Nekromanti Lärare vi minns

[Marcus J]

Alla har vi gått i skolan och alla har vi haft lärare. Vissa har säkert etsats sig fast i ert minne. Berätta nu om dem.

Min heter Gunnar. Jag gick i sjuan och hade honom i engelska. Det var hans sista år innan pension. Han såg ut att ha rökt sedan han gick i högstadiet och var ett vandrande varningsexempel på att rökning var farligt.
Han var en mycket duktig lärare. Jag lärde mig lika mycket av honom som jag gjorde i åttan och nian tillsammans, om inte mer. Det jag mest av allt kommer ihåg var när vi innan jul skulle sjunga chrismas carols. Han sätter på bandet och börjar sjunga med. Jag tror aldrig jag har hört någon som sjöng så falskt. Han var inte bara tondöv utan saknade också taktsinne. Det var en upplevelse.

När han hade gramatikgenomgångar så slog han alltid på tavlan med kritan när han ville understryka något. "Esset sitter på dass!" pang pang. Detta ledde till att han alltid var täkt av ett tunt lager kritdamm och att kritorna alltid var slut i det klassrummet där han höll till (eftersom de såklart bröts.)

Så nu var det er tur.

/Marcus som lyssnar på Oasis just nu.

 

[Storuggla]

Min heter Kaj Attorps. Han var (är?) historielärare och samhällsdebattör. Han var tuff som få. Han var gammal och han var språkpedant (har gett ut böcker också) men han var den enda läraren jag haft som uppmanat oss att tänka. Han började med att låta oss skriva ner hur Putte, tio år, såg ut. Han hade keps minns jag, och ryggsäck och shorts. Och randig skjorta. Och stora tårfyllda ögon. Och varje gång vi frågade "Kaj, vad berodde det och det på?" eller ställde vilken fråga som helst nästan så ställde han den tillbaka, fast som Putte.
"Putte står där, tårar i ögonen och frågar 'snälla farbror Fredrik, kan du inte berätta varför första världskriget slutade'?" kunde han fråga, "Vad säger ni?"
Då fick man tänka till, man ville ju inte göra Putte, 10, besviken.
Sen brukande han drämma kritan i svarta tavlan och en gång ställde han sig i garderoben för att visa hur en bra lärare skulle vara.

Kaj Attrops var min bästa lärare. Han var kung.


Storuggla, tuff som få

 

[Netfeed]

det här är ingen lärare jag har haft, men ändock ett bra lärar minne

eskil gry tror jag han hette och var/är lärare på it/media när jag gick på gymnasiet, han hatade alla på min linje(it/data). en dag när vi satt inne i en av datorsalarna kommer han in och frågar med en barskröst, "vem har släppt in er här?". precis då kommer läraren som släppte in oss in och svarar "det var jag". han blir rätt paff och skall försöka storma ut ur klassrummet, detta går dock inte för att han snubblar på en av papperskorgarna. för att göra det hela bättre så faller det ut en snus ur papperskorgen. han ställer sig och tittar på den och utbrister "åh, en snus". skön snubbe

hade en engelska lärare som var ond. rent utsagt ond, han var cynisk och elak och tyckte inte om någon... men han var nog fan den bästa lärare jag har haft

//Netfeed - som inte kan återberätta saker

 

[walium]

Maaaad googleskills!

Jag tycker att han ser rätt hård ut faktiskt.

 

[Storuggla]

Det är han!

Han har skrivit en deckare och en bok om Tant Grön och det gänget också. Och varit med i tv där han kritiserat skolverket och hela balunsen. Kaj Attorps är tuff.


Storuggla, Mojo Jojo bygger modellskepp

 

[Ost]

Jag minns dem allihop mycket väl, åtminstone från högstadiet och uppåt. Alla var egna på sitt sätt. Anders Hjärndöd, Näsan, Sprätt-Sven, Inge Finger, Sköldpaddan, Stoneface, Seg-Kerstin, hon som dräglade (vad hette hon?), Räkan, Björnen, Verner (hette han inte men fick heta det ändå), Ray med de lila sockarna (men det var långt ifrån det värsta med honom), Fisken, Gunnlök a.k.a. Löklaug a.k.a. Löklök, Gubbjäveln, m.fl.

Det fanns alltid något man kunde göra narr av dem för, med högre eller lägre grad av elakhet. Men när jag tänker tillbaka så var flera av dem (dock inte alla) egentligen helt vanliga, rekorderliga yrkesmän. Vad taskiga skolungdomar kan vara. Och så utbildar jag mig själv till lärare... Jag kommer nog själv att få en hel del epitet och åsikter om mig när jag kommer ut i yrkeslivet. Ska bli kul!

 

[walium]

De lärare jag minns bäst är de udda, både de som var annorlunda på ett negativt och ett positivt sätt.

