Nekromanti Labyrinth Lord - Barrowmaze

[Vitulv]

Nu har jag äntligen fått prova på OSR, som jag varit nyfiken på länge. Det blev äventyret Barrowmaze till Labyrinth Lord och Storuggla var spelleda.. *host* labyrintherre.

Spelare:
Jag spelade den usle magikern Zuddiger, med tre hit points och en trollformel. Zuddiger hade även med sig sin vakthund "Hund".
Chrull spelade prästen Pater.
Arfert spelade dvärgen Oldaric (som var precis så där schablondvärgisk som alla pretton avskyr).
Vår vän Kribba spelade tjuven Melkir.

Vi hyrde in en fackelbärare - Rutolf. Om vi var mediokra (och det var vi) så var Rutolf om möjligt ännu mer medioker. Inte för att det gjorde något, hade det varit ett Star Trekavsnitt hade Rutolf haft en röd tröja på sig.

Så reste vi från byn Helix (alla byar i D&D har namn som börjar på H, enligt Storuggla) till gravkumlen på heden. Det hände inget på vägen.

Det fanns massor av gravkummel, vi gick in i det första där vi med hjälp av ett rep kunde fira oss ned i underjorden.

När Oldaric, Melkir och Rutolf gick in i ett rum föll det ned en stor sten och blockerade vägen för oss andra, samtidigt öppnades en dörr och det kom in ett gäng skelett i rummet. Oldaric kämpade tappert, men bet i gräset i äventyrets första strid. Arfert fick plocka fram ett nytt rollformulär.

Vi fortsatte att utforska gravkumlet. Vi utforskade inte så bra, så Rutolf trillade ned i en fallucka och blev spetsad på pålar. Vem skulle nu bära vår fackla? Hur som haver bestämde vi oss för att säga till hans familj att han dog redan under dag ett, så att vi kunde nöja oss att ge dem en dagslön.

Bakom en dörr hörde vi mumlande röster, så vi sprang in och slog ihjäl några mongrelmän - läskiga mutanter med krabbklor och fula anleten. Mongrelmännen hade två fångar, halvlängdsmannen Bembo (Arferts nya karaktär) och fackelbäraren Gilgash (som dog under striden med mongrelmännen, mer etablerad än så hann inte den spelledarkaraktären bli). Hälften av mongrelmännen flydde, så vi sprang efter och högg ned dem bakifrån.

I en stor krypta blev vi attackerade av horder av zombier och skelett. Bättre fly än illa fäkta, tänkte vi, och sprang tillbaka till korridoren med falluckan där vi kunde kanalisera de odöda horderna. Det gick riktigt bra, sånär som på att Pater bet i gräset. Chrull fick med andra ord göra en ny rollperson.

Vi reste tillbaka till Helix och hyrde två nya fackelbärare - Balgar och Maldar. Vi träffade också en ny "hjälte", den fete krigaren Ramyr (Chrulls nya) som slog följe med oss till gravkumlet.

Vi slogs med odödingar så det stod härliga till, och hittade fina skatter (jag fick tag på ett par bracers of defence AC6 - sweet). Vi rev ned en igenmurad dörr, men det skulle vi inte gjort för där fanns det fyra Shadows. Zuddiger (jag) visste precis hur farliga de var, och lade benen på ryggen med både karta och ljuskälla - varje man för sig själv! Ramyr (Chrull) stod illa till, och insåg att Shadowsarna nog skull hinna ikapp honom där han irrade fram i mörkret, så han knivhögg helt sonika Balgar i benet innan han också flydde striden. Man behöver inte springa snabbast, bara snabbare än den långsammaste i sällskapet!

Zuddiger hann inte få med sig Hund upp ur kryptan (hundar är skitdåliga att klättra på rep) så den lille krabaten blev dessvärre mat åt skuggorna.

Och där någonstans hade vi spelat klart för dagen. Det var skitkul! Det var nog första gången jag spelat rollspel och i smyg högljutt suttit och hoppats på att mina kamraters karaktärer ska dö. Bifoga en bild på kartan (jag var kartritare under äventyret).

 

[Storuggla]

Jag var rostig, det har gått ett bra tag sedan jag satt på den sida av skärmen och det där att beskriva var dörrar satt och väderstreck... Öster, väster, 20 eller 30 fot och sen bygger någon jävel diagonalt och... nej fy. Men jag hade kul, ni gjorde en hel del konstigheter. "Jaha, nu har de tagit sig dit så då tar de nog och fortsätter till... nähä? Eh, okej..."
Det som grämer mig mest är att jag slog fram så få vandrande monster.


Storuggla, ska bara bygga kvadratiskt själv

 

[Arfert]

Dödligt och skitkul story now!

 

[lasergreger]

Hur som haver bestämde vi oss för att säga till hans familj att han dog redan under dag ett, så att vi kunde nöja oss att ge dem en dagslön.

Underbart!!

Mycket underhållande läsning som skapade djup avundsjuka hos mig men även hopp om vidare spelrapporter.

