Nu har jag precis avslutat den första svenska skräckroman som jag någonsin har läst. Den var mycket bra och kändes faktiskt svensk på ett naturligt sätt. John Ajvide Lindqvist har ett sätt att skriva och skildra samhället på som för tankarna till Stephen King. Någon annan som har läst "Låt den rätte komma in" eller "Hanteringen av odöda" (som jag inte själv har läst än men nog kommer att läsa)?
Nekromanti Låt den rätte komma in
- Thread starter walium
- Start date
Rising
Vila i frid
Mmm. Läst den, och håller på med Hanteringen av Odöda just nu. Rätt nyfiken på hans senaste bok, också, som innehåller korta noveller.
Jag gillar svenskheten som fan, och förvånades över hur angelägen detta element förmådde göra berättelsen. Ibland tyckte jag kanske att han tvångsmatade läsaren med svenskhet, men överlag så kändes det hela väldigt naturligt och självklart. Vampyrmyten tycker jag dock fungerar ganska dåligt mitt i det svenska, så jag gillade mest de delar som bara var ångestladdade och läskiga, och inte de delar där vampyrismen figurerade. (Det här med att man måste bjuda in vampyrerna tyckte jag var rätt lökigt) Slutet tyckte jag också var lite mjäfigt, men... vafan, nu kalgar jag ju bara! I själva verket hade jag svårt att lägga ifrån mig boken och jag tyckte den var jättebra. Inte minst som rollspelsinspiration, eftersom man blir assugen på att börja förlägga skräckäventyr till de svenska miljonprogrammen.
Hanteringen av Odöda har jag bara läst ett ynka knippe sidor av, jag är precis i inledningen. Den inledningen dock... den är riktigt, riktigt bra. Jag tycker till och med att den lovar mycket mer än Låt den rätte komma in. Hoppas den fortsätter lika bra.
Jag gillar svenskheten som fan, och förvånades över hur angelägen detta element förmådde göra berättelsen. Ibland tyckte jag kanske att han tvångsmatade läsaren med svenskhet, men överlag så kändes det hela väldigt naturligt och självklart. Vampyrmyten tycker jag dock fungerar ganska dåligt mitt i det svenska, så jag gillade mest de delar som bara var ångestladdade och läskiga, och inte de delar där vampyrismen figurerade. (Det här med att man måste bjuda in vampyrerna tyckte jag var rätt lökigt) Slutet tyckte jag också var lite mjäfigt, men... vafan, nu kalgar jag ju bara! I själva verket hade jag svårt att lägga ifrån mig boken och jag tyckte den var jättebra. Inte minst som rollspelsinspiration, eftersom man blir assugen på att börja förlägga skräckäventyr till de svenska miljonprogrammen.
Hanteringen av Odöda har jag bara läst ett ynka knippe sidor av, jag är precis i inledningen. Den inledningen dock... den är riktigt, riktigt bra. Jag tycker till och med att den lovar mycket mer än Låt den rätte komma in. Hoppas den fortsätter lika bra.
Dansson
Veteran
Jag håller på med Låt den... just nu. Har läst lite mer än halva och tycker den är bland det bästa jag läst. Har inhandlat Hanteringen... också och ska börja med den direkt efter.
Just vardagsproblemen och ångesten tycker jag är jädrigt mysigt berättad. Det här med mobbare och alkolister överallt. Och att det är en liten tös som egentligen är värsta rovdjuret är lite ballt.
Överlag en riktigt bra och välskriven bok med fin skräckkänsla, än så länge i varje fall.
- Dan,
Just vardagsproblemen och ångesten tycker jag är jädrigt mysigt berättad. Det här med mobbare och alkolister överallt. Och att det är en liten tös som egentligen är värsta rovdjuret är lite ballt.
Överlag en riktigt bra och välskriven bok med fin skräckkänsla, än så länge i varje fall.
- Dan,
Re: Låt den rätte komma in *mild spoiler*
De anmärkningar som jag har är väl egentligen att boken var lite väl omfångsrik och nog kunde ha vunnit på att kortas ned lite. Men det är samma åkomma som även King lider av ibland, att han håller på och maler väl länge om olika saker. Sedan tycker jag att författaren kunde varit något mer respektlös mot vampyrmyten, när han ändå omtolkar allting annat efter svenska förhållanden så känns en del av sakerna (som det här med inbjudan som du också nämner) onödiga. Dessutom så tycker jag inte att de delar av Elis bakgrundshistoria som förekom tillförde något egentligen. De gjorde henne inte mer begriplig eller mänsklig utan kändes bara lösryckta.
Men på det hela taget är det ändå en mycket bra bok, och jag beundrar någon som vågar skriva sådana här böcker på svenska istället för att spotta ur sig ännu en beige pusseldeckare. Författaren har helt klart talang.
De anmärkningar som jag har är väl egentligen att boken var lite väl omfångsrik och nog kunde ha vunnit på att kortas ned lite. Men det är samma åkomma som även King lider av ibland, att han håller på och maler väl länge om olika saker. Sedan tycker jag att författaren kunde varit något mer respektlös mot vampyrmyten, när han ändå omtolkar allting annat efter svenska förhållanden så känns en del av sakerna (som det här med inbjudan som du också nämner) onödiga. Dessutom så tycker jag inte att de delar av Elis bakgrundshistoria som förekom tillförde något egentligen. De gjorde henne inte mer begriplig eller mänsklig utan kändes bara lösryckta.
Men på det hela taget är det ändå en mycket bra bok, och jag beundrar någon som vågar skriva sådana här böcker på svenska istället för att spotta ur sig ännu en beige pusseldeckare. Författaren har helt klart talang.
Man Mountainman
Storsvagåret
Yep. Jag gillade den. "Hanteringen", däremot, var rätt trist; den övergav jag snabbt. Don't take my word for it, though; jag är ökänd för min förmåga att inte uppskatta skönlitteratur.