Som jag skriver på Piruett så har jag ingen jäkla koll på Eon och Mundana - inte mer än det jag snappade upp när jag spelade första utgåvan 1996 i alla fall.
Så nu vill jag lära mig, eller kanske snarare få hjälp att hitta guldkornen bland dessa 20 år och 40 böcker av material.
Vilka är de bästa äventyren? Vad finns det för ikoniska SLP, raser och monster? Bästa stället att börja en kampanj? Vilken bok är mest välskriven? Finns det någon "klassisk kampanj"? ETC! Helt enkelt, vad tycker ni är bäst, coolast och roligast i spelvärlden? Hur spelar ni Eon?
Till att börja med välkommen tillbaka till eon =0) Skulle jag varit du hade jag börjat med det jag redan känner till om områden m.m. och bygga därifrån. Detta är nu bara gissning för att det va så min eon start såg ut. Spelad ute slutande i asharien stämmer det på dig med skulle jag ju börja där med den boken. en bra combo med den boken är ja alver bra att veta saker on sunari skogen och så vidare också vidare så hade jag bygg upp min eon kunskap
detta svarar nog ej riktigt på din fråga på din fråga men tror det kan va smart snabbt sätt att se vad som hör ihop och ej
Jag tror att den mest ikoniska spelledar personen är Verdurak, som är råds/talesman i Consaber. Det som gör Verdurak unik är att han ifråga är en Drake. Och det är inte för inte som man brukar säga att något "luktar drake" när saker och ting inte rikigt verkar vara som man först fått uppfattningen av.
Har dock själv aldrig haft med Verdurak i en kampanj, mesta dels för att jag inte haft någon kampanj som haft fokus på Consaber.
Beror lite på, men det finns ju klart en hel del guldkorn.
Om man tycker att det är lättare, så finns det utgivna romaner som utspelar sig i Mundana. Exempelvis Svärdsspelen i Hadarlon där vi får träffa en alv och en kraggbarbar i Asharien bland annat, sen finns Stormens Vandrare där man kan läsa lite om Soldarns hjälteriddare Herr Ivian (och rovriddaren som jag inte kommer ihåg vad han heter). Kan även nämna Drakväktarböckerna som utspelar sig i Colonan (tror jag, det var ett tag sedan), som också kopplas samman till det som står längst bak i Drakboken. (Har jag för mig?)
Vad gäller äventyr så brukar i vart fall jag mestadels improvisera och använda mig av äventyrsuppslag som finns i så gott som varenda modul. Sen finns det en uppdragsgeneratortabell i någon av upplagorna, då kan man både slå fram ett uppdrag och vilka spelargruppen är. Just att det är slumpmässigt kan göra saker och ting väldigt intressanta ibland!
Jag skulle föreslå
1 Geografica mundana/gamla mundanaboken. De inehåller egentligen det mesta som är relevant.
2 Sjöfarare - synnerligen välskriven.
3 Asharien och Soldarn - ojämnt skriven, med många tankebrott och stora allmänna problem, men användbar att arbeta med äventyr från.
4 Vapenmästaren - vad det låter som. Innehåller dock också flertalet helt ok yrken.
5 Barbarer och människofolk.
6 Consaber - mycket bra bok, ikonisk, inte helt vänlig att skriva äventyr ifrån.
Utöver dessa kan religionsboken vara användbar (om den fortfarande är i tryck), men som jag ser det finns inget större behov av de andra böckerna.
De bästa modulerna är inte tvunget samma moduler som utgör den bästa/mest essentiella introduktionen till spelvärlden, men här är de moduler som jag personligen skulle säga håller högst kvalitét på språk, illustrationer och idéer och på olika sätt bidragit till att signifikant definiera Eon och vad som är unikt med Eon. Skulle jag sälja någon som sedan gammalt är bekant med standard fantasy på Eon är det dessa böcker jag skulle rekommendera:
- Gamla alvboken. Skriven av den briljante Sundelin under cancer-konvalescens, en tour de force i termer av rollspelsalver.
- Tiraker - Mörkrets döttrar. Eons udda tappning på orcher är något av det mest unika och fängslande med spelvärlden.
- Thalamur. Den bästa landsmodulen; en dekadent, mörk och färgsprakande intrigsoppa med fantastiska illustrationer och miljoner spännande lösa trådar.
- Av blod komna. Det bästa äventyret till Eon (och bäst illustrerade).
Honorary mentions goes to:
- Cirefalier. Boken är kanske inte lika fullödig som Thalamur, men cirefalierna är ett av de mest färgstarka och unika människfolken i Eons värld.
