Nekromanti Lajv gränssnitt för teater?

[flumpa]

Hej

Det är så att jag jobbar med att försöka att hitta ett lajv gränssnitt för att kunna skapa en teater show där publiken deltar i historien.
Som det är tänkt så kommer det att vara 3 paralela världar som utspelar sig på samma scen, de ska finnas dator genererad grafik som backgrund och de ska var dans uppe på scenen. Alltså inte så mycke "teater" prat men de kommer att finnas med.

• Vad jag undrar är om det är något som någon känner till de sen tidigare? i så fall var?
• Hur kan man använda sig av Dator Grafik via projektioner att bli en del av spelet på en teater?
• Hur får man publiken att integrera, agera och aktiveras som med spelare i ett rollspel i en scen miljö?
• Hur kan man integrera dans som en del av rollspelet, ska publiken dansa, kan man få publiken att dansa?
• Har det tidigare gjorts något liknande som man kan dra lärdom av?

Är jätte tacksam för svar

 

[Rising]

Jag känner tyvärr inte till något liknande, men jag är väldigt nyfiken. Först: Vad är det tänkt att lajvet ska handla om? Vilka känslor (eller vilken berättelse) är det ni vill framföra? Det känns nämligen inte helt rätt att börja med formen för projektet, utan det låter mer logiskt att utgå från själva målsättningen och sedan använda den form som man tror kommer att passa bäst för detta ändamål.

Rent intuitivt känner jag dock att den stora frågan ni behöver ställa er är var publiken egentligen ska vara. Om ni ska visa datorgrafik på en skärm så kommer nämligen publiken behöva vara vänd mot denna. Det kommer att vara svårt att få en helhetsbild om publiken ska stå på en scen och dansa och inte se vad som händer med grafiken. Med en skärm för grafik så skulle man behöva ställa dansarna framför denna skärm, vilket gör att publiken måste befinna sig utanför scenen för att få en helhetsbild, en inlevelse.

Om man inte har en scen, utan projicerar grafik på alla väggar i ett rum, då behöver publiken vara inne i rummet och kan då få bli omgivna av dansare och delta i dramat på ett sätt som inte kommer ha några tydliga gränser mellan arrangörer och publik.

Nå, nu lät det på dig som om era förutsättningar redan var klara, och att det skulle gälla en scen och en bakgrund. Det blir nog svårt att få publiken att interagera spontant med sådana förutsättningar (ju större publik, ju svårare blir det), så rent intuitivt skulle jag säga att det vore bäst att arbeta med små publikgrupper i taget, och att hela tiden (redan från allra första stund) aktivera publiken; göra saker som kräver deras gensvar för att skådespelet ska fortsätta.

Just det kommer nog bli ert största tekniska problem, för även om ni själva kan anpassa er till publikens gensvar (det är ju det som hela interaktiviteten bygger på) så kan inte en förinspelad datoranimerad sekvens göra detsamma. Så... Tja, jag vet inte, jag bara spånar. Jag har inga av lösningarna, men jag tror att det jag skrivit ovanstående är några av de viktigaste komplikationerna.

 

[flumpa]

Roligt med ett sånt bra svar, fick lite å fundera på.

Jo, de är lite problem men jag vet att de inte är omöjligt el i alla fall vill tro de. De finns en väldigt genom arbetad story men efter som jag är trött och hungrig så får jag ta de i morgon.

 

[Johan K]

Hur kan man använda sig av Dator Grafik via projektioner att bli en del av spelet på en teater?

Tjaa, kan ju tänka mig att man kan använda sig av förstorade modeller av stämmningsbilder, musik & sådana saker.
Var det sånt som du tänkte dig ? Eller är jag helt fel ute ?

Hur får man publiken att integrera, agera och aktiveras som med spelare i ett rollspel i en scen miljö?

Tjaa, ett sätt kan ju vara att man flyttar focus/scenen till de/dem som skall vara med i just den här scenen.

Hur kan man integrera dans som en del av rollspelet, ska publiken dansa, kan man få publiken att dansa?

Bjud upp dem helt enkelt, tror inte att det behöver vara svårare än så faktsikt.
jag tror säkerligen att folk skulle tycka att det vore skoj att vara med ! Jag skulle tycka det iaf !

