Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 768
Ett litet grubbel. Filar på introduktionsäventyr till Tistelriddare.
Rollpersonerna anländer något sent till ett födelsedagskalas i en trädgård, och finner att alla gästerna är försvunna. En kall vind går genom träden och får dem att viska kusligt. Det är kväll. Maskeradmasker i guldpapper och serpentiner hänger ännu från stolar. Servis kvar på trädgårdsborden, myror bär bort smulor av tårta.
*
Det som har hänt är att en av presenterna som överräcktes var en oansenlig bok, men i denna låg ett stort, sällsamt spelkort som bokmärke.
Spelkortet är inte i papper utan i ett mycket hårt, skimrande material, som pärlemor eller tunn metall, och av en okänd valör: istället för spader, ruter, eller liknande, är det en silverstjärna med sju uddar, och bilden föreställer en riddare som blundar och tittar mot himlen.
Spelkortet är en del av en kortlek som kallas för Den Celesta Arkanan, som användes av nattfolket — närmast en sorts mån- och rymdälvor, med en känsla av Venedig och Andalusien — för att resa genom tid och rum.
Korten i Den Celesta Arkanan kombinerades på olika sätt, för att förändra verklighetens natur. Nu är korten spridda för vinden, förstörda, förlorade till tiden och entropin, ligger bortglömda här och där eller används som glasunderlägg och — bokmärken.
Just det kort som dök upp på födelsedagsfesten har kraften att skifta personer ut ur tid och rum en aning, så att de är kvar i världen men inte längre syns eller hörs, och -- möjligen med vissa undantag -- inte kan röra vid saker.
Jag tänker att kortet användes i kombination med andra för att färdas genom speglar till andra världar, eller för att besöka nån sorts bibliotek av kristall, nästan som Stålmannens Fortress of solitude. Kanske? Det är inte så viktigt, i alla fall inte i introäventyret som jag ska spela med frun och dotter nu i sommar. Det viktiga är att om man lägger en tass på kortet och uttalar en viss ramsa, blir man till en sorts kvantflimmer, en skugga — och en av gästerna, som kände igen kortet som trillade ur boken, lurade de andra att göra detta, när hon inte fick köpa kortet hur mycket pengar hon än erbjöd födelsedagsbarnet.
*
Det verkar med andra ord som att gästerna har försvunnit, men i själva verket är de kvar, men de är osynliga och kroppslösa. Och naturligtvis försöker de medan dagarna går kommunicera med folk — bland annat Rollpersonerna — och naturligtvis är deras kontaktförsök spöklika och märkliga. Från andra, liknande historier finns ju bland annat följande, som jag inte vill stjäla rakt av:
- Pojken i Stranger Things manipulerar elektriciteten och skriver saker med lampor.
- Flickan i Poltergeist talar genom teven.
- Astronauten i Interstellar mekar med ett armbandsur, och får sekundvisaren att ticka fram någon sorts morsekod.
Det som mina egna små kvantspöken gör hänger förstås lite grann ihop med vad det magiska spelkortet egentligen åstadkommer, och varför (är det en förberedelse för ett hopp i "hyperrymden", ett sätt att kunna besöka ett arkiv inuti en ädelsten från en främmande civilisation, etc). Jag söker nog efter något som känns Lovecraftianskt och ”stjärnljusaktigt”, vad det nu ska betyda. Det kan vara både mytologiskt och halvt pseudovetenskapligt. ”Astrotropiskt”. Kanske något med manipualtion av fotogragiska plåtar, eller magnetism som utövas på silverföremål. Jag vet inte. Något som liksom intuitivt känns som att det har att göra med en stjärnfarande, uråldrig, sagoaktig civilisation. Kanske är det för luddigt, men jag kastar ut frågan här ändå. Jag ska läsa om stjärnljus och stjärnor och gravitation och sånt där imorgon, så kanske kommer något bra då.
I övrigt går det framåt med arbetet. Jag hade velat vara klar med beta-betan lagom tills någon sorts ettårsjubileum i början av juli, men… ja, kanske finns något redan i slutet av nästa vecka inshallah; måste peta färdigt i de mycket, mycket enkla reglerna, och fylla i lite olika sorters "Skimmer", och en del annat. Vi får se. Jag försöker också ha semester.
Bild för... jag vet inte. För att jag ritade Bill Murray som en utterprofessor som eventuellt dyker upp och kan en del om den Celesta Arkanan.