Casimir Ehrenborg hette min skallige So-lärare i högstadiet. Jag minns inte om han var en särskilt bra lärare, däremot minns jag alla hans historier om förbjudna fallskärmshopp ifrån radiomaster (han visade oss bilderna), hur han liftade genom USA som ung (och förde med sig den första skateborden) och hans Pink Floyd-videos som han spelade på lektionerna. Såhär i efterhand undrar jag förstås hur mycket av allt det där som faktiskt var sant.

Anders Brandt var en lång skallig surkart som måste hamnat inom skolvärlden av misstag. Han var lärare i Fysik och matte och dessutom min klassföreståndare i högstadiet. Varken hans temperament eller höga ambitioner passade väl ihop med de flesta av hans elever. Det stod rätt snart klart att han inte upplevde lektionerna som tillräckligt stimulerande och att han inte var särskilt lämplig som klassföreståndare. Jag minns fortfarande ett kvartssamtal då morsan ställde honom mot väggen och fick honom att himla med ögonen och snurra runt på sin kontorstol. Enligt ryktet jobbar han inte längre kvar inom skolan efter att ha tappat tålamodet med en elev och skakat om denne.

Kerstin Ekman var en plirig, sarkastiskt och tuff gammal dam som var min historialärare på gymnasiet. Jag har alltid kommit bra överens med äldre kvinnliga lärare och gillade henne skarpt.

Och slutligen vill jag räcka upp ett fett långfinger till vissa träbockar på den historiska institutionen på Linköpings universitet och tacka dem för deras bristande pedagogik. Hur kan personer som aldrig gör några tavelanteckningar, använder några overhead eller delar ut några stenciler få utbilda lärare? Jisses.

 

[Rosen]

Vissa har säkert etsats sig fast i ert minne. Berätta nu om dem.

Den jag främst minns var väl inte så över sig bra - det har jag iofs haft ett antal som var - men han stod onekligen ut från mängden.

Ulf Lindoff, mattelärare på gymnasiet. Han kom alltid försent till varje lektion, och anlände alltid med en bunt datortidningar under armen. Lektionen inleddes med att han skrev upp på tavlan vilka övningar i boken vi skulle göra idag ("202, 205-209, 211, 212, 217-220"). Sedan satte han sig i katedern och började läsa sina tidningar, och fortsatte med det under resten av lektionen.
Visst, om man fick problem med något kunde man gå fram och fråga honom om det, men sammantaget har jag nog aldrig haft någon lärare som jag har hört så lite som han.

Första året jag hade honom var 1981: Idag skulle jag gärna velat ta en titt i de där datortidningarna och se vad det egentligen stod i såna på den tiden...

--
Åke

 

[Gurgeh]

Det påminner mig om den gymnastiklärare jag hade ett år på högstadiet. (Jag har tyvärr förträngt vad han hette, men han visste aldrig vad jag hette, så det är väl inte mer än rätt.) Den undervisning han genomförde var att dyka upp i början av lektionen och sedan säga: "Ni spelar innebandy på den halvan av hallen och volleyboll på den halvan." Sedan såg man honom inte mer den dagen.

Till hans försvar genomförde han faktiskt lite undervisning vid enstaka, högtidliga tillfällen, men det var inte det bestående intrycket av honom. Jag fick en 3:a i betyg. Jag misstänker att hans betygsystem var att alla som var närvarande nästan hela tiden fick trea, de som var frånvarande mycket fick en tvåa och de som han visste sysslade med idrott utanför skolan fick fyra eller femma.

Sedan har vi ju den här läraren också.

/tobias

 

[Mekanurg]

Masthuggs-deutsch

Othmar Welin var min lärare i tyska i första och andra ring vid Burgårdens gymnasium i Göteborg 1974-76. Han måste ha varit född på tidigt 1920-tal. Det var ordning och reda som gällde i hans klassrum. Man sa "magistern" till honom och inget annat. Men han var en utmärkt pedagog, schysst mot alla och dessutom rolig när han la den sidan till.

En av hans käpphästar var uttalet av den tyska vokalen "ie". I Göteborg har man ett spetsigt "i"-ljud som ofta blir till [i:j] nä det är långt. Detta var en styggelse som han benämnde "Masthuggs-deutsch" (Masthugget var dåförtiden en arbetarstadsdel i hamnkvarteren).

Han berättade också för oss om sin resor i Tyskland. Som barn på 1930-talet hade han besökt släktingar i Nürnberg i samband med någon partidag och då hade han från en balkong sett Hitler åka förbi i öppen bil på gatan. Han gjorde då en träffsäker och spydig imitation av diktatorns maner.

 

[Mattis]

Den bästa läraren jag minns har jag faktiskt just nu. Anders Björkelid som både delar många av mina intressen (rollspel bland annat!) och är grymt trevlig. Dessutom en grym pedagog.