- Mystik & magi. Ja, det är mycket regler, men den udda magin är en major selling point med Mundana, och fluffet, spelledarpersonerna etc är gamla Eon i sitt esse; kufiskt och fantasieggande.
- Stolta länder & gåtfulla platser. PDF-modul, ingår i Spelpaketet i crowdfundern. Se det som ett litet insider-tips; den här modulen kommer bli helt sjukt fet, basically ett ohämmat smörgåsbord av awesome som ur många olika aspekter bygger vidare på Mundana. En must-have.
Det finns ingen given plats att 'börja' spela i Mundana. Tidigt på forumet verkade majoriten av folks kampanjer vara förlagda till en region som kallas Asharina, och detta hade säkert mycket att göra med att detta var det första område som fick en landsmodul (Asharien & Soldarn), och uppmärksammades i romaner som Svärdsspel i Hadarlon, Codex-artiklar, med mera. Nu för tiden har folk dock kampanjer all over the place. För nytillkomna presumtiva spelledare vore mitt råd helt enkelt; köp en lands- eller rasmodul, vilken du vill. Med denna som utgångspunkt kommer det vara lätt att skapa spännande kampanjer med start i det landet eller hos det folkslaget! Du kan även köpa Geografica Mundana eller Atlasboxen, som är en generell introduktion till Mundanas många längder, men det är en sådan modul som kan anklagas för att vara ganska torr, och den är nog inte fullt så nödvändig som folk vill tro att den är.
De för mig kanske mest ikoniska Eon-SLPerna är dels draken Verduhrakh, som någon nämnde i ett annat inlägg ovan, dels den postume karaktären Kraden Nanórgona den Grymme, som var en nekromantiker och kejsare av det fornstora riket Edron. Han påverkade spelvärldens backståry väldigt mycket, och besegrades slutligen av en allians av drakar i ett mäktigt slag. Grottrollet Naug är en slags in-joke som förekommer i många kapitelintron, och är allmänt skön och klassisk. Men när det kommer till SLP:er etc är det kanske värt att poängtera att jag spellett samma serie av Eon-kampanjer i 14 år eller nåt, så min bild av vad som är viktigt i Mundana är väldigt fläckad av min egen erfarenhet.
Sen vet jag att jag hade fel om den Svarta enhörningen, så skit i den nu, de koolaste Eon-monstren är fortfarande pantheran och hyggelmonstret.
gorillotaur said:
Tack för utförligt svar! Gamla alvboken alltså? Jag får försöka hitta rätt på den.
En bok som nämts ovan är Barbarer och människofolk. Den tyckte jag om eftersom om flera av de folkslag som beskrivs där har man i det närmaste inte fått veta något om i andra böcker. Förutom det absolut viktigaste hur de ser ut och var de bor och sådant. men inte mycket mer. Så den boken gav i alla fall mig en mycket bättre bild av dessa folkslag
Det har egentligen bara utkommit en riktigt bra modul till Eon och det är gamla Alver-boken. Som du är inne på kan en del av dess storhet säkert bero på NÄR den kom.
Världen är klassisk sås-och-potatis-fantasy: här ligger vilda västern bredvid romarriket bredvid fenicierna bredvid riddarna bredvid träskorcherna... Kort sagt finns allt som någonsin stått i en fantasybok att hitta.
Jag skulle rekommendera att du utgår från en typ av fantasy som du gillar, placerar rollpersonerna i det land där den typen av fantasy finns och tonar ned resten.
Personliga favoriter är de skotska alverna (learam), de inavlade fenicierna (cirefalierna) och orcherna som inte är orcher men som sen ändå blev orcher i bok två (tirakerna). Kör på det!
Jag har spelat mycket Eon och har inte riktigt samma intryck som du. Nog för att det finns lapptäckestendenser, men inte i den omfattning som du tycks anse. Tirakerna är tex väldigt olika klassiska orcher anser jag. Jag kan dock vara förblindad av "mitt Eon" och därmed blanda ihop vad som är canon och inte.
@minimoni: Jag upplever att Tirakerna blev mer och mer orcher med tiden. I D&D-termer skulle jag säga att tirakerna är halvorcher. Om jag minns rätt kom spiken i kistan i Dvärgar (eller möjligtvis Tiraker) där det står att tirak heter orch/yrch på dvärgiska och att de hatar dem och allt sånt. Där någonstans urlakades också matriarkat-idén till en mer Hagbard-lik lösning eftersom tirakerna bara styrs av kvinnor när de inte krigar men annars ofta (alltid?) styrs av män vilket - givet tirakernas krigiska natur och deras "roll" som fiender - såklart slår undan benen på matriarkatet.
