And so there was a chase...
Min värld uppfylldes under de kommande minuterna av skumpandet i feliaths ficcka, av ljuden av springandet i trappor, ropen, svordommarna, samt den åksjuka och omskakning som resan innebar. Jag blev påminnd om varför jag hade för vana att färdas på de lite mindre djuren. Men jag visste även att min omtumling hade andra rötter än bara den obekväma färden. när jag låd dår i Feliaths ficka, tillsammans med den lustiga kikaren, en skjortknapp och någon liten lapp som säkerligen var en tvättnota eller något, så mindes jag vad jag hade drömt när jag sov. Jag hade drömmt om hur jag stod på en äng i grönskan. En av de gamla ängarna, hade det varit, och jag förstod att det här var ett mycket gammalt minne av något slag. Jag hade drömt om hur jag tittat upp emot den nedgående gubben sol, vinkat glatt till honom, och sett något som inte var som det skulle vid horisonten. En ung ek stod där. Det var förbryllande, ty jag kunde bestämt minnas att jag inte sagt åt det föret att gro. Jag vandrade till eken. Jag kände inte ens honom, slog det mig. Ingenting av mig fanns i den här eken, men istället fanns där... någon... annan. Jag kunde inte känna ekens själ. Jag kunde inte ens avgöra om den verkligen hade en... det var bara... tomt! Jag minns att det förbryllade mig något otroligt. Fanns det andra än jag?
Jag hade aldrig fått något svar.
När jag vaknat hade jag undrat varför det minnet hade återupplivats i mitt inre, men nu förstod jag.
När jag tittat igenom den lustiga kikaren hade mina små ögon sett två röda rockar. Två män. Men, i mitt hjärta hade jag bara sett en själ. Det var därför jag inte hade kännt av den andra personen när han överföll Rising. Han hade aldrig varit en del av mig!
Vi fick inte förlora Rising. Jag visste att ödet endast hade givit mig en roll i händelserna som skulle avgöra sagans slut, inte mer. Vi hade inte kunnat åstadkomma mer än att garantera en roll till var och en av våra själar, ovetandes hur liten eller stor den var i händelseförloppet. Min roll fick inte vara fullspelad! Inte ännu! Jag var den enda av själarna i sammaslutningen som ännu inte reinkarnerats, jag var den enda som fortarande hade minnena, även om de var väl dolda i litt nilla huvud, som ovårdade lejongap i en stadspark.
Jag kravlade mig upp, och försökte hålla mig med huvudet hutanför fickan. Feliath verkade nästan ha glömt att han hade passagerare, tänkte jag samtidigt som jag konstaterade att vi sprang i spiraltrappor. Att dömma av mina kamraters tunga anding och vad jag hann se ut genom fönstren så var vi redan en bra bit upp. Jag kanske skulle behöva använda mitt paraply igen, tänkte jag, och roades lita av tanken. Jag tog upp kikaren, och tittade i den efter Rising och den andre.
Där var de. De far långt ovanför oss och röde sig bortåt i hög hastighet. Vi, eller, tja, mina kamrater, sprang för allt var de var värda, och jag gjorde mitt bästa för att heja på dem och sporra dem litegranna. De verkade inte höra mig.
Vi brakade ut genom ett fönster, och befann oss på taket. Vi såg hur luftskeppet redan var i luften, och höll på att sväva ut över kanten, med slavrigt lossknutna förtöningar som släpade på taket efter sig.
Fortare än det går för en hasselnöt att falla från sin gren hade feliath tagit ett hårt grepp om kragen på Dnalor, vår färdkammrat, och med en snabbhet vighet av ett slag som jag aldrig trott honom kapabel till kastade han sig emot kanten. Han kom fram till den samtidigt som det sista repet lämnade avsatsen, och tog ett vigt hopp rätt ut i tomma intet, med Dnalor släpandes i ena handen, paralyet hängandes runt handdleden och med andra handen uttsäckt emot det snabbt avlägsnande repet.
Jag tror inte ens de märkte det. Jag föll hjälplös ur feliaths ficka, och singlade ner ned emot staden igen.
OOC: Jag åker till Västervik i en vecka, så ni får ta och rollspela min karaktär så väl ni kan. Jag har skickat ett PM till Feliath lite om hur det ska gå till, med lite anvinsingar om hur mitt nästa uppdykaande i ståryn torde vara. Hör av er till honom om ni undrar något om min karaktär, eller behöver någon liten kurosabodbit, för jag har bifogat några sådana. Vidare skulle jag bli jätteglad om ni kunde spela lite på min dröm i den här tråden... Jag tycker den har schysst metaplotfaktor.