 

[ReservoirHamster]

Det får nog bli den mytomspunne svensk/psykologi/filosofi-läraren Stefan. Det sades att han levde i en stuga i skogen, utan el och telefon. Det sades att han aldrig sov. Enligt legenderna hade han en gång intervjuats i FIB-aktuellt. Han deltog i SM i piprökning. Alla prov och arbeten man fick tillbaka stank av rök. Han sade en gång att han inte gillade ordet "sajt" eftersom det påminde för mycket om "bajs". Vidare kunde han inte stava ordentligt (svensklärare!), och hans handstil var så sned att man fick luta på huvudet om man ville skriva av det han skrivit på tavlan.

Likväl är han kanske den lärare jag gillat mest genom åren.

 

[Rising]

Den bästa läraren är Ove Strand. Han var klassföreståndare, svensk-, religions- och historialärare. Han hade nog sett "Döda Poeters Sällskap" ett par gånger för mycket, för han ville verkligen vara en sån lärare. Han hade massor med experiment och hyss för sig, och var bland annat den första (enda, egentligen) lärare jag haft som förstod vad den nya läroplanen skulle handla om: Att inte mäta inlärd kunskap, utan att mäta förmågan att applicera kunskap. Ett prov på hinduismen gick till som så att vi fick en skämtteckning från Assar-tecknaren som föreställde två myggor där den ena sade "vad var du i ditt tidigare liv?" och den andra svarade "jag jobbade på anticimex."

Massor av elever fattade ingenting.

En annan bra grej han gjorde var att när han skulle peka på bra saker som man kunde få med i en berättelse, såsom planteringar, klimax, liknelser och metaforer, så hittade han det i våra berättelser. Vi fick skriva vad vi ville, och sedan visade han oss hur bra vi själva hade varit. Det var ett bra sätt att demystifiera alla dessa tricks och knep på.

---

En konstig lärare var svensklärarinnan Funke. Hon var liten och rultig, och skelade helt enormt. Dessutom lärde hon sig aldrig någons namn, så hon bara stirrade ut över lokalen och sade "svara på det... du!" varpå halva klassen pekade sig på bröstet och undrade "jag?"

Funke's mest förvirrande grej var OH-bilder. Hon skrev ordentligt krattigt, och inte sällan hade hon lyft på papperet när hon var halvfärdig för att sedan återvända till papperet och skriva färdigt - på baksidan! Det var svårt att läsa vad hon skrev i vanliga fall, men när det plötsligt blev spegelvänt så hade man ingen chans. Många hade bara gissat och gått iväg och utfört de instruktioner som de trodde att Funke bett dem om.

På funkes dator satt förresten en post-IT-lapp ovanför diskettenheten med texten "in med silvret först".

Allting var så härligt surrealistiskt med Funke. Hon älskade mig, förstås. Bland alla torra tekniker och naturvetare så skrev jag dikter och hade mig, och fick hela tiden gå fram och läsa mina alster för resten av klassen. Inte för att det hade något med undervisningen att göra, utan för att jag var bäst.

 

[Storuggla]

"Allting var så härligt surrealistiskt med Funke. Hon älskade mig, förstås. Bland alla torra tekniker och naturvetare så skrev jag dikter och hade mig, och fick hela tiden gå fram och läsa mina alster för resten av klassen."

Du måste varit omåttligt populär i klassen


Storuggla, minns minnet

 

[Rising]

Du måste varit omåttligt populär i klassen

Jorå, de slapp ju ha en vanlig lektion när jag började spexa. Men tja, de tyckte väl samma sak om mig som man tycker om alla klassens clowner; kul i små doser, väldigt påfrestande i längden.

/Rising
minns särskilt juldikten; där julbocken tog tillbaka sin roll som julklappsutdelare efter en hård eldstrid med tomten. Den var väldigt populär. Eller så applåderade de bara åt att jullovet skulle börja och för att de skulle slippa mig i ett par veckor.

 

[Krille]

Jag vill nog plocka Jörgen på högskolan i Skövde. Jörgen lär ut matematik. Och han gör det i rasande fart, välplanerat, pedagogiskt men med otrolig hastighet.

Vi hade tre stycken dubbelwhiteboard-tavlor längst fram, sådana där som man kan skriva på en och skicka upp, så att en andra platta kom ner och man kunde skriva på den. En normal föreläsning så började han på tavla 1 platta 1, och när den var full så skickade han upp den och fortsatte på tavla 1 platta 2, och så vidare, och när han avslutade tavla 3 platta 2 så rusade han över till tavla 1, drog ner platta 1 och suddade i rasande fart och skrev vidare.

En normal föreläsning kunde lätt äta upp ett dussin dubbelskrivna ark i kollegieblocket med anteckningar, så en ganska bra lösning var att dela in sig i lag som skrev extra detaljerade anteckningar om vartannat. Annars hängde man aldrig med.

