[Kutulu] Det här museumäventyret måste väl redan finnas?

[krank]

Så, jag såg på John Oliver om museum idag, och det här äventyrs-fröet dök upp i mitt huvud:

En mystisk stöld från British Museum. Saker har fått sönder, flera saker från Mörkaste Afrikat™ är nu i slemma och hänsynslösa tjuvars händer. En av artefakterna har mytisk vikt, den föreställer… låt oss säga en dödsguds öga. Den sägs ha en förbannelse på sig, som gör att folk som kommer i dess närhet och rör den med sina bara händer dör en gruvlig död. Antingen var det urfolket man sno… befriade Ögat från som lade förbannelsen på den, eller så är det guden själv som lagt den för att den vite mannen inte ska få komma undan med sin… befrielse.​

​

Rollpersonerna följer spåren, och stöter på groteskt förvridna lik efter tjuvar. Ögat har dock skickats vidare. Det visar sig att de som anlitat tjuvarna i själva verket är medlemmar ur urfolket som ögat stals från. Kanske väljer rollpersonerna att låta dem komma undan med Ögat, om de har något slags skam i kroppen och inte karaktärsrollspelar övertygade kolonialister. Kanske förstör de ögat för att ingen mer ska drabbas av förbannelsen.​

​

Men. Det visar sig att även urfolksmedlemmar dör efter att ha vidrört artefakten. Det visar sig nämligen att de inte har några magiska krafter och att artefakten usprungligen bara var en helig sten som var rituellt viktig för dem. Förbannelsen är i själva verket ditlagd av British Museums häxmästare för att förhindra att folk snor Ögat, eller kanske för att bestraffa de som stulit det. Han tjänar någon mörk gud, eller använder i varje fall någon mörk guds krafter för att bevara englands stolta arv och museets samlingar undan nidingar som vill stjäla de föremål som man… befriat, och nu tar hand om i väntan på att urfolk och andra ska bli, öh, mer civiliserade.​

Nog måste det väl redan ha gjorts, va? Minst en gång. Om inte i rollspel, så som allra minst i form av bok, serietidning eller typ Turtlesavsnitt. Nån som vet?

(Annars finns det risk att jag faktiskt skriver ihop det till ett riktigt äventyr).

 

[Anthrox]

"British Museums häxmästare"
<3

 

[Gamiel]

British Museums häxmästare

Jag har väldigt svårt att tro den här delen, att bli häxa är ju inte ett dugg akademisk o British Museums skulle ju inte anställa en magiker utan en sådan. Tror mer på en akademiskt skolad trollkarl eller alkemist.

 

[krank]

Jag tänker att det här rör sig om en akademiskt skolad person som i sina studier av främmande kulturer snappat upp (man skulle kunna säga approprierat) kunskap som han sedan använder för eget bruk.

Och givetvis inte har några problem med att beskriva som "primitiv vidskepelse" när andra använder det – han har ju den vite mannens fördjupade förståelse för vad det är han egentligen håller på med, det teoretiska ramverket och så vidare.

Jag tänkte inte heller häxkonster som i vårtiga näsor och kittlar, eller för den delen som wiccagrejs, utan mer som mer eller mindre synonym för trollkonster och magi, utan att behöva tänka Crowley.

 

[Sinisa_]

Jag gillar mycket den oväntade vändningen, men skulle tycka att det var mer subversivt eller bara intressant om häxmästaren inte kommit över förbannelsen i studiet av främmande kulturer, utan om den brittiska överklassen tvärtom alltid har haft de värsta ockultisterna bland sig, åtminstone sen någon keltisk druid kom i kontakt med en egyptisk kollega i drömvärlden på typ tvåhundratalet, och fick med sig fel/ rätt hemlighet. Att det i vissa kretsar - fina universitet, adelshus etc - alltid har förekommit en husmagiker. En tradition som griper tillbaka på Merlin, så att säga, fast mörkare.

Edit: eller atlanteansk kollega eller vad du nu vill ha.

