DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
Ödets nyck...
De var två... de var tämligen små. De hade varit enkelt byte där de vandrade in i vårt träsk om det inte var för de förbaskade bärplockarna!
Mina spejare förföljde dem när de fördes bort. Medan de vårdades tog vi för oss i förråden. När de sedan färdades vidare var fortfarande där, två steg bakom, iaktagande... men nu var de inte ensamma, nej inte ensamma... vi väntade på tillfälle att slå till och vi en kort stund hade vi ett ypperligt tillfälle! Men då dök de upp... de groteska varelserna.
Striden var kort och mycket underlig... en av varelserna dödades de andra flydde. Rakt i vår famn! Vi översvämmade dem med tusentals vassa tänder och klor. Smaken var bitter, men köttet mättade. Hade det inte varit för deras anfall mot vandrarna hade vi ätit fagrare den gången...
Vi gav upp vår jakt på mannen och hans kvinna - han verkade inte värd besväret. Ganska lite kött på benen när allt kommer omkring och för stora möjligheter att skapa obehag..... Nej, denna gång kom de levande ur vad de kallar Gryningsträsk. En ödets nyck kan tänkas... ett anfall räddade dem från ett annat. Men nog om dessa små meningslösa händelser! Vi ser till den stora bilden. Snart är tiden kommen. Vi skall välla in i Hjolpatrund och skapa misär!
De var två... de var tämligen små. De hade varit enkelt byte där de vandrade in i vårt träsk om det inte var för de förbaskade bärplockarna!
Mina spejare förföljde dem när de fördes bort. Medan de vårdades tog vi för oss i förråden. När de sedan färdades vidare var fortfarande där, två steg bakom, iaktagande... men nu var de inte ensamma, nej inte ensamma... vi väntade på tillfälle att slå till och vi en kort stund hade vi ett ypperligt tillfälle! Men då dök de upp... de groteska varelserna.
Striden var kort och mycket underlig... en av varelserna dödades de andra flydde. Rakt i vår famn! Vi översvämmade dem med tusentals vassa tänder och klor. Smaken var bitter, men köttet mättade. Hade det inte varit för deras anfall mot vandrarna hade vi ätit fagrare den gången...
Vi gav upp vår jakt på mannen och hans kvinna - han verkade inte värd besväret. Ganska lite kött på benen när allt kommer omkring och för stora möjligheter att skapa obehag..... Nej, denna gång kom de levande ur vad de kallar Gryningsträsk. En ödets nyck kan tänkas... ett anfall räddade dem från ett annat. Men nog om dessa små meningslösa händelser! Vi ser till den stora bilden. Snart är tiden kommen. Vi skall välla in i Hjolpatrund och skapa misär!