Jag tycker egentligen att kartritande är okej, men om du verkligen vill låta spelarna få hitta vägen ut av egen kraft så tycker jag det handlar om tre saker:
#1: Labyrinten måste vara "riktig". Du måste ha den uppritad på ett papper så att du vet hur den ser ut. Magiska labyrinter (som i filmen "labyrinten" (-what power? -power of the voodoo. -What voodoo?) och äventyret "vildhjärta") är speciella och snarare att betrakta som tankegåtor än labyrinter i ordets rätta bemärkelse.
#2: Du måste beskriva hur långa korridorerna är som man går i. Om man bara säger "ni går en bit och kommer till en fyrvägskorsning, vilken väg tar ni? Vänster? Okej, ni går en bit och kommer till en T-korsning. Vänster eller höger?" så tappar spelarna rumskänslan och allt blir bara ett enda virrvarr. Det är lätt hänt att de bara irrar runt, runt hur länge som helst, fast de tror att de har gått en jättelång väg in i labyrinten.
#3: Låt dem komma ihåg platser. Låt en korridor vara fuktig med vattenpölar på golvet, låt vissa gångar ha speciella valvöppningar, låt ett rum ha statyer ståendes i hörnen osv. På så vis kan du säga till spelarna "ni är tillbaka i mörkröda salen" vilket gör att de kan börja lokalisera sig och bilda sig en rumsuppfattning.
Förresten: Bygg labyrinten i tre dimensioner, annars kan man nämligen enkelt komma ut genom att alltid välja vänster (eller, för all del; höger) vid varenda korsning, eller fortsätta rakt fram där det inte går. (Det lärde jag mig av en skärmsläckare) När labyrinten sträcker sig över flera våningar så kan man däremot sätta p för det tricket.
/Riz