 

[krank]

Jag gillar mycket den oväntade vändningen, men skulle tycka att det var mer subversivt eller bara intressant om häxmästaren inte kommit över förbannelsen i studiet av främmande kulturer, utan om den brittiska överklassen tvärtom alltid har haft de värsta ockultisterna bland sig, åtminstone sen någon keltisk druid kom i kontakt med en egyptisk kollega i drömvärlden på typ tvåhundratalet, och fick med sig fel/ rätt hemlighet. Att det i vissa kretsar - fina universitet, adelshus etc - alltid har förekommit en husmagiker. En tradition som griper tillbaka på Merlin, så att säga, fast mörkare.

Edit: eller atlanteansk kollega eller vad du nu vill ha.

Jag tänker "lite från kolumn A, lite från kolumn B". I grunden känns ju båda varianterna – hemliga brittiska överklassmagiker-akademiker och ensamma överklass-kolonialist-magiker – som lite "gjorda", men båda har ju sina fördelar.

Jag tänker att det absolut finns en tradition av brittisk överklassakademiker som pysslar med magi. Säkert flera sällskap. En del av dem har kanske rentav magi som funkar. Men jag tänker också att de i grunden nog inte är supercentraliserade, det är inte så att de alla är specifikt Yog-Sothoth-dyrkare. Jag tänker att det känns mer rimligt att tänka mig dem som personer med en ganska instrumentell syn på det ockulta. Åtminstone inledningsvis kör de nog mest det som funkar – det som ger dem, personligen, fördelar. Offrar till flera gudar, etc. Hedging their bets. En del upptäcker fördelarna med att gå all-in på specifika gudomar, och blir mer specifika kultister.

Men det är nog definitivt så att British Museum alltid haft en husmagiker, att det här inte är någon ensam tok eller så. Tvärtom är han ju anställd bland annat för att vara deras "resident warlock" även om det inte är den officiella yrkestiteln och även om han nog arbetar som konservator också.

 

[krank]

Jag har funderat lite på hur rollpersonerna blir inblandade. De kan ju inte gärna tillfrågas av muséet. Dessutom vill jag få fallet att spreta lite.

Just nu tänker jag att en vakt dödades under rånet, och att det råkade vara en lokal polischefs oduglige brorson. Muséet försöker övertyga polisen om att inte dra igång något alltför stort pådrag (officiellt för att undvika skandal), men polischefen är fast besluten om att vända på varje sten. Och han känner trots allt till att Angelicasällskapet är rätt ställe att vända sig till om man vill ha experter på det märkliga.

Så då finns det möjligheter att ha lite undersökningar kring just den här brorsonen också. Kanske kan det visa sig att han tagit emot hysch-pengar för att släppa in tjuvarna.

Sen tänker jag att häxmästaren vill att artefakten ska tillbaka till muséet, och inte litar på att rollpersonerna gör The Right Thing och sköter det tyst och diskret. Så förutom förbannelsen så har han också ett par yrkesmässiga hejdukar som han skickar iväg för att hitta Ögat. De kanske inte aktigt är ute efter att göra rollpersonerna illa, men de kommer heller inte direkt att vara hjälpsamma – framför allt inte om RP beslutar sig för att nysta i det här på riktigt. Det är ju alltid lite trevligt med lite Konkurrenter i ett äventyr, som man kan använda för att skapa osäkerhet tänker jag.

 

[Gamiel]

Vill nämna att i Lovecrafts mytos-värld (eller iallafall ett par av historierna) så är Murrays häxkult-hypotes sann, å då med den delen av teorin om att häxorna var omhändertagare av äldre kunskaper (magi/vetenskap/läkekonst) som kyrkan i sin snarstrukenhet å kvinnoförakt (häxkult-hypotesen hade ju att det var kvinnorna som var överst i prästerskapet) förstörde. Med att vissa överlevde till våra dagar å några av dessa hade riktig magi (eller vetenskapligt kunnande/praktisk applikation som överskrider vårt nuvarande). Sedan är ju grejen att iallafall i de HPL historier där häxkulten dyker upp så är de inte ett dugg goda grabbar, eller ens grå, utan sysslar med barnaoffer, kidnappning, mord, och liknande. Vilket gör det inte är förvånande att de kristna jagade dem å förstörde deras samlade kunskaper.
Sedan görs det i Häxhuset kommentarer/implikationer om att alla dessa häxkulter är under Nyarlahoteps inflytande, å det skulle vara konstigt att det bara gällde de europeiska häxkulterna/motsvarande. Så det kan ju visa sig att när spelarnas handlingar mynnar ut i att urfolkets medicinman/shaman/häxdoktor/prästmagiker möter British Museums egna Prospero så slutar det hela med att de skakar hand som kollegor i Nyarlahoteps tjänst å börjar diskutera om RP:na vet för mycket....

