Ingen. Någonsin.Vem besitter en sådan kompetens att denne är värd så otroligt mycket liksom?
Akta dig, snart blir vi kallade "kommunister" eller nåt lika fult =)Ja, och jag (och antagligen krank också) tycker att man borde ge betalt efter hur jobbigt eller viktigt det är, inte på helt för samhället ointressanta grunder.
Min grundprincip är att ingen i Sverige behöver högre lön än statsministern, eftersom ingen har ett mer ansvarsfullt jobb....för att inte tala om hur mycket Postens VD tjänade. Typ dubbla min årslön. I månaden. Vem besitter en sådan kompetens att denne är värd så otroligt mycket liksom?
Mja, om man i kollar på vem som i praktiken fattar de beslut som påverkar flest människor i högst grad, så vill jag mena att statsministern å sin sida (helt i sin ordning) har ganska begränsad makt i och med att det mesta går via regering och riksdag, och att å andra sidan en Bonniers-chef i princip bestämmer vad hela svenska folket ska få för typ av information i skrift. Det nästan-monopol i mediabranschen gör liksom att den som styr media, i praktiken har mer makt än nån sketen statsminister. Den senare kan bli avsatt, och svarar dessutom inför ett gäng egna partikamrater och samarbetsapartners.Min grundprincip är att ingen i Sverige behöver högre lön än statsministern, eftersom ingen har ett mer ansvarsfullt jobb.
Öuhm... jag hade lovat mig själv att inte slänga sig in i den här grejen, men... hur bestämmer man hur jobbigt eller viktigt ett jobb är? Vem bestämmer det?Ja, och jag (och antagligen krank också) tycker att man borde ge betalt efter hur jobbigt eller viktigt det är, inte på helt för samhället ointressanta grunder.
Det är å andra sidan hela den offentliga världen också (ska jag behöva gnälla på KSS datortomografiinköp igen?), så vi kan väl enas om att hela jävla världen är fullständigt sjuk.Hela företagsvärlden är för mig fullständigt sjuk i sig.
Vill minnas att när jag sommarjobbade som brevbärare för en massa år sedan, så fanns den diskussionen. Postchefen fick då en bonus på ca 30 000 i mpnaden om posten gick bra. Han avgjorde om posten gick bra......för att inte tala om hur mycket Postens VD tjänade. Typ dubbla min årslön. I månaden. Vem besitter en sådan kompetens att denne är värd så otroligt mycket liksom?
OK, låt mig omformulera mig. Det finns ingen som har ett formellt större ansvar.Mja, om man i kollar på vem som i praktiken fattar de beslut som påverkar flest människor i högst grad, så vill jag mena att statsministern å sin sida (helt i sin ordning) har ganska begränsad makt i och med att det mesta går via regering och riksdag, och att å andra sidan en Bonniers-chef i princip bestämmer vad hela svenska folket ska få för typ av information i skrift. Det nästan-monopol i mediabranschen gör liksom att den som styr media, i praktiken har mer makt än nån sketen statsminister. Den senare kan bli avsatt, och svarar dessutom inför ett gäng egna partikamrater och samarbetsapartners.
Själv är jag hemskt skeptisk till att ge arbetsgivare den makten.Öuhm... jag hade lovat mig själv att inte slänga sig in i den här grejen, men... hur bestämmer man hur jobbigt eller viktigt ett jobb är? Vem bestämmer det?
Och åtminstone vad gäller viktighet så kan jag faktiskt bara komma på en enda instans som kan bestämma det, och det är arbetsgivaren. Det vill säga företagets ägare genom företagets styrelse i fallet med sjuka VD-löner.
Betyder det att den inte kan förbättras?så vi kan väl enas om att hela jävla världen är fullständigt sjuk.
Det är väl ändå arbetsgivarens pengar som blir den anställdes lön?Själv är jag hemskt skeptisk till att ge arbetsgivare den makten. [snippeti] Beslut och makt lägger jag överhuvudtaget hemskt ogärna i icke demokratiska händer.
Består inte marknaden av folket?ska man låta marknaden eller folket styra?
I grunden är det i och för sig statens pengar som företag etc "lånar"...Det är väl ändå arbetsgivarens pengar som blir den anställdes lön?
...fast det har de ju. De resurser företag använder etc påverkar alla, eftersom det är resurser som egentligen tillhör alla (=samhället) som används.Jag delar ogärna ifrån mig beslutsrätt och makt till folk som inte har med saken att göra.
Jag vill ju å andra sidan mena, som sagt, att pengar ytterst ägs av staten/samhället. Jag talar egentligen ogärna om pengar, eftersom jag ser det som ett egentligen ganska ineffektivt sätt att tänka kring det som det egentligen handlar om: resurser. Resurser bör självklart delas lika i befolkningen - det är det jag menar med medborgarlön. ALla får ta del av kakan i ungefär lika stor del - ingen vinner resursmässiga föärdelar på att ha vassare armbågar. Den som enbart är innovatör för att tjäna pengar kommer fortfarande att kunna skapa, men får finna sig i att göra det för att man gillar att skapa, inte för att tjäna pengar.Så den rätten att spendera sina pengar på det sätt man vill kan jag faktiskt överlåta åt den som äger pengarna.
Tja, för vissa är det ju alltid svårt att begripa att andra faktiskt tycker och tänker annorlunda än en själv. Det gäller ofta extra för de som förfäktar ideologier baserade på egoism.För krasst sett handlar det ju om att massor med folk gärna vill tjäna mer pengar, och jag tror detta gäller för de flesta oavsett vilken ideologi de för tillfället förfäktar.