Lajv-förväxlingen

[God45]

DIF Bandy är ju i Allsvenskan igen nu...

Spelar de fortfarande bandy Allsvenskan? Jag trodde de hade lagt det på is.

 

[Khan]

Spelar de fortfarande bandy Allsvenskan? Jag trodde de hade lagt det på is.

 

[nano]

Jag skulle kunna tänka mig nån typ av värdshus-variant där man sitter runt ett bord i tidigmedeltida rustningar och dricker öl/mjöd, medan man slår lite tärningar, typ.


//EvilSpook

Då kunde ju rollspelandet lajvas att det diegetiskt utförs av karaktärerna i spelvärlden, istället för att de själva ska behöva äventyra. Kanske passar bäst om karaktärerna är ett gäng feta seriemytomaner med alkoholproblem, vilket också borde vara lätt att klä ut sig till för de flesta inbitna rollspelare.

 

[TobiasEkwall]

Alltså jag vet inte, nu sysslar jag ju faktiskt med båda så det gör ju inget annat m någon missförstår.

När jag var yngre antog jag att folk inte visste vad det var och att man lite överslätande sa typ "att jag gillar att spela spel" nu är jag äldre är jag mer precis och noll procent ursäktande och hänger dom inte med får dom skylla sig själva. Och jag tycker många är med, eller så frågar dom genuint och intresserat.

Sen tycker jag på riktigt att man som medelsvensson borde ha lite koll, inte så att man fattar skillnaden på trad och indi, men att man vet grunderna. Man sitter och berättarskådespelar tillsammans, ofta med tärningar, ofta i någon slags fantastik setting, DnD är det stora.

Jag menar jag vet ju ändå vad badminton, lacrosse, LoL, vindsurfinh eller agility är, jag vet inget om detaljerna men jag vet ju typ vad det är.

 

[Svarte Faraonen]

Förvirra folk ännu mer! Säg ”det är som att spela Jack Vegas-maskin, men med mantel och alvöron”.

 

[Lanina]

Om man vill kan man ju hämnas, typ om nån säger att de gillar bandy så kan man säga "aha, du gillar såndär sport. Typ hejjar på Djurgården och så då eller?" Men det verkar ju mest lite småsint =)

Det är ju ungefär så jag reagerar, utan flit, när någon pratar om att titta på sport. Om någon pratar om att sporta själva känner jag att jag ändå kan fråga om det rent fysiska trots att jag kan noll om reglerna för diverse bollsporter. För det mesta ska väl bollen in i något mål, antar jag.

Det här med att bli misstagen för lajvare är inget katastrofalt problem. Förutom då den gången jag trodde att jag hade fått en ny spelare på kroken och han backade ur när han insåg att vi inte alls har lustiga kläder på oss. Det kändes lite hårt, vi hade liksom pratat i flera veckor om det och ändå blev det ett sådant missförstånd.

Sen irriterar jag mig alltid på när folk missuppfattar mig på något återkommande sätt. T ex har det hänt många gånger att folk antar att jag är vegetarian (för att... kvinna med hennafärgat hår? Eller något?) och VARNAR mig för att maten jag tar av innehåller kött... Och jag typ, ja, jag vet? Det är inget fel med att vara vegetarian, jag tar inte illa upp. Men det blir lite tröttsamt när det händer ofta.

Samma sak med lajv-grejen, fast värre. De kan ställa nyfikna frågor, men bryr sig egentligen inte. Om jag säger "Vi sitter inomhus runt ett bord och rullar tärning för att berätta en historia", men jag får frågor om tält och skogsliv efter det så har ju personen uppenbart inte lyssnat på mig.

 

[Frederik J. Jensen]

Låter totalt som to-tre stripar Rocky och början på ett standup rant right there.

 

[Björn den gode]

Då kunde ju rollspelandet lajvas att det diegetiskt utförs av karaktärerna i spelvärlden, istället för att de själva ska behöva äventyra. Kanske passar bäst om karaktärerna är ett gäng feta seriemytomaner med alkoholproblem, vilket också borde vara lätt att klä ut sig till för de flesta inbitna rollspelare.

Har jag lajvat lajv där man lajvar lajvare som lajvar en annan roll? Ja naturligtvis, mer än en gång... Formexperimenten är nog vanligare i vissa lajvtraditioner än tom det mesta indieflummandet.

 

[Bifur]

För att göra det ännu mer förvirrat så finns ju också reenactment, där har du ett gäng som definitivt är trötta på att bli ihopblandade med lajv

Ja, det är ju verkligen något annat (inser man ju efter någon vända till Medeltidsveckan om inte förr).

 

[RasmusL]

Lajv är ju en delmängd av ”rollspel” lite som fotboll är en delmängd av ”sport”. Jag säger nästan alltid ”penna-papper-rollspel” när jag menar det och ”lajv” när jag menar det. Sen blir det ändå förklaringar av vad respektive grej är. ”Jaha, så typ sån fantasy?” -” Nej, vi spelar halv-improviserat upp ett antal nordiska pjäser placerade inom ramen för Vinterbergs dogmafilm Festen”

typ

 

[Conan]

Jag säger ”pen and paper rollspel”.

Dels för att inte någon ska tro att jag är en töntig lajvare (även om jag i hemlighet alltid drömt om ett rejält bofferlajv), men mest för att inte tro att jag är nån nakenbadande swinger.

På engelska säger jag Dungeons & Dragons, även om jag aldrig rört vid just det spelet.

 

[Lemur]

På engelska säger jag Dungeons & Dragons, även om jag aldrig rört vid just det spelet.

Jag säger alltid Dungeons & Dragons. Tänker att det är störst chans just nu att folk har hört det namnet, via stranger things förmodligen.

 

[Republiken]

. För att göra det ännu mer förvirrat så finns ju också reenactment, där har du ett gäng som definitivt är trötta på att bli ihopblandade med lajv

Vilket i sin tur gills som lajv i jänkarnas betydligt mer flummigare och breda definition på LARP som de har däröver. Där är ju gränsen mellan rollspel och lajv betydligt tunnare också

 

[Genesis]

Vilket i sin tur gills som lajv i jänkarnas betydligt mer flummigare och breda definition på LARP som de har däröver. Där är ju gränsen mellan rollspel och lajv betydligt tunnare också

Är den verkligen tunnare än här? Jag tycker vi har ganska gott om aktiviteter som är svåra att klassificera som lajv eller bordsrollspel, annat än baserat på vilken sorts människor som deltar. Ett kammarlajv spelat i ett rum under några timmar, utan rekvisita, jämfört med ett spel som Coffee together, ett tärnings- och spelledarlöst bordsrollspel där hela spelet är en enda oavbruten scen utan tidshopp, och där inga beskrivningar sker efter första scensättningen, utan deltagarna gestaltar kontinuerligt sina rollpersoner. Gränsdragningen där är väldigt suddig, och den typen av kammar-eller blackboxlajv är väl en nordisk grej, tänker jag.

 

[Republiken]

Är den verkligen tunnare än här? Jag tycker vi har ganska gott om aktiviteter som är svåra att klassificera som lajv eller bordsrollspel, annat än baserat på vilken sorts människor som deltar. Ett kammarlajv spelat i ett rum under några timmar, utan rekvisita, jämfört med ett spel som Coffee together, ett tärnings- och spelledarlöst bordsrollspel där hela spelet är en enda oavbruten scen utan tidshopp, och där inga beskrivningar sker efter första scensättningen, utan deltagarna gestaltar kontinuerligt sina rollpersoner. Gränsdragningen där är väldigt suddig, och den typen av kammar-eller blackboxlajv är väl en nordisk grej, tänker jag.

Nu har jag ju aldrig deltagit på ett amerikanskt lajv utan bara stirrat kulturkrockad på deras diskussioner kring LARP online.
Men det är alltså norm att ha karaktärsblad med skills och levels med sig när man lajvar. Man får inte använda vissa vapen om man inte har en skill level i det vapnet, man måste levla som NPC eller fattig bonddräng innan man får spela som cool karaktär. Man kan vinna lajvet etc
Man ses ofta för att lajva och krav på kläder och gear är ganska låg. Det finns regelböcker för specifika LARP som används över hela landet och det är tjocka böcker. Folk designar lajv som andra designar rollspel, fokus på regler kring strid, färdigheter, besvärjelser etc. Inte så mycket kring vad som skapar en viss känsla eller story.

Kanske inte så att det är en tunnare gräns så mycket som att deras lajvnorm är väldigt lik en stereotypisk Dungeons and Dragonsspel?

 

[RasmusL]

Nu har jag ju aldrig deltagit på ett amerikanskt lajv utan bara stirrat kulturkrockad på deras diskussioner kring LARP online.
Men det är alltså norm att ha karaktärsblad med skills och levels med sig när man lajvar. Man får inte använda vissa vapen om man inte har en skill level i det vapnet, man måste levla som NPC eller fattig bonddräng innan man får spela som cool karaktär. Man kan vinna lajvet etc
Man ses ofta för att lajva och krav på kläder och gear är ganska låg. Det finns regelböcker för specifika LARP som används över hela landet och det är tjocka böcker. Folk designar lajv som andra designar rollspel, fokus på regler kring strid, färdigheter, besvärjelser etc. Inte så mycket kring vad som skapar en viss känsla eller story.

Kanske inte så att det är en tunnare gräns så mycket som att deras lajvnorm är väldigt lik en stereotypisk Dungeons and Dragonsspel?

Jag är väldigt avundsjuk på att de kan ha den typen av lajv och kampanjer som kan gå runt ekonomiskt, spelas flera gånger per månad och liksom vara mer som ett ”spelmöte”.
Och ja, när reglerna är i princip identiska med bordsrollspel så är förväxlingen förståelig.
I Sverige är det ju dock väldigt stor skillnad även mellan fantasy-dussinlajven och DND (här är det utrustningen du har med dig/har råd med som styr hur du funkar regelmässigt snarare än tvärt om ) och jag tänker att det gör det lättare att hålla isär hobbysarna här

 

[Arrikir]

Nu har jag ju aldrig deltagit på ett amerikanskt lajv utan bara stirrat kulturkrockad på deras diskussioner kring LARP online.
Men det är alltså norm att ha karaktärsblad med skills och levels med sig när man lajvar. Man får inte använda vissa vapen om man inte har en skill level i det vapnet, man måste levla som NPC eller fattig bonddräng innan man får spela som cool karaktär. Man kan vinna lajvet etc
Man ses ofta för att lajva och krav på kläder och gear är ganska låg. Det finns regelböcker för specifika LARP som används över hela landet och det är tjocka böcker. Folk designar lajv som andra designar rollspel, fokus på regler kring strid, färdigheter, besvärjelser etc. Inte så mycket kring vad som skapar en viss känsla eller story.

Kanske inte så att det är en tunnare gräns så mycket som att deras lajvnorm är väldigt lik en stereotypisk Dungeons and Dragonsspel?

Vänta va? Är det så i USA? Jag trodde det bara var ett elakt skämt som Lajvare här i europa sade för att vara dryga!

 

[Genesis]

Kanske inte så att det är en tunnare gräns så mycket som att deras lajvnorm är väldigt lik en stereotypisk Dungeons and Dragonsspel?

Ja, medan här ligger gränsen mer där bordsrollspelen närmar sig lajv, kanske. Intressant.

 

[RasmusL]

Vänta va? Är det så i USA? Jag trodde det bara var ett elakt skämt som Lajvare här i europa sade för att vara dryga!

inte ”alltid” eller ”bara” såklart, men det finns en massa kampanjer som drivs av företag som äger mark och byggnader, och där delar av levelsystemet kan ha med riktiga pengar att göra Snackade med några jänkare på Knutpunkt som drev ett sånt bolag, galet coolt och väldigt annorlunda

poängen är ju då att göra det intressant att spela i samma kampanj, varje vecka, år ut och år in. Det ger något konkret att sträva mot

 

[Arrikir]

inte ”alltid” eller ”bara” såklart, men det finns en massa kampanjer som drivs av företag som äger mark och byggnader, och där delar av levelsystemet kan ha med riktiga pengar att göra Snackade med några jänkare på Knutpunkt som drev ett sånt bolag, galet coolt och väldigt annorlunda

poängen är ju då att göra det intressant att spela i samma kampanj, varje vecka, år ut och år in. Det ger någo konkret att sträva mot

Intressant! helt klart sant att man ser konkreta saker att sträva efter