resident warlock

Jag kan ha fel här men jag tror att warlock fortfarande hade en väldigt negativ klang på den eran. Det är något du spottar som förolämpning, å till skillnad från witch så är det inga dåtida feminister eller nyhedningar som försöker "reclama" det/ge det hela en positiv spin. Så det är nog något han inte borde kalla sig själv eller semi-officiellt kallas av andra.

Sen tänker jag att häxmästaren vill att artefakten ska tillbaka till muséet, och inte litar på att rollpersonerna gör The Right Thing och sköter det tyst och diskret. Så förutom förbannelsen så har han också ett par yrkesmässiga hejdukar som han skickar iväg för att hitta Ögat.

Har han råd med det? För det är något som han nog behöver finansiera ur egen budget om spelarna är officiellt hyrda av museet. Å även om spelarna inte är officiella tror jag inte han kan få ut så mycket från museets budget (iallafall inte snabbt nog) som behövs för att hyra några hejdukar som är kompetenta nog och betala alla omkostnader som krävs för resande å liknande, och vad skriver han upp det som att gälla när han gör penningförfrågan?

 

[JohanL]

Annars är min favoritförbannelse alla kategorier hos Lovecraft den i The Alchemist, där det visar sig att magikern (Charles le Sorcier) bara bryter sig in hos folk och slår ihjäl dem själv. Jag skulle köpa att någon på British Museum bara vill säkra museibudgeten genom att trumma upp intresset för "förbannelsen" på det viset.

 

[krank]

Sedan görs det i Häxhuset kommentarer/implikationer om att alla dessa häxkulter är under Nyarlahoteps inflytande, å det skulle vara konstigt att det bara gällde de europeiska häxkulterna/motsvarande. Så det kan ju visa sig att när spelarnas handlingar mynnar ut i att urfolkets medicinman/shaman/häxdoktor/prästmagiker möter British Museums egna Prospero så slutar det hela med att de skakar hand som kollegor i Nyarlahoteps tjänst å börjar diskutera om RP:na vet för mycket....

Just att ha en urfolksshaman med onda häxkrafter är i och för sig ganska exakt det jag inte vill göra här. En hyfsad del av poängen med äventyret är ju just att vara antikolonialistisk och att liksom jobba mot Lovecrafts arv när det gäller synen på svarta människor och deras kultur och religion.

Så jag hade nog tänkt att urfolket inte skulle ha någon shaman eller några magiska krafter alls. De är bara helt vanliga människor som vill ha tillbaka en viktig kulturell artefakt från de som stulit den.

Jag kan ha fel här men jag tror att warlock fortfarande hade en väldigt negativ klang på den eran. Det är något du spottar som förolämpning, å till skillnad från witch så är det inga dåtida feminister eller nyhedningar som försöker "reclama" det/ge det hela en positiv spin. Så det är nog något han inte borde kalla sig själv eller semi-officiellt kallas av andra.

Det kan absolut vara så att jag väljer ett annat ord i slutänden.

Har han råd med det? För det är något som han nog behöver finansiera ur egen budget om spelarna är officiellt hyrda av museet. Å även om spelarna inte är officiella tror jag inte han kan få ut så mycket från museets budget (iallafall inte snabbt nog) som behövs för att hyra några hejdukar som är kompetenta nog och betala alla omkostnader som krävs för resande å liknande, och vad skriver han upp det som att gälla när han gör penningförfrågan?

