Nekromanti Lägg upp era karaktärer

[Khal]

Kan vi inte skapa en tråd där vi delar med oss av våra karaktärer? Låt oss inspireras av varandra. Det ska inte handla om att optimera utan mer för att visa bredden av karaktärsbyggandet. Hur ser era tjuvar ut, era präster ers riddare osv. Vad har de för bakgrund, vilka historier ligger till grund för deras nuvarande position.

Själv är jag ny i spelet och inspireras lika mkt av karaktärsbyggande som av historieberättande.

 

[PjåtrimKaj]

- Nikademius av Piromeia -

Fick tillsammans med sin fru två döttrar innan han kallades ut i Det stora kriget som en av templárernas främsta krigare. Med sin moders gamla rustning och bronshammare och med Prios ljus som vägvisare var han en mörkermästares mardröm. Hans tro var stark, och han var övertygad om att Laggivarens nya visioner om vad som är rätt och fel, mörkt och ljust var det enda sanna. Skuggor hör inte hemma på en äng utan natt, och allt som är eller varit mörkt måste förstöras. Tills...

Utdrivningen i Bäckabo kom att minnas som en historisk sorg hos Den döende solens riddarskap, trots den strategiska överlägsenheten. Det rörde sig om en ockuperad och korrumperad by i Alberetors östra marker. Nikademius och hans trupp hade lyckats driva ut mörkret för gott, och var i fas med att eskortera de överlevande tillbaka mot säker mark. Det var då en ostadig bro i byns utkant rasade ihop, och en stor del av karavanen hamnade i forsen. Nikademius hade precis hunnit uppfatta vad som hänt, när han såg två stilla kroppar flyta nedströms. Den ena kunde han känna igen även i de tätaste dimmor. Sin egen befälhavare. En älskad templár och den Nikademius såg upp till mest, efter sin bortgångna moder. Den andra var svårare att känna igen. Kanske en av de svartalfsyngel som räddats, halvvägs till förstyggelse. Nikademius kastade sig i vattnet, utan att tveka.

Han räddade ett liv i den forsen. Ett magert, förstyggat och i mångas ögon värdelöst liv. Det andra fick sin skalle krossad. Varför, frågade sig många? Och hur? För att Nikademius av Piromeia gjorde ett val. Och han valde en svaralfsyngels liv, före en av Prios krigare.

Han lämnade kyrkan. Lämnade templárerna. Lämnade sin familj. Skammen låg som en solförmörkelse över hans existens. Han hade alltid varit så säker på sin tro. Säker på vad som var viktigt. Men nu var allt bakvänt. De kommande 10 åren levde Nikademius bland Ambrias bottenskrap, med bara sin rustning som säkerhet. Hans familjenamn var inte längre värt mer än dammet han sov på, och pengarna han fick med sig hemifrån tog snabbt slut. Han var en nedtrampad farbror påväg in i dårskap.

- Nikademius av Piromeia, 10 år innan Krigets slut: https://i.imgur.com/Rq3zrYz.png
- Nikademius idag: https://i.imgur.com/6azNznD.png

Idag har Nikademius kommit till insikt. Han ångrar inte längre det han gjorde. Prios var förlåtande. God. Älskande. Det sa alltid hans moders mor. Kanske var det sant? Och om Prios kunde förlåta honom, och kanske till och med stå bakom det han en gång gjorde, varför kan inte kyrkan göra samma sak? Idag har Nikademius bara ett mål: han måste bevisa för kyrkan och Den döende solens riddarskap att Prios ljus lyser väg för även honom, och återbygga familjens heder. Det är åtminstone det han intalar sig själv. Egentligen vill han nog bevisa för sig själv att han gjorde rätt, och att han inte behöver skämmas, så han kan se sina döttrar i ögonen dagen han hittar dem. Han kommer lyckas, om inte så kommer han dö medans han försöker. Hellre det, än att åldern tar honom.

 

[Khal]

Fantastisk backstory! Hur är han byggd? Vilka karaktärsdrag, vilka förmågor, nackdelar?

 

[PjåtrimKaj]

Fantastisk backstory! Hur är han byggd? Vilka karaktärsdrag, vilka förmågor, nackdelar?