/ Johan K, som joppas på att det komer åska, så luften blir lite klarare

 

[flumpa]

Först: Vad är det tänkt att lajvet ska handla om?

Historian är baserad på boken The Master and Margarita el i alla fall tanke sättet. Och utrycks formen är mer som fight club. Man ska under föreställningen kunna bli
den man vill vara, men kanske inte vågar i riktiga livet. Världen bygger på 3 nivåer, under jorden, i samma värd som vi lever i och en fantasi värld där allt är möjligt.
Historien utspelar sig under amerikanska depressionen och handlar om en familj som smugglar goda till de onda och tvärt om. Men meningen är att publiken ska utveckla historien som i ett lajv, det finns dock en grund story att arbeta mot.

Vilka känslor (eller vilken berättelse) är det ni vill framföra?

känslor som spelar in ganska mycke är myt bildning och mystik. Man ska inte förstå allt som händer men man ska ha sina aningar. De ska hända saker som är oväntade före, efter och under showen.

Det känns nämligen inte helt rätt att börja med formen för projektet, utan det låter mer logiskt att utgå från själva målsättningen och sedan använda den form som man tror kommer att passa bäst för detta ändamål.

Jo, de har du väldigt rätt.

Om man inte har en scen, utan projicerar grafik på alla väggar i ett rum, då behöver publiken vara inne i rummet och kan då få bli omgivna av dansare och delta i dramat på ett sätt som inte kommer ha några tydliga gränser mellan arrangörer och publik.

De har du väldigt rätt i, problemet är att den kommer att gå
upp på massa olika ställen, pubar, festivaler. Så de kanske inte finns möjlighet att få statiska vägar. Men sånt går ju att fixa.

Nå, nu lät det på dig som om era förutsättningar redan var klara, och att det skulle gälla en scen och en bakgrund. Det blir nog svårt att få publiken att interagera spontant med sådana förutsättningar (ju större publik, ju svårare blir det), så rent intuitivt skulle jag säga att det vore bäst att arbeta med små publikgrupper i taget, och att hela tiden (redan från allra första stund) aktivera publiken; göra saker som kräver deras gensvar för att skådespelet ska fortsätta.

Jo, förutsättningarna är ganska spikade, showen måste kunna sättas upp på ett disko, pub, festival el dyligt så de kan bli lite svårt att styra hur stora grupper som kommer delta.

Grejen med gensvar låter väldigt intressant måste jag säga,
som de är nu så är inte så mycket av de, problemet är att jag försöker att hitta ett sätt att få med publiken i rollspelet utöver dansen. Men de är ganska svårt, vi har använt oss ganska mycke med lappar med text på.

Just det kommer nog bli ert största tekniska problem, för även om ni själva kan anpassa er till publikens gensvar (det är ju det som hela interaktiviteten bygger på) så kan inte en förinspelad datoranimerad sekvens göra detsamma. Så... Tja, jag vet inte, jag bara spånar. Jag har inga av lösningarna, men jag tror att det jag skrivit ovanstående är några av de viktigaste komplikationerna.

Nja, vi använder oss av förinspelad grafik men den är kopplad till en DJ utrustning så att man kan ändra grafiken beroende på vad de är som händer, i samband med känslor och dyligt.

Måste säga att jag har fått en del saker att tänka på, jätte schysst att lägga ner så mycke tid på att spowna

De svåraste med allt är att dom som besöker showen inte känner till vad lajv är och hur spel reglerna fungerar. Har du någon aning om hur man kan lösa de?

 

[Rising]

Historian är baserad på boken The Master and Margarita el i alla fall tanke sättet. Och utrycks formen är mer som fight club.

Det, måste jag säga, låter skitbra! Mästaren och Margarita är en av mina favvo-böcker, och även om ni enbart baserar er handling löst på den berättelsen, så tror jag att ni kan väcka många intressanta frågor och funderingar hos publiken.

som de är nu så är inte så mycket av de, problemet är att jag försöker att hitta ett sätt att få med publiken i rollspelet utöver dansen. Men de är ganska svårt, vi har använt oss ganska mycke med lappar med text på.