 

[Vitulv]

Jag var rostig, det har gått ett bra tag sedan jag satt på den sida av skärmen och det där att beskriva var dörrar satt och väderstreck... Öster, väster, 20 eller 30 fot och sen bygger någon jävel diagonalt och... nej fy. Men jag hade kul, ni gjorde en hel del konstigheter. "Jaha, nu har de tagit sig dit så då tar de nog och fortsätter till... nähä? Eh, okej..."
Det som grämer mig mest är att jag slog fram så få vandrande monster.


Storuggla, ska bara bygga kvadratiskt själv

Jag tyckte inte att du verkade särskilt rostig. Du har goda chanser att bli årets näst bäste spelledare 2012.

Det var i vilket fall hur roligt som helst.

 

[chrull]

Hur som haver bestämde vi oss för att säga till hans familj att han dog redan under dag ett, så att vi kunde nöja oss att ge dem en dagslön.

Ett ekonomiskt och korrekt beslut.

Ramyr (Chrull) stod illa till, och insåg att Shadowsarna nog skull hinna ikapp honom där han irrade fram i mörkret, så han knivhögg helt sonika Balgar i benet innan han också flydde striden. Man behöver inte springa snabbast, bara snabbare än den långsammaste i sällskapet halte stackars jäveln som precis råkat skära sig på ett svärd!

Fixat

 

[Eksem]

Det är sådant här som ger hobbyn existensberättigande, well done!

 

[anth]

Det enda jag har emot den här spelrapporten är att jag själv tänkte spelleda Barrowmaze till hösten och flera av mina spelare är aktiva här på forumet och läser den här tråden.

 

[Storuggla]

"Det enda jag har emot den här spelrapporten är att jag själv tänkte spelleda Barrowmaze till hösten och flera av mina spelare är aktiva här på forumet och läser den här tråden."

Du har tur att det inte blir mer då


Storuggla, vem beställde regnet

 

[Vitulv]

Det enda jag har emot den här spelrapporten är att jag själv tänkte spelleda Barrowmaze till hösten och flera av mina spelare är aktiva här på forumet och läser den här tråden.

Haha, om du försöker ge mig skuldkänslor för att jag spoilat något så kan du glömma det Om dina spelare läser spelrapporter innan de kör ett äventyr så får de väl skylla sig själva.

 

[Vitulv]

"Det enda jag har emot den här spelrapporten är att jag själv tänkte spelleda Barrowmaze till hösten och flera av mina spelare är aktiva här på forumet och läser den här tråden."

Du har tur att det inte blir mer då


Storuggla, vem beställde regnet

Jo, det blir väl mer? Bara inte på söndagar.

 

[Arfert]

"Det enda jag har emot den här spelrapporten är att jag själv tänkte spelleda Barrowmaze till hösten och flera av mina spelare är aktiva här på forumet och läser den här tråden."

Du har tur att det inte blir mer då


Storuggla, vem beställde regnet

Jo, det blir väl mer? Bara inte på söndagar.

Vill ha meeeeeeeeer!

 

[Storuggla]

Barrowmaze, del 2.

I onsdags begav sig de tappra gravplundrarna äventyrarna ner i Barrowmaze igen, denna gång hittade de en stor och stilig och viril krigare i Helix som de övertalade att följa med dem. Dante som spelade denne stolte krigare vid namn Biff hade bevisligen inte läst på om hur det går för folk som går ner i gravvalven och följde glatt med. Framme vid gravarna såg de nio gravplundrare som höll på att gräva ut en av gravarna, men beslöt sig att låta dem vara eftersom de snabbt räknade ut att de var i underläge och ingen kunde besvärjelsen Sleep.
Istället gick de ner i gravarna samma väg som förut och hittade ett stort rum med kolonner längst med sidorna och en liten hög med murbruk och sten från taket i mitten av rummet. Efter försiktig undersökning av detta (medelst pokearm ifall det var en fälla) kastade de sig girigt över skatten, strax över 80 kopparmynt! Tyvärr visade det inte vara en fälla, utan ett lockbete för den tre meter långa skallerormen som kastade sig över dem från bakom en av kolonnerna. Ormen behövde inte ens använda sitt gift, blott dess bett dödade tjuven Melkir, krigaren Biff och en fackelbärare, innan de övriga hjältarna kunde besegra den.
Nu beslöt sig äventyrarna att snabbt som fan sticka tillbaka till byn och slicka sina sår. Väl där hittade de en alv och en cleric (som av en slump!) som efter en inbjudan följde dessa glatt med ner till gravarna. Dock vägrade byns henchmen och allehanda dagdrivare att följa med, de hade noterat att alla som följde med magikerna Zuddiger ut ur byn aldrig kom tillbaka. Zuddigers påståenden om att alla som följde med honom blev så rika att de reste iväg utan att komma tillbaka för att säga farväl till släkt och vänner föll på döva öron.

Väl tillbaka vid gravarna fann de att gravplundrarna var försvunna. Åt detta ryckte de på axlarna och begav sig ner igen och valde att följa en ny korridor. Där utkämpade de en kort strid mot en zombie, antagligen kort eftersom clericen visade sig en hejjare på att turn undead.

