"Är det något straff på att döda stråtrövare vilket de båda attackerade lätt kan antas vara."
Nu ska vi se vilka paragrafer ur
Jus Magna som är tillämpliga.
Till att börja med så är det till stor del de där rövarnas efterlevande som driver processen. Det är även möjligt att kronan gör det genom fogden istället, som får företräda offrens anhöriga.
"Dräper någon sabrier och ej kan svara för dådet, böte fyrtio marker i ättebot, tredje silvret till konungen. Önskar arvingen ha fejd, så döme fogde om han önskar, tredje silvret till konungen."
Det vill säga, om man inte kan ange en god orsak för dråpet, till exempel självförsvar, straffas man. Det är möjligt att fogden istället för böter dömer blodsfejd. Blodsfejd innebär helt enkelt att de dräptas familj får bränna och röva en liten stund tills dråpet anses vara hämnat.
Det finns ett par motsvarande paragrafet för utlänningar, inflyttade, Daaks präster och annat löst folk. Där nämns dock inte fejd, men jag tror inte att det är applicerbart i alla fall. Det står också lite om vad som händer om man dräper en träl eller om en kvinna dräper en man, men det är inte heller användbart.
"Gör sig någon till rövare, går i skogen och rövar; man dräper honom i självförsvar, före talan mot den döde och fogden döme honom ogill."
Det är väl mest den här paragrafen som är användbar för dina två magiker. Den säger helt enkelt att om någon blir stråtrövare och någon dräper honom i självförsvar, så faller hela målet.
Så ett ting där det här målet dryftas kommer se ut så här: skurkarnas familj kommer att hävda att rollpersonerna dräpte deras anhöriga, och kommer att kräva ättebot. Det blir upp till rollpersonerna att visa att skurkarna antingen angrep först, varvid ätteboten kan minskas, eller att skurkarna faktiskt var stråtrövare, varvid hela åtalet kastas ut från tinget.
Det här sker till stor del med vittnen. Det finns två sorters vittnen: saksvittnen som bevittnade händelsen, och karaktärsvittnen som intygar hurdana de inblandade personerna var. Målsägarna kommer att försöka få fram saksvittnen som säger "vi såg de hemska rollpersonerna dräpa den döde" och karaktärsvittnen som säger "de döda var hyvens killar, de skulle aldrig bli stråtrövare", medan svaranden (rollpersonerna) bör få fram vittnen som säger "vi såg de döda anfalla först" respektive "de döda var ena lushundar som rövade jävel".
Observera att ingen vettig människa i Consaber är villig att begå mened. Det är en dödssynd som skickar ner ens själ till helvetet. När de svär vid sin odödliga själ så är det den som sätts på spel, så det finns ytterst få i Consaber som är villiga att ljuga ens i rätten. Möjligen kan de hålla tyst om vissa delar av sanningen, men en påträngande utfrågare kan lätt pressa lite ändå.
Så vad man gör därefter är att man väger vittnena mot varandra. I och med att rollpersonerna har erkänt, så är själva skuldfrågan löst. Den enda frågan som måste få ett avgörande är huruvida skurkarna hade blivit stråtrövare. Det gör man i princip genom att bedöma hur trovärdiga alla vittnen är, och ett enkelt sätt att göra det är att titta på ätteboten på dem. Om en mans ättebot är fyrtio silver så räknas hans vittnesmål som så mycket. Kvinnors vittnesmål räknas i princip som halva det. Sedan summerar man ätteboten bland vittnena för respektive sida, och den sida som har mest värda vittnen vinner målet.
Överklagan? Glöm det. Skulle rollpersonerna fällas så är det bara att punga upp med ätteboten.
---
Varför nu ättebot och inte en mer kännbar bestraffning? Tre skäl: för det första så finns det inga fängelser. Det finns ställen där man burar in folk i väntan på dom, men ett modernt fängelse som straff för brott finns inte. De enda som man låser in är politiskt obekväma personer och galningar.
För det andra så är Consabers centrala statsmakt än så länge mest en papperskontruktion. På grund av kommunikationer så är de olika landsändarna mer eller mindre självbestämmande. Det var likadant förr när lagen stiftades fast ännu mer. Det krävdes därför en rättskonstruktion som kan upprätthållas utan en central statsmakt, och det betyder att man på något sätt måste se till att de olika ätterna i landet håller fred, även om det råkar dö någon person då och då.
Och det för oss in på det tredje skälet: familjehedern. Att ett illdåd går obestraffat tär hårt på familjens heder, men genom en ersättning till familjen för dådet så tillfredsställs den hedern. Genom en ekonomisk transaktion så "köper" sig svarandens familj mer eller mindre fri från hämndaktioner från käranden, och om inte annat så kan hämndaktionen regleras så att det inte ballar ut i inbördeskrig.
---
Men tillbaka till omständigheterna:
"Det spelar egentligen ingen roll eftersom de flydde och råkade döda en vägvakt på vägen men i alla fall. Får man ta dö på rövare hur som helst?"
Att de flydde spelar ingen roll, men det där med vägvakten... över till Jus Magna igen:
"Dräper någon en konungens tjänare eller härold eller fältmarsk, detta är nidingsverk och högmålsbrott, banemannen ställas inför konungen för högförräderi."
Sorry. Dina rollpersoner kommer förmodligen att halshuggas eller hängas inom kort, oavsett huruvida skurkarna sågs som rövare eller inte.
Jag har verkligen feltolkat här.