Som jag skrev här så kommer roll personerna nog inte att vara anställda av museet just eftersom häxmästaren (eller vad han nu kallas) är det. Varför skulle museet hyra in dem? Det här är ju precis den sorts grej han är här för att lösa, professionellt och diskret och framför allt på ett sätt som inte går att spåra tillbaka till museet. Museet är nog emot rollpersonernas inblandning, just för att de med sin förmodade specialistkunskap riskerar att avslöja det hela, och som allra minst sätta käppar i hjulet.

Och när det gäller att få fram pengar… Vill man inte att han ska ha det så kan man såklart säga att han inte har det, men jag ser inte riktigt varför man inte helt enkelt kan säga att han har det. Antingen betalar han ur egen ficka och får ersättning av museet i efterhand, eller så har museet en hemlig "slush fund" att ta ur, eller så har de permanent anställda "problemlösare". Alla känns hyfsat sannolika ändå.

 

[God45]

Super coolt ju!

 

[krank]

För övrigt: Just nu funderar jag på att låta "urfolket" vara Igbos, och dödsguden vara Ogbunabali.

Är det en bra idé (passa på att ge spelledare/spelare en väldigt intressant tråd att börja nysta i om de – likt mig – inte vissta något alls om Igbos) eller borde jag undvika alla verkliga folk och gudar och istället hitta på något?

(Wikipediasidan om Igbofolket är verkligen fascinerande, för övrigt)

Det finns ju alltid en risk för problem med att använda verkliga folk – min tanke är att det skulle kunna funka eftersom jag ju tänkte göra mitt bästa för att inte exotifiera dem eller ge dem liksom magiska krafter. De är i det här sammanhanget ett folk som drabbats av kolonialisering, och de är varken mer eller mindre (eller ok, på många sätt mindre) "primitiva" eller "vidskepliga" än vad engelsmännen är…

 

[RasmusL]

Om du vill få ihop det med muséet som uppdragsgivare så kanske häxmästaren faktiskt vill att Ögat ska bli stulet, och att det sedan ska komma tillbaka. Förbannelsen över Ögat är en stark kraftkälla men kraften har börjat ta slut. För att "ladda batterierna" har häxmästaren anonymt hintat till urbefolkningen så att de ska komma och stjäla den. Ögats förbannelse triggas bara av onda handlingar, typ som att stjäla den, men suger då i sig själarna från de som har den, vilket laddar upp kraftkällan som häxmästis behöver för sitt trolleri. Behöver heller inte vara en genom-ond häxis, kanske bara någon som är beroende av att ägna sig åt magi men inte kan det utan en extern kraftkälla (tänk typ Magicians när de tar folks förmåga att kasta magi och de blir helt deppiga)? Då kan häxis både vara den som är mastermind OCH uppdragsgivare.

 

[Brödbane]

Det är ett intressant koncept! Jag har tre synpunkter.

1. Gör tjuvarna moraliskt gråa. Jag tycker det är rätt tråkigt när det finns ett uppenbart "team good guys" i ett Cthulhu-scenario. Alltså det är helt rimligt att de snor tillbaka sin heliga kultursymbol från kolonialisterna, men däremot är det ju osoft att ha ihjäl en hyggligt oskyldig vakt. Låt deras motiv vara bra men att de ha tveksamma metoder.

2. Varför vill häxmästaren bara ha ihjäl tjuvarna? Vore det inte rimligare att han kallar fram något överjävligt från mellan stjärnorna som ska hämta tillbaka Ögat, och som sedan i farten mördar allt i dess närhet på horribla sätt. Kanske visar sig monstret vara nyckfullt, vilket är varför Häxmästare också lejer mänskliga hejdukar.

3. Varför vill en mäktig britt som kan RIKTIG magi ha ett överdimensionerade prydnadsföremål? Antingen så kan det vara så att häxmästaren var med och hämta hem Ögat för typ 30 år sedan och att stölden nu upplevs som en personlig skymf. Alternativt, som nämndes ovan, så kanske Ögat kan bytas mot något, exempelvis ska det ingå in någon form av ömsesidigt låneprogram med typ Arkham, där en riktigt mythos-artefakt är inblandad.

