Nekromanti Kvinärt räknesystem till fantasyvärld

[ceruleanfive]

Jag har dragit ihop ett kvinärt räknesystem till en fantasyvärld jag jobbar på. Varför? Jag har ryggskott och kan inte träna. Räknesystemet är inte tänkt att tillämpas under själva spelandet, utan är bara för mitt eget konceptbygge. Eftersom jag har lagt obefogat mycket tid på det tänkte jag dela med mig av det, för skojs skull.

Räknesystemet har 5 som bas, istället för 10. De fem olika grundsiffrorna består av lika många streck som sitt värde. Nollan är ett senare tillskott som bara används som just nolla, inte för att signalera högre tal. Det finns även fasta högre tal i 5-multiplar, vilka fungerar lite grann som våra dussin, hundra eller tusen. De används dock egentligen bara av bildade handlare och akademiker.

Det går i teorin att räkna hur exakt och högt man vill genom att bara addera en ytterligare siffra, men i text håller man sig normalt undan från att ha fler än 3 räknetecken i rad (behöver man upp över en halv miljon är det något skumt på gång).

Skriftsystemet i övrigt går uppifrån och ned, från vänster till höger.

 

[Zappelina]

Underbart!

 

[ceruleanfive]

Ryggskottet sitter i – det blev visst ett skriftsystem också.

Det är ett så kallat abugida, där olika teckenbeståndsdelar kombineras i ett tecken per stavelse. Egentligen är det bara 26 tecken (9 vokaler och 17 konsonanter, varav 4 konsonanter går att använda som ändelse), men de går att kombinera till omkring 7-800 olika tecken. Det räcker dock med att kunna de 26 olika tecknen, sen kan man hela skriftspråket.

Samma sak gäler här: det är egentligen inte tänkt att användas i rollspelssammanhang på något sätt, det är bara för mitt eget nöjes skull och för att få en lite starkare känsla av kulturen.

 

[ceruleanfive]

Gjorde ett litet test för att se hur det såg ut i skrift också. Själva språket är i nuläget alltför grammatiskt underutvecklat för att skriva något, så texten är på svenska (så gott det går).

Det här är ett skriftspråk. Det består av 9 vokaler, 17 konsonanter och 4 konsonantändelser.

Deteo haereo aereo eteo seokeorifeoteoseopeaorokeo. Deteo festeoreo aweo 9 wokalereo, 17 konsonantereo okeo 4 konsonanteoaendelsereo.

​

 

[Cybot]

Skrivtecknen är för lika varandra.
A och E är reverser av ett tecken som är extremt svårt att skilja ifrån andra liknande tecken, O är ett slarvigt skrivet E, i princip allt har ett vertikalt streck, flera av konsonanterna är i princip identiska om de inte skrivs supernoggrant på högkvalitativt material osv.

Jämför med vårt normala alfabet där du kan absolut slakta bokstäverna eller skriva dem på i princip vilket material som helst (eller till och med göra metallinlägg) och man kan fortfarande läsa vad som står.

 

[ceruleanfive]

Skrivtecknen är för lika varandra.
A och E är reverser av ett tecken som är extremt svårt att skilja ifrån andra liknande tecken, O är ett slarvigt skrivet E, i princip allt har ett vertikalt streck, flera av konsonanterna är i princip identiska om de inte skrivs supernoggrant på högkvalitativt material osv.

Jämför med vårt normala alfabet där du kan absolut slakta bokstäverna eller skriva dem på i princip vilket material som helst (eller till och med göra metallinlägg) och man kan fortfarande läsa vad som står.

Tack för kommentarer!

Jag hänger inte riktigt med på vad du menar med att A och E är svåra att skilja från andra tecken. Våra b-d, q-p och s-z är ju också reverser. Och om O är ett slarvigt E, då är ju vårat E ett slarvigt F och T ett slarvigt I?

De vertikala strecken är det som binder ihop beståndsdelar till en stavelse, därav finns den i alla stavelser. Undantaget är siffror.

Det är ju tänkt att skrivas noggrant på kvalitativt material. Texter skrivs med pensel och endast ett fåtal är läskunniga.

Att vårt eget alfabet skulle vara läsligt hur man än skrev det är jag skeptisk till. (https://qph.ec.quoracdn.net/main-qim...07babf6d3710-c) Det har ju dessutom anpassats till att skrivas med blyertspennor – det finns inte utrymme för nyanser som linjetjocklek och annat. Därtill är många är läs- och skrivkunniga i dagsläget, papper är supertillgängligt, etc. Vårt alfabet är anpassat för ett annat medium, för en annan tid.

Sen kan det ändå vara så att det är ett kasst system. =) Just ovanstående kritik känner jag dock att det har en annorlunda utgångspunkt i bedömningen. Det är absolut inte tänkt att vara perfekta system, jag eftersträvar mer att få fram system som blir logiska i den aktuella världen.

 

[Cybot]

Tack för kommentarer!

Jag hänger inte riktigt med på vad du menar med att A och E är svåra att skilja från andra tecken. Våra b-d, q-p och s-z är ju också reverser. Och om O är ett slarvigt E, då är ju vårat E ett slarvigt F och T ett slarvigt I?

b-d, q-p och s-z är också jävligt oviktiga skillnader. Z och Q är i princip oanvända och jag utmanar dig att hitta en b-d felstavelse som inte kan lätt utläsas ifrån meningen.

Och O är totes ett slarvigt E (medans E och F knappast ens går att ta miste på). Det räcker med att man inte gör kurvan perfekt (är den rund eller fyrkantig, who knows) och sedan är lite oförsiktig med den vertikala linjen. E och F å andra sidan så är byggda så att om man slarvar så hade linjen gått i en riktning som inte gör det möjligt att ta fel och T har ett separerat extra streck. Titta t.ex på F, I och T. T börjar långt till vänster om det vertikala strecket och F har ett extra streck så att det inte ska gå att skriva fel på I eller T så att det liknar ett F. Endast i skrivstilen så är det möjligt att t.ex. ta fel på f och t, i och e eller t.ex. u, n, m.

Det är ju tänkt att skrivas noggrant på kvalitativt material. Texter skrivs med pensel och endast ett fåtal är läskunniga.

Att vårt eget alfabet skulle vara läsligt hur man än skrev det är jag skeptisk till. (https://qph.ec.quoracdn.net/main-qim...07babf6d3710-c) Det har ju dessutom anpassats till att skrivas med blyertspennor – det finns inte utrymme för nyanser som linjetjocklek och annat. Därtill är många är läs- och skrivkunniga i dagsläget, papper är supertillgängligt, etc. Vårt alfabet är anpassat för ett annat medium, för en annan tid.

Alltså, Wesley Dodd är ingen höjdare på att skriva (och jag som är lite formblind och aldrig lärt mig att läsa 1700-tals skrivstil kan bara läsa ungefär hälften). Men det är skrivstil och egentligen en avart av vårat alfabet, specialiserat för att skrivas med bläck, snabbt och på papper. Och en expert har ingen svårighet att läsa det där.

Men, det är ju våra stora bokstäver som är det egentliga alfabetet. Och där är det tydligt nog att man kan läsa ett metallinlägg på ett rostigt svärd där bokstäverna ursprungligen har skrivits med böjda metallbitar och en hammare

Eller för två tusen år sedan i en grotta.

 

[ceruleanfive]

Det här är inte menat som ett försvar av skriftspråket ovan. Jag tycker helt enkelt att det är en intressant diskussion och jag håller inte riktigt med om resonemanget i allmänhet.

b-d, q-p och s-z är också jävligt oviktiga skillnader. Z och Q är i princip oanvända och jag utmanar dig att hitta en b-d felstavelse som inte kan lätt utläsas ifrån meningen.

Just i svenska har vi ju inget /z/, men det är ju egentligen en viktig skillnad – /s/ är tonlöst medan /z/ har ton.

"När jag var ute och gick kom jag till en bal/dal."

Och O är totes ett slarvigt E (medans E och F knappast ens går att ta miste på). Det räcker med att man inte gör kurvan perfekt (är den rund eller fyrkantig, who knows) och sedan är lite oförsiktig med den vertikala linjen.

