Nördar och pretton (igen)
Ok, det finns de som menar att hobbyn till sitt väsen är en nördig företeelse, att detta bara är något att utan vidare acceptera och att varje strävan efter att försöka avnördifiera hobbyn blott är att betrakta som prettofasoner. Personligen tror jag att det ruvar en försvarsmekanism i bakgrunden på denna nördprideinställning: "Rollspel är vår hobby och ingen ska komma och göra pretentiös högkultur av något som i själva verket tillhör oss!"
Sedan finns det de, liksom undertecknad, som vägrar att se hobbyn som nördig i sig själv och som irriteras av att hobbyn i praktiken ständigt hålls kidnappad av nördpridefolket. Det är vi som strävar efter att man ska kunna vara mer stolt över sitt rollspelande än över sina nördiga egenskaper.
Men vad frågan i själva verket gäller är inte befintligheten av nördpridetjejer. Jag har ju redan tidigare idag fått krypa till korset och erkänna att de faktiskt existerar. Nej, frågan är i vilken mån som hobbyns naturliga smågrabbighet är det som har en frånstötande effekt på tjejer. För hur man än vänder och vrider på saken är ju majoriteten grabbar (inte sällan med mental ålder på 14) som ägnar sig åt rollspel, något som naturligtvis präglar inte bara språket utan även användningen av schabloner, klyschor och konventioner, åtminstone inom hobbyns mittfåra. (Visst, sedan har vi ju Gunilla Jonsson). Själv erkänner jag villigt jag själv förmodligen skulle bli grillad över öppen eld om någon militant genusteoretiker satt tänderna i mitt eget Daimonionprojekt.
Personligen är jag övertygad om att man hade kunnat dra betydligt fler folk till hobbyn (både män och kvinnor) om utövarna själva kunde få sig att tona ner sin nördighet. Ett exempel: Varför är inte idrott nördigt? Jag ställde mig frågan i samband med OS. Ingen i detta land skulle någonsin känna sig tvingad att hymla med att man håller på med exempelvis tresteg (Varför i hela friden bestämmer man sig för att bli bra på tresteg?!) Nåväl, det är inte så svårlöst. Idrott, i nästan vilken form som helst, handlar om friskvård och kroppskultur, något som passar vår kultur som handen i handsken. Så länge man svettas gör man något viktigt, även om det råkar vara tresteg man håller på med. Man får muskler, sponsorspengar och notiser i rikets tidningar. Även rollspelare svettas i massor, men på helt fel sätt. Det är inte doften av friskvård som man känner i näsborrarna efter åtta timmars spelande. Rollspelare är slöfockar som sitter och slå tärning, käkar chips och ler hjärndött åt sina nyss förvärvade xp:s. Med andra ord, Susanne Ljung har helt rätt. Men är det bara undertecknad som i egenskap av rollspelare ser ett problem med detta och som misstänker att problemet i hög grad har att göra med den förbaskade nördpridementaliteten?
Jag tycker man verkligen bör ställa sig frågan varför utövare av fånig idrott betraktas hjältar medan rollspel enbart är trash? Och vi bör också allvarligt fråga oss vad vi rollspelare kan göra för att få folk att sluta att betrakta rollspel som trash och hur vi ska få fler tjejer att hålla på med hobbyn. För det var väl det frågan egentligen från början handlade om.
Ok, det finns de som menar att hobbyn till sitt väsen är en nördig företeelse, att detta bara är något att utan vidare acceptera och att varje strävan efter att försöka avnördifiera hobbyn blott är att betrakta som prettofasoner. Personligen tror jag att det ruvar en försvarsmekanism i bakgrunden på denna nördprideinställning: "Rollspel är vår hobby och ingen ska komma och göra pretentiös högkultur av något som i själva verket tillhör oss!"
Sedan finns det de, liksom undertecknad, som vägrar att se hobbyn som nördig i sig själv och som irriteras av att hobbyn i praktiken ständigt hålls kidnappad av nördpridefolket. Det är vi som strävar efter att man ska kunna vara mer stolt över sitt rollspelande än över sina nördiga egenskaper.
Men vad frågan i själva verket gäller är inte befintligheten av nördpridetjejer. Jag har ju redan tidigare idag fått krypa till korset och erkänna att de faktiskt existerar. Nej, frågan är i vilken mån som hobbyns naturliga smågrabbighet är det som har en frånstötande effekt på tjejer. För hur man än vänder och vrider på saken är ju majoriteten grabbar (inte sällan med mental ålder på 14) som ägnar sig åt rollspel, något som naturligtvis präglar inte bara språket utan även användningen av schabloner, klyschor och konventioner, åtminstone inom hobbyns mittfåra. (Visst, sedan har vi ju Gunilla Jonsson). Själv erkänner jag villigt jag själv förmodligen skulle bli grillad över öppen eld om någon militant genusteoretiker satt tänderna i mitt eget Daimonionprojekt.
Personligen är jag övertygad om att man hade kunnat dra betydligt fler folk till hobbyn (både män och kvinnor) om utövarna själva kunde få sig att tona ner sin nördighet. Ett exempel: Varför är inte idrott nördigt? Jag ställde mig frågan i samband med OS. Ingen i detta land skulle någonsin känna sig tvingad att hymla med att man håller på med exempelvis tresteg (Varför i hela friden bestämmer man sig för att bli bra på tresteg?!) Nåväl, det är inte så svårlöst. Idrott, i nästan vilken form som helst, handlar om friskvård och kroppskultur, något som passar vår kultur som handen i handsken. Så länge man svettas gör man något viktigt, även om det råkar vara tresteg man håller på med. Man får muskler, sponsorspengar och notiser i rikets tidningar. Även rollspelare svettas i massor, men på helt fel sätt. Det är inte doften av friskvård som man känner i näsborrarna efter åtta timmars spelande. Rollspelare är slöfockar som sitter och slå tärning, käkar chips och ler hjärndött åt sina nyss förvärvade xp:s. Med andra ord, Susanne Ljung har helt rätt. Men är det bara undertecknad som i egenskap av rollspelare ser ett problem med detta och som misstänker att problemet i hög grad har att göra med den förbaskade nördpridementaliteten?
Jag tycker man verkligen bör ställa sig frågan varför utövare av fånig idrott betraktas hjältar medan rollspel enbart är trash? Och vi bör också allvarligt fråga oss vad vi rollspelare kan göra för att få folk att sluta att betrakta rollspel som trash och hur vi ska få fler tjejer att hålla på med hobbyn. För det var väl det frågan egentligen från början handlade om.