Efter en kort utforskning ramlade deras hund ner i en fallucka och försvann. Detta trots att de såg botten på den. Skeptiska till detta misstänkte de en illusion och firade ner lite kött i ändan av ett rep för att se om de kunde fiska upp hunden. Inget hände. Då firade de ner alven, eftersom denna kunde se i mörker. Något mystiskt var det med golvet i fällan, som man kunde färdas igenom och på andra sidan fanns ett litet rum med ett skelett och en nu mera död hund. Ivriga då de ansett sig funnit en nergång till en ny nivå av gravarna tog de sig ner och dräpte skelettet. Efter en magisk funderare kom de fram till att det inte var en illusion utan en teleport i botten av falluckan, så de kanske inte var på nivå två utan... någon annan stans. Efter en stunds funderade slog de sig ut ut rummet och började utforska denna nya del av kryptan. Innan dess vilade de dock upp sig, och under natten urinerade några mongrelmän uppifrån falluckan ner på alven.

Där hittade det ett rum med slem, en varning om att inte gå västerut (så de gick västerut), ett halv förruttnat lik (som fick alven att spendera 30 sekunder med att spy och här någonstans började de andra misstänka att rytket om att alver var så förfinade och snofsiga var falskt). Sedan hittade de ett mystiskt rum med spakar. Ivrigt dragande i spakarna resulterade i att en metalldörr gick upp och vips rusade de in i den nya delen enbart för att mötas av suspekta trähjortar, två jättespindlar som mumsade på an halväten halvlängdsman (vilket dock resulterade i att gruppens halvis fick en Stoutblad Dagger +2, vilket visade sig förvandla denna diminitive hjälte till en veritabel katananinja.
I denna korridor inträffade dock den stora tragedin, när de sparkade in en dörr dök tre vandrande monster upp - tre hemska skelett med juveler i pannan! En av dessa dödades snabbt av alvens magiska missil och de andra två avancerade mot våra hjältar. Zuddiger, som fegt gömt sig bakom en dörr så de passerade honom, tittade då fram för att falla dem i ryggen med småsten och glåpord, missade att skelettet som dödats nu reste sig upp och att juvelen i dess panna flammade till...
Så Zuddiger var helt oförberedd när det återuppståndna skelettet högg honom i ryggen och dräpte honom. Ett hugg i ryggen, passande nog för denna fege trollgubbe.

Den siste av de ursprungliga utforskarna hade alltså fallit, och nu insåg de överlevande att goda råd var dyra. De insåg dock snabbt att hemligheten var att krossa juvelerna och när detta insetts visade det sig att de kunde göra processen kort med de tre odöda.

Där slutade deras äventyr för denna gång, i en del av labyrinten som de inte vet var den är.

Jag drar mig inte för att citera chrulls tumblr (besök den bara inte på en jobbdator), där han översatt ett meningsutbyte:

Wizard(and cartographer): we can't go east, I have no more room to draw the map that way.
Me: Then we go back to the last room an go north!
Wizard: but then we will walk into my notes!

Storuggla, tror de har tre kartblad nu

 

[chrull]

Re: Barrowmaze, del 2.

Det här är den bästa krönikan.

Jag har nästan lika roligt åt den som jag hade att spela allt det här.

För er som vill ha koll så har nu alla spelare blivit av med minst en rollperson.

 

[lasergreger]

Re: Barrowmaze, del 2.

Underbar läsning! (Inte alls avundsjuk)

Väl där hittade de en alv och en cleric (som av en slump!) som efter en inbjudan följde dessa glatt med ner till gravarna.

^ Ler fortfarande åt detta, efter skrattet lagt sig.

 

[Storuggla]

Re: Barrowmaze, del 2.

Den inbjudan var så stereotypisk att jag skulle skämts att använda den när jag var nykläckt rollspelare


Storuggla, de bjöds in med gusto

 

[Botulf]

Fantastisk krönika .

Storuggla:

Dock vägrade byns henchmen och allehanda dagdrivare att följa med, de hade noterat att alla som följde med magikerna Zuddiger ut ur byn aldrig kom tillbaka. Zuddigers påståenden om att alla som följde med honom blev så rika att de reste iväg utan att komma tillbaka för att säga farväl till släkt och vänner föll på döva öron.

Här kunde jag inte hålla mig för skratt.

 

[Vitulv]

Re: Barrowmaze, del 2.

Haha, bästa krönikan!

 

[chrull]

Re: Barrowmaze, del 2.

Lite extra detaljer:
Alven (Li) behövde mutas för att sänkas ner i fallgropen.
Biff var en fighter med 1 som max.
Svjv så har Fackelbäraren Maldar nu överlevt längre än alla rollpersoner. För visst hyrdes han in precis innan vi befriade Bembo?

 

[Storuggla]

Re: Barrowmaze, del 2.

"Svjv så har Fackelbäraren Maldar nu överlevt längre än alla rollpersoner. För visst hyrdes han in precis innan vi befriade Bembo?"

Mein Gott, du har rätt!


Storuggla, learned elder torchbearer