E och F å andra sidan så är byggda så att om man slarvar så hade linjen gått i en riktning som inte gör det möjligt att ta fel och T har ett separerat extra streck. Titta t.ex på F, I och T. T börjar långt till vänster om det vertikala strecket och F har ett extra streck så att det inte ska gå att skriva fel på I eller T så att det liknar ett F. Endast i skrivstilen så är det möjligt att t.ex. ta fel på f och t, i och e eller t.ex. u, n, m.

När man skriver med pensel är det väldig skillnad på att dra ett rakt streck eller en linje med skarp böjd streck. Våra I och L är egentligen ett bättre exempel – det ena är ett rakt streck och det andra har en skarp böj.

Alltså, Wesley Dodd är ingen höjdare på att skriva (och jag som är lite formblind och aldrig lärt mig att läsa 1700-tals skrivstil kan bara läsa ungefär hälften). Men det är skrivstil och egentligen en avart av vårat alfabet, specialiserat för att skrivas med bläck, snabbt och på papper. Och en expert har ingen svårighet att läsa det där.

Anledningen till att vi alls kan läsa skrivstil är ju för att vi redan har djup bekantskap med bokstäverna. För någon som ser skrivstil för första gången är det ju omöjligt att förstå hur det kan betyda något alls. Även med grundläggande kunskaper är det lite knepigt att förstå hur kursiv hanzi ens är läsbart:

Fördelen med skrivstil är ju dock att det går snabbt och smidigt att skriva i ett flöde – något som vårt alfabet bevisligen inte möjliggjorde i sin originalutformning.

Men, det är ju våra stora bokstäver som är det egentliga alfabetet. Och där är det tydligt nog att man kan läsa ett metallinlägg på ett rostigt svärd där bokstäverna ursprungligen har skrivits med böjda metallbitar och en hammare

Eller för två tusen år sedan i en grotta.

Våra bokstäver har ju utvecklats just för att vara tydliga och simpla. Ursprungligen högg/ristade man in dem i hårda material, alltså blir bokstäverna särskilt lämpade för just den typen av skrift. Ett skriftspråk som använder pensel och papper har andra funktioner. De språk som har utvecklats för att rispas på palmblad har ytterligare andra funktioner.

Du är säkert mycket mer inläst på språk och skrift än jag är. Men det har ju bevisligen existerat och existerar fortfarande språk med tecken som kan verka lika för den oinsatte, särskilt om man skulle slarva något. Kolla exempelvis på nepalesiska – nyanssskillnaderna i pa, bha och ma:

Eller japanska, med shi och tsu, i och ri:

För mig som inte är insatt i något abjad-språk verkar det helt galet att inte skriva ut vokaler, utan endast förlita sig på konsonanter. Men det fungerar bevisligen för dem.

 

[Mogger]

Spännande! Vad är det för värld du skapar?

 

[ceruleanfive]

Spännande! Vad är det för värld du skapar?

Jag försöker att få till en historisk high fantasy-värld som främjar äventyrande, men har minimala influenser från europeisk medeltid. Lånar betydligt mer inspiration från östasiatiska, himalayanska och till viss del polynesiska kulturer.

Världen är ganska liten och utgörs egentligen av en kultur, med mindre variationer. Deras förfäder tappade kontrollen över användandet av övernaturliga energier och orsakade världens undergång, men ett fåtal lyckades ta sig till ett slags parallelluniversum och börja om. De är dock låsta till en ö, ungefär lika stor som Nya Zeeland. Detta på grund av svårförutsägbara, enorma tidvatten och livsfarliga stormar, orsakade av planetens två månar.

Samhället eftersträvar att vara meritokratiskt och altruistiskt. Man ska normalt respektera och lyda de mer erfarna, men det gäller att förtjäna respekten genom kompetens. Man gör ingen större skillnad på män och kvinnor. Konst och spiritualitet värderas högt, men det rör sig inte om att tillbe gudar och följa religioner. Istället lever folk efter en uppsjö olika filosofiska inriktningar. Vissa är dock med i lite frimuraraktiga ordnar, som följer och utvecklar mer extrema varianter av filosofierna.

Tidsperioden jag fokuserar på är en slags Zhànguó-/Sengoku-era, där frånvaron av ett enande statsöverhuvud gör att ett otal feodalistiska ledare bråkar om makten. Samtidigt har det övernaturliga missbruket i den gamla världen börjat sippra in i den nya världen, vilket gör att det dyker upp vidunder och gamla ruiner som inte fanns där tidigare.