Rollpersonerna anländer något sent till ett födelsedagskalas i en trädgård, och finner att alla gästerna är försvunna. En kall vind går genom träden och får dem att viska kusligt. Det är kväll. Maskeradmasker i guldpapper och serpentiner hänger ännu från stolar. Servis kvar på trädgårdsborden, myror bär bort smulor av tårta.
*
Det som har hänt är att en av presenterna som överräcktes var en oansenlig bok, men i denna låg ett stort, sällsamt spelkort som bokmärke.
Spelkortet är inte i papper utan i ett mycket hårt, skimrande material, som pärlemor eller tunn metall, och av en okänd valör: istället för spader, ruter, eller liknande, är det en silverstjärna med sju uddar, och bilden föreställer en riddare som blundar och tittar mot himlen.
Spelkortet är en del av en kortlek som kallas för Den Celesta Arkanan, som användes av nattfolket — närmast en sorts mån- och rymdälvor, med en känsla av Venedig och Andalusien — för att resa genom tid och rum.
Korten i Den Celesta Arkanan kombinerades på olika sätt, för att förändra verklighetens natur. Nu är korten spridda för vinden, förstörda, förlorade till tiden och entropin, ligger bortglömda här och där eller används som glasunderlägg och — bokmärken.
Just det kort som dök upp på födelsedagsfesten har kraften att skifta personer ut ur tid och rum en aning, så att de är kvar i världen men inte längre syns eller hörs, och -- möjligen med vissa undantag -- inte kan röra vid saker.
Jag tänker att kortet användes i kombination med andra för att färdas genom speglar till andra världar, eller för att besöka nån sorts bibliotek av kristall, nästan som Stålmannens Fortress of solitude. Kanske? Det är inte så viktigt, i alla fall inte i introäventyret som jag ska spela med frun och dotter nu i sommar. Det viktiga är att om man lägger en tass på kortet och uttalar en viss ramsa, blir man till en sorts kvantflimmer, en skugga — och en av gästerna, som kände igen kortet som trillade ur boken, lurade de andra att göra detta, när hon inte fick köpa kortet hur mycket pengar hon än erbjöd födelsedagsbarnet.
*
Det verkar med andra ord som att gästerna har försvunnit, men i själva verket är de kvar, men de är osynliga och kroppslösa. Och naturligtvis försöker de medan dagarna går kommunicera med folk — bland annat Rollpersonerna — och naturligtvis är deras kontaktförsök spöklika och märkliga. Från andra, liknande historier finns ju bland annat följande, som jag inte vill stjäla rakt av:
- Pojken i Stranger Things manipulerar elektriciteten och skriver saker med lampor.
- Flickan i Poltergeist talar genom teven.
- Astronauten i Interstellar mekar med ett armbandsur, och får sekundvisaren att ticka fram någon sorts morsekod.
Det som mina egna små kvantspöken gör hänger förstås lite grann ihop med vad det magiska spelkortet egentligen åstadkommer, och varför (är det en förberedelse för ett hopp i "hyperrymden", ett sätt att kunna besöka ett arkiv inuti en ädelsten från en främmande civilisation, etc). Jag söker nog efter något som känns Lovecraftianskt och ”stjärnljusaktigt”, vad det nu ska betyda. Det kan vara både mytologiskt och halvt pseudovetenskapligt. ”Astrotropiskt”. Kanske något med manipualtion av fotogragiska plåtar, eller magnetism som utövas på silverföremål. Jag vet inte. Något som liksom intuitivt känns som att det har att göra med en stjärnfarande, uråldrig, sagoaktig civilisation. Kanske är det för luddigt, men jag kastar ut frågan här ändå. Jag ska läsa om stjärnljus och stjärnor och gravitation och sånt där imorgon, så kanske kommer något bra då.
I övrigt går det framåt med arbetet. Jag hade velat vara klar med beta-betan lagom tills någon sorts ettårsjubileum i början av juli, men… ja, kanske finns något redan i slutet av nästa vecka inshallah; måste peta färdigt i de mycket, mycket enkla reglerna, och fylla i lite olika sorters "Skimmer", och en del annat. Vi får se. Jag försöker också ha semester.
Bild för... jag vet inte. För att jag ritade Bill Murray som en utterprofessor som eventuellt dyker upp och kan en del om den Celesta Arkanan.
Last edited:
