordet "världskriget" användes 104 gånger i de tidningar som ligger i deras databas - år 1912! Så det så.

"Världskriget" är troligen mer begripligt för en modern människa, men "Stora kriget" är för mig mer stämningsfullt.

 

[krank]

Låter bra, som jag rättade i mitt inlägg ovan så är det något som användes i Europa, men det är en mindre detalj som bara jag och två andra skadade individer i världen skulle tänka på om det användes i en Amerikansk kontext (och knappt ens där tbh, folk reste rätt mycket under 20-talet).

Bör kanske påpekas att Kutulu är mer europeiskt centrerat än CoC traditionellt sett är. Mindre New York, mer London. Jag har skrivit det utifrån en tänkt brittisk kontext.

 

[Tony.Meijer]

Bör kanske påpekas att Kutulu är mer europeiskt centrerat än CoC traditionellt sett är. Mindre New York, mer London. Jag har skrivit det utifrån en tänkt brittisk kontext.

Då är det klockrent.

 

[Vimes]

Re: -sk eller -iansk som adjektivbildande avledning till "Lovecraft"

Nu har jag kollat SAG (1999) och även Svensk lexikologi (1994, Malmgren) och konstaterar följande:

Avledningssuffixet "-(i)sk" verkar vara det huvudsakliga inom svenskan när vi ska göra klassificerande (och ibland karaktäriserande) adjektiv av substantiv eller egennamn. Vad det gäller att göra adjektiv av egennamn är faktiskt "-(i)sk" det enda produktiva suffixet SAG lyfter fram.

Följaktligen kan det ju knappast sägas vara fel att köra på "lovecraftsk" (och nej, det ska förstås vara liten bokstav).

Dock! Som konstaterat tidigare verkar "lovecraftiansk" vara det mest gängse. I Google genererar "lovecraftiansk" 1550 träffar, medan "lovecraftsk" endast spottar ur sig 220. Dock menar jag nog att det är för tidigt och för lite för att säga att det ena eller det andra är etablerat. Ett väldigt översiktligt sökande i Språkbankens korpusar ger vid handen (med brasklappen om extremt få förekomster) att "lovecraftiansk" förekommer i Bloggmix-korpusarna, medan "lovecraftsk" förekommer i Press-korpusarna.

Slutligen vill jag notera att avledningen "-iansk" på intet sätt är en nyhet i svenskan. SAOB ger belägg från 1600-talet och framåt, och då speciellt klassificerande adjektiv avledda från egennamn. I synnerhet tycks "-iansk" varit en produktiv avledning under 1800-talet.

---

Slutsatsen är alltså denna:
- båda formerna är acceptabla
- om någon redan använder begreppet är det troligare att de använder "lovecraftiansk" än "lovecrafsk"
- "lovecraftsk" är mer i linje med nusvensk produktiv morfologi
- kör på det du själv gillar bäst, med tanke på ovanstående kan ingen döma dig om du kör på "lovecraftsk" tycker jag.

(jag vill dock hävda att ljudkombinationen "-ftsk" är jobbigare att få ur sig än "-ftiansk". Ett alternativ är förstås "lovecraftisk" som genererar lika många träffar på Google som "lovecraftsk".)