Ambitionen är i övrigt att arbeta fram en mer unik flora och fauna – inga hästar, kråkor och granar. Bland annat kommer det finnas diverse luftburna varelser som påminner om fiskar, som använder vätefyllda blåsor för att sväva. Målsättningen gäller även arkitektur, mode och i viss mån även kost.

I dagsläget har jag mest en outline för det hela och ska precis till att börja arbeta på detaljer. Vi får se vad det blir av det!

 

[zonk]

Jag försöker att få till en historisk high fantasy-värld som främjar äventyrande, men har minimala influenser från europeisk medeltid. Lånar betydligt mer inspiration från östasiatiska, himalayanska och till viss del polynesiska kulturer.

Världen är ganska liten och utgörs egentligen av en kultur, med mindre variationer. Deras förfäder tappade kontrollen över användandet av övernaturliga energier och orsakade världens undergång, men ett fåtal lyckades ta sig till ett slags parallelluniversum och börja om. De är dock låsta till en ö, ungefär lika stor som Nya Zeeland. Detta på grund av svårförutsägbara, enorma tidvatten och livsfarliga stormar, orsakade av planetens två månar.

Samhället eftersträvar att vara meritokratiskt och altruistiskt. Man ska normalt respektera och lyda de mer erfarna, men det gäller att förtjäna respekten genom kompetens. Man gör ingen större skillnad på män och kvinnor. Konst och spiritualitet värderas högt, men det rör sig inte om att tillbe gudar och följa religioner. Istället lever folk efter en uppsjö olika filosofiska inriktningar. Vissa är dock med i lite frimuraraktiga ordnar, som följer och utvecklar mer extrema varianter av filosofierna.

Tidsperioden jag fokuserar på är en slags Zhànguó-/Sengoku-era, där frånvaron av ett enande statsöverhuvud gör att ett otal feodalistiska ledare bråkar om makten. Samtidigt har det övernaturliga missbruket i den gamla världen börjat sippra in i den nya världen, vilket gör att det dyker upp vidunder och gamla ruiner som inte fanns där tidigare.

Ambitionen är i övrigt att arbeta fram en mer unik flora och fauna – inga hästar, kråkor och granar. Bland annat kommer det finnas diverse luftburna varelser som påminner om fiskar, som använder vätefyllda blåsor för att sväva. Målsättningen gäller även arkitektur, mode och i viss mån även kost.

I dagsläget har jag mest en outline för det hela och ska precis till att börja arbeta på detaljer. Vi får se vad det blir av det!

Låter coolt och utmanande att skippa alla "kryckor" som våra välkända djur och annat ju trots allt är. Hur tänker du, är det helt från scratch i livets träd? Eller jobbar du med djur, växter och svampar, fast annorlunda?

 

[ceruleanfive]

Låter coolt och utmanande att skippa alla "kryckor" som våra välkända djur och annat ju trots allt är. Hur tänker du, är det helt från scratch i livets träd? Eller jobbar du med djur, växter och svampar, fast annorlunda?

Tackar, vi får hoppas att det går vägen.

Eftersom jag inte är någon biolog (eller etnolog, lingvist, eller arkitekt) siktar jag på att fortfarande hålla det på en hanterbar nivå. Dessutom tänker jag att man som rollspelare måste kunna beskriva, föreställa sig och improvisera varelser och dess beteenden. Så många djur blir väl i praktiken ganska påminnande om våra egna, men med en lite alternativ touch.

Jag strävar dock efter att hålla det hyfsat koncepttydligt och evolutionärt rimligt. Inga "hästar, fast med 17 ben" eller "lejon, fast med huvudet av en orm".

 

[zonk]

Tackar, vi får hoppas att det går vägen.

Eftersom jag inte är någon biolog (eller etnolog, lingvist, eller arkitekt) siktar jag på att fortfarande hålla det på en hanterbar nivå. Dessutom tänker jag att man som rollspelare måste kunna beskriva, föreställa sig och improvisera varelser och dess beteenden. Så många djur blir väl i praktiken ganska påminnande om våra egna, men med en lite alternativ touch.