Sen svek mig minnet. Det ligger faktiskt ett land mellan Romarriket och Vilda västern respektive Romarriket och Fenicierna, så länderna slutar inte fullt så abrupt i varandra som jag gjorde gällande.
Asharien: En fantastisk och fungerande blandning av vilda western och ett fattigt Skandinavien, Består mestadels av en remsa hyfsat utvecklade kuststäder och en stor öken (asha slätten) i inlandet som befolkas av rövare, banditer och jordbestar. Minus för infödingarna (indianerna på slätten). Under snart 15 år spelande har jag egentligen aldrig kommit särskilt långt utanför Asharien.
Bästa folkgruppen:
Cirefalierna: En bladning av judar, greker och fenicier som har koloniserat ett par områden runt om i Mundan och idkar mycket handling. Är högutvecklade, högfärdiga, egocentriska och har koloniala ambitioner.
Bästa rasen:
Tirakerna, Eons orcher. Våldsamma och ibland primitiva men inte onda. Kulturellt diversifierade och med egna raskategorier inom grupp.
Bästa äventyret:
De fördömdas sista hopp (har ej spelat den där trion av äventyr då vi inväntar hela serien): Ett äventyr som börjar småskaligt, men efter många oväntade vändningar slutar i alldeles lagom storskalig epik.
Bästa modul:
Legender och hemligheter: Fantastiska historier och legender i ett Mundana som befolkas av en mystisk underjord, ett oplacerbart och rörligt skuggland och en tung, dyster, cyklisk eskatologi.
Sämsta landet:
Jargien (i nuvarande tappning). Ett malplacerat romarrike med en gladiatorspel, scutator och kristet förtryck om vartannat.
Sämsta folket:
Alla exotiska folkslag som ingen orkat lägga någon tankemöda på: Eons araber och afrikaner.
Sämsta rasen:
Vet ej. Kentaurer kanske inte är nån hit.
Sämsta äventyret:
Sorgernas brunn: Som för att vara ett första introduktionsäventyr ändå är ganska bra.
Sämsta modul:
Religioner. Bara en massa ripp-offs på Tellus religioner. Undantaget är samoriska läran som återfinns i Asharien.
Tre solar said:
Jag håller med om De fördömdas sista hopp. Det är nog det bästa äventyret till Eon. Å andra sidan kryllar det inte direkt av äventyr så...
Legender och hemligheter: Fantastiska historier och legender i ett Mundana som befolkas av en mystisk underjord, ett oplacerbart och rörligt skuggland och en tung, dyster, cyklisk eskatologi.
[...]
Sämsta folket:
Alla exotiska folkslag som ingen orkat lägga någon tankemöda på: Eons araber och afrikaner.
Jag vet att all is opinion i den här tråden, men vill bara säga - läs inte Legender och Hemligheter som en tidig modul. Även om man tycker sakerna i den är coola (jag själv har svårt att komma på någon modul jag tycker sämre om) tror jag att den ger mer om man läser den efter att ha läst en massa andra saker man börjat vara nyfiken på.
Har också fått för mig att nästa gång det skrivs något om Mûhad och Momolan kommer det vara av en vettig författare med faktiskt knowhow. Men - jag rekommenderar inte att läsa någonting gammalt om de rikena. Det spar blodtrycket att låta bli.
Evokee said:
Jag vet att många ogillar Legender och Hemlighet för att den bidrog till att ge Eon en mer episk aura. Själv tyckte jag att det var på hög tid att Eon lämnade grisfarmar-stadiet när Legender och Hemligheter kom. Den nuvarande köttiga och skitiga känslan - i en storslagen värld där apokalypsen kryper allt närmre - passar mig alldeles utmärkt.
Jag tror Ymir kommer göra att ett bra jobb med att styra upp västerlandet.
Ska hur som helst bli kul att efter 15 år spelande på Asharina halvön kunna komma att styra min kampanj mot Jargien och sedermera västlanden.
Den 'episka auran' var inte vad som störde mig, men vi kan ju lämna anledningarna till att jag ogillade Legender och Hemligheter därhän för den här tråden - jag nämnde det mest bara som full disclosure. Det viktigaste tyckte jag var att en sådan modul oavsett faller platt om man inte hunnit ta till sig något av världen att bli nyfiken på, inte hunnit ställa några frågor den kan besvara
Tycker Legender och Hemligheter förstörde Eon för mig lite. För mycket mystiskt trams. Det som jag gillar bäst med Eon, det smutrealististka, flög ut genom fönstret med den modulen.
