Nekromanti Låter det så här hos er?

[Niklas73]

Är jag hemskt elak om jag säger att det här är ett rollspelsmöte jag inte skulle velat vara med i? Däremot har jag varit med i många sånna. "Har ni kött"? Spelledaren säger "Vad gör ni"? 111 gånger och låter nästan lite trött och irriterad som man kan bli då nån säger "jag har en hammare" då frågan är "har ni en spade för att gräva ner XX med"? Och så vidare.

Hur låter era spelmöten? Liknar det dessa? Långt ifrån? Hur gör ni för att fånga just er stämning (förutom att följa reglerna för hur man ska spela spelet) och vad är den?



https://www.youtube.com/watch?v=igM2VraqI0o

 

[Rymdhamster]

Alltså, rätt flamsigt och låter rätt "däst", men så främmande eller illa kändes det inte. Det känns lite som ett typiskt spelmöte efter en matpaus där folk smält i sig allt för mycket mat. Spelarna är lite trötta och håglösa och tramsar mest, spelledaren vill komma vidare i äventyret till en sekvens med lite fart i för att få igång spelarna men allt stannas hela tiden upp med nonsensprat och för att ingen av spelarna vill ta något initiativ.

Jag har varit där så många gånger, och det är förvisso inte idealiskt, men alternativet i alla fall för mig skulle typ vara att gå in och säga åt folk vad de får och inte får äta =)

Idag skulle jag dock lösa det genom att börja snabbspola lite för att komma till de intressanta bitarna, eller bara slänga in ett improviserat, men inte så farligt överfall bara för att få igång adrenalinet. Jag skulle ta action till spelarna istället för att försöka ta spelarna till action.

då nån säger "jag har en hammare" då frågan är "har ni en spade för att gräva ner XX med"?

Jag är så jäkla trött på sånt där men det återkommer ständigt. "Är det någon som har en skruvmejsel?" bemöts med "jag har en rymddräkt, en hund och en zepelinare".

Om det bara hade följts upp med en härligt galen plan på hur de tre föremålen ska väga upp avsaknaden av en skruvmejsel hade jag varit lycklig. Men det gör det nästan aldrig...

 

[anth]

Idag skulle jag dock lösa det genom att börja snabbspola lite för att komma till de intressanta bitarna, eller bara slänga in ett improviserat, men inte så farligt överfall bara för att få igång adrenalinet. Jag skulle ta action till spelarna istället för att försöka ta spelarna till action.

+1.
Om spelarna inte är aktiva snabbspolar man tills det händer något, eller släpper en bomb som tvingar spelarna att agera.

 

[Purgatid]

Är jag hemskt elak om jag säger att det här är ett rollspelsmöte jag inte skulle velat vara med i?

Nej.

Spelledaren säger "Vad gör ni"? 111 gånger och låter nästan lite trött och irriterad som man kan bli då nån säger "jag har en hammare" då frågan är "har ni en spade för att gräva ner XX med"?

Det var vanligare när jag var yngre. Alla spelare jag har nu är överens om att det är ett team effort att skapa ett äventyr. Om SL inte ser till att historien drivs framåt, så gör spelarna det, och tvärt om.

Hur låter era spelmöten?

Annorlunda. Osäker på vad för svar du vill ha här.

Liknar det dessa?

Mycket sällan, men det händer. Mina spelare är betydligt bättre på att basha sina egna prestationer än vad jag är. Tycker de gör ett fantastiskt jobb nästan jämt, men själva tycker de att de metagamear och spelar inte sina karaktärer rätt och influeras för mycket av samtiden osv. Ibland gör de såklart dessa saker, men de är oftare missnöjda med sina prestationer än vad jag är, å andra sidan, omvänt är jag betydligt mer missnöjd med mina egna prestationer än de är.

Långt ifrån?

Nästan alltid. Vi är dock inte super... Vad skall man säga... Uttrycksfulla. Vi är en hög med introverter och pseudointellektuella. Även när det är känslosamt, så är beskrivningarna av handlingar inte målande, utan exakta. Hör till vår spelstil, men inuti våra huvuden är det ganska dramatiskt, enligt spelares och min egen utsago.

Hur gör ni för att fånga just er stämning (förutom att följa reglerna för hur man ska spela spelet) och vad är den?

