Mesch
Veteran
Komentera gärna!
Klockan närmade sig midnatt och det lilla följet stannade upp för kvällen. Dom fick igång en eld som dom började tillaga sin mat över. Alven tittade upp från sitt kött och kom snart på fötter med bågen i handen. Resten av följet på tre, tittade på alven med nyfikna ögon. Mörkeralven reste sig så småningom också och tittade sig omkring. Hon lade handen på svärdshjalten och fortsatte se sig omkring. Snart morrade hon till och tittade in bland träden. Hon sade med hög lugn röst. ”Kom fram! Jag vet att du är där!” Dom andra i följet tittade dit mörkeralven tittade och flämtade till. En stor grotesk varelse stod vid ett träd och betraktade dem med lysande röda ögon. Mörkeralven stod relativt lugnt och betraktade varelsen. Alven och människan ställde sig bredvid mörkeralven och stirrade mot monstret som sakta började lunka mot dem. Efter varenda steg han tog, hörde man ett svagt Klomp. En bergsrese, en stor och illaluktande bergsrese. Alven och människan flämtade till och backade flera steg, mörkeralven stod helt still och betraktade den. Sakta sade mörkeralven ”Kom hit till mig min vän”. Vad nu? Varför talade mörkeralven med resen? Tankarna virvlade runt i alvens huvud och innan han visste ordet av så hade han fått en klubba i bakhuvudet. Samma sak hände människan. Hin’len och Miramite föll hämningslöst mot marken, men fångades upp av varsitt starkt troll som lade dom över sina axlar. Mörkeralven skrattade kort och knyckte på nacken så ett högt knak hördes. Hon tittade på Trollen och sade. ”Bra gjort, nu tar vi med dom till lägret, till Mäster så han kan belöna oss.” Trollen nickade men bergsresen stod lite irriterat kvar och tittade på Glithros, mörkeralven, med arga ögon. Sakta, med bullrande röst talade han. ”Du, släppa snaga!” Glithros vände sig sakta om och morrade. ”Vad sa du, Rese?” Minen i mörkeralvens ansikte blev hårt. ”Du vet vem du handskas med, och vill väl inte bli skadad, Eller?” Mörkeralven tittade mordiskt på resen som tog ett hotfullt steg mot henne. Mörkeralven drog sin alviska klinga med svart blad och silverinfattning. Parerbladet var i ren mithril likaså bladet. Kort sagt, hela svärdet var i mithril, den enda delen av svärdet som inte var i mithril var den svarta opal som var insatt i svärdsknappen. Resen backade igen och lade sitt stora huvud på sned. Glithros tog några steg mot resen som fortsatte backa allt längre och längre bort från trollen och Glithros. Snart vände sig resen om och sprang in i skogen, Glithros återvände till trollen som snällt stod och väntade på henne. Tillsammans med trollen började Glithros gå längst stigen, elden hade sedan länge slocknat och lämnad till en förkolnad hög av aska.
Klockan närmade sig midnatt och det lilla följet stannade upp för kvällen. Dom fick igång en eld som dom började tillaga sin mat över. Alven tittade upp från sitt kött och kom snart på fötter med bågen i handen. Resten av följet på tre, tittade på alven med nyfikna ögon. Mörkeralven reste sig så småningom också och tittade sig omkring. Hon lade handen på svärdshjalten och fortsatte se sig omkring. Snart morrade hon till och tittade in bland träden. Hon sade med hög lugn röst. ”Kom fram! Jag vet att du är där!” Dom andra i följet tittade dit mörkeralven tittade och flämtade till. En stor grotesk varelse stod vid ett träd och betraktade dem med lysande röda ögon. Mörkeralven stod relativt lugnt och betraktade varelsen. Alven och människan ställde sig bredvid mörkeralven och stirrade mot monstret som sakta började lunka mot dem. Efter varenda steg han tog, hörde man ett svagt Klomp. En bergsrese, en stor och illaluktande bergsrese. Alven och människan flämtade till och backade flera steg, mörkeralven stod helt still och betraktade den. Sakta sade mörkeralven ”Kom hit till mig min vän”. Vad nu? Varför talade mörkeralven med resen? Tankarna virvlade runt i alvens huvud och innan han visste ordet av så hade han fått en klubba i bakhuvudet. Samma sak hände människan. Hin’len och Miramite föll hämningslöst mot marken, men fångades upp av varsitt starkt troll som lade dom över sina axlar. Mörkeralven skrattade kort och knyckte på nacken så ett högt knak hördes. Hon tittade på Trollen och sade. ”Bra gjort, nu tar vi med dom till lägret, till Mäster så han kan belöna oss.” Trollen nickade men bergsresen stod lite irriterat kvar och tittade på Glithros, mörkeralven, med arga ögon. Sakta, med bullrande röst talade han. ”Du, släppa snaga!” Glithros vände sig sakta om och morrade. ”Vad sa du, Rese?” Minen i mörkeralvens ansikte blev hårt. ”Du vet vem du handskas med, och vill väl inte bli skadad, Eller?” Mörkeralven tittade mordiskt på resen som tog ett hotfullt steg mot henne. Mörkeralven drog sin alviska klinga med svart blad och silverinfattning. Parerbladet var i ren mithril likaså bladet. Kort sagt, hela svärdet var i mithril, den enda delen av svärdet som inte var i mithril var den svarta opal som var insatt i svärdsknappen. Resen backade igen och lade sitt stora huvud på sned. Glithros tog några steg mot resen som fortsatte backa allt längre och längre bort från trollen och Glithros. Snart vände sig resen om och sprang in i skogen, Glithros återvände till trollen som snällt stod och väntade på henne. Tillsammans med trollen började Glithros gå längst stigen, elden hade sedan länge slocknat och lämnad till en förkolnad hög av aska.