Kul att du gillar det! Jag har bara spelat ett spel med honom än så länge (är spelledare i första hand) och han fick börja med 80ERF istället för 50 för att vara i fas med de andra. Det är väl också värt att nämna att vi slår fram våra Karaktärsdrag.

| Diskret: 7 | Träffsäker: 8 | Vaksam: 9 | Övertygande: 9 | Kvick: 11 | Listig: 12 | Viljestark: 13 | Stark: 14 |

Förmågor: Pansarbrottning(G), Bärsärk(N), Järnnäve(N),
Mystiska krafter: Häxhammare(N), Välsignad sköld(N),
Ritualer: Helgande rit.
Fördelar: Gifttålig, Arvegods (Förstärkt ringbrynja, medeltung rustning med Förstärkt och Smidig), Priviligerad
Nackdelar: Hederskod, Sjuklig.

Han är en helhjärtad krigare, som fortfarande har sin träning i blodet. Hammare i första hand, men svärd och sköld när det behövs. Ibland glöms disciplinen bort när tålamodet inte räcker till. Då blir han ilsken och sur och kastar sig på folk och hugger dem med en helgad stylett i magen. Inte svårare än så!

"Det enda som är värre än bittra gubbar det är bittra gubbar med vassa föremål."
- Nika av Piromeia, Nikademius mormor efter en skada på fält ca år 30 innan Krigets slut.

 

[olaberg]

Jag är ju SL så detta blir min favorit-SLP i Västragötalands 500-tal (Edda):

Snå ("Snö") den Vidfarne är hovtrollkarl hos kung Ale i Skepplanda. Namnet "Snå" fick han när han räddade kung Ales far Ivar att bli innebränd i hallen, genom att han frammanade en snöstorm inomhus som släckte den eld som en fientlig här försökt
tända i taket. Namnet "Vidfarne" fick han efter de många resorna.

Snå föddes runt år 430 i en by utmed Långed, på gränsen mellan Dal och Värmland. När Hake, kungen över Vestfold, och hans män några somrar senare efter härnad i Svitjod tog sig hem till Norge över Vänern, passerade de den by där den tvåårige Snå levde med sina föräldrar.

Fadern dräptes, modern togs med följet, och Snå
lämnades att dö i skogen.

En grupp samer ("fenner") tog sig an pojken och förde med sig honom till sitt läger i Uppländerna (fjällen mellan Norge och Sverige). Där såg nåjden i samebyn att Snå hade god kontakt med andevärlden och han tog sig an honom och lärde honom att tala med fjällens djur, och att styra snö och vind.

 

[Rangertheman]

Diskret: 6
Kvick: 10
Listig: 13
Stark: 11
Träffsäker: 14
Vaksam: 6
Viljestark: 15
Övertygande: 5

Förmågor: Häxkonster (N), Svärdshelgon (N), Helbrägdagörelse (N), Vindpil (N), Örtrankor (N)

Priviligierad (fördel), Mardrömmar (nackdel)

Vapen: Mästersmitt duellsvärd, parerdolk

Rustning: Flätat silke

Historia (på engelska): Whip was born in a small forest village in northeastern Alberetor. Almost as soon as he could walk, his father brought him with him on his forest treks. He taught Whip everything he knew about the trees, plants and animals in their surroundings. When Whip turned 9 he was allowed to go out into the woods by himself. On one of those trips, Whip suddenly heard a voice in his head and then another one. Soon his head was filled with voices whispering ancient teachings to him. At first he got scared but then he figured out how to listen to only one voice at the time. Nature itself taught him how to communicate with the trees, the forest vines, the sparkling creek that ran through the forest and also to some extent with the animals.

Then disaster struck and the dark forces began flooding Alberetor. Whip’s homeland was spared for many years. Eventually the darkness and corruption came creeping through his forest too and the family decided to leave for the Promised Land of Ambria.

The forests of Ambria speak a different dialect than the Alberetoran forests so it has taken Whip quite some time to get up to speed with his communication skills. Now he’s almost fluent in Ambrian Nature speak. The Davokar forest is a different matter though. He can communicate with nature there too but draws corruption at every attempt. The corruption thankfully dissipates after a while. To make matters worse, the corruption has started to spread to the Ambrian nature as well. Whip is very keen on finding a way to prevent the spreading of corruption and hopefully push it back to the darkest, deepest parts of Davokar.