Det är en väg jag inte skulle gå, om jag vore ni, eftersom det betvingar publiken. Man känner sig inte lika delaktig om ens roll i dramat har bestämts åt en. Vad ni vill är ju att publiken ska känna sig nyfiken och engagerad i handlingen, därför borde ni snarast lyfta fram deras spontanitet. Så... De bärande elementen i berättelsen - det som stod på lapparna - borde kanske ni istället själva föra fram. Att integrera publiken i berättelsen kan göras på två sätt:

Bollplank
Här menar jag inte "bollplank" i ordets vanliga innebörd; någon som man bollar idéer med, utan endast någon som bollar tillbaka ens repliker. Såsom när man berättar en rolig historia och börjar med att ställa en fråga: "Vet ni varför alla mjölkpaket är öppna i norska livsmedelbutiker?"

Det är inte meningen att publiken ska föreslå några gissningar eller säga "det gör de visst inte! Jag har just varit i Norge och där bla bla..." utan det förväntas bara att man ska säga "nej, varför då?" Det går automatiskt, och sedan får man höra "jo, för det står ju 'öppnas här' på paketet".

När jag skriver "bollplank" så menar jag alltså att det är något som bara studsar tillbaka ens boll, det är inte en person som fångar bollen för att sedan kasta den tillbaka till en. En sådan person vore ju oberäknelig; bollplanket deltar däremot inte aktivt i berättelsen.

När "rollspel" används i museer och liknande för att leva ut historiska skeenden så brukar det oftast vara så att man har tagit in någon snubbe som står och håller en lång berättelse som enbart avbryts då och då för att han ska kunna ställa enklare "bollplank"-frågor till publiken: "Och vet ni vad Ahlströmer tog med sig hem till Sverige, då?" Publiken säger "nej", och då fortsätter han att prata: "Potatisen! Och då ska jag berätta för er att bla bla..." Så håller det på. Det är egentligen varken interaktivt eller ett fall av "rollspel", men på den nivån brukar det ligga.

Input
Vanligt bland improvisationsteatrar är att man enbart planerar en första halva av en föreställning, för att sedan ställa en fråga till publiken som får diktera hur hela spektaklet skall sluta. Det kräver förstås att man är flexibla och samspelta, och att man är villiga att omkullkasta alla ens planer och förväntningar eftersom publiken kan vilja leda dramat vidare i en riktning som man själva aldrig väntat sig.

---

Jag gissar att det är enklast att lägga merparten av publikens interaktion någonstans mellan dessa båda ytterligheter. Att låta dem få delta och låta deras spontana reaktioner få styra en liten del av dramat, men att berättelsen ändå kommer att styras upp efter ett tag så att arrangörerna kan arbeta efter ett vettigt manus. Som exempel kan jag nämna ett museum-jippo jag en gång såg, där delar av publiken plötsligt fick sitta som anklagade i en rättegång där åklagare och domare förstås var sminkade och kostymerade arrangörer för att hålla den historiska känslan vid liv. De ställde frågor och så, och tyckte tydligen att det blev betydligt roligare att jobba (de måste ha kört en åtta-tio rättegångar om dagen) om de tillät sig att improvisera mellan varven. Upplägget var därför ganska fritt, men inte friare än att alla till slut ändå dömdes till döden eftersom nästa segment i jippot var att just få se hur en avrättning gick till under tidsperioden.

Man kan väl säga att det var ett fall av "begränsad frihet"; tillräckligt fritt för att det skulle finnas ett givande medberättande, men ändå tillräckligt strukturerat för att arrangörerna skulle kunna ha kontroll över hur dramat fortskred. Samma princip kan jag tänka mig att man skulle kunna använda sig av i seriösare sammanhang.

Nja, vi använder oss av förinspelad grafik men den är kopplad till en DJ utrustning så att man kan ändra grafiken beroende på vad de är som händer

Perfekt, då kan ni göra det mesta.

De svåraste med allt är att dom som besöker showen inte känner till vad lajv är och hur spel reglerna fungerar.