Jag strävar dock efter att hålla det hyfsat koncepttydligt och evolutionärt rimligt. Inga "hästar, fast med 17 ben" eller "lejon, fast med huvudet av en orm".

Asch, nu blev jag sjukt sugen på att skriva en värld som råkat ut för nån ondsint och rätt dum magiker, där det bara finns relativt misslyckade monster. Typ lejon med ormhuvud och hästar med just sjutton ben, som mest snubblar. I princip inga vanliga djur alls, bara tvåhövdade kor osv. Den där sortens magiker är verkligen en resurs i fantasy, de kan motivera i princip vad sjutton som helst.

Själv har jag ju fuskat lite i att spelleda Star Wars och rentav haft mig en egen planet där. Tycker det är en intressant utmaning att skapa monster / djur som både är snabba att beskriva och färgstarka / minnesvärda. Har använt mkt bilder. Hade nog varit smart att ha bilderna på printouts inser jag nu.

Har du själv nåt särskilt tänk där, för skapande av nya monster / djur? Om man tittar världen runt på t.ex. tama djur har det ju funnits ganska stor variation. Marsvin som köttdjur liksom, rätt långt från en gris kan tyckas.

 

[ceruleanfive]

Asch, nu blev jag sjukt sugen på att skriva en värld som råkat ut för nån ondsint och rätt dum magiker, där det bara finns relativt misslyckade monster. Typ lejon med ormhuvud och hästar med just sjutton ben, som mest snubblar. I princip inga vanliga djur alls, bara tvåhövdade kor osv. Den där sortens magiker är verkligen en resurs i fantasy, de kan motivera i princip vad sjutton som helst.

Haha, grymt! Kanske har magikern rentav lett ett korståg för att utrota alla vanliga djur och ersätta dem med sina magnifika mästerverk.

Själv har jag ju fuskat lite i att spelleda Star Wars och rentav haft mig en egen planet där. Tycker det är en intressant utmaning att skapa monster / djur som både är snabba att beskriva och färgstarka / minnesvärda. Har använt mkt bilder. Hade nog varit smart att ha bilderna på printouts inser jag nu.

Har du själv nåt särskilt tänk där, för skapande av nya monster / djur? Om man tittar världen runt på t.ex. tama djur har det ju funnits ganska stor variation. Marsvin som köttdjur liksom, rätt långt från en gris kan tyckas.

Verkligen intressant! Jag tänker också att man kan jobba mycket med att låta en typ av djur fylla ET helt annat djurs plats. Kiwi-fåglar är ju ett annat exempel – eftersom Nya Zeeland inte hade några däggdjur utvecklades en fågel till att fylla utrymmet som små gnagare vanligtvis har.

Jag har som tidigare nämt tankar på att ha havsaktiga varelser i luften. Sedan skulle man kunna ersätta kor med något biffigt saigaantilopsaktigt, låta ödlor ta hönsens plats, ha stora kaniner istället för hjortdjur och lite sånt.

Sen tror jag över lag att jag ska snegla mer åt sci-fi-hållet för inspiration. Där brukar man kunna hitta lite mer svårplacerade, intressanta varelsekoncept.

 

[clarence redd]

Det är kul att fylla specifika funtioner i en biotop med andra varelser än vi är vana vid. Larry Nivens sätt att göra det i Ringworld-böckerna funkade bra har jag för mig. 'Ghouls' som ser till att döda kroppar bryts ner till exempel.

 

[Mogger]

Ambitiöst och intressant! Hoppas du orkar färdigställa projektet!

 

[Vimes]

Skrivtecknen är för lika varandra.
A och E är reverser av ett tecken som är extremt svårt att skilja ifrån andra liknande tecken, O är ett slarvigt skrivet E, i princip allt har ett vertikalt streck, flera av konsonanterna är i princip identiska om de inte skrivs supernoggrant på högkvalitativt material osv.

Jämför med vårt normala alfabet där du kan absolut slakta bokstäverna eller skriva dem på i princip vilket material som helst (eller till och med göra metallinlägg) och man kan fortfarande läsa vad som står.