Ofta så var en föreläsning i stil med att han löste 214a på tavlan för att förklara principen, svarade på frågor, och sedan tog vi 214b, c och d hemma till imorgon. Sen gjorde han likadant med 215...

Jomen, det var fart på Jörgen, och på nåt sätt så lyckades jag plocka mina 10 poäng matematisk analys.

 

[Johan K]

Kommer fortfarande ihåg min spanskalärare inger.. Hon var nog en av de mest trevliga lärare som jag hade haft. Toghade allt som oftast stenkoll på oss, men ändå så tillät hon mycket snack, på ett vilkor då.. att det avr på spanska...
Sedan hade vi vår biologilärare som var en vadnrande skogsmulle. Helskön var han + att han hade ett skägg som slog mig med hästlängder....

 

[Wictor]

Lärarvikarien från helvetet:

Hon är en av dem som borde suttit i ett trevligt madrasserat rum i en krama-sig-själv-tröja och blivit uppassad av trevligt folk i vita rockar med roliga piller.

Jag minns inte vad hon hette för hon var bara på vår skola i typ en dag. Saker hon lyckades med under denna tid var att förklara för en klass vad som hände med ett spädbarn om man hade sex med det. Hon hävdade att det exploderade vid utlösningen. Hon mumlade konsiga saker om att hon bodde i en dator eller en datorvärld eller nåt åt det hållet, hon var visst gift med Bill Gates också. Paranoid var hon också, hon fick för sig att folk från någon underättelsetjänst var efter henne och var helt säker på att de snart skulle komma och döda henne. När skolledningen slutligen fick nys om vad som hände så skickade de dit nån lärare för att ta hand om det hela. Den galne vikarien anföll då den läraren och spottade på honom och hade sig. Jag förstår helt enkelt inte hur hon över huvud taget fick jobb på en skola.

En annan lärare jag hade i högstadiet var Bertil "Gåsen" Gustafsson. Han hade varit på skolan så länge nån kunde minnas och skulle snart förmodligen gå i pension. Han hade varit FN-soldat vilket hade satt sina spår, jag har hört talas att han brukade prata om "tiden då han skjöt negrer i Afrika", men det vet jag inte om det var sant eller inte. Han var alltid väldigt noga med att utgöra ett så svårt mål som möjligt för krypskyttar och hade sitt egna lilla sätt att öppna dörrar på för att hans siluett inte skulle synas i dörröppningen osv. Att följa efter honom när han sick-sackade från skolan till tunnelbanan var ren underhållning. Han ställde heller aldrig upp på några skolfotograferingar. I slutet av varje lektion sade han:
"Ställ upp stolarna så får ni gå sen", det var förmodligen därifrån han fick namnet Gåsen, sen att hans haka fick honom att se ut lite som en gås gjorde inte hela saken bättre. Han var i alla fall en sån lärare som förmodligen alla som gått på Vällingbyskolan minns.

Under gymnasiet så hade jag inga riktiga orginal till lärare tyvärr, vissa var bra, andra var dåliga men ingen stack ut riktigt.

 

[magoo]

Jag har haft flera minnesvärda lärare, men favoriten var i historia.

Min underbare historielärare var helt oförutsägbar, ena stunden kunde han vara auktoritär och skrämmande, nästa kunde han prata om sitt snoriga barnbarn med tårar i ögonen. Han älskade sitt ämne och berättade med stor entusiasm, hans prov skrevs kvarten innan och drogs ut på stencilapparat, de var varma, svårlästa och spritdoftande. Han hade hög nivå på sina frågor och accepterade aldrig ett "jag vet inte" som svar, då satte han sig ner på bänken och tittade vindögt och bekymrat på en och lockade fram svaret med resonemang.

Samtidigt som han dyrkade sitt ämne och tyckte att vi borde plugga inför proven uppmuntrade han oss att leva livet - gå på konserter, idrotta, festa loss. Han själv lärde sig åka slalom lagom till pensioneringen - inget var för sent att lära sig.

Jag kom försent en gång och fick höra att jag var "infantil" och han frågade om jag visste vad det betydde. "Barnsligt dum" sa jag och han frågade vart jag lärt mig det - i serietidningen Fantomen faktiskt. Det skrockade han länge åt.

Det mesta av historian har jag glömt, men aldrig den läraren som är den bäste jag någonsin har haft.

 

[Lindenius]

Skäggspö?

Helskön var han + att han hade ett skägg som slog mig med hästlängder....

Fast skägget var inte lika skönt alltså? Kan inte vara kul att få stryk av en skäggbuske alltså. Det (skägget alltså) måste ju varit stenhårt eller gjort av järn.

//erik. kunde inte låta bli.