Jag tror att den slags reboot som Eon IV innebär är det bästa avstampet. Om du ändå vill kika på "gamla" Eon skulle jag, som många andra, föreslå Consaber (med omnejd). Tycker inte att Eon har några bra äventyr, även om jag minns att Jarla var skitkul. Eon ska spelas i egna mastodont-kampanjer av fisktankstyp. Bra moduler, som jag minns det är, är Consaber, Tiraker, Mystik & Magi och delar av Legender & Hemligheter (eftersom metaplotten avslöjas där).
Jag tror att den slags reboot som Eon IV innebär är det bästa avstampet. Om du ändå vill kika på "gamla" Eon skulle jag, som många andra, föreslå Consaber (med omnejd). Tycker inte att Eon har några bra äventyr, även om jag minns att Jarla var skitkul. Eon ska spelas i egna mastodont-kampanjer av fisktankstyp. Bra moduler, som jag minns det är, är Consaber, Tiraker, Mystik & Magi och delar av Legender & Hemligheter (eftersom metaplotten avslöjas där).
Nu kom L&H under en tid då vi spelade massor av Eon, i en maffig kampanj full av antydningar att något stort håller på att hända - sabriska kultister, vapenskrammel från Thalamur, politiskt käbbel, oroväckande järtecken m.m så för mig blev det ganska skönt att läsa "sanningen" om Xinu och allt det där.
(Men fan, jag gillar i princip allt egentligen, haha.)
Reddokk Fheg said:
Va Misslor? sämst? skojar du? Misslorna är ju störtsköna
"Misslor är små och söta. Det är inte meningen man ska hugga huvudet av dem" (citat från svärdspel i hadarlon)
Världen är klassisk sås-och-potatis-fantasy: här ligger vilda västern bredvid romarriket bredvid fenicierna bredvid riddarna bredvid träskorcherna... Kort sagt finns allt som någonsin stått i en fantasybok att hitta.
Detta är intressant, för jag minns jättetydligt en artikeln i ... Codex? Saga? Sverox? oklart ... där konstruktörerna snackade om Eon inför släppet av 1:a versionen 1996. Eller, främst minns jag två saker ur den artikeln:
Alverna utlovades vara svinballa. "Inga skogsninjor."
Det gjordes stora poänger av att välden inte var som Ereb Altor, inte ett lapptäcke med vikingar som bodde granne med renässansfolk som bodde granne med samurajer etc. Världen skulle vara logisk och hänga samman.
Man frångick punkt nummer två ganska tidigt, eller vad?
Ymir said:
nej, personen som du citerar har helt enkelt fullkomligt fel. Mundana är inget lapptäcke och från basically ruta ett har det varit en uttalad ambition att världen inte ska vara ett lapptäcke; detta kommer bli ännu tydligare redan i grundboken i Eon IV. Men det finns massor och åter massor av exempel redan från tidigare moduler på hur kulturer i Mundana förändras över tid, påverkar varandra, hur folkslag rör på sig, hur etniciteter och religioner förekommer över nationsgränser, etc etc.
Om du läser Geografica Mundana (kanske särskilt om du inte läser vartenda ord om allt) är det lätt att få lapptäckesintrycket däremot. Att kolla på landsmodulerna är nog förmodligen bättre - eller att bara börja från Eon IV med Jargien som utgångspunkt och sedan hitta något som intresserar dig specifikt.
Lapptäcke och skogsninjor är båda helfel. Som Ymir säger är folk och kultur något som är ganska välarbetat och (i största mån) skitlogiskt. Och bra.
@Skogsninjor: Wtf? Henya då eller? Jag vill se den jäveln som kallar en Sanarialv en 'skogsninja' med straight face.
Nu var det ju ett antal år sedan jag spelade något i Mundana, men jag tycker lapptäcke är en jättebra beskrivning av spelvärlden. Det är det första ord som dyker upp i mitt huvud i alla fall. Det är en massa länder med mer eller mindre tydlig koppling till olika historiska kulturer tagna från helt olika tidsperioder (Consaber är tydligt senmedeltida/tidigmoderna England, Skottland och Wales exempelvis, medan Jargien är rätt romerskt/bysantinskt etc) och därmed också ryckta ur sitt sammanhang.
När det gäller alverna så är ju Henea klart skogsninjor. Sanarialverna är magikeralver med massa intriger, Thismalver är mäktiga och resliga krigaralver, Kiriyaalver är kortare springa-runt-i-skogen-och-sjunga-glada-visor-alver, Pyaralver känns som något slags motsvarighet till halvalver eller alver som mest är som folk. Learamalverna är något intressanta, eftersom de inte verkar följa någon tidigare existerande alvstereotyp (skotsk-japanska alver som organiserar sig i klaner och boskapsfejdar med katanor), men de övriga är typ "här är din karaktärsklass" i grunden (även om det naturligtvis går att göra annat med dem).
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.