Mitt spontana intryck är att tecken är för lika varandra. Men det var mitt spontana intryck inför frakturstil, 1700-tals skrivstil och medeltida handstil (och för all del inför de flesta script jag inte har kunskap att tolka) också. Frakturstil läste jag (när jag höll på med det) lika snabbt som vore den skriven med Times New Roman. Men faktum är att vi har en hel knippe tecken som potentiellt är väldigt lika varandra, beroende på hur de representeras. mnmnmnmnmnmnmnmn jgjgjgygjyjgjygjyjgjyjgy wvwvwvwvwvwvwvwvwvvwvwvwvw szszszszzszszszszszszsz och så vidare. Min egen skrivstil kan bara jag läsa.

Alla stavelser här har särdrag som separerar dem från varandra. I ceruleanfives fiktiva värld finns det säkert kladdare vars A:n och E:n är omöjliga att skilja från varandra, men det kommer det göra avsett script (mitt lilla e och a kan nog se ut som o:n när jag skriver snabbt).

---

Apcoolt projekt, ceruleanfive! Jag vill höra mer om språkets grammatik och ljudsystem!

 

[ceruleanfive]

Apcoolt projekt, ceruleanfive! Jag vill höra mer om språkets grammatik och ljudsystem!

Haha, du vet hur man smälter ett nördkreatörhjärta, du!

Det finns som tidigare nämnt 9 vokaler (V), varav 5 är diftonger: a/ /e/ /o/ /i/ /ai/ /ei/ /oi/ /ae/ /eo/. Man skiljer inte på vokallängd och har inga naturliga betoningar i ord. Om det uppstår dubbelvokaler bryter man med glottalt stopp.

Språket har 17 konsonanter (C) (18 med glottalt stopp, men det räknar de inte): /l/ /n/ /m/ /s/ /z/ /t/ /d/ /k/ /g/ /h/ /f/ /w/ /y/ /r/ /dw/ /gw/ /hw/. Tidigare fanns bland annat /p/ och /b/, men med tiden blev det b > p och sedan p > f. De tre sista konsoanterna är lite udda – tidigare var de exempelvis doV och duV, vilka sedan blev dwV. Och istället för att se det som ett konsonantkluster ser talarna det som egna konsonanter.

4 av konsonanterna kan användas för att avsluta en stavelse (N): /l/ /n/ /m/ /s/. Det är helt enkelt lu/mu/nu/su som har tappat sista vokalen.

Fonotaktiskt är rötterna (C)V(N).

Grammatiken är som sagt fortfarande i utvecklingsstadiet, men meningsföljden är i grunden subjekt-verb-objekt, med antal och adjektiv etc före substantiv.

Kärnan bygger på prefix och suffix, exempelvis för att ange tempus och possesivitet. Men de används även för att ändra innebörden av ord. För att nämna några gör -kae ett substantiv till ett applikativt verb, -ya gör det till en plats och -an gör det till en person/ett yrke och -el gör det till ett verktyg. Så exempelvis "rae" som betyder träd kan bli olika saker: "raekae", vilket betyder att stå stilla (som ett träd); "raeya", som betyder skog; raean", som är en skogshuggare; och "raeel" som betyder såg.

 

[ceruleanfive]

Ambitiöst och intressant! Hoppas du orkar färdigställa projektet!

Tackar! Jag håller tummarna för mig själv.

Sedan är det ju ett tillhörande regelsystem som ska göras också... Det är dock mer eller mindre färdigt, så med lite tur och mycket slit kanske det blir något färdigt, en vacker dag.

 

[ceruleanfive]

Efter att ha smält skriftspråket litegrann kom jag fram till att jag inte gillar det. Det är helt enkelt för likt hanzi och gör inte sin egen grej tillräckligt tydligt (vilket ju är syftet med världen i övrigt). Dessutom kändes det lite för hårt, jag ville ha något med lite mer flow.

Således drog jag ihop ett nytt alfabet, med lite andra och bredare influenser.

Jag har även ändrat från omvänd abugida till standardabugida – att vokalerna är tillägg på konsonanterna. Om ingen lokal är ditskriven är det "eo"-vokal som standard. Om ordet börjar på en vokal används konsonanten "-" som grund. Vokalerna hänger ovanför konsonanterna och slutkonsonanter hänger under.

Skriftspråket skrivs nu även horisontellt, vänster till höger, med sammanhängande stavelser sammanlänkade och mellanrum mellan ord.