 

[Lightshy]

Corvus "Halvhäxan" - Stigfinnare/expetionsguide

Bortbyting

Stridsdolkarna (enhandsvapen) - Näbb & Klo (Precisa, Djupverkande respektive Blodsgjutande)

Spjut - Ramarams Bane (Långt, Precist & djupverkande)

Handarmborst - Svartfjäder (Precist)

Marlitmantel - +1 Diskret vid smyga & gömma sig
Bestsarium - +1 monsterlärd
Klättringsutrustning - +1 klättra

Äkta Järnpaktsring - Bunden artefakt 1 erf
Skymmningsvatten - Bunden artefakt 1 erf
Urna med Dimmande

Diskret 15
Kvick 12
Listig 9
Stark 7
Träffsäker 5
Vaksam 14
Viljestark 12
Övertygande 6

Förmågor:

Förväxling - Viljestark - novis - 10 erf
Fint - Diskret - Gesäll - 20 erf (Tränade till gesäll med alver för 1/2 kostnaden i erf)
Lönnstöt - Diskret - gesäll - 30 erf
Monsterlärd - Listig - novis - 10 erf
Tvillingattack - Träffsäker - gesäll - 30 erf
Häxkonster - novis - 10 erf
Ritualist Bjära - novis - 10 erf
Återhämtning - novis - 10 erf
Sjätte sinne - novis - 10 erf
Akrobatik - novis - 10 erf
Rustmästare Novis 10 erf

Fördelar
Bestars tunga - 5 erf
Stigfinnare - 5 erf
Seglivad- 5 erf
Vildmarksvana - 5 erf
Snabbfotad - 5 erf
Husdjur - 5 erf (Ung Mara "Aska")

Nackdelar
Hederskod (skydda de svaga) - 5 erf
Mardrömmar - 5 erf

Hjältepoäng: 1
Rykte: 2

Korpen Nattvinge, Bjära

Diskret 11
Kvick 13
Listig 14
Stark 5
Träffsäker 5
Vaksam 15
Viljestark 13
Övertygande 5

Förmågor & monstruösa särdrag:

Vingar - novis - 10
Häxsyn - gesäll - 30
Exceptionellt karaktärsdrag:
Viljestark - novis - 10

Fördelar:

Gröna fingrar x 3
Seglivad
Snabbfotad
Minnesmästare

Husdjur - halvuxen Mara - Aska pga. djurets färg.(Corvus tog hand om en skadad och vanvårdad ung mara som sällskapet hittade i samband med Väktarens Vrede)
Skugga - Gråvit med underliggande stråk av orange och rött. Precis som askan på en svalnande glödbädd som blossar upp då och då.

Corvus "pappa" Ursus är fd. Vredesgardist från klanen Baiaga. Han tvingades till vanärat avsked efter att Corvus "mor" tog livet av sig genom att kasta sig ut för Karvostis stup då det uppdagades att Corvus var bortbyting. Ursus övergav Corvus och begav sig till Svartheden utanför Tistla fäste.
Där han idag driver ett litet gladiatoraragemang kallat "Gropen".
Ett sorgligt slut för någon som spåddes kunna bli klanens Baiagas framtida hövding.
Corvus fostrades istället av sin "morbror", den vilda hamnskiftande blodvadande manshäxan Canis.
Något som ogillades av Corvus "mormor" Bera, som är ålderkvinnan utsedd att föra klanens Baiagas talan i samtal med spårulven Arex (se häxhammaren sid 32). Bera anser ju att Corvus är den som orsakat hennes dotters död. Lägg till detta en stor misstro mot alver.
Men detta brydde inte Canis, som såg något speciellt i Corvus och lärde henne om Klanens traditioner och historia. Men också i Davokars flora, fauna & hemligheter. Corvus är i sådant samförstånd med naturen att hon kan göra sig förståd bland Davokars bestar. Dessutom invigde Canis henne i den mystiska dådkraften och hjälpte henne att skapa bjäran Nattvinge av Corvus tama korp. Själv har Corvus tränat på att använda sina stridsdolkar Näbb & Klo för att avskräcka Davokars invånare från att komma för nära.
Stora delar av klanen ser ner på halvhäxan och bortbytingen Corvus. Detta trots att hon är en av klanens bästa Stigfinnare och personifierar allt det Klanen sätter högst värde på hos sina egna.
Detta hat och misstro är det som fick Corvus att tills slut lämna Arex revir och försvinna ut i världen. Hon färdades till och med söder om Titanerna.
Men klanens traditioner rinner djupt i Corvus och innebörden av familj är viktigt.
Därför har hon bestämt sig för att återvända till Davokar och klanen för att ställa saker till rätta. Detta genom att återbörda sin alvtagne motpart till sin "far", så han kan återvända till klanen och åter ta sin rättmätiga plats. Därför söker hon kontakt med Alverna för att söka svar.
Om hon lyckas skulle Corvus bli fri från sitt fängslande familjeband och äntligen kunna följa sin egen stig...