Läsa rollsspelböcker för kul

[Gerkub]

Känns som att jag borde göra ett nytt försök att läsa Whitehack och kanske lyckas förstå den storhet som andra ser i det. Första gången gav jag upp efter några sidor eftersom allt kändes så vagt och svårt att få grepp om. Därmed inte sagt att Christian skriver dåligt, men han skriver på ett sätt som jag verkar ha svårt att ta till mig. The Black Hack tycker jag däremot är väldigt tydligt och lättspelat. Måhända är jag mer punkare än poet?

Trean är lättare att läsa och finns som pdf!

 

[Bifur]

Jag ser ingen motsättning mellan läsvärde och spelbarhet - jag läser bägge typerna med stor behållning. Det är spel som försöker med både ock som ofta inte lyckas med någotdera…

Jag tycker i och för sig det finns en viss motsättning (som jag tog upp här) men att läsvärde - för mig när jag är på det humöret - inte ska underskattas som komponent eftersom spel som är för tråkiga att läsa mycket sällan blir spelade (i alla fall om det ska ske på mitt initiativ).

 

[JohanL]

Jag tycker i och för sig det finns en viss motsättning

På brädspelssidan finns motsvarande spänning mellan lättlästa och väldefinierade regler. Ju mer naturligt språk, desto enklare att läsa, men också mindre precist. Ju mer tekniskt exakt språk, desto bökigare att läsa.

Inte för att någon normal människa läser brädspelsregler för nöjes skull…

Rollspel är udda för att det är en bruksanvisning, en reseguide och en litterär produkt samtidigt. Ingen skulle klaga på att en bruksanvisning är torr och tråkig - det bör den vara. Och redan en reseguide kan vara mer eller mindre av ett rent referensverk och en produkt avsedd att kunna läsas med behållning.

 

[Lukas]

Inte för att någon normal människa läser brädspelsregler för nöjes skull…

Fan Så jag är onomal ändå...

 

[entomophobiac]

Fan Så jag är onomal ändå...

You and me both.

 

[JohanL]

Fan Så jag är onomal ändå...

Det är inte så att jag utmålade mig själv som normal här heller.