 

[Oscar Silferstjerna]

Hur är det nu i Kutulu - brukar spelet utgå ifrån ett visst land eller är det mer så att undersökandet och ledtrådarna som är grejen? Jag tycker att det hade varit kul med en sandbox (kanske som en del av en nyutgåva) med någon miljö som inte är Arkham eller något annat ställe i New England. Om nu sandbox över huvud taget funkar i det här spelet.

Det finns ju flera som kritiskt och kreativt har tagit sig an Lovecrafts rasism. Valet av miljöer tycker jag är en sådan aspekt (för vem är ett visst land främmande och exotiskt?), liksom hur mythos hanteras (vilket ju konstaterats ovan). Det hade kanske varit intressanta aspekter att utveckla i en lite fylligare nyutgåva av Kutulu?

 

[krank]

1. Gör tjuvarna moraliskt gråa. Jag tycker det är rätt tråkigt när det finns ett uppenbart "team good guys" i ett Cthulhu-scenario. Alltså det är helt rimligt att de snor tillbaka sin heliga kultursymbol från kolonialisterna, men däremot är det ju osoft att ha ihjäl en hyggligt oskyldig vakt. Låt deras motiv vara bra men att de ha tveksamma metoder.

Jag lade in just deras våldsamma metoder för att de inte bara ska vara good guys – för om de bara snor från British Museum är det ju det de är. Så för mig är den döda vakten den "tveksamma metod" du nämner.

Tjuvarna är dessutom i min tanke inte de som tagit initiativet till stälden – de är helt vanliga tjuvar, som anställts av de som är det närmaste scenariet kommer "good guys"

2. Varför vill häxmästaren bara ha ihjäl tjuvarna? Vore det inte rimligare att han kallar fram något överjävligt från mellan stjärnorna som ska hämta tillbaka Ögat, och som sedan i farten mördar allt i dess närhet på horribla sätt. Kanske visar sig monstret vara nyckfullt, vilket är varför Häxmästare också lejer mänskliga hejdukar.

Jag vill helst undvika monster, mest för att jag föredrar lite lugnare och eftertänksamma äventyr och ogärna gör det här till ett äventyr som riskerar att bli våldsamt eller actionfyllt =)

3. Varför vill en mäktig britt som kan RIKTIG magi ha ett överdimensionerade prydnadsföremål? Antingen så kan det vara så att häxmästaren var med och hämta hem Ögat för typ 30 år sedan och att stölden nu upplevs som en personlig skymf. Alternativt, som nämndes ovan, så kanske Ögat kan bytas mot något, exempelvis ska det ingå in någon form av ömsesidigt låneprogram med typ Arkham, där en riktigt mythos-artefakt är inblandad.

För att den mäktige britten tror på det brittiska imperiet – det är en symbolfråga. Man ska inte underskatta nationalism och kolonialistiska attityder som motivation – jag är lite trött på personlig makthunger som motivation hos skurkar.

 

[Brödbane]

För att den mäktige britten tror på det brittiska imperiet – det är en symbolfråga. Man ska inte underskatta nationalism och kolonialistiska attityder som motivation – jag är lite trött på personlig makthunger som motivation hos skurkar.

Varför skulle en häxmästare bry sig om att ta tillbaka de primitiva folkgruppernas omagiska artefakter i så fall? Hade väl varit rimligare att han vill förstöra dom?

Jag förstår andemeningen med att ha Imperiet som onda skurkar, det är rimligt. Men om man sett den hemliga sanningen bakom verkligheten, varför bryr man sig om Kung Georg V, gin & tonic och engelska kyrkan? Och varför vill man samla på andra kulturers (värdelösa) prylar i så fall?

 

[krank]

Hur är det nu i Kutulu - brukar spelet utgå ifrån ett visst land eller är det mer så att undersökandet och ledtrådarna som är grejen? Jag tycker att det hade varit kul med en sandbox (kanske som en del av en nyutgåva) med någon miljö som inte är Arkham eller något annat ställe i New England. Om nu sandbox över huvud taget funkar i det här spelet.

Jag hindrar ingen från att spela sandboxsaker i Kutulu, men jag klarar inte själv av den formen – varken som skribent, SL eller spelare. Jag behöver mer struktur =) Så generellt brukar jag jobba med avgränsade äventyr, i mitt fall utgår jag från Angelicasällskapet, en Londonbaserad klubb jag helt enkelt hittat på för att ge rollpersonerna en gemensam startpunkt och slippa krångla med att hitta på nya motivationer till att springa iväg och undersöka saker hela tiden.

Om någon vill skriva London som sandbox, och inte tycker att det redan finns någon sådan sandbox beskriven till CoC, så är vederbörande varmt välkommen att skriva den – jag kan köpa illustrationer och layouta och ge ut =)

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag hindrar ingen från att spela sandboxsaker i Kutulu, men jag klarar inte själv av den formen – varken som skribent, SL eller spelare. Jag behöver mer struktur =) Så generellt brukar jag jobba med avgränsade äventyr, i mitt fall utgår jag från Angelicasällskapet, en Londonbaserad klubb jag helt enkelt hittat på för att ge rollpersonerna en gemensam startpunkt och slippa krångla med att hitta på nya motivationer till att springa iväg och undersöka saker hela tiden.

Om någon vill skriva London som sandbox, och inte tycker att det redan finns någon sådan sandbox beskriven till CoC, så är vederbörande varmt välkommen att skriva den – jag kan köpa illustrationer och layouta och ge ut =)

Jag förstår. Med viss risk för att bli off topic - vad tycker du själv skulle ingå i en sådan London-baserad sandbox? Och då menar jag inte i första hand allt intressant som säkert går att gräva fram om själva staden, utan mer vad ditt spelsystem hintar. Jag är intresserad av kopplingen mellan spelsystem och platsbeskrivningar. Och bristen på struktur, som många upplever, tror jag att man kan göra en hel del åt.

Även om det redan finns en London-modul till CoC, så tänker jag att det ändå går att göra något nytt, kanske bättte. Blir det här ett längre sidospår, så är det förstås ett ämne för en ny tråd. Det finns garanterat flera här som kan vara intresserade. London har ju en speciell charm.

 

[krank]

Varför skulle en häxmästare bry sig om att ta tillbaka de primitiva folkgruppernas omagiska artefakter i så fall? Hade väl varit rimligare att han vill förstöra dom?

Varför är dagens omagiska engelska kolonialister så måna om att saker inte stjäls från British Museum? Varför är de så bestämda om att de absolut inte ska få lämnas tillbaka, ens när det finns ett museum i andra änden? För att de är paternalistiska imperialistiska looters som tycker att England har rätt till sin loot.

Jag förstår andemeningen med att ha Imperiet som onda skurkar, det är rimligt. Men om man sett den hemliga sanningen bakom verkligheten, varför bryr man sig om Kung Georg V, gin & tonic och engelska kyrkan? Och varför vill man samla på andra kulturers (värdelösa) prylar i så fall?

Dels för att man kanske egentligen inte alls "sett den hemliga sanningen" (i den mån det nu alls finns en sanning i det Lovecraftska. Det här är ju inte Kult; det finns riktigt en slöja att se bakom. Det här med en fastslagen och tydlig kosmologi är ju Chaosium-påfund) utan bara, som många Lovecraft-karaktärer, använder det magiska för sina egna syften. Lite som Pickman och hans modeller. Jag är ganska förtjust i idén med kultister som inte nödvändigtvis är kultister i första rummet, utan som är till exempel imperialister, eller socialister, etc som också råkar ha lärt sig de hemliga ritualerna och så vidare. De kan rentav bara se tillbedjan av Yog-Sothoth som ett medel för att uppnå sina egna jordiska mål – att det enligt några gamla texter finns en nukleär sultan i mitten av universum är så att säga ingen anledning att inte se till så att det brittiska kungahusets heder upprätthålls.