Det beror lite på vilken stämning, som jag beskrev ovan arbetar vi ju alla åt samma mål. Det händer såklart att någon börjar skämta när det är allvar i spelet, men det var mest i början innan vi lärde känna varann. Vi är alla medvetna om att inställningar smittar av sig. Om man spelar sin karaktär skrämd och inte själv larvar sig, så smittar sig den sinnesstämningen av sig på andra spelare, och till slut är det enhetlig skräck.

 

[Recca]

Jag blir sjukt sugen på att spela in när vår grupp kör rollspel.

 

[Fienden]

+1.
Om spelarna inte är aktiva snabbspolar man tills det händer något, eller släpper en bomb som tvingar spelarna att agera.

Helt klart det här.
När folk börjar flumma runt mitt bord brukar jag sitta tyst och vänta. Ibland sneglar någon på mig frågande som om 'hör du ska vi inte spela rollspel', men jag säger ingenting förrän folk antingen greppar tag i situationen själva och börjar spela igen, eller tills det går för lång tid. Då antingen snabbspolar jag (om jag är snäll), eller så droppar jag något fett otrevligt på spelarna (om jag är trött på fasonerna). Efter ett tag lär sig folk att det är lugnt med skitsnack, bara det slutar i tid.

 

[Zorbeltuss]

Händer inte ofta, men det finns lite olika lösningar, som de andra påpekar kan man göra situationen mer hotfull (men det funkar inte alltid tematiskt), man kan dra fram tiden men det är definitivt inget att överanvända, om folk kommer med dåliga förslag kan man helt enkelt ogiltigförklara efterföljande bra förslag om tillräckligt med tid förflyter med flumm exempelvis:"Eftersom du inte sa att du hade en spade för en halvtimma sedan när ni började flumma, så har du inte med den nu, den är glömd på världshuset" men effektivast tycker jag det är att inte försöka avbryta och ta tiden för att sedan när oacceptabel tid har gått slå ihop boken och fråga om någon annan vill hänga med och se på film/bio eller annan aktivitet.

/Luna Lovegood

 

[Genesis]

Jag tror att aggressiv sceninramning kan vara en del av lösningen. De flesta spel jag spelar är ju spelledarlösa eller är sådana där spelarna hjälps åt att sätta scener. Att ha ett tydligt scenspråk gör under för att få saker att flyta på och fokusera på det man tycker är viktigt. Då säger man bara "Vi klipper där". Nästa person (eller du igen om ni spelar med centraliserad scensättning) får sedan bestämma sig för vilken tid och plats som är tillräckligt intressant för att spela ut.

 

[Niklas73]

Jag gjorde ett inlägg om det, att alla som kunde kunde spela in lite av sina rollspelssejourer vilket skulle vara bra för de som ville höra lite hur olika spel går till. Så go ahead!

 

[Niklas73]

Jag gjorde en mindre revidering av mina regler för att komma åt det här. SC har verktyg för spelarinflytande - jag förstärkte dem något. Jag är ju traddigt skolad och med det följer att man själv kan få för stor makt och spelarna "bara hänger med". Genom att ge spelarna makt att styra spelet så ökar (förmodligen) att inspelade situation inte uppstår (nu verkar de iofs övertrötta och kl kanske är 2 på natten). Jag har löst det genom att låta spelarna få bygga egna relationskartor och använda dem i spelet (utan större spelmekaniskt styre). De får också forma scenerna om spelledaren delar ut bestämmanderätten och de kan spelmekaniskt styra en scens utgång.

Jag vet att det senare har fått bra respons. Tillsammns kanske dessa mekanismer kan minska risken till ovanstående scenario.Jag kommer få sätta det på ett hårt prov i sommar tillsamamns med ettgäng rollspelsälskande tioåringar. Bättre test kan ett spel inte få iaf inte när det kommer till sånt här.

 

[Lupus Maximus]

Det där verkar till hälften komma från deras spelstil som verkar vara mer "tell instead of show". Den andra halvan från att de verkar tycka att det är jäkligt pinsamt att vara framför kameran.

Inte min favoritspelstil, men en som jag eventuellt står ut med om annat uppväger det. Kasta ut kameran (eller åtminstone ge dem en chans att vänja sig vid den) och både tempo och fokus lär öka ett antal snäpp.