Undvik termen "lajv" helt och hållet. Det hjälper ju inte publiken något att få veta vilka likheter det finns mellan lajvhobbyn och vad de ska få se, utan det förvirrar bara. När en trollkarl tar upp någon ur publiken för att assistera honom i hans trollkonster, då börjar ju trollkarlen inte prata om vilka likheter det finns med improvisationsteater och det han just nu håller på med. Nä, han ger bara de instruktioner som assistenten behöver, och utöver det så ställer han vanliga, enkla frågor, och vem som helst begriper ju hur man svarar på en fråga, oavsett om de sysslat med lajv eller improvisationsteater tidigare.

Jag skulle tänka på samma sätt. Väv in publiken i dramat på ett vardagligt sätt som inte kräver några "spelregler" eller utförliga instruktioner överhuvudtaget.

 

[Simon]

Kul att ni vill arbeta för en sån idé, till att börja med!

Som skådespelare och rollspelare har jag genom årens lopp blivit tillfrågad många gånger av folk som vill arrangera nåt slags möte mellan rollspel och teater.

Inget projekt har kommit särskilt långt, eftersom jag aldrig har hittat nån bra lösning på hur man ska göra det.

Det största problemet jag har stött på handlar om att deltagarna i ett rollspel är både skådespelare och publik på samma gång. En teaterpublik å andra sidan kommer till en föreställning med en ganska stark övertygelse att de kommer att få vara passiva åskådare - de kan rentav bli extremt illa berörda om de blir alltför indragna i det som sker, exempelvis genom att skådespelare tilltalar dem individuellt.

Ett annat problem handlar om rollen. Hur kan man tilldela publiken roller som de kan förväntas spela? Ska man dela ut lappar med bakgrundsinfo? Eller ska man använda klichéer och låta dem brodera ut själva? Eller låta dem improvisera och hitta på i stunden? I vilket fall så blir det nog väldigt oförutsägbart för en arrangör hur de kommer att fungera i samspelet med den invanda ensemblen.

Är det någon som har motsatta erfarenheter så vore det väldigt roligt att höra om!

Det jag just nu tror skulle funka bäst skulle vara att behandla publiken som en klump och tvinga på dem en folkmasseroll. Gärna valla runt dem mellan olika spelplatser (svårt på en krog, så klart) så att de får lyfta rumporna och vakna till lite (rörelse i kroppen ger rörlighet i huvet!).

De skulle till exempel i en scen tas in i spelet som en folkmassa som en demagog försöker övertala. Så kan man ha en eller annan planterad skådis bland dem som reagerar på det som händer eller sägs. I en annan scen kanske de blir en rådsförsamling eller en domstol som ska rösta i någon fråga, som kan vara mer eller mindre riggad så att de röstar "rätt".

Nu när jag tänker på det så tror jag att crowd-spelandet skulle fungera bäst. Det skulle kunna ge publiken en definitiv känsla av att vara med i spelet och storyn, samtidigt som de kan känna en trygghet i att inte bli utsatta som individer på något obehagligt sätt.

(Och om det är nån som tänker: "Äh, vafan! Det är ju bara fräckt att provocera lite, ruska om dem. Va inte så jävla konservativ nu, Simon!" så betänk att om man provocerar publiken för mycket och gör dem illa till mods privat så kommer de i en kortare eller längre stund efteråt vara för upptagna med att deala med det för att följa med i vad ni berättar och alltså missa stora delar av hela er grej.)

Datorgrafikprojektioner borde inte fungera annorlunda än vanliga videoprojektioner, och det har använts en hel del de senaste åren. Det kan funka bra om man gör det med lite finkänslighet och känsla.

Ett kort svar på hur man får publiken att interagera är att man tar ögonkontakt med dem (det kan inte vara för mörkt i salongen i förhållande till scenen) och tilltalar dem direkt och inte ger sig förrän de svarar. Kolla in någon av Teater Hallands produktioner. De är övergrymma, särskilt på just publiktilltal.

Att få publiken att dansa tror jag är en mycket bra idé. Som sagt, rörelse i kroppen ger rörlighet i huvudet!

Hoppas du kan ha lite glädje av mina funderingar. Jag diskuterar gärna vidare (även om jag har en premiär i dagarna som tar en hel del av min tid och mina tankar...).

/Simon

 

[flumpa]

Inget projekt har kommit särskilt långt, eftersom jag aldrig har hittat nån bra lösning på hur man ska göra det.

Så sant som de är sagt, de är en väldigt hård nöt att knäcka men jag vill inte tro att de inte ska gå. Vi har alla kontakter och folk för att kunna göra något riktigt bra, vi har platser att spela och vi har spelat live för att testa en Demo variant av showen men de gick så där. Så nu försöker jag att titta någon bra lösning för att kunna förbättra det hela.

Det största problemet jag har stött på handlar om att deltagarna i ett rollspel är både skådespelare och publik på samma gång. En teaterpublik å andra sidan kommer till en föreställning med en ganska stark övertygelse att de kommer att få vara passiva åskådare - de kan rentav bli extremt illa berörda om de blir alltför indragna i det som sker, exempelvis genom att skådespelare tilltalar dem individuellt.

Showen kommer inte att ha en vanlig "teaterpublik" dvs en publik som är van att gå på teater och förmodligen inte är lika stela. Men de är helt klart att man får räkna med de. Showen kommer att gå upp på pubbar och i närbesläktade områden. Men av egen erfarenhet så är de lite lättare att få med folk i publiken när dom druckigt någon öl. Men då måste man förmodligen vara ännu mer tydligt.

Att ha en "skådis" som är med i showen men ser ut som en i publiken är väldigt smart, vi har funderat lite på de men vi hade inte med de i vårt demo. Men de fanns dock dansare i publiken.

I en annan scen kanske de blir en rådsförsamling eller en domstol som ska rösta i någon fråga, som kan vara mer eller mindre riggad så att de röstar "rätt".

Shownen tema är att man ska göra de man drömmer om så de kan bli lite svårt med "folk sammling" grejen, men de skulle kunna fungera att variera med. Vi vill inte att dom ska ges en roll utan mer att dom ska ta en roll som dom skulle vilja ha men som dom inte vågar vara i riktiga livet.

Jo, kanske ska säga att publiken inte kommer att sitta ner.

Men jag tror att man bör få folk att dansa lite, desutom så är de ju på en pub el dyligt med massa bra musik i showen.
Hittade en ska som behandlar lite av den teater formen som jag vill ha. http://www.rit.com/Whats_IT.html

Teater Hallands teatern som du har premier på?

Du kan ju kolla in http://www.yourtruestory.org/
de är showens hemsida.

Himmal kul med en sån bra dialog =)

 

[Simon]

Så sant som de är sagt, de är en väldigt hård nöt att knäcka men jag vill inte tro att de inte ska gå. Vi har alla kontakter och folk för att kunna göra något riktigt bra

Så bra! Kan du inte notera min mailadress (simonjberger@telia.com) och höra av dig om det blir av och berätta hur det gick?

Att ha en "skådis" som är med i showen men ser ut som en i publiken är väldigt smart

Om ni gör så så överväg om den personen sen ska ingå i showen som vanligt efter att ha spelat publik. Jag tror att man når en poäng att en sådan person inte avslöjar sig mer än att man lämnar öppet för publiken att undra om personen var planterad eller äkta publik.

Vi vill inte att dom ska ges en roll utan mer att dom ska ta en roll som dom skulle vilja ha men som dom inte vågar vara i riktiga livet.

Hm! Klart svårare, men såklart potentiellt mer givande om man får det att funka. Riskerna jag ser är att det kanske blir helt okontrollerat, kanske helt dött om ingen tar initiativet från publikens sida.

Jo, kanske ska säga att publiken inte kommer att sitta ner. Men jag tror att man bör få folk att dansa lite, desutom så är de ju på en pub el dyligt med massa bra musik i showen.

Bra att de inte sitter. Det skapar ju mycket bättre förutsättningar.

Nej, jag jobbar inte på Teater Halland (än så länge i alla fall... ) utan på Sommarscen Österlen (jag har nämligen inte gått ut scenskolan än). Däremot så är Halland stora förebilder. De är helt enkelt riktigt grymma på det de gör!

Jag ska absolut kolla in er sida...

/Simon, också stimulerad av att ta